Månadsarkiv: april 2017

Annons

Jag, en disktrasa.

Jajjamen, jag har en ”bucket list”!
Det finns massor med grejer som jag vill göra men ännu inte har gjort och för att inte glömma och typ som 90-åring komma på att jag missat att bestiga Mount Everest har jag kluddrat en lista som startade lång som ett ösregn men som stadigt blivit kortare med åren. :-)

På listan har bl.a stått saker som ta körkort. Enligt mig, det stora steget in i vuxenvärlden och efter 5 uppskrivningar, 5 uppkörningar och 2 halkor kunde jag äntligen anse mig blöjfri! 😉 Annat som stått är t.ex ”Slå dig ihop med den bästa man som går i ett par skor, dansa internationellt, starta eget företag, döm ett nationellt mästerskap”. Det har även stått en hel del halvt livsfarliga grejer som jag ansett var viktiga att göra för att ta ihjäl eventuella hjärnspöken och aldrig mer behöva fundera på hur det skulle vara.
På en av raderna stod ”Ordna ett stoooort event som blir en succé”…
Och anledningen till att jag hela veckan mest känt mig som en urvriden disktrasa är just att jag förra helgen, drog ett fett streck över den raden!:-D

I lördags gick nämligen startskottet för Dam-Mingel kl 11.30 prickelick!
I nästan ett halvår har jag roddat inför detta. Vareviga kväll efter Alfreds läggdax har jag pratat med sponsorer, utställare, kockar till sena kvällen; kändes snudd på overkligt att det äntligen var dax! Och dax var det, så in i! Glada damer vällde in i vår Sandviksgård, roade sig kungligt, shoppade loss hos dom 16 anlända utställarna, fikade, mumsade glass och intog en delikat middag lagad av inhyrda kocken Herbert. Dom grät och klappade händerna om vartannat när våra föreläsare avlöste varandra och kilade så småningom hemåt i natten med famnarna fulla av vinster från lotteriet.
..Och jag vågar mig på att försiktigt säga att det var en succé…Det flöt, alla var glada, maten var fantastiskt. :-)
Själv stupade jag till kojs med världens tröttaste fötter men med världens gladaste känsla.

Och idag en vecka senare har jag precis stängt butiken och kommit hem till mina grabbar efter en jättekul arbetsdag! Flera nya kunder, ett helt gäng som skulle på Rockabillyfest och skulle stylas från topp till tå samt kramar från ett par glada stammisar. I fiket hade morsan gjort så fint med nya rosaprickiga dukar och det doftade himmelskt hembakat i hela kåken.

Nu känns det att våren äntligen är här! :-)

Lite av den fantastiska middagen på Dam-Mingel, lagad av inhyrda kocken Herbert Forster!

Lite av den fantastiska middagen på Dam-Mingel, lagad av inhyrda kocken Herbert Forster!

Mysiga Mormors Fik i Sandviksgården! Sa jag att morsan gillar Shabby Chic?

Mysiga Mormors Fik i Sandviksgården! Sa jag att morsan gillar Shabby Chic?

Nu är det våååååår!

Nu är det våååååår!

Annons

Vi…och halva Sverige till, tydligen!

Wooow… Helt otroligt vilken respons det blev på mitt inlägg om anonyma anmälare!

Då var jag så in i vassen besviken och behövde verkligen skriva av mig men det ÖVERVÄLDIGANDE gensvar som kom från när och fjärran fick mig att fatta att vår familj är långt ifrån dom enda som råkat ut för detta! Jämfört med många andra har vi faktiskt kommit lindrigt undan. Vår anonyme anmälare gav sig ju faktiskt tillkänna och jag önskar verkligen att vi nu i fortsättningen ska kunna ha en god relation med alla. :-)

Mitt inlägg om anonyma anmälare har spridit sig i hela Sverige och en bra bit in i Norge. Jag skojar inte men jag tror att över 300 personer har hört av sig och peppat, tackat för vårt engagemang och uppmanat oss att sträcka på oss! :-) Folk har t.o.m swishat pengar! Och vi vill verkligen tacka alla underbara men vi har som ni vet skickat tillbaka pengarna, vi vill inte att någon ska tro att vi gick ut med detta för ekonomisk vinning!
Men, det jag mest av allt skulle vilja lyfta fram från den här historien, är att mer än 50 personer hört av sig och delat med sig av liknande, personliga upplevelser! Och jag som varje gång jag sett ”Grannfejden” på TV trott att det var ett skämt… 😉 Från hela landet har folk berättat om hur ”goda” grannar godkänt en ritning och sedan anmält i alla fall. Eller om hur en och samma person anmält på måfå 10 ggr för olika saker trots att inte en enda anmälan funnits befogad. Någon berättade om hur de anmälts av en person som fått löv på sin tomt från träd som man vägrat hugga ner. När anmälan inte bifölls högg anmälaren ner träden när familjen var på semester!!! Några berättar att de känt sig otrygga och tvingats flytta. Småföretagare berättar om hur de efter flera anmälningar (som befunnits grundlösa men ändå kostat administrativa avgifter) fått slå igen verksamheten.

I rättvisans namn ska jag väl nämna att jag är fullt övertygad om att det finns situationer med fog för anmälan, rätten att anmäla kom ju till för att skydda utsatta. Och kanske är jag hopplöst naiv och från födseln optimist men jag tror bergfast att de flesta bekymmer går att lösa med en god portion öppenhet, kommunikation och förståelse!

PS. Igår skickade vi bilder till Bygg & Miljökontoret så nu hoppas vi på frid och fröjd. 😉

Idag tar vi nya tag och hänger upp tavlor av lokala konstnärer!

Idag tar vi nya tag och hänger upp tavlor av lokala konstnärer!

Annons

Vi är anmälda! Anonymt såklart.

Så har Feg-Svenssons gröna avundsjuka slagit till igen! Jag och Klas har blivit anmälda till Bygg och Miljökontoret i kommunen för diverse eventuella olagligheter på Sandviksgårdens tomt.
ANONYMT naturligtvis. För icke att denna halvfigur vågade sig fram ur sin håla för att prata med oss öga mot öga. Eller ens repade mod att smyga fram till brevlådan i skydd av mörkret och lägga en arg lapp. Nä, istället den fulaste av alla metoder, att ringa anonymt och tipsa.
För om man nu stört sig så allvarligt på något vi gjort på vår tomt, varför inte då ringa på dörren och säga att ”Hörni, Karlssons, vad skulle ni säga om att…? Vem ÄR så FEG?

I ett helt år har jag & Klas städat och slitit hund rent ut sagt. Vi rensade upp en tomt som i nästan 10 år sett ut som en sanitär olägenhet och varit en direkt fara för barn då den var översållad med krossat glas. Gårdsplanen var en stor kompost med allt möjligt skräp. 2 ruttna höga träd som hotade falla stod farligt nära vägen. Under 10 år har Ingen gjort en anmälan.

När vi sågade ner träden så att flera i närheten fick tillbaka sin sjöutsikt, när vi fräschade upp så väl trädgård som gårdsplan för allas trevnad, när vi anordnade en julmarknad för alla i byn, när vi anordnat trivselkvällar, när föreningar velat låna lokalen, då var det ingen som anmälde oss. Men när vi gjort något för oss själva. Då. Ja, vi är jättebesvikna. Kanske är jag mest besviken för Klas skull. För att jag är en utböling som vissa stör sig på lite titt som tätt, det är inget nytt under solen. Men att göra så mot Klas som är uppväxt här. Som känner alla. Som praktiskt taget har ryckt ut och hjälpt varenda kotte i byn med att dra upp dom ur diket, fixa bilen, röja snö, eller bara fixat nåt i förbifarten utan en tanke på att ta betalt. Det är ledsamt.

Och nu kommer vi alltså att få betala för detta. För i svensk lagstiftning så är det så att det är den som blir anmäld som får stå för kommunens kostnader för utredningen. Även om den befinns oskyldig. Och eftersom vi använder våra pengar till att rusta upp denna fastighet för allmänheten och just nu sparar för att kunna handikappanpassa toaletten så att även rullstolsbundna ska kunna erbjudas tillgång till huset så kommer vi alltså nu att få skjuta toaletten på framtiden för att betala för att nån med akut brist på ryggrad blev så in i helvete nödig av avundsjuka att den inte stod ut. Jag hoppas att denna någon nu är stolt över sig själv. I annat fall går det bra att komma och erbjuda sig att betala vår räkning från kommunen och berätta vart skon klämmer. Vi kanske inte direkt sätter på kaffepannan och tar fram bästa kakorna men vi är vuxna människor och välkomnar en öppen dialog även med den som inte betett sig schysst mot oss!

Maj 2016

Maj 2016

Mars 2017

Mars 2017

Annons

Blommor för Stockholm

Jag blir sällan skakad.
Jag har simmat över floder utan att veta vad som lurade under mina fötter i det grumliga vattnet. Jag har firat mig ned för ett torn i ett rep. Jag har vågat bli kär inför en miljon TV-tittare. Jag har mött ett spöke (åtminstone var jag övertygad om det som 15-åring). Jag har rattat ett flygplan. Jag har kastat handgranat och skjutit skarpt och delat logement med 9 grabbar. Jag har skällt ut en respektlös karl på stan som kallade en prostituerad fula saker. Jag har skällt ut en annan full, kaxig gubbe på tåget så han höll truten från Köpenhamn till Malmö. Jag har liftat med två marockanska karlar tillika knarkkungar. Jag har klättrat på en vulkan. Jag har mist min trygghet, mina besparingar, min lägenhet och börjat om. Jag har nästan krossats under en häst.
Jag blir sällan skakad.

Men när jag ser sånt här, när jag ser havet av blommor i Stockholm, ser tysta människor runt omkring, ser nallarna.
Då skakas jag genom märg och ben, som om hela min själ drabbats av en jordbävning.

image

Annons

När livets ljus släcks.

Jag blev alldeles bestört. Kall. Rädd. Chockad. Så chockad att jag en timme senare hoppade i bilen och gav mig iväg på konferens utan kläder och utan betalkort. Tur min man kom med prylarna via en genväg och räddade mig. Men idag hade 4 andra människor inte samma tur, hade ingen som kom från sidan, hade ingen som slet tag i dom, drog dom därifrån, räddade dom. För dessa människor kommer ingen morgondag. För deras familjer är morgondagen aldrig mer lika vacker.

Det fanns i vårt land, i allas Sverige, inte en utan flera personer som ansåg sig ha rätt att bestämma över liv. För detta hade inte kunnat utföras av en ensam. Som ansåg att deras syften var mer värda än andras liv. Nu säger reportern på TV att även den nu gripne kan behöva läkarvård. Ödets ironi om de avlidnas skattepengar skulle komma att bekosta sin banemans plåster och förband.

Jag hoppas att han inte får massiv medial uppmärksamhet så att han kan hyllas som hjälte av sina samvetsbröder. Jag hoppas att inte Thomas Bodström och Leif Silbersky kommer slåss om att få vara hans försvarare. Det skulle vara mer rättvist om han långt från rampljus och uppmärksamhet fick tillbringa resten av sitt liv i mörker. Precis som de människor han idag släckt livets ovärderliga ljus för.