Hon blev nästan 11 år, vad ska man säga. Hon såg sig inte för utan sprang rakt under traktorn, dog inte direkt utan låg och darrade och tjöt, allvarligt skadad, så Husse fann det snabbaste sättet och körde över henne igen…fast mer rejält.
Min fina, fina Sickan…
Men tur att det inte var ett av barnen i alla fall… Husses kommentar i kväll;
”tur att det var den gamla jag körde ihjäl i alla fall, hon
gjorde ju inte så stor nytta längre…”
Man får se till att göra nytta i Halsäng alltså…
Om jag blev arg? Hade det gjort skillnad? Hunden är stendöd i alla fall…
Nu ska jag beskriva en ganska ovanlig hund. Sickan var en söt och trevlig
joy-stick-hund. Vad jag menar med det är att hon gjorde PRECIS allt man bad om, och det genast, om man styrde henne rätt, men hon tänkte inte alltid riktigt
tillräckligt själv för att kunna göra ett gott arbete på 3-400 meters håll där jag inte såg henne och kunde stötta.
Redan som unghund, första gången hon flyttade djur från vinterhagen till sommarhagen, var hon uppmärksam. När vi fått över vad jag trodde var alla djuren, frågade hon mig om jag var nöjd, genom att titta på mig, och på en stor hasselbuske om och om igen. Då skickade jag bort henne till hasselbusken, och hon kom tillbaka med en stor tjur till!
Hon och hennes mamma Sally arbetade bra tillsammans på stora flockar. Det finns gott om folk som tror att man har hundar för att de är gulliga. Ett exempel på det sista är att jag som relativt nyinflyttad, hörsägnes fått till mig att det är larvigt att tro att man kan ha nytta av ett par bordercollies vid vallning av tjurar.
Så en höstdag fick Husse för sig att flytta hem kanske drygt 30 tjurar från tre olika hagar på utmarkerna. Dessa skulle vallas några kilometer på vägen förbi hagar med amkor på båda sidor vägen, och vi skulle gå till fots, tre personer och två hundar. Byborna gick man ur huse för att titta på när detta skulle gå fullständigt åt fanders! Bara en liten detalj…det gjorde inte det.
Sickan och Sally passade dem fint på sidorna, ingen gick igenom staketet bestående av EN eltråd. Det blev tyst. Väldigt tyst. Sedan talades det i folkmun om att ”det nog egentligen är praktiskt med fungerande vallhund”…
Lätt avglömbar var lilla Sickan, jag glömde henne i Trädet under köksbordet där jag sa åt henne att lägga sig då vi fikade. Sara ringde mig då jag kom hem, ”Glömde du något? Jag hittade en större dammråtta under bordet!”
Så kunde hon vara uppkäftig också, jag bad samma Sara sätta in henne i hundgården, själv var jag något 100-tal meter bort. Plötslig hör jag en något frustrerad Sara;
”Det GÅR ju inte, hon KOMMER inte! Säg TILL henne!”
Där står jycken och skrattar, tre meter från hundgården! Jag hojtar;
”Men SICKAN! Gå in i hundgården!”
Då gjorde hon genast det!
Somliga har genom åren undrat hur många tricks mina hundar kan.
”Kan de svara i telefon? Gå på bakbenen?”
”Nej”, svarar jag då, ”men det kan jag göra själv! Hunden har jag till det jag INTE kan göra själv! Som att springa 300 meter i ilfart ut på en mosse, för att vända på en vresig tjur.”
Varför man ska ha en bordercollie? Det ska man inte, om man inte behöver en. Då köper man en sällskapshund.
Har man inte arbete åt en bordercollie, så ska man liksom inte anställa den! Jag gillar det gamla engelska ordspråket;
Mer om vallhundar:
http://blogg.alltforforaldrar.se/bondfia/2012/07/20/vallhundar/
Kommentera