Vi for till gamle Ivan i Axtorp för att flytta kalvar över vägen.

Det var ganska besvärligt, men till slut begrep de var vi ville att de skulle
gå. Carl och Nils motade på vägen, jag och Johan gick och hämtade dem. Det är fascinerande att tio kalvar inte springer förbi två små pojkar som står på landsvägen.

När kalvarna kommit på plats, ville Ivan som han alltid brukar, bjuda på kaffe. Då passade jag på att berätta för honom att jag provat sjupinna-harven efter vår B-ponny Clea. Hela farbrorn lyste upp och han frågade om det gick bra. Jag fick ju
förläget erkänna att vare sig jag eller ponnyn tycks kunna gå rakt, trots att ingen av oss styrkt oss innan arbetet, men med mycket träning kan det ju gå på sikt. Ivan berättade då om sina harvar han och brodern Gunnar haft;

”100-pinnarsharvar som var så farliga att de ville resa sig och slå upp på hästryggarna om man körde emot någon sten i framändan.
Att det inte hände mer än det gjorde, det är fantastiskt, mamma varnade oss att
vara försiktiga, men vi hade nog mycket tur också.

Pälsharven var bättre, den gick slätt och fint som en päls över jorden, även där det var stenigt, det var ena bra uppfinning och potäteharven med pinnasäcken, den var lätter för oss barn att få med på medbotten till Långebacken, den orkade vi lyfta på för den var gjord som en ram utå björketrä.

När en sen kom fram, tog en säcken med pinnar och satte i dem i harveramen och spände för märra. Di där pinnarna med huvuden hade vi täljt när vi inget hade att göra om vinterkvällarna. Där är ju stenigt på Långebacken, så när en körde emot ena sten, reste sig pinnarna, så fick en trôka i dem igen, när en kommit förbi
stenen.”

Ivan och Gunnar blev tidigt faderslösa, så vid 8 respektive 12 års ålder var det Ivan och storebror Gunnar som skötte det mesta på gården med mjölkkor. Ivan är 92 år nu, och han kan berätta precis hur det var, han minns det som om det vore igår, det är fantastiskt att höra honom berätta om det strävsamma livet som gett honom hans höga ålder.

(Foto: Jag harvar på körkursen i Jäla maj 2012)

Det jag kan konstatera, återigen, det är att vi bekväma människor som lever
idag och läser det här, vi vet inte vad arbete är…