Välkommen till min blogg! Känner ni igen mig så är det nog för att ni hösten 2012 såg mig testa på diverse bondesysslor i TV & bli uppäten av östgötska mygg. Ljuv musik uppstod och bonden blev "min" en vacker sommardag året efter! Sedan dess har familjen utökats med 2 minigrisar, 1 extra häst samt vår egen Bebis-Karlsson Alfred! Här kan ni följa mitt liv & vad vi sysslar med i Kolmårdsskogen!

Livet efter TV, en bondefrus vardag

Det här med att bestämma sig för att dela livet, gifta sig och skapa familjeliv med en bonde, det tål att reflekteras över.
Att jag är en av dom som träffat sin livskamrat genom TV4:s kassa-ko ”Bonde söker fru” är väl ingen hemlighet. Många är vi tjejer som fallit för de utvalda bönderna och kastat oss modigt rakt in i arbetsklädda starka famnar, beredda att ändra våra liv, men nästan lika många är dom som hamnat på tidningarnas löpsedlar under rubriker som ”… lämnar bonden!”.
Jag hör till dom som tror att inte var det kärleken det var fel på, det är bara helt enkelt och jäkligt ärligt uttryckt, SKITSVÅRT att leva med en bonde!

Den våren jag sökte satt jag och surfade runt lite, spänd på det som skulle komma och nyfiken på vad som gick att läsa om bondecirkusen, och hamnade på Johan Wadborgs (Bonde 2012) hemsida. Där stod rent ut och mycket ärligt att ni som gillar att åka på sommarsemester, skriv inte till mig, då skördar jag!
Jag la detta på minnet men käre Johan, du glömde nåt: Nämligen att på hösten gör en bonde i ordning efter skörden, på våren är det vårbruk och på vintern kör han ta mej faan snö!!! Sammanhängande tid tillsammans är alltså att fetglömma…typ året runt. Och det är inte lätt att som flickvän, fru och partner alltid befinna sig i rang 2 steg under vädret och 1 steg under traktorn (behöver traktorn skuras och och jag kli på ryggen kan ni ju räkna ut vem som får sitt först…). Jag anser inte att vi bondfruar är högfärdiga och ovanligt krävande på något sätt men ibland är det ju kul att var prio 1. Typ på sin födelsedag. Eller bröllopsdag. Eller när man brutit benet. Fast det går ju inte, när halva årsinkomsten hänger på SMHI´s ödesprognoser! Suck, bara att linka hem och spjäla med en päronkvist och hushållspapper…

En annan sak som herr Wadborg glömde skriva är att vi tjejer som flyttar för evigt tar på oss rollen som byns udda pippifågel som aldrig någonsin kommer passa in, hur många knutar vi än slår på våra arma ben! Våra fjädrar kommer helt enkelt alltid att vara lite grönare och våra kliv lite större än alla andras i byn. Och det kommer tyvärr alltid att finnas ett gäng avundsjuka byfånar vars enda nöje är att leta fel på oss pippistackare för att med illa dold skadeglädje informera vår make om alla våra brister. För ”hans eget bästa” såklart!

Summan av kardemumman är att inte är det bara guld och gröna ängar för oss offentliga bondfruar, för det ÄR tufft att flytta från allt man har för att upptäcka att den enda person man har givit upp hem, jobb och vänner för inte ens är där! Men den bonde som ser det fina i den där pippin som skuttar lite högre än alla andra och kraxar i lite annan tonart och ordnar med avlösning nån vecka om året och överraskar med ett litet äventyr, han kan se fram emot ett rätt mysigt liv. 🙂

– Och därför min kära bonde, finns det nybakad kaka och te till dig när du kommer hem inatt från åkern i månskenet! Du är min prins på röd traktor!

Tröstlöst tröske...

Tröstlöst tröske…

28 reaktioner på ”Livet efter TV, en bondefrus vardag

  1. ”baksidan” och det som många säkert inte drömmer om när de skriver till just sin bonde, men ärligt så bra och roligt skrivet att jag knappt såg det som kanske inte är 100 positivt – du har verkligen fått till det och tid att tänka ut nåt har du ju, bonden din är ju ute på jobb (och du vet ju också han har ingen tid över för andra pippisar heller, en fördel till med att välja en sån däringa bonde 😉 )

  2. Hej! Jag kom till din blogg via Facebook. Är själv sambo med en bonde, ursprungligen själv från landet men mellanlandade i staden innan bonden kom in i livet, tillsammans i 6 år med en seperation där i mellan på 5 mån, mycket på grund av omställningen till att vara tillsammans med en bonde. Jag kan inte säga annat än att jag håller med dig till 100%. Att alltid vara prio 2, eller 3 för den delen, det tar sin tid att acceptera men ändå förstå att man är älskad och behövd även om sina egna behov oftast måste sättas åt sidan, men av rimliga skäl. Kärleken är stark och det är den och dem
    Små betydelsefulla stunderna som gör att det går. Varje ensamtid blir mer viktig än någonsin. Vi bondefruar gör det bra!!

  3. Underbart väl beskrivet hur livet på landet fungerar. Lantlolla som jag är i grund och botten förstår jag precis. Beundransvärt att ni får ihop vardagslivet. Stort lycka till i fortsättningen! Kram Åza

    1. Tack, Åza! Vad glad jag blir att du läst mitt inlägg, jag brukar läsa dina…när tiden räcker. 😉
      Jag hade ju både mjölkat och kört traktor innan jag flyttade hit men på lantbruksskolan ringer det ju ut kl 16.30!
      kram Sandra

  4. Så fruktansvärt roligt och bra skrivit. Jag är en hopplös romantiker och vill ju tro på er kärlek. lev för de där stunderna ni får vara tillsammans . Det är dom som håller kärleken vid liv, kram på dig!

  5. Hej! Inte sett bonde söker fru men snubblade på ditt blogginlägg på Facebook, sjukt bra skrivet även om jag inte själv känner igen mig då mannen min är ekonom. Fast han vill gärna vara egenföretagare/ grävare då vi har en liten gård så nu blir man ju lite orolig att jag aldrig mer kommer se röken av honom…! 😉
    Kikade runt på din sida o du är väldigt inspirerande! Förstod först inte varför du beskrev dig själv som en pippifågel men efter att ha sett allt roligt du tar dig för och vilken färgstark o sprakande personlighet du verkar ha så förstår jag mer! Och jag förstår också varför grå små snikna troll är avisa på dig o snackar skit, dom vill ju bara vara som du! Din glans sticker säkert dom i ögonen. Men gläns på, du är ju fantastisk! Sätt trollen på plats! 😉 stor kram, nu ska jag börja läsa din blogg, grisarna var ju för söta!! 😀

    1. Stort tack för fina ord! Jag är ju som jag är och kan inte ändra mig, och begär inte av nån annan det heller! Så länge mannen din bara har 1 grävare är du nog säker men när han börjar skaffa 3, 4, 5 då är det dax att bli orolig! 😉

      PS. Grisarna må vara söta men otroligt jobbiga. Elisabeth var på rymmen hela natten och nu kom hon tillbaka, käkade och rymde igen, suck…

  6. Mycket bra skrivet. Hoppas verkligen att prinsen på den röda traktorn förstår att uppskatta den udda pippin som tåligt väntar i månskenet med den rykande färska kakan. Det är såna som ni som är ämnade för dessa bönder för ni äger just tålamodet – och kärleken. Må byns olyckskorpar få sädeskornen i halsen så att kraksandet tystnar! Önskar er all lycka och oändlig kärlek! Håll ut!

  7. Sambo med en bonde och håller helt och hållet med dig.
    Min födelsedag förra året 35 år vad hände… sambon köpte en traktor och körde för att hämta den och kom hem 7 timmar senare kl 23,00 då den där traktorn stannat på vägen hem…. jo men visst… sen dess har den där traktorn varit nr 1 konstant.
    Semester??? Vad är det?? 1 dags övernattning på hotell för sen måste vi hem och se så inte sådden går åt skogen eller så djuren har vatten..
    Om att folk pratar oh ja!!! Redan innan vi flyttade in visste hela byn allt om oss….
    Det tros att vi lever lyxliv i den vackra gården på 300 kvadrat. Det folk inte ser är att vi jobbar heltid vid sidan om båda två (förutom jag som varit mammaledig). Har lån upp över öronen att betala av. Ingen ser att vi hela våra semestrar och alla kvällar och helger spenderar all vår tid på åkrarna eller på att reparera byggnader för tro inte eternittak håller i all evighet eller att färgen på hus och fönster håller i evinnerlighet och att ogräset inte växer på vår gårdsplan eller i våra rabatter… och detta är något som ligger längre ner på listan för först kommer ju alla åkrar och återigen traktorn och vagnen och plogen och för att inte tala om harven och alla andra maskiner man måste ha och framför allt gräsklipparen. Blev ju inte bättre av att vi vi inflytt blev pålurade gödning till denna gräsmatta-gödning som ska ges till potatisåkrar…. 2 ggr i veckan klipper vi numera gräset och det räcker knappt till och det kommer inte gödning när vår gräsmatta på många år framåt det ska jag se till. 🙂
    Men trots allt slit och alla blickar så är det värt det för det viktigaste för mig är att vi gör något vi tycker om. Semestrarna får kanske ligga i vila och kanske kanske kan jag lura iväg sambon så småningom.
    Och tänk så lycklig vår son är över denna gård och att åka den där traktorn som nu även för honom är nr 1 och gått förbi mamma i status förutom vid sängdags.
    Det är tufft att bo på gård men lika tufft som det kan vara lika många glada skratt ger det och så lycklig jag blir på kvällarna när sambon kommer hem från åkern och ger mig en puss och håller om mig och förklarar att jag är den finaste i denna värld. Då ångrar man ingenting 🙂

    1. Tack för att du delade med dig, så skönt att läsa och känna igen sig! Så många som berättar liknande situationer och inte tror jag att någon av oss klagar för det är även ett fantastiskt, fritt liv att få jobba med något man älskar men ibland hade det varit skönt med en TV-kväll ihop… 😉

  8. Underbart inlägg och säkert så sant!
    Jag nickar igenkännande (även om min man inte är bonde men egenföretagare) och får ändå en skön känsla av att det är fler än jag som ror runt familjen i princip ensam….
    KRAM!

    /Charlotte – En blogg med studietips, studietekniker och hur man får ihop livet med barn och heltidsstudier

  9. Hej! Jag känner så igen mig i din text! Jag var också med i Bonde söker fru för några år sedan (det blev aldrig något med den bonden) och fick sedan, efter tv, ihop det med en annan bonde. Jag visste ju vad livet på landet gick ut på men det blev ändå för mycket med en man som aldrig prioriterade mig. Han kunde inte ens prata om något annat än jordbruket. Fruktansvärt tråkigt!
    Nu bor jag på landet på mina villkor! Men en man som bryr sig (ingen bonde) och två små knoddar. Tänk så det kan gå 😉 Läs gärna min blogg om du vill! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *