VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Attityd & uppförande

Jag känner mig rik.

 

Jag har härliga vänner att omge mig med, jag har mat på bordet och tak över huvudet. Pengarna räcker till räkningarna också. Jag drar inte på mig kostnader jag inte klarar av. Jag har (för det mesta 😉 ) kläder på kroppen och bil att åka i. Egentligen behöver man nog inte mer.

 

 

Därför tycker jag att det är sorgligt när folk är missunnsamma. Jag gläds gärna med andra som det går bra för. Varför skulle jag inte göra det? Om någon till exempel vill och har råd att köpa en ny BMW, är det upp till henne. Det ger snurr på ekonomin, när folk handlar. Själv hade jag fått spader av nervositet att jag eller någon annan skulle gå nära den och repa lacken.

 

Attityd medgång motgång

 

Jag kan då glädjas åt att när, inte om, våra ungar lutar sig mot vår bil, händer inget särskilt, den gamla Volvon blir möjligen lite renare, även om barnets jacka antar en murrigare färg. En dag kanske jag skaffar mig en snygg bil också, men det lär dröja. Jag sparar så länge.

 

 

Har man möjlighet att köpa saker kontant, är det ju naturligtvis bäst, ekonomiskt sett. Om man har det, är det trevligt om man tänker på den svarta bilden ovan. Folk blir ju så missunnsamma ändå, även om den fina bilen är på avbetalning.

 

 

Om man känner att man måste ha en snygg bil, och hellre betalar på den en gång i månaden, så lägger jag inga värderingar i det. Kan eller vill man inte meka med gamla bilar är det en utmärkt möjlighet om man inte sparat till bilen först. Den kanske är mer driftsäker också.

 

 

Däremot är det ju sorgligt om man köper den och går på knäna med betalningar, bara för att ”alla andra” har någorlunda bilar.

 

 

Att köpa något för pengar man inte har, för att imponera på folk som inte bryr sig, det är aldrig vettigt. Att rätta munnen efter matsäcken, fick jag lära mig som liten, tack för det, mor och far!

 

 

Därför har jag inga dyra abonnemang, utan kontantkortstelefon. Jag har inte skapat mig ett behov av att skicka flera SMS om dagen, eller ringa i ett, så ingen kan lura på mig att betala flera hundra kronor i månaden för det. Jag har inga extra TV-kanaler, endast skogs-TV. Vi hinner och vill bara se på TV med någon ordning, under höst och vinter.

 

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/02/02/kvalitetstid-mobiltelefoner/

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/06/07/mobiltelefon/

 

Förnöjsamhet

Uppförande

När jag var inne i en bygghandel i staden häromdagen, råkade jag på ett par, som inte borde varit det. Jag hoppas att han gick hem och skrev ut skilsmässopapper direkt när han kom hem! Mannen går där inne, och talar lite för sig själv, om vad han ska köpa, hustrun går bredvid och skäller högt och ljudligt på honom;

 

Det sa du inte att du skulle köpa, när vi var hemma! Du är ju helt virrig i huvudet!”
”Ja, men jag kom på det nu när jag såg dem, att vi behöver en sådan påse skruv, för att sätta upp hyllan!”
Det står inte på lappen, hur många gånger ska jag behöva säga till dig att du ska tala OM, bla, bla, bla…”

 

Där föll min haka till golvet! Undrar om tanten är lika trevlig mot sina arbetskamrater. Tack gode Gud att jag inte känner henne, då skulle jag kanske inte kunna uppföra mig heller, om hon ginge på mig..

 

Så fortsatte deras färd genom affären, ibland skämtade hon med bihanget bredvid, men för det mesta råskällde hon på honom. Stackare vad skit han fick ta!

 

Tanten hans, har väl likt många, inga större bekymmer alls, hon har väl inget liv, om hon ska gnälla om en påse skruv för 11:90. Jag hoppas verkligen att jag större delen av mitt liv kan uppföra mig bättre än så. Om jag mot förmodan skulle flippa ur, så vill jag att ni mina vänner, vänligt med bestämt berättar för mig att jag kan bättre än så..

 

 

En övning:

Börja dagen med att säga trevliga saker till familjen och alla ni möter. Det kan bli en av de trevligare dagarna i era liv!

 

Nu ska jag gå ut och gräva lite i trädgården, i regnet. Då blir det lättare att gräva! Det KAN tänkas att jag blir blöt. Men jag är ju inte av socker eller så, så jag smälter inte för det!

DSC_0948

Foto: Halsäng i körsbärsblom

 

Kommentera

En underbar dag!

Nu kan man ju undra, när det kommer en sådan. När man har flyt. När det är som på reklamen, soliga semesterdagar under palm vid vattnet.

 

Jag tror att vi behöver tänka om, och hitta glädjen i vardagen. Att gå och vänta på olika saker, att de få lediga dagarna i livet, ska göra oss lyckliga, är inte bara dumt, det är slöseri med tid! 46 veckor elände om året, och sex veckor lycka? Längta till helgen och ha ångest på söndag kväll, då blir det många tråkiga stunder – helt i onödan! Det förstår minsta barn att man måste lägga om fokus!

 

Så fort det varit några enstaka regndagar, surnar folk till, de glömmer snabbt alla fina dagar vi haft innan regnet kom. Det klart att sorg, allvarlig sjukdom, död och andra saker vi inte kan råda över inte faller under detta, utan de vanliga

”I-landsproblemen”, är det jag tänker på.

 

Det handlar inte om vädret.

Det handlar inte om vad andra har gjort emot dig.

Det handlar om hur du tar det!

 

Visst, man kan bli arg, ledsen och frustrerad, när folk gör konstiga saker. Men var då till exempel arg i 10 sekunder, och sedan väljer du ett annat förhållningssätt!
Jodå, det går. Jag har allt fått öva i mitt liv, jag har varit en ganska ilsken person, men till sist har jag med Husses hjälp insett att det hjälper inte!

 

Ingenting, absolut ingenting blir bättre av att jag är arg.

 

 

Det blir inte roligare

Det blir inte bättre

Det gör ingen skillnad alls

 

Buddha Ilska

Jo, det gör det, förresten. Jag själv har mer ont av det, än den jag är arg på. Det är inte ens säkert att den/det jag ägnar tid åt att vara arg på, ens vet om det!

 

Vi väljer våra sanningar om hur det är, och sedan kör vi fast. Det är som att sätta sig själv i fängelse, utan rättegång, och där sitter man sedan och gnäller så mycket att man inte märker att dörren till cellen står öppen så man kan gå ut!

 

Galet, jag vet, men hur många gånger använder man dessa fraser i onödan?

 

 

Exempel:

”Jag borde verkligen engagera mig i föräldraföreningen.” (borde = ge sig själv dåligt samvete)
”Ja, men jag hinner inte det!” (vald sanning, folk med 6 barn hinner, det är fråga om vilja)
”Tänk om någon annan gör det, de gör det säkert bättre!” (projicera över ansvar på andra)

 

Man kan alltså ge sig själv dåligt samvete! Varför i allsindar gör folk det? Att ge sig själv något man inte vill ha, verkar otroligt dumt. Att man får saker som man inte vill ha utav andra, det är en sak, men att ge det till sig själv..

 

Däremot kan inte andra ge mig dåligt samvete, om jag inte tillåter det och tar emot det!

 

 

Ursäkter

 

Om du är den som är hemma mest, och du till exempel vill ha upp en hylla i hallen, kan du antingen göra det själv, direkt, eftersom du ser behovet, vet hur det ska vara och vill ha upp den bums. Hämta verktyg och börja!

ELLER så gnäller du om det, vecka efter vecka,

”Tänk om min sambo som inte ens vet hur och var jag vill ha hyllan, kunde engagera sig och göra det någon gång, men nähä då!”

Den du bor ihop med, som vet att du kan själv, blir helt uppledsen, eftersom denne inte haft tid eller ork att göra det.

 

INGEN VINNER på ett sådant förhållningssätt, men den som förlorar allra mest på det är du!

 

Nu ser vi framåt. Det är ändå däråt vi ska! Gå ut med en trevlig attityd, och gör dig en bra dag.

 

Här kommer ett översatt tips från Torkild Sköld:

http://www.facebook.com/?ref=tn_tnmn#!/photo.php?fbid=551242501585781&set=a.306249982751702.69778.304043809638986&type=1&theater
Om du ser ngn utan leende

 

 

Kommentera

Vårbruket

 

Med risk att jag måste ta på mig gnällmössan, skriver jag det här.

 

I höstas, regnade det så mycket att Husse inte kunde köra ut gödseln.
Jag skrev om det här:

 

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/09/16/det-regnar/

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/10/03/regn-igen/

 

 

Det fick vänta till våren. Då blev det således dubbelt så mycket av det arbetet, på vad det visade sig, minimalt med tid, denna sena och kalla vår.

 

Lilla Bondeskolan informerar:

Man får nämligen inte köra gödsel mitt i vintern eller så länge det är tjäle i marken.

På våren ska man dessutom plöja, plocka sten, harva, plocka sten, så, plocka sten, bulta med ringvält och sätta långa markeringspinnar där fasta stenar fortfarande sticker upp. Sedan plockar man lite mer sten, för stenrika – DET är vi!

 

Även det man inte plöjt, ska bultas, för att sorkarna gör högar på åkrarna.

 

Har Husse rensat diken, vilket han gjort i år, ska den jorden siktas från pinnar, skräp och rötter och köras bort också.

 

Sedan ska eventuell konstgödsel spridas ut på vissa ställen.

 

Under tiden detta vårbruk pågår, ska naturligtvis allt skötas som vanligt också. Det vill säga, djuren ska ha mat och skötsel, och blir det någon stund över, så ska man frea och släppa ut djur!

 

Frea=freda=freda åkrarna från betesdjur=se på staket och byta stolpar/tråd som skadats under vintern.

Nu har det gått relativt bra med annat, inte så många som rymt och haft sig under vårbruket, bara en enveten kalv på ena foderbordet VARJE dag, men nu har vi funnit hålet och Husse har täppt till det! 😀

 
Det är vi tacksamma för. Det blir väl till sensommaren, som vanligt. Som så här, exempelvis:

 

http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/09/10/tjurigt-innan-koren/

 

Det är väl antagligen bara att gilla läget, men vi är ganska trötta nu. Husse sa häromdagen;

 
”Naa, det räcker med 18 timmar på en dag, jag är trötter…”

 

Man får väl se det som ett nöje:

 

Sokrates arbete

Kommentera

Att roa stadens vägarbetare

Vår ”väg” upp till Kinnarp är under reparation, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

 
http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2013/05/12/en-kvall-med-herr-dumper/

 

Det spelar inte så stor roll, för vi kan välja en något längre väg, utan problem.
Jag roar mig dock av outgrundlig anledning att glömma detta, med jämna mellanrum. Det tar på vägarbetarnas tid, om de ska flytta sig ideligen, så jag skäms verkligen när jag glömmer det, men då är man redan nästan i byn, och omvägen blir i så fall drygt en mil.

 

Jag var lite sen på väg upp till förskolan, och hade alltså totalt glömt bort detta. Kön med bilar från andra hållet var lång. Bah!

 

Vad gör då en vanlig, lydig svensk medborgare? Ansluter sig till kön på min sida, suckar och väntar på att få förstöra vägarbetarnas tid? Det vore inte riktigt likt mig. Då tändes ett hopp! På högersidan om vägen har vi en böljande, backig, åker med vall (Lilla Bondeskolan informerar: GRÄS!) på. Den hade jag harvat någorlunda i fjol, så jag visste att det skulle kunna fungera.

 
Denna åker har två infarter, och den första var precis i början av vägarbetet. Där hade vägarbetarna lagt en massa redskap och stora markduksrullen. Dock fanns det plats om man trixade lite, att kryssa mellan sakerna upp på åkern. Den andra infarten, bedömde jag vara efter kön av folk från andra hållet på den smala vägen.

 

I med tvåans växel, ned på åkern mellan redskap och rulle, full fart upp för backen – och där tappade grävmaskinisten hakan! En vinkande, skrattande, glad tant med två småbarn som vinkar glatt, humpar upp i det daggvåta gräset med den silverfärgade Volvon – hon har löst problemet!  😀

DSC_0889 - Kopia

 

Foto: Maria i blåsväder

 

Maskinisten pekade åt sin kontrollantvän, som vände sig om och skakade på huvudet. Men jag menar, det måste ju hända lite också, man kan ju inte stå där hela dagen!? (Jo, jag kom ut vid andra infarten, till de andra bilisternas stora förvåning!)

 

Så fick vägarbetarna något att tala om på kafferasten! 😀

 

IMG_5542

Foto: Så pass harvade jag Långebacken i fjol i alla fall!

 

Kommentera

En kväll med Herr Dumper

Vägen från Kinnarp till Floby är egentligen inte en väg, så här års. Häpnadsväckande nog har de faktiskt börjat laga den! Inte lika häpnadsväckande, frågade Johan om vi kunde få materialet de grävde ur. Det kunde vi. Då slapp de fara till staden och deponera det.

 

Det går ju fortare att tippa det på våra marker utmed vägen. För att visa tacksamhet, och för att det är farbart nu, så ägnade vi ett par kvällar åt att laga småvägar med materialet, så de skulle se att vi verkligen inte tiggde till oss det i onödan.

Om man tar det lite snabbt…Herr Dumper är förhistorisk, är till för fullvuxna
(karlar på drygt två meter) och har skyltar av typen:

 

”Styrförmågan minskar när varvtalet minskar, håll varven uppe i kurvorna!”

 

Vän av ordning frågar sig då, VILL man öka varvtalet i kurvan?

 

Några andra detaljer;

Släpper man gasen, så dör motorn.

Dör motorn, upphör styrförmågan, och maskinen drar lite åt höger.

Fotbromsen är ”sådär”, och om man använder den ganska kraftigt dör motorn.

Dör motorn, fungerar fotbromsen inte alls.

Handbromsen fungerar dock utmärkt…men befinner sig ända nere på golvet, nästan
under sitsen. Ska den användas, måste man stå dubbelvikt.

 

 

Föreställ er nu, att lilla tanten Maria med stora gruslasset sitter uppflugen på sitsen och dinglar med benen. 😀

 

Vägen, som är under reparation, är aningen skumpig. Detta medför att tanten kliver av sitsen och står i ”fältsits”, på väg fram mot åkern som ska passeras innan  lasset ska tippas vid skogsvägen.

 

 

Närmare åkern, har tantens hjärna glidit in i ”bil-läge”, så hon släpper gasen, eftersom det är stenigt och ojämnt i kurvan där åkern tar vid. Det är då det händer. Det förhistoriska monstret dör ögonblickligen, varpå tanten minns vad det stod på skylten;

”Styrförmågan minskar när varvtalet minskar, håll varven uppe i kurvorna!”

 

Någonstans där, inser tanten att styrförmågan inte minskat, utan upphört. Det har dock inte farten gjort…maskinen drar åt höger, vilket i och för sig var bra, eftersom det var ditåt jag skulle, men kanske inte just den vinkeln, och inte heller i den farten.

 

Bara att ställa sig upp, vika sig dubbel, och dra handbromsen. Tvärnit, och den lilla tanten kan pusta ut och börja om. Läskigt!

 

 

Nu kan man ju tänka sig att man lär sig med tiden, men ”bil-läget” i hjärnan är djupt rotat, så en gång till under kvällen hände det. Tyvärr var det när jag skulle svänga ner vänster vid Nolgården för att få ett nytt lass. Det var nära brevlådan, kan jag säga! 😀

 

 

Trots sin ålder, har Herr Dumper en enorm kontrollpanel med oerhört många lampor och knappar. Tråkigt nog ingen som berättar att handbromsen är dragen…så nu vet jag hur varma bromsbelägg luktar också. 🙁

 

Av någon underlig anledning fungerade den nästan lika utmärkt i alla fall. Men på vägen, vill jag helst inte köra dumpern igen.

 

Med önskvärd tydlighet, berättade jag detta för Husse, och så körde jag hjullastaren hem, med en skopa material till Johannas trädgård. Nu blir inte min vän så förvånad över att någon med full arbetsbelysning dånar in i trädgården med ett lass grus när hon sitter och fredagsmyser vid brasan vid halv tio. Raskt och flinkt studsar hon ut för att rädda tvättlinan i stället. Så kan det gå om man har en vän som jag! 😀 😀 😀

Foto: Herr Dumper som senare byttes mot…

 

Foto: Hjullastaren

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna