Välkommen till min blogg! Känner ni igen mig så är det nog för att ni hösten 2012 såg mig testa på diverse bondesysslor i TV & bli uppäten av östgötska mygg. Ljuv musik uppstod och bonden blev "min" en vacker sommardag året efter! Sedan dess har familjen utökats med 2 minigrisar, 1 extra häst samt vår egen Bebis-Karlsson Alfred! Här kan ni följa mitt liv & vad vi sysslar med i Kolmårdsskogen!

Pållekärlek.

Jag träffade en gång en man som på fullaste allvar satt vid middagsbordet och hävdade att grisar inte led av att spännas fast i trånga bås och av att drivas upp likt blomsterlökar i holländska grisfabriker eftersom den moderna selektiva uppfödningen avlat bort alla grisens naturliga behov samt dess medvetande och förmåga att uppleva vare sig obehag eller lust. Då detta inte var en outbildad analfabet från Looserville utan en internationellt erkänd läkare med många miljoner på banken, prestigefyllda uppdrag som sakkunnig i diverse styrelser för multinationella bolag och en inbjudan till kronprins Willem-Alexanders bröllop fann jag och finner detta än idag mycket skrämmande. Inte fan kunde jag hålla käften och inte fan kunde jag fortsätta att dejta hans avkomling som tyst och feg höll med pappa (ja, för även jag har haft ett liv innan detta)  trots löften om guld och gröna skogar, ett liv i överflöd samt min nuna tryckt i diverse societetsmagasin.

Men detta är bara en parentes om än en tänkvärd sådan för vad jag egentligen tänkt berätta om är min häst Peppe & hans bästa vän Vaengur som efter 8 månader på varsitt håll äntligen fick träffs igen i söndags. Det riktigt knöt sig i hjärtat när dom fick syn på varann och gnäggade hjärtskärande från båda håll.  Jag var glad att jag ledde Vaengur i träns för annars hade han nog hoppat rätt igenom staketet in till Peppe istället för att följa med mig till grinden och vänta snällt på att bli insläppt. Nu har dom gått i 3 dagar inte kloss intill men aldrig längre än 10 meter från varann, och lite då och då under dagen ställer dom sig tätt intill och blåser i varandras näsor för att liksom säkerställa att den andra verkligen är där.  På morgnarna ligger dom som vanligt ihop vid staketet och sover en stund, precis som om de aldrig varit åtskilda.

Det råder hästlycka och harmoni i hagen och den som hävdar att djur inte har förmåga att känna, tycka om och glädjas har inte bara en skruv lös utan även ett hjärta av sten.

Bästa vänner!

Bästa vänner!

En reaktion på ”Pållekärlek.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *