Hur märker man att dansgolvets drottning har fått en bebbe?

För ett par år sen hade en torsdagsförmiddag för mig varit synonymt med att bättra på solbrännan, käka glass & välja dansskor till kvällens aktiviteter. Efter jobbet skulle jag ha pilat iväg på en 3 timmars danslektion för att sedan fortsätta till mitt favoritvattenhål Stop in Brazil och dansa tills morgonljusets första strålar bröt igenom dimman och fick de dammiga asfaltsgatorna att ånga. Jag bodde i en liten lägenhet på Gran Canaria och ägde dansgolven.
Men saker förändras… I morse denna torsdag stod jag istället i köket och reflekterade över skiftande kvalitet på disktrasor… Insåg till min fasa att istället för favoritdansdojjor har jag nu en favoritdisktrasa!!! En mycket praktiskt modell med pålimmade blommor i lite grövre material, perfekt för svåra fläckar och kladd på bordet! Vågar knappt erkänna det men jag har t.o.m köpt matchande skursvampar, i rosa och gult formade som små blommor, så piffigt så!
Och när jag ändå håller på med pinsamma erkännanden kan jag ju lika gärna flasha med att jag fortfarande har kvar mina gamla mammajeans och mockar i, dom är ju så himmelens bekväma och klämmer inte nånstans.
Dessutom har vi köpt husvagn. En brunblommig med ärtgröna plyschgardiner.

Ibland drömmer jag mig med milt vemod tillbaka till dansgolvens VIP-hörnor som jag numera permanent har checkat ut från men då tänker jag att jag ju i alla fall har världens läckraste disktrasa & då känns det genast bättre, ha!

Mina piffiga köksattiraljer.

I nästan 100 år har Klas familj haft en gammal sommarstuga.
Eller, sommarstuga är väl egentligen fel ord för på 20 & 30-talet bodde där en hel familj som försörjde sig på vad gården kunde ge! 3 kor, ett par grisar, 1 häst & lite höns hade familjen & så odlade man såklart potatis & annat & fiskade i sjön som ligger precis nedanför gårdsplanen! 5 månader om året var de totalt insnöade eftersom vägen var oframkomlig & då gällde det att ha bunkrat i förråden så att maten skulle räcka till både folk & få tills snön smälte undan!
Men som med allt annat i vår moderna tid så hamnar ofta det gamla lite i skymundan, inte för att man inte värdesätter det utan för att man helt enkelt har så mycket annat som tar tid. När alla barn & barnbarn blivit vuxna & skaffat egna familjer & hus (som man knappt hinner med, vi har fortfarande inget pannrum som skulle stått klart julen 2013…) så räcker tiden helt enkelt inte till för att sköta om ännu ett hus.

Sista generationen barn på Dammvik!

Så i vintras sas kontraktet upp & i måndags löpte arrendet definitivt ut. Kåken är tömd & sista nostalgirundan för att titta på alla gamla charmiga prylar har gjorts. I sommar var vi nere en sväng jag & Klas och tog med oss en stor famn rabarber och gjorde paj på & badade fötterna i den nu närmast igenvuxna strandkanten vid sjön. I lagårn luktade det fortfarande hö fastän där inte stått djur på många år & på utedasset låg en bunt prydligt utlagda serietidningar! 🙂
Klas ville såklart väldigt gärna visa Alfred stället innan det gick i graven så i fredags tog vi en sväng & Alfred fick titta i lagårn, dra i gardinerna och spatsera lite på bryggan! Under tiden fick jag stora glädjefnattet när jag upptäckte alla 50-tals guldkorn som dolde sig i skåpen: Vaser, pryttlar, gardiner, dukar, plastmojänger, tavlor, hyllor, pinnstolar, porslin & allsköns härliga fynd! Eftersom jag har en inbiten ovilja mot att slänga sånt som går att använda lastade jag bilen full.
Imorrn ska jag ha RETRO-Loppis i trädgården, hoppas att alla dessa fantastiska prylar hittar nya hem där dom uppskattas!

Porslin från mormors tid!