Jo, det är ju ett gammalt ordspråk.
Vi talade lite om det, en vän och jag.
Hur gör man med ungarna egentligen?
Och framför allt, hur blir det, när vi gör som vi gör.
Det krävs en hel by för att fostra en unge, det vet de i Afrika i alla fall, för ordspråket kommer därifrån.
Om inte alla i byn har tummen i ögat på ungarna, så gör de som de vill, det är ganska enkelt.
Man gör det som fungerar.
Fungerar det att bete sig som ett svin, då kanske man gör det. För att man inte vet bättre, eller för att det fungerar. Kan man gnälla sig till en ny mobiltelefon för att man tröttnat (tröttnat!!!) på den gamla som fortfarande fungerar, så gör man det.
Vill vi ha sådana ungar, egentligen? Jag är inte så säker på det, men i den här eran, när alla ska få det så kallade livspusslet att gå ihop, genom att arbeta mer, för att ha råd med mer, så är vi hemma så lite att ungarna kompenseras med prylar, som vi dövar vårt samvete med. Prylar och abonnemang, som kostar enorma summor per år. Men ungarna måste ju ha alla tv-kanaler, så de har något att göra, när vi jobbar så mycket och inte är hemma!
Shopping har folk som nöje. NÖJE!!??
Var ska man göra av allt då!? Hela huset hemma hos oss är fyllt med prylar, jag vill inte ha en pinal till. Jag behöver inget heller. Det jag ledsnat på, ger jag bort till vänner eller second hand. Ett klokt ord på vägen:
En annan sak då…hur ska man få ungarna att göra något!? Något annat än att leka med datorn och klösbrädor av olika storlek (iPad, iPhone).
När nu Sverige har idén att ungar inte får sommarjobba före 15 års ålder, om de inte vill bli skinnade av ett jultidningsförlag, förstås. Jag bara undrar, hur ska man först kunna ”jåla” med ungarna i 15 år, och sedan ska de på något underligt vis ha tillskansat sig arbetsmoral nog att vilja arbeta, mitt i värsta, slöa, dryga tonårstrotsen? Dåligt tänkande…
Hos oss försöker vi få latmaskarna i arbete, men det är otroligt energikrävande ibland. Det är oftast enklare att göra arbetet själv, än att vänta ut en unge, som tar en halvtimme på sig att bli färdig. Vi försöker förstås oftast ändå. Man vinner inte alla strider, men om man belönar de som verkligen jobbar, med något kul, så svider det, för den unge som varit lat. Så kan man ju alltid använda sig av,
”När du gjort det här, skjutsar jag dig till din vän! Annars blir det inget.”
Det finns ju fler sätt för all del. Vill man åka tidigare, så får man cykla! 2-3 mil är inga bekymmer för våra stora i alla fall.
Men en viktig sak. Hur gör du själv?
Är du en god förebild, eller drar du benen efter dig?
Väljer du soffan framför det du bör göra?
Gnäller du på folk och olika omständigheter?
Skyller du på det ena och det andra?
Projicerar du problemen på andra?
Det är inte så lätt att få ungarna att bli arbetsvilliga, positiva, trevliga unga vuxna, om inte vi själva är det. Får citera Torkild Sköld igen;
”Man kan inte förändra andra, man kan bara förändra sig själv.”
Och det är inte nog med det!
Det var ju det…som man bäddar, får man ligga…
Jo, det är ju ett gammalt ordspråk.
Men i det gamla ordspråket sades inget om att man inte kunde bädda rent och göra om…
Kommentera