Våra djur

Minigrisarna Nalle & Puh

Egentligen skulle vi inte ha nån gris.
Men så var det den där annonsen på Facebook: ”Minigris 5 månader har ingenstans att bo”… Jag ringde genast till Klas och eftersom han har det godaste hjärtat i världen satt vi snart i bilen på väg till den lilla grisen som fått återvända till uppfödaren eftersom nya familjen i Stockholm ångrat sig. Och har man hälsat på en 5 månaders rosa griskulting med förväntansfulla ögon & nyfiket tryne finns naturligtvis ingen återvändo och vi åkte hem med 1, nä, faktiskt 2 grisgossar; nassen var ju tvungen att ha sällskap så vi fick brorsan på köpet!

Sedan oktober 2013 är vi stolt matte/husse (matte är lite mer stolt än husse) till Puh Pastej & Ängslige Nalle & med dom i trädgården får man aldrig tråkigt…inte får man sovmorron heller för den delen för kl. 7 är det fruuuuukooooost!! Lovar att dela med mig av deras dråpliga äventyr med jämna mellanrum så ni slipper grisabstinens. 😀Halm är roligt!
Islandspållarna Peppe & Vängan

Peppe är ”min” häst som jag tog med mig från Skåne till Kolmården. Han bär egentligen det stiliga namnet Háfeti från Erikstorp vilket betyder ungefär ”Han som lyfter hovarna högt”. Det gör han också…när han vill. 😛
1998 föddes Peppe och spåddes en lysande framtid som tävlingshäst: Farsan var framgångsrik och fölet rörde sig luftigt och vackert i hagen! Men ingen tänkte på att fråga Peppe själv vad han var sugen på. Och Peppe var mest sugen på att äta hö…och gå i hagen hela dagen och sola magen…och ta små trevliga turer i skogen…och kanske lyfta högt på benen lite då och då. Efter ett antal ägarbyten, uppfostringsanstalt och karriär som lataste ridskolekusen i Höllviken blev han min & det är det bästa hästköp jag har gjort (ursäkta Arrac, Martini, Ludde, Mackan & Rulle men så är det)! Peppe är en riktig klippa som inte viker för någonting och vi litar 100% på varandra. Massor med roligt har vi haft ihop och ja blir glad i hjärtat var gång jag kikar ut genom vardagsrumsfönstret och ser honom promenera omkring i hagen.
Det är ett sant privilegium att få ha en sån häst!

Bästa vännerna!

Bästa vännerna!

Vaengur frá  Skalholti är född på Island 1992. Vaengur betyder ”vinge” så lite fritt översatt är han ”en bevingad kuse” (fråga Fia, hans f.d ägare, när Vaengur svänger 180 grader på en mikroksekund känns det verkligen som att han har just vingar…).
Vaengur är Peppes bästa vän i världen och har så varit sen första mötet och när dessa grabbarna var skilda åt 8 månader i vintras deppade Peppe ihop totalt. Vi ägde inte Vaengur då men efter försök med ny kompis utan vidare bra resultat var det bara för mig att plocka fram plånboken och göra världens troligen dummaste hästköp. 😛 Vaengur har nämligen inte bara massor med sommarexem och känslig rygg utan har även lyckats bryta benet en gång i sin ungdom. Men för oss är han värd sin vikt i guld för äkta vänskap hittar man inte så många gånger i livet! :-)

Kattskrällena Whisky & Cola

Det är så …hmm…trevligt att få bonuskatter. Särskilt om dom är uppväxta i ett träsk och fortfarande tror att vardagsrummet är lika med skogen… Eftersom vi inte har råd att köpa ny soffgrupp 1 gång i veckan & nya matte inte ser det fina i att husets bärande balkar även kan användas som klösbräda så bor dessa två ligister numera i grovköket där dom får käk och har en egen soffa att klösa i så mycket dom vill. :-)
Bild kommer!

Kossorna & Mulle

På Krokeks gård som är Klas föräldrahem 1 km bort huserar 25 st kor, de flesta Black Angus samt deras kalvar & tjuren Pascal även kallad Mulle! Hela gänget är ekologiska köttdjur som går ute med tillgång till vindskydd året om och har det bra. :-)
Kalvarna är söta men man ska passa sig för att gå in i hagen och klappa dom, deras mammor är inte jättetama så även om de saknar horn bör man lägga benen på ryggen när de börjar stampa, fnysa och sänka huvudet till attackställning… 😛

8 reaktioner på ”Våra djur

  1. Hej Sandra . Va roligt att se dig få en fin kille o nu barn .vet inte om du minns mig men vi hade en bra hästbarndom tillsammans .gott nytt år till er alla kram Kim .

  2. Hej! Å va fantastiskt roligt å Googlea vaengur å faktiskt hitta honom, vid liv!! Jag köpte vaengur när han var helt nyimporterad och ägde honom i 3 år ( handen på hjärtat ett felköp för en så okunnig, då, 14 åring) man sånt vill man ju inte alltid inse. Han va en känslig kille och en riktig enmanshäst men med världens största hjärta. Han lever å mår bra, underbart! ni gjorde min dag 💕Mvh lea flärdh

    1. Hej Lea!
      Så fantastiskt!! 😀 Han fyller 25 i vår och vi hoppas att han lever i 10 år till för han är den enda min andra häst vill umgås med…😜 han är verkligen en rolig personlighet, precis som du säger!
      Nu blir jag såklart jättenyfiken och har massor med frågor. Vilket år köpte du honom och av vem? och vem sålde du honom till? Har han varit med om något otäckt när man fångar honom? Med förra ägaren var han ofta omöjlig att fånga. Nu är det lite kul för han gnäggar när man kommer och älskar att bli riden. 😍
      Varma hälsningar
      Sandra

  3. Oj va roligt, d va ju så länge sen men när man börjar tänka så kunde jag plötsligt skriva hur mycket som helst 😊 jag fick i honom juni 2001 och han hade då inte varit nån sommar i Sverige, agersta islandshästar hade importerat honom (tror dom ägde hans mamma på Island) . Tror d va 2004 när jag lämnade ut honom på foder till en kvinna som visade sig vara helt fel. Fick ett samtal av en linda som hade tagit hand om stackars vaengur när fodervärd flyttat å lämnat vaengur kvar. . Linda ville fick gärna behålla honom så efter 6 månader på foder fick hon köpa. Det sista jag hörde va ca 2007 då hon skulle sälja honom till sin dåvarande medryttare. Sen har jag inte hört nått förrän nu!
    Han fick exemen andra sommaren. Minns att han va svårfångad i hagen men framförallt på betet (kan ju också varit att han hatade exemspray å allt sånt) men det var inget jag minns som varade så länge. Han va en sån ärlig häst minns jag. Han va lite lagd åt det nervösa hållet men gjorde alltid vad man bad. När han hade ett broddtramp en gång som fick sys, då fick jag åka ut 2ggr om dan för att lägga om för ingen annan fick röra såret. Vi lullade runt i skogen å han va tryggheten själv, red mest barbacka (hade svårt å hitta en sadel som satt bra) man behövde aldrig va orolig å trilla av. Va glad jag blir att höra att han verkar trivas så bra! Så han funkar å rida på trots rygg å benet? När bröt han benet!? Lea

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *