Om jag ska vara helt ärlig så var jag nog inte helt säker på att det någonsin skulle finnas någon att fira mig på Mors Dag. Jag är ju inte ”mammatypen” och inte var det lätt att hitta en duglig fadersfigur i storstadens myller heller. Men så hittade jag honom, eller,  vi fann varandra, 50 mil bort och resten är historia!

Men den här morronen sitter jag här i soffan med min egen (och Klas i rättvisns namn!) lille son i knät och knappar på datorn med den andra.
Utan minsta konkurrens  är han det finaste jag har och den största känslopåfrestning jag någonsin upplevt. Han fyller mitt hjärta med värme (och mina kläder med gröt och mitt hår med dräggel…) så stor att jag riktigt känner hur det bubblar, kokar och sjuder inuti. Att höra honom skratta så han kiknar när jag sjunger hans favoritsång känns som att vinna en tårta varje gång och att upptäcka att han för egen maskin tagit sig i sin lilla gåstol ända ut i hallen där han glatt tuggar på routersladden fyller mig med kolossal fasa!

Men det är precis så han är, min lilla grabb. För honom finns inga lagom, allt är så stort, nytt och spännande, varje grytlapp och maskros ett stort äventyr. Det är svart eller vitt; ren lycka över ett par nya färgglada klossar på filten och grym besvikelse efter att ha ramlat och stött näsan i klossen. Och på hela resan är jag med, jag kan inte skona honom från bulorna, sina slag i ringen måste han själv utkämpa, men i ringhörnan står mamma beredd med svamp och vattenhink!

På utforskar-expedition i köket!

Igår var man mör som en plätt!

I lördags var det nämligen Mammamingel i Norrköping, årets galnaste vinstregns-jippo för Ladies!
Jag skippar lull-lullet och går på det viktigaste direkt:
1. Käket.
2. Vinsterna.

Så här fina var vi! Klänningar, skärp och hårblommor från Boogie Nights!

First things first, käket.
Välkomstdrinken god och alkoholfritt fanns för oss chaffisar. Lunchen väldigt bra med fräsch sallad, varm mat och ordning och reda på alternativen för vegetarian (morsan) och laktoskänsliga (jag). Fikat lite trist med köpta torra kakor, ville ju haft en riktigt kletig kärleksmums! 😀 Middagen…. Ajajaj, snudd på katastrof. Vi väntade nästan 1 timme på potatisen och därefter ytterligare en kvart på köttet. Låt mig säga att det var ingen som  brände sig på maten i alla fall… Vegetarianerna var helt plötsligt bortglömda och servisen hävdade styvnackat att de inte fått info om  veg. kost (arrangörsmiss eller köksmiss?). 30 minuter senare kom så en vegetarisk rätt, ungefär samtidigt som  vi andra tog sista slicken på desserten. Därefter kom ytterligare en veg. varmrätt…som ingen skulle ha. Gör om gör rätt  säger jag!

2. Vinsterna så.
Outstanding! Helt ärligt är detta anledningen till att man går på Mammamingel. Mitt lag vann musikquizen och fick en fullmatad påses med bubbel, ljus, handväska och diverse mojänger. Därefter utlottning av flera hundra fina priser. Här är den underbara spisen jag vann! Riktigt längtar efter att få se Alfred röra runt i grytorna och baka bullar när han blir lite större! 🙂 En Cinderella-kryssning, biobiljetter och lite leksaker blev det också till Karlsson i lotteriet. Dessutom 3 st smockfulla goodiebags som delades ut till samtliga deltagare med prylar för långt över 1000-lappen, skönhetsprodukter, bebissaker, flera böcker, massor med matvaror, köksprylar och bra rabattkuponger. Jag kom hem som en fullastad åsna på kvällen och idag har jag beundrat prylberget på golvet hela dagen medan Alfred har försökt köra runt i sin nya gåstol utan att krocka med allt!

Kan knappt fatta att jag vann det finaste priset av alla!

Min käre make Klas gillar att mecka, snickra, fixa, dona och greja! 😀

– Så länge det inte är på det egna huset, vill säga. Då finns det 517 st ursäkter till varför det inte ska göras just nu eller 618 st andra grejer som bara måste fixas först. M.a.o vi har inget pannrum fastän kulverten grävdes för 9 år sedan, mina gäster i butiken trillar fortfarande huvudstupa nerför trappan eftersom det inte finns nåt räcke, jag får släpa barnvagnen uppför 4 trappsteg så bebben får hjärnskakning för vart steg eftersom det inte finns nån ramp, vår övervåning har inga väggar och stupar rakt ner i vardagsrummet, vi har inga stuprännor så jag trillar runt i dom djupa droppkratrarna och vrickar fötterna hej vilt… och lite sånt.

Döm om min förvåning när gubben igår kväll sa att han skulle mäta trappstegen för rampen…utan minsta tjat! Av egen vilja! Tyvärr gick intet måttband att finna så Klas hämtade måttrullen från garaget. Håll nu i minnet inför fortsättningen av berättelsen att Klas inte är så fruktansvärt road av att städa i garaget heller så där har allsköns otrevligheter fritt blås att föröka sig.

Då fortsätter vi: Trappan mättes och måttmojängen fick tillbringa natten i halltrappan. Oturligt nog hade en spindel i höstas bestämt sig för att rullen var det perfekta stället att lägga sisådär 14000 ägg i. Oturligt nog vad det kläckdax inatt. Imorse, jag skojar inte, hade 300 nya små microspindlar gjort sig hemmastadda i trappen och vävt ett stort nät över trappsteg 7 och 8 och startat företaget ”Pensionat Spindeln”. Jag kan inte säga annat än att det var företagsamt av de små liven men eftersom samtliga saknade papper med bygglov körde jag hela gänget på porten utan vidare förhandling. Återstår att se om är fräcka nog att överklaga till kommunen!

Ruggigt äckligt!

Grisar är av naturen alltid hungriga. Jättehungriga. Förbannat jävla skithungriga.

Våra marodörer Puh Pastej och Ängslige Nalle är inga undantag, varje morron kl 7 står dom punktligt och häckar vid staketet med snålvattnet rinnande och försöker se smala och undernärda ut! Sen börjar den eländiga väntan; Husse/matte ska hämta skålarna, lägga pellets i blöt och hacka färska grönsaker, MÅNGA minuter tar det. Det är helt enkelt ett elände att vara gris!

Häromdagen satt husse så på förstutrappen i sina egna tankar och skar gurka ner i matskålarna då han väcktes av ett smaskande vid fötterna. Jodå, Nalle hade tröttnat på att vänta, rymt genom elstaketet med iskallt dödsförakt och stod sålunda vid Klas fötter och glufsade glatt i sig allt som ramlade ner i hínken. I  den efterföljande jakten på grisen passade Nalle-skrället på att dra en runda i trädgården och provsmaka gräsmattan innan han lockades in med en morot.  Eftersom han inte verkar ett dugg ångerfull har vi nu dragit på elen på full kräm för att rädda årets framtida potatisskörd!

Nalle på rymmen.

En bild på Puh också för rättvisans skull!

Nu får ni hjälpa mig och rösta! 

Vem är sötast, Alfred som övningskryper eller grannens veckogamla griskultingar?? 😀

Övningskryper ivrigt påhejad av pappa!

Nio st skära små sötnöffar!