Wiiihooo!!!

Våra första gäster har anlänt! …och den här gången dök dom upp på riktigt. 😉
Du milde tid så nervös jag var när jag tog Alfred på armen och åkte iväg för att lämna nycklarna och sprillans färsk frulle i kylskåpet. Kändes som att jag hade missat allt men jag  kom ihåg det mesta utom att ta bort skruvmejseln som sitter i låset inte till stora skräpiga salen och att lägga en sax i kökslådan att öppna nya osten med imorgon bitti. Men, dom borde klara sig ändå!

Vårt ”projekthus” Sandviksgården byggdes 1904. I många år tillhörde huset nykterhetsrörelsen, IOGT, och lite kul skvaller är att min svärfar både avlagt och brutit nykterhetslöfte i huset. 😀 På 30-talet och framåt var det Kolmårdens centrum. Här hände allt; man spelade revy, gick på bio, röstade och naturligtvis gick på dans. Många är de par i byn som träffats i dessa lokaler!
För 10 år sedan såldes huset till glasmästeri och verkstad och det blev tyst i huset, ingen musik och ingen dans.

När Klas så i februari fick nys om att glasmästaren kunde tänka sig att sälja så slog vi till snabbare än blixten innan någon annan hann snuva oss! Vi köpte huset i befintligt skick och ostädat….
17:e maj fick vi nycklarna och sen dess har vi jobbat dygnet runt. Vi har haft bjud-loppis och blivit av med en hel del, vi har fyllt en stor container med skräp, en container med metallskrot och lastat grävskopa på grävskopa med krossat glas. Vi har rivit ner metervis med spindelväv ur taket och tvingat ut  hela släkten åttafoting på bostadsmarknaden (vi ber om ursäkt för den korta uppsägningstiden), vi har bytt fönster och ansat trädgården som såg ut som en djungel. Själv har jag gått runt med en flaska citronsåpa i näven så länge att den nästan vuxit fast…

Och nu är alltså kök, hallar och badrum samt enrumslägenhet på ovanvåningen klara! Och vi bara måste få visa lite bilder!

I nästa vecka kommer arbetet med den gamla festsalen igång. Vi ska försöka få den att bli precis som för 100 år sedan, en riktig festsal för dop, bröllop och stora kalas och helst skulle vi såklart vilja kunna bjuda till bio i byn igen! Vi klurar som bäst på hur det ska kunna genomföras!

 

9 månader minus 3 dagar är det sen mitt sista inlägg…Milde tid, det är i princip som att börja om på nytt, alla dom som följde min blogg sist (tackar ödmjukast för er tid!) måste ju ha gått över till Stureplans-Knut, Snygga Sussie eller nån annan av alla moderiktiga, hippa bloggare och dissat mig big time. Jag förstår er.

Men, jag tappade lusten att blogga.
Tappade lusten för det mesta faktiskt. För ibland är det ju så att när man får ett barn så får man på köpet en jäkla mental smäll i nyllet. Och ibland när lite olika vätskor och substanser i hjärnan kör sitt eget lilla race så räcker det inte med ett litet gulligt knyte för att tycka att världen är rosenröd igen utan det kan t.o.m behövas lite medicin. Och eftersom postnatal depression är lite tabu att prata om så går man och drar på det och hittar på 1000 andra ursäkter för sig själv hellre än att söka hjälp och så blir det bara värre… Men jag tänker göra det i alla fall. Prata om det menar jag. Men inte idag, det tar vi en annan dag!

Istället ska jag berätta om Sandviksgården!
I mars hittade jag och Klas ett STORT och NEDGÅNGET hus här i Kolmården bara en liten bit från stranden och i mitten på maj blev det vårat. Det ska bli vårat alldeles egna gemensamma projekt att förverkliga drömmar i (men vi ska fortfarande bo kvar i vårat hus)! 😀
I en månads tid har vi SLITIT SOM DJUR för att få i ordning halva huset till Bed & Breakfast denna sommaren; Vi har legat på knä och skrubbat, vi har lagat och målat, vi har öst ut en container med bråte och säkert 1 ton glaskross, vi har köpt möbler, bytt fönster och fejat. Vi har lämnat vår underbare lille son till barnvakt för att kunna jobba till långt in på nätterna och vi har bokat av vår egen länge efterlängtade semester. I förmiddags skulle Klas ha slagit hö men ställde in för att laga diskmaskinen som gick sönder igår kväll (och alla ni som har Något med lantbruk att göra vet att 1 dag kan betyda att hela skörden går åt helvete).

Idag var det klart, 27 minuter innan sällskapet på 5 st inbokade gäster skulle anlända glänste hela huset och vi satte oss och skålade i Coca-cola på förstubron och väntade på gästerna!

…som aldrig kom. Som inte ens bemödade sig att boka av. Som inte hade ryggrad nog att svara på sms eller svara när vi ringde.
– J. Å, jag hoppas din mamma gråter så illa som hon har uppfostrat dig för själv har du väl inte vett att skämmas. Må karma komma ikapp dig fortare än du hinner säga ”Jag har mindre hederskodex än en fisk”. Må alla världens fiskmåsar skita på din bil. Må ditt kylskåp gå sönder och kosta mycket pengar att byta ut. Må du cykla och ramla in i en taggig buske!
Men en sak lyckades det respektlösa brödspöket i alla fall med, jag fick tillbaka en brinnande lust att blogga!

Ses!