VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En dag i Halsäng

… kan se ut på olika vis förstås, men ibland när jag lägger mig om kvällen kan jag tycka att det är underligt vad mycket som blev gjort i alla fall. Det är förstås
mycket som inte blev gjort också, dammsugning av nedervåning sparade jag tills
i dag istället…

Dagen igår, exempelvis, vi hade två av barnens kusiner som sovit över. De vattnade korna och kalvarna, hoppade studsmatta och bråkade, men det redde upp sig i alla fall. Sedan bakade de två saffranskakor, vilket passade perfekt då deras far och lillebror kom på förmiddagskaffe för att hämta dem. Efter middagen gjorde jag två bananpajer medan Elon och Ida vägrade att sova middag, så det blev mycket tjafs. Sedan hade vi pysselstund med vännen som kom med goda morotskakor, vi mixtrade lite med textilfärg, lekte och fikade.

Svärfar bjöd oss på en tvåliters glassbytta blåbär som vi åt till kvällsmat, underbart med grädde och mjölk! Han hade plockat 15 liter på ett par timmar. Helt fantastiskt med tanke på att det i år inte sägs finnas några bär alls knappt.

Djuren i Axtorp rymde så svärfar, Johan, jag, Anton, Nils, Carl, Elon och Ida vallade fram dem och de fick byta hage. Det gick riktigt bra. Vi for hem och satte upp några plåtar på långsidan av mormors maskinhall med barnen skuttandes omkring.
Sedan när det mörknade for vi hem och drack kaffe och åt bananpaj, jag klippte
Husse och tre barn, skurade badrummet med såpa och gick och lade mig.

Bra flyt va??

Kommentera

Hemma bäst

”Borta bra men hemma bäst” är ju ett gammalt vedertaget ordspråk. Det kan bottna i mycket.
Någon skrev en sång en gång vars refräng löd ungefär ”… jag reser inte till
nånting, jag reser ifrån…”

Jag kan tycka att det är sorgligt att förnöjsamhet är ett så fult ord i vårt land.
Varför får man inte tycka att det är bra som det är? Vem imponerar man egentligen på genom att ha köpt dyrare bil än man egentligen har råd med, ny mobil i år igen, större tv eller genom att ha rest jorden runt?

Jag tror aldrig att folk tidigare arbetat så hårt, för att kunna köpa så mycket saker de inte behöver, för att imponera på människor som inte bryr sig om dem ett endaste dugg.

Det finns även andra anledningar att bli hemma. Jag trivs hemma. Här finns allt jag vill ha under förutsättning att jag farit förbi brevlådan och handlat emellanåt då. Sängen är skön och livet är gott! God vän är alltid välkommen, jag har kaffe.
Bättre blir det inte.

Sista anledningen till att vara hemma är att om ingen är hemma, går djuren ofelbart ut. Är vi däremot hemma, händer det mer sällan, men enligt Murphys lag givetvis vid t.ex. svärmors födelsedagskalas igår. Det kunde ju varit när som helst tjurarna pillat upp sprinten, hoppat upp på foderbordet och dansat vidare ut på gården. Det var bara tio kalasande gäster kvar då och de flesta följde med för att hjälpa till.

Med gamla Sickan till hjälp kom de tillbaka till slut allihop i alla fall.

En sjyst bordercollie slår världen med häpnad!

Foto: Vindsnabb Sickan

Kommentera

Ivans mosse

Säga vad man vill om våra marker, det är inga spannmålsgårdar precis, det är snarare
mulens marker, passar för nötkreatur att beta mest alltihop. Om det nu inte
regnat så mycket i fjol förstås, att mossmarkerna likt tvättsvampar fortfarande
inte torkat upp sedan dess.

Nu bär de knappt uppe en katt på sina ställen!

På Ivans tid som bonde, kunde man köra ner med lastbil och vagn på mossen, de tog
torv på ett ställe, men det gick att köra där i alla fall.

Vi arrenderar ett antal små åkerlappar och mossmarker här och var, så det är inte
lätt att veta vart den otålige mannen ringer från, när han med dålig mottagning
ringer hustrun för att bli bärgad ur något surhål. Dock har jag börjat se ett
visst mönster.

I vårbruket körde Husse, Elon och Ida ner Samsongödselspridaren i torvhålet. Jag
for iväg för att dra upp honom och när jag kom på landsvägen såg jag på flera
hundra meters håll något gult som klafsade av och an där nere på mossen. Det
var ingen äggasjuk anka, men ganska likt. Jag drog upp den stressade mannen och
for hem. Precis som jag börjat med maten ringer det igen. Det var bara att åka
dit i förklädet igen och dra upp honom. ”Den som inget gör, gör heller inga
fel” som svågern brukar säga.

Tanken slog mig dock. Vad hade han där i hålet att göra, om han nu hade så bråttom med vårbruket? Då hann han väl inte sitta där eller?

Det var i alla fall där vi tänkt ta hö. Husse vågade inte slå av allt då för tre veckor
sedan, men nu vågade han. Rätt som det var ringde mannen. ”Kan du ta 6530´n och
dra upp oss?” Jag behövde inte fråga var han befann sig ens, trots att jag inte
har koll på allt.

Min man har den goda smaken att hålla sig till samma hål!

Jag for dit och drog upp honom varpå jag sa att jag åker bakvägen hem för att
slippa passera grindarna i tjurhagen.

”Du, jag är inte färdig än, jag tänker slå resten också, så kan vi kanske få in lite
mer hö.”

”Ja?”

”Det kan hända att du får dra upp mig
en gång till…du kan väl vänta med att åka hem?”

Det gjorde jag och det fick jag!

Foto: Husse, Elon och Ida kör fast i Ivana môse

Ett  för dagen passande låttips från min vän i norr:

Baki slåttersmaskin ha sola aldri prövt å skin…

Kommentera

Världens bästa pappa

När jag träffade min man hade jag naturligtvis ingen aning om vad för slags pappa han skulle bli. Jag kan bara säga att han vida överträffade mina förväntningar!

Nu bortser jag från banala saker som man får se från den humoristiska sidan, som
om de ibland har ”fel” kläder på sig, volanger på Elon, Antons jacka på Carl
osv.

Tänk om man visste att en del människor blir helt rabiata som föräldrar!? Det är då det så snyggt heter; ”vi har växt ifrån varandra” när någon frågar varför man inte
umgås med sin forna vän längre.

Min man har ett underbart uttryck för detta; ”Ho ä ju kalvasjuker begriper du la?”

Det fick även jag höra, när jag var gravid med Anton. Labil och ynklig som man ibland är då man väntar barn, vill man inte höra liknelser med någon dum ko i alla fall, även om man slänger i dörrarna! När Johan återkom, tröstade han mig med;

”Men du vet ju att jag tycker om kor.”

Jag hade ju aldrig trott att han begrep sig på sådant, men naturligtvis hade han mer
erfarenheter av kalvasjuka, labila hondjur än någon annan blivande far jag
känner.

Han har alltid med barnen om det går. De har åkt mycket traktor, varit med och snickrat, målat, mekat, hälsat på gamlingar, freat (satt upp staket), vallat djur mm.

Vad de däremot inte har haft är en far som ”tagit ut föräldraledigt för att ägna
sig
åt barnen.” Det har han fått höra att han skulle ha gjort. Annars är
man ingen bra far. Han har nämligen inte tagit ut mer än några enstaka dagar på
alla fem barnen, resten fryser inne. Vi har liksom inte råd att betala någon
annan för att ta hand om jordbruket, så då får det vara med det där. Så är det
att vara småföretagare. Dock kan jag säga att det finns gott om pappor som
tagit ut föräldraledigt och ändå inte ägnat sig åt sina barn en bråkdel av
tiden som min man gör – DET är pinsamt!

Vad som också är pinsamt var den där gången för länge  sedan jag fick för mig att jag skulle visa mannen hur man gör välling. Där står jag i köket och pratar och förklarar, men mannen ser oengagerad ut, vilket gör mig lite tvär.

”Hör du över huvud taget?”

”Jo, men har du tänkt på att jag gjort mer välling i mitt liv hittills, än du
någonsin kommer att göra till våra barn?”

Hmmm…han gör kanske 25 liter välling om dagen.

Kommentera (2)

Äta ute…

Det är inget vi gör ofta. Nu kommer vi till ett välfärdsproblem. Flugorna berättar mer än gärna att vi ska gå in. Den romantiserade bilden av att bo på landet säger
långa lata dagar i syrenberså, grillning och kall öl på altanen, men den säger
inget om vare sig flugor, blinningar, getingar, knott eller mygg. Vi har mest
flugor, som tur är, de bits bara till husbehov, d.v.s. när det är åska på gång
eller så.

Vi har ingen vidare uteplats, kanske beroende på att vi så sällan kan sitta där, mest soliga vårdagar innan flugorna vaknat, kanske av lathet, det är bekvämt att slippa bära allt in och ut. Dock är det trevligt med grillkväll och igår när det var
svalare ute än inne på kvällen, fick man stå ut med att flugor sätter sig på
bara ben.

I Halsäng är det så att antingen blåser det så mössan flyger av och då är det minsann flugfritt, eller så skiner solen och flugorna njuter av vår mat. Denna sommar har dock
mest regnat bort, så då är detta ett icke-problem över huvud taget. Om jag
någon enstaka gång dukat ute, säger Husse med bedjande blick;

Kan jag inte någon gång få komma in och slippa flugorna??”

Hmmm…jag tänker då på den gamle odalmannen utan vatten och avlopp. Han
muttrade; ”Äta ute och skita inne…modernt ska det va!?”

I hörnet på baksidan sitter vi i makadamen med ett fasligt hopaplock av plast, metall, glas och trä, kom gärna med förslag på hur vi kan få till en trevlig uteplats!
Troligen kommer alla förändringar att bli till det bättre!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna