VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En gammal vän…

 

 

Har ni som jag en gammal vän, en man minns med nostalgi och glädje, från forna tider?

 

Sedan tar man upp kontakten igen, till en början verkar allt som det ska, men så smyger det på!

 

De där sakerna som man förträngt. Man kommer bara ihåg det positiva från förr.

Man blir lite besviken, men det går väl över. Sedan händer det igen och igen. Den ena saken dummare än den andra!

 

Så minns man undan för undan varför man fasat ut bekantskapen!

 

Så arg som jag är nu, är det tur att jag sitter på en åker och plastar balar, långt bortom all ära och redlighet..”

 

Detta skrev jag i Facebookgruppen ”Lantbrukare som har fått nog”.

Jag fick lite gensvar, ganska snart faktiskt…det var några som tyckte lite synd om mig. Nu var det för all del inte så allvarligt, för det handlade om den här:

Kvernelandsplastaren

Men…egentligen är det samma sak! Inte om det gäller gamla otrevliga släktingar förstås, men annars! Vilka energitjuvar det finns.

 

Jag ska försöka göra mig av med eländet, så klart!

 

Tills dess, ska jag öva på mitt tålamod. Enligt Torkild Skölds idé.

 

Mitt mod att tåla Kvernelandsplastarens svinerier!

 

Vad jag med detta vill ha sagt är att jag fick en och annan insikt! Rulla bort – skaffa ny! Det bör man helt klart göra, inte bara med känsliga plastare som bara fungerar under optimala förhållanden. Utan även med folk. Finns ingen anledning att ta en massa skit, livet är för kort för det.

 

Vanligt folk kan sluta läsa här.

För er eventuellt jordbruksintresserade, var det såhär:

Mr. Mc Hale har gett upp.

McHale1

 

Axeltappen på främre valsen är av, så nu fick den gamle Kvernelandsplastaren och polacken hjälpa till. Polacken, den nya rundbalspressen, fungerar som den ska, och plastaren…den fungerar bra när det är vindstilla och max 20 grader varmt….

McHale

Vi for iväg direkt på morgonen. Tyvärr skulle vi till åkern med två vindkraftverk. Gissa om det är vindstilla där?
På eftermiddagen tog plasten slut. Husse undrade om vi skulle hem och fika. Skit i det, vi kör tills det är klart, sa jag. Han hämtade mer plast, medan jag fortsatte. Det krånglade en del…

Husse kom med ny plast, tre olika sorter. Det gick aningen bättre, men skrynkliga balar i mängder, och plast som blåser ut, klibbar ihop och går av. Typ 19 gånger per bal, kändes det som. Rätt som det var, hade han rullat upp allt, och åkte hem till djuren. 28 balar hade jag kvar att envetnas klart då. Bara att hänga i…

Efter en del om och men, blev jag faktiskt klar. Känslan av att få se alla färdiga balar, ca 180st, den är fin.

Rävkullen3

Det borde inte ha varit att göra hela dagen med 180 balar, men ibland är det så. Tålamod…

 

Det var då det hände.

Hjulaxeln på plastaren hade flyttat sig i sidled, när jag kom upp på Mönarpsvägen, så däcket tog emot och det började ryka efter en kilometer. Fick släppa på muttrarna mitt på vägen. Roligt nästan jämt. Försökte köra och knixa i sidled utan resultat. Vill något gå snett, så gör det det. Gärna vid sämsta möjliga tillfälle. Det är Murphys lag.

 

Jag körde i någon enstaka km/h biten till svågerns kvarn, han kanske hade någon planka att bryta med eller så. Klockan var efter nio, söndag kväll, så jag tänkte att annars får jag ringa en vän som kommer och hämtar mig, så får aset stå i kvarnen tills Claes kommer på måndag. Då kan han lyfta i bak med trucken, så bankar man axeln i läge, skruvar åt och far hem.

Det hann jag tänka, när han likt en gudagåva plötsligt står där!
Han satt på kontoret och skrev räkningar, när han hörde mig stanna utanför!
”Vad gör du då? Du ser ut att behöva en kopp kaffe!”

Där står jag och darrar i mig en kopp kaffe och en Delicatoboll, mycket delikat för en som senast åt klockan ett!

 

Det gick fint att fixa till plastaren, när den kom upp i luften.

 

Vilken lycka!

 

 

Var som sagt hemma efter 22…

Kommentera

Hört i Halsäng 23

 

 

Elon räknar vattkoppor på Ida:

”En, två hu, många plickal!”

 

 

Bråk om två identiska legobitar.
Jag säger;
”Men Ida, du får ju dela med dig!”
”Ja, det var det ja…”

 

 

Farfar skojar med småbarnen vid middagen, och säger:
”Vill du också ha skabetti, Ida?”
”Du farfar…om du inte klarar att säga spagetti, så kan du ju säga maskar…”

 

 

Apropå mat, så hade jag stekt falukorv, som jag snittat, så de inte skulle välva sig i stekpannan.
Elon: ”Skynda er och kom! Mamma steker gristofflor!!”

 

Om du ser ngn utan leende

Gör er en fin dag!

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna