Månadsarkiv: mars 2017

Tävla & vinn med Familjen Stenålder!

Är du en av dom som följt oss och alla andra snart över 50 st varmhjärtade bönder som letat efter den äkta, varaktiga kärleken i TV?
…Och som kollar på Sveriges Mästerkock på samma tid på våren? Och som bänkar dig när det är konståkning och som svor långa ramsor över Sebastians val i Bachelor (för Annica är verkligen ruskigt trevlig!)?
…Och som tycker att antikkunniga damen Lazerow på torsdagarna är galet underhållande och att Frank Wagner och Seth Rydell är så in i vassen manliga att man bara Måste stanna uppe hela söndagskvällen och spana på rutan trots att det är arbetsdag på måndagen och man absolut borde sova…

I så fall ska du putsa brillorna och fortsätta läsa för nu erbjuder C More 2 veckor GRATIS på sitt Standardpaket där man kan se TV4-programmen utan reklam och även massa bra film och serier. Som om det inte vore nog har jag också fått möjligheten att ordna en tävling och lotta ut ett GRATIS 6 månaders abonnemang av C More!

Att tävla är faktiskt så lätt som en plätt att t.o.m Vi, Familjen Stenålder (Japp, tjock-TV:n hängde i tills i juni 2016) skulle klara´t! Allt du behöver göra är att registrera dig för en 2 veckors prova på period här! Motivera också i kommentar nedan varför just du ska vinna! Vinnare meddelas personligen av mig efter 3 veckor. Glöm inte att även ange din mailadress som du registrerat!

Som bondefamilj och mångsysslare finns det inte mycket tid över att kolla TV men har vi lite tid över så uppskattar vi båda att kunna se en bra film, precis när vi vill…och slippa den förbannade reklamen som gör filmen 45 minuter längre… 😉
Abonnemanget kostar 99kr/mån och erbjuder massor av filmer, serier samt rykande färska TV4 program helt reklamfritt!
C More har även ett sport-paket som erbjuder bland annat Allsvenskan och SHL (men då får man betala lite mer..).
Så var nu med och tävla! OBS! Vi vill ha roliga motiveringar, så vi får många glada skratt när vi väljer vinnaren, jag och Klas! 😀

När det regnar är det trevligt att kolla på film ihop! :-)

När det regnar är det trevligare att kolla på film ihop! 🙂

En ilsken patients funderingar.

Jag brukar inte försöka pracka på nån min blogg. Visst, läs den gärna men bara om ni verkligen vill.
Men den här gången önskar jag verkligen att fler ska läsa, och dela, för jag är övertygad om att det inte bara är jag; Inte bara jag som vägrar sätta mig på häcken och vara nöjd med den svenska sjukvården.
Jag har snuddat vid ämnet förr, då fick jag genast kommentarer från nån sur (och anonym) medborgare som tyckte att jag minsann inte skulle ha bättre än nån annan utan nöja mig! Men sorry, det gör jag inte;
– För det handlar inte om att jag ska ha bättre än nån annan utan om att Alla ska ha bättre än Jag, inklusive jag själv!

När jag fick Alfred bar jag honom fel. Har förstått att många nyblivna mammor gör det för man vet inte annat och vips så står man där med en handled som gör djävligt ont och knappt kan man lyfta ut mjölken ur kylen. Jag gick till doktorn och fick medicin mot inflammationen i leden. Gick samtidigt till sjukgymnast och fick en stödskena och ett häfte med övningar. Det hjälper säkert många men mig hjälpte det inte. Tyvärr var det ingen som visste om det för sjukgymnasten som skulle höra av sig 6 veckor senare har fortfarande inte hört av sig. Envis som man är stretade jag på ett tag till och kom sedan till en ny sjukgymnast. Denne tyckte inte att det verkade vara nåt allvarligt och gav mig ett häfte med nya övningar. Fast det hjälpte ju inte heller och jag fick rådet att fortsätta tills det hjälpte?!
Så i höstas 18 månader efter jag kontaktat svensk läkarvård för första gången gav jag upp och gick åter till vårdcentral för att träffa en doktor. Fullt pris fick jag betala men doktor fick jag ingen! Istället fick jag träffa en osäker läkarkandidat som inte ens kände på stället jag pekade ut gjorde ont utan som tryckte lite tafatt här och där och skickade mig på nervröntgen 6 mil bort! En hel arbetsdag och rätt mycket soppa kostade besöket och provsvaren konstaterade att det inte var något fel på nerverna.
– No shit Sherlock, det kunde jag berättat själv så hade jag sparat mina pengar och sjukvården kunde lagt den resursen på nån annan. Jag ringde tillbaka till Vårdcentralen och bad att få tala med den ansvariga doktorn. Jodå, doktorn tyckte att vi nog borde ses. 200:- till kostade det för mig att säga att tack så mycket för nervutredningen men jag vill ha en remiss till ortoped. Det kunde jag förstås inte få för doktorn såg inget fel, alla handleder kan ju vara lite knöliga, men jag kunde få åka på drop-In röntgen. Ytterligare en halv arbetsdag och soppaslantar i sjön. Det var nämligen inga betydande benskador på röntgen. Suck. Ringde doktorn (nu börjar det låta som ”5 små apor…mamma ringde doktorn…), och läs nu; Doktorn frågar Mig, vad tycker du vi ska göra nu? Jag frågar doktorn: Det ska väl du berätta för mig, du är ju doktorn! Varpå doktorn frågar, vill du ha en kortisonspruta? Jag frågar: BÖR jag ha en kortisonspruta? O.sv. Os.v. Ring mig när du har bestämt dig för om du vill ha en spruta blev doktorns slutkläm på det samtalet.
För ett par veckor sedan började handleden kraftigt försämras. Ont i hela underarmen, ont i handen. Stor knöl på leden som låser sig så att jag inte kan röra handen utan att böja den med den andra. Det knakar så att t.o.m Klas hör och känner det och med blotta ögat kan man se hur benet i handleden ”hoppar” när jag försöker röra handen från sida till sida.
Så förra veckan ringde jag åter farbror doktor, något irriterad denna gången. Och tro det eller ej, nu ska jag få en remiss till ortoped! Men med dagens köer så kan jag inte räkna med en tid förrän om 3 månader. Det betyder alltså att jag som sökte vård i maj 2015 kommer att ha fått vänta i över 2 år på att få komma till en specialistläkare! Istället har jag bollats från den ena till den andra tillfälliga tidsköpande lösningen medan jag successivt blivit sämre. Och nu ger jag blanka fan i om nån blir stött i kanten men det är min fulla övertygelse att detta sker för att svensk sjukvård är så nere på knäna att bara de allra sjukaste kan få kvalificerad hjälp. I dagsläget är jag faktiskt ganska oandvändbar. Kan varken skära mitt eget bröd eller kött och borsta tänderna på mitt barn är en smärre bragd. Jag använder kraftiga stödskenor dag som natt. Det känns för djävligt men det positiva i kråksången är väl att jag nu äntligen klassats som tillräckligt illa däran för att få hjälp!

Och just det ja, eftersom jag inte står ut med att ha så förbannat ont i 3 månader till gick jag med på en kortisonspruta. Den ska jag kila in imorrn på lunchrasten mellan matten och geografin för att få, för jag har faktiskt inte råd att lägga varken mer pengar eller mer tid på att ta ledigt.

Ser väl iofs lite macho ut men...

Ser väl iofs lite macho ut men…

Mot Barnmässan, YYeeeeeyyyy!

Fler än jag som älskar att bara strosa runt, kolla på allt möjligt roligt, träffa likasinnade och få massa nya kreativa idéer? 😀
Just därför blev jag verkligen glad när jag i höstas blev tillfrågad att komma som föreläsare på den superstora Barnmässan i Karlstad! Och tänka behövde jag inte göra en minut, klart som fan att jag ville det! 😀
På fredag packar jag väskan och hoppar på morrontåget. Nu tänker ni att men kära hjärtanes, borde hon inte packa kvällen innan och visst fan borde jag det men med man, barn, 2 hästar och 2 katter och dessutom mitt i årstiden för dom nationella proven i skolan med timmavis av rättning och förarbete så är det där med att hinna packa i förväg en avlägsen dröm… Fact is att jag är nöjd om bara hälften av prylarna som jag kommer trycka ner i kofferten har gröt och Klämmis på synliga ställen. 😉

Kanske har ni redan hört min & Carinas gemensamma föreläsning ”Från Cappucchino till koskit på stövlarna”, vi gav ju ett smakprov på den i Blekinge i höstas.
Nu kommer vi att finnas på plats på scenen i 3 dagar och berätta om allt det där ni undrat över från programmet men inte vågat fråga men också om våra respektive livsresor från stan till bonnlandet (från grannar till granar milt uttryckt!).
Och kanske, mest av allt denna gång, om att vara kvinna, utböling och ha massor med konstiga idéer och drömmar man brinner för att förverkliga.
Det är också en föreläsning om att försöka passa in så till den milda grad att man glömmer bort sig själv och om att till slut inse att man alltid i alla fall kommer skilja sig från mängden och istället för att försöka vara något annat, vara stolt över just den man är.
Självklart är det också en föreläsning om ägg, Rockabillyklänningar, glass och att förtjäna sitt levebröd på nåt som alla säger inte går.
Och kanske lika viktigt är det en föreläsning om männen vi lever med och som har valt att älska oss just för att vi är som vi är…
Hoppas ni kommer och lyssnar och frågar! Vi ses i Karlstad till helgen! 😀

Missa inte Barnmässan!!

Missa inte Barnmässan!!

Min hemliga passion.

Min hemliga passion är tyvärr inte det minsta i stil med Fifty shades of Grey.
Min passion heter Morgan. Och Ola- Conny. Japp, så är det:
”- Hej, jag heter Sandra och jag är Gekåsolist! 🙂

Jag växte upp i ett hyreshus i Malmös utkanter. I huset trivdes 70 st familjer och min morsa var naturligtvis snyggast av alla morsor. När morsan (då 35 och rena bombnedslaget) trippade över gården i blonderat fluffigt hår, lång svepande kjol och karamellfärgade pumps, då visslade varenda moppe-femtonåring. 😉
Men det fanns också dom morsor som det inte visslades efter… Dom som faktiskt både små och stora grannar drev lite med…nämligen dom som glada i hågen satt på lekplatsbänken i likadana hopplöst ruggfula träningsoveraller och kepsar som gubben och ungarna, allt inköpt till paketpris i Ullared!!

Under hela min uppväxt var Ullared och framför allt Ullaredsresenärer ett stående skämt i mina kretsar. Att ens sätta sin fot inom en 4 mils radie var att förlora sin heder och hippfaktor tills domedagen.
Men med tiden så blir man ju nyfiken, förbjuden frukt som det ju heter…
Och för 10 år sen smög två figurer med solglasögon och luvtröjor (för hemska tanke om man skulle bli ertappad) in genom stora entrén till Gekås…
Och Heureka, snacka om att vi fick äta upp varsin stor tallrik kråka, jag och morsan! För ett så rent och fint varuhus med så trevlig personal hade vi då aldrig varit på! Och allt fanns och det var t.o.m utmärkt vad som var laktosfritt i fiket! 😀 Sen den dagen är vi frälsta båda två och Morgan & Ola-Conny har i våra ögon profetstatus!

Och gissa vart jag ska imorrn? Jajjamen, kl. 04.30 spelar väckarklockan en ljuv melodi och 4 timmar senare beräknar jag att återigen sätta foten på helig shoppingmark!

Jag flinar upp mig med Sankt Morgan!

Jag flinar upp mig med Oraklet Morgan!

Morronrace med 2-åring…

Att ha en två och ett halvt-åring i huset är genuint underbart. Men arla morgonkvist när pappa redan gått och man själv bara måste med morgontåget till Stockholm för ett viktigt möte och dessförinnan ska ha piffat till sig, släppt ut hästarna och lämnat på dagis, då kan det hända att man känner sig något mindre tillfreds i allt det genuint underbara…?

Jag hade planerat så bra! Kl 6 ringde klockan och så 30 min för piffning av mamma, packa dagisväskan och lägga fram kläder. Sen väcka knatte för mys i soffan och Pippi Långstrump. Kl 7 hoppa i bilen med en glad unge och mot dagis med ett litet stopp på stallbacken och därefter 25 långa minuter att byta från stallkläder på stationsparkeringen och på tåget kl 7.40!?

Kl 05.54 vaknade Alfred. Tassade sömndrucken ut till soffan och blev heligt förbannad på TVn som hade fräckheten att stänga av sig var gång han tryckte på den röda knappen! ? Högst elaka mamma envisades med att byta blöjan som innehöll ett smetigt lass av Dobermannstorlek. Mera tjut. Fel strumpor. Som tur var fanns favoritstrumporna tvättade i lådan så världskrig undveks med ett snabbt strumpbyte.
Dax att gå ner, mamma släcker lamporna på ovanvåningen… Ajajaj, kardinalfel! Bara att tända och låta mammas lilla solstråle släcka. Efter lock, pock och löfte om en Ferrari på 18-årsdagen traskades det till slut frivilligt fram till trappan…TJONK! Stångade huvet i en stolpe, mera tjut.
Efter tårar, tröst och snor på mammas rena tröja bär jag ut en fortfarande småsnörvlande liten figur till bilen som håller ett hårt grepp om sin blåa boll. Väl i sätet nytt avgrundstjut, vad nu? Jo, för bollen ska va INNE! Och ALFRED ska lägga in bollen! Mamma som börjar bli lätt stressad beslutar att just idag vill nog bollen följa med till dagis på studiebesök.
Som tur är är hästarna på sitt snällaste humör så jag tar båda i ena näven, en säck hö i den andra och slafsar ut i snömodden. Sen kör vi i sporrsträck till dagis sjungandes ”Min hatt den har tre kanter” för att liva upp stämningen!??

Och på dagis händer det! Alfreds lilla kompis står i tamburen och väntar, fröknarna finns där och frukosten är på g. ? och när jag kör står Alfred i frökens famn och vinkar glatt.
Och jag kastar mig till station, kommer t.o.m ihåg att byta gummistövlarna mot finskorna och anländer precis 6 minuter innan tåget!
Jag hann, halleluja!

Jag sa INTE!!

Jag sa INTE!!