Månadsarkiv: april 2015

Annons

Besök Mammamingel 2015!!

Sitter här med bankdosan i högsta hugg och ska betala in avgiften för årets Mammamingel i Norrköping.
För er som inte vet vad det är ska jag be att få tala om att det är årets MÅSTE för alla mammor!!
En hel dag i härlig miljö med lunch, fika, 3-rätters middag med  vin, marknadsgata med massor med utställare & shopping inom barnartiklar, JÄTTEMYCKET provsmakningar på massa smaskens, föreläsningar och såklart en chans att mingla en hel dag! Allt ingår så lämna ungarna till pappa och kom hungrig. 😉

Dessutom får varje deltagare en goodiebag….och det är ingen vanlig vissen goodiebag med lite strumpor och en tablettask. Jag skojar inte att förra året var det prylar som täckte 5 kvadratmeter av vårt vardagsrumsgolv värt långt över 1000 spänn! Dessutom lottades det ut flera hundra riktigt fina dyra priser bland deltagarna.
Kalaset kostar 1100:- vilket är rena vrakpriset, det har man lätt tjänat in bara i goodiebagen! 😀

Finns inte en chans att jag missar detta i år och är ni lediga den 23:e maj så ska ni absolut slänga på er snygga klänningen, leta fram sminket som ni glömt använda under småbarnstiden och komma dit. Bra erbjudanden på boenden finns också! 😀

Jag brukar aldrig länka och göra smygreklam i bloggen men nu gör jag ett undantag:

www.mammamingel.se, bums in och kika!!!

Anmäl er!

Anmäl er!

Annons

Klas är magsjuk.

Undertecknad vaknade i morse ett par minuter över 5 och insåg att det var gott om plats i sängen. Nästan lite för gott om plats, Klas saknades! Kikade genast i bebbesängen för ibland går Klas & Alfred upp tidigt och har morronmys men i lillsängen snusades det fridfullt. Jaja, jag sov en stund till men när det fortfarande var tomt kl 6.30 blev jag lite fundersam.
– Tanke 1: Han sitter på kontoret och är flitig! Upp för trappan och kika men ingen Klas.
– Tanke 2. Han har kört iväg till nån akutsituation med korna! Nehej, alla bilar kvar på gårdsplan.
Hmm… på tå tassade jag ut i grovköket och där, på badrumsgolvet såg jag en välbekant ogräsodling och en utslagen figur på golvet… MAGSJUKA!!!

Herregud, finns det nåt värre? Och dessutom smittar eländet! Nu 4 timmar senare har Klas fortfarande inte fått lämna grovköket. Vi har enats om att han får stanna där idag. Han har fått blåbärssoppa och Coca Cola och en påse kex att knapra på så det går ingen nöd på honom. Eftersom han har så tråkigt har han dessutom hunnit skura hela duschen, handfatet och toan och håller nu på med vasken i grovköket. Jag langade precis in en ny flaska Ajax eftersom han städat slut på den gamla. 😀

Är han sjuk hela dagen kommer jag att få det snyggaste badrummet i socknen! 😉

Inget ont som inte har nåt gott med sig!

Inget ont som inte har nåt gott med sig!

Annons

Pållekärlek.

Jag träffade en gång en man som på fullaste allvar satt vid middagsbordet och hävdade att grisar inte led av att spännas fast i trånga bås och av att drivas upp likt blomsterlökar i holländska grisfabriker eftersom den moderna selektiva uppfödningen avlat bort alla grisens naturliga behov samt dess medvetande och förmåga att uppleva vare sig obehag eller lust. Då detta inte var en outbildad analfabet från Looserville utan en internationellt erkänd läkare med många miljoner på banken, prestigefyllda uppdrag som sakkunnig i diverse styrelser för multinationella bolag och en inbjudan till kronprins Willem-Alexanders bröllop fann jag och finner detta än idag mycket skrämmande. Inte fan kunde jag hålla käften och inte fan kunde jag fortsätta att dejta hans avkomling som tyst och feg höll med pappa (ja, för även jag har haft ett liv innan detta)  trots löften om guld och gröna skogar, ett liv i överflöd samt min nuna tryckt i diverse societetsmagasin.

Men detta är bara en parentes om än en tänkvärd sådan för vad jag egentligen tänkt berätta om är min häst Peppe & hans bästa vän Vaengur som efter 8 månader på varsitt håll äntligen fick träffs igen i söndags. Det riktigt knöt sig i hjärtat när dom fick syn på varann och gnäggade hjärtskärande från båda håll.  Jag var glad att jag ledde Vaengur i träns för annars hade han nog hoppat rätt igenom staketet in till Peppe istället för att följa med mig till grinden och vänta snällt på att bli insläppt. Nu har dom gått i 3 dagar inte kloss intill men aldrig längre än 10 meter från varann, och lite då och då under dagen ställer dom sig tätt intill och blåser i varandras näsor för att liksom säkerställa att den andra verkligen är där.  På morgnarna ligger dom som vanligt ihop vid staketet och sover en stund, precis som om de aldrig varit åtskilda.

Det råder hästlycka och harmoni i hagen och den som hävdar att djur inte har förmåga att känna, tycka om och glädjas har inte bara en skruv lös utan även ett hjärta av sten.

Bästa vänner!

Bästa vänner!

Annons

Familjen Karlsson tar familjeporträtt.

För cirkus 1 vecka sen upplyste jag Klas om att vi om en vecka skulle kila iväg till fotografen och fixa nåt snyggt att hänga på väggen & att han borde ringa frisören. Dax för första barnbilderna med andra ord (och alla som inta har ungar suckar nu)!

Sen dess har jag planerat bebbens kläder med matchande strumpor, köpt en ny sjömanskostym (japp, jag diggar såna) & sparat en splitterny sparkdräkt i grönrandig plysch för detta speciella tillfälle. Jag har även plockat ögonbrynen, gjort ansiktsmask och klippt luggen på mig själv. :-)

Klas har i sin tur planerat årets utsäde, köpt ett nytt däck, planterat rabarber & lullat omkring i godan ro & spanat på tranorna i trädgården. Resultatet av detta blev att han igår kväll fortfarande såg ut som ett mossigt troll med en ogräsodling på knoppen.
Undertecknad krävde en förklaring & det visade sig att Klas inte tyckte det var så viktigt det här med fotografering men att han minsann tänkt duscha innan! Jag tog ett djupt andetag & bad honom snällt att ringa frisören omgående och böna sig till en akuttid. Klas vägrade eftersom det var pinsamt att ringa frisören med så kort varsel. Jag påpekade att det inte var hälften så pinsamt som att sitta bredvid ett mosstroll på fina familjebilden & tryckte luren i näsan på gubbskrället. Fortfarande totalvägran… Osv… Osv.  Till slut var tålamodsreserven hos denna vanligtvis tålmodiga fruga finito & jag var nödd & tvungen (för att citera nån gammal munk som lyckades behålla huvudknoppen på halsen vid nåt svenskt kungauppror för sisådär 600 år sen) att dra i med det hårda artilleriet & hota Klas med att få sköta kameran medan jag satte fotografen på pappaplatsen på familjebilden.  Det tog skruv, minsann! Klas är nu nyklippt och fin och vi har tagit världens sötaste bebbebilder.

På köpet har jag fått en karl som jag nu kan visa upp offentligt de närmaste två månaderna utan keps. 😀

Modellande!

Fina modellerna!

Annons

Rökkvi har fått ett nytt hem!

Igår hämtade hon honom, tant Birgitta som ska bli Rökkvis nya matte & livskamrat!
Han hade verkligen inte kunnat få en bättre ägare än henne & en stor sten föll från mitt bröst så jag gick ner flera kilo & kunde göra volter (nåja, nu överdriver jag lite men ni förstår känslan) när transporten rullade ut från stallplan.
Att hitta rätt hem till en häst med 24 år på nacken & som haft det lite svårt i livet & behöver mild men stadig hantering är nämligen inte det lättaste. Senast igår fick jag ett svar av en galning som skulle ha hästen åt sin dotter som hon angav var ”tuff, van vid tuffa hästar och hade tävlat sen hon var 5”. Dessutom ville hon se en video i båda varven i samtliga 5 gångarter och såg det bra ut så var hon intresserad av köp. Jo men tjena, är det bara jag som ser framför mig en vild unge med fradga runt munnen piska runt hästen på tävlingsbanan i jakt på rosetter?? & söker man seriöst en tävlingshäst får man nog vara beredd att betala lite mer än 7500 pix, ursäkta men det osar idiot om hela mailet! Jag svarade vänligt att de nog råkat skicka svaret till fel annons… 😉
& just därför känns det extra skönt att veta att i sitt nya hem så får han spendera sina sista år i lugn och ro, pysslas om varenda dag och ridas på små trevliga rundor i skogen. Jag vet att Birgitta kommer att göra allt för att ta hand om honom på absolut bästa sätt & i gengäld kommer hon att få en häst som vill vara hennes bästa vän i vått och torrt. För har man lite tid och förståelse så finns det ingen bättre kompis än våran Rökkvi!

Väldens snällaste Rökkvi!

Väldens snällaste Rökkvi (vi är medvetna om att barnet saknar hjälm men pappa håller i & hästen är van handikapphäst & lärd att stå still)!