Min man är förbaskat snäll.
Varje arla morronkvist när Alfred vaknar kl 05.30 pigg som hela mörtstimmet går pappa upp och leker med lillgrabben medan jag sover vidare i godan ro till minst kl 7 (Klas hävdar nämligen att frugan är mycket trevligare att umgås med under resten av dagen om hon får sova lite). 🙂 Stackars Klas har alltså inte fått en sovmorron sedan nyår och igår var han jäkligt trött. Så trött att jag fick dåligt samvete och storsint volonterade att ta hundpasset och lovade honom lördagssovmorron!
Vad jag lyckats förtränga var att vi för en gångs skull skulle gå ut och dansa på kvällen, ajajaj. Så vi fick inte näsan under filten förrän kl 1, en okristligt sen timma för småbarnsföräldrar. Men, nattsudd eller inte, i morse när marodören vaknade kl 5 var det bara att pallra sig upp. Så nu sitter jag här i soffan med tändstickor i ögonen och med världen piggaste bebis som rullar runt på en filt glatt käkandes på en blå bitring! Det finns dock något positivt i att bli uppjagad i ottan,Klas sover och jag kan i lugn och ro alldeles själv äta upp all pannkaka som blev över igår… 😉