VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

GÄSTINLÄGG: Pappas tankar kring gravidteten

Detta är ett Gästinlägg från den andra sidan av en graviditet, dvs från mitt:
Johan, Hannas mans perspektiv.

Detta är alltså tredje gången vi skall genomföra denna resa, andra gången gick ju av bara farten då vi då hade en liten kille på 3 mån som skulle bli storebror. Då visste han inget av vad som hände men det är fantastiskt att se hur både Henri och Wilhelm engagerar sig i allt inför bebis ankomst. Man märker att dem förstår att det är något på gång för jag tycker till och med att de börjar bli lite mer rivalitet mellan dem, de söker uppmärksamhet hela tiden, kanske är dem oroliga att bebis skall få all uppmärksamhet längre fram. Det är klart att det kommer bli mycket med en liten till men då gäller det att alltid ge pojkarna lika mycket kärlek och tid med oss. Detta kommer vi lösa galant och pojkarna kommer har redan börjat prata om hur mycket dem vill hjälpa till med, byta blöja, mata bebisen och givetvis LEKA. Det får vi nog vänta med ett tag då jag förklarat för pojkarna att bebis och mamma kommer sova rätt mycket efter bebis kommit till oss.

Att leva med någon som är gravid hur funkar det då?

Det är helt fantastiskt att få följa den man älskar och se förvandlingen av ett liv som växer i magen. Visst det är inte alltid lätt :), många fel gör man och även om jag försöker göra så mycket jag kan så kan det i alla fall bli fel många ggr. Men det är ju inte speciellt konstigt med tanke på alla hormoner som spelar in.
Många gånger tror jag det handlar om att Hanna får betydligt mindre sömn på nätterna nu när snäckan lever om i magen.
Kan även bero på att hon haft en dålig natt med lite sömn och kanske missat ett mellanmål och då inte fått den energin som behövs för att orka med dagen.
Men som helhet tycker jag det går galant att leva med en gravid kvinna 🙂

Men ska inte sitta här och skriva en massa om hur det är för min del. Alla kvinnor som bär på en bebis har rätt att vara trött och kräva både det ena och det andra av sin partner enligt mitt tycke. Det kan inte vara lätt att helt plötsligt ändra sin livstil och gå 9 mån med att bygga ut kroppen för att sedan genomföra 10 marathon på ett och samma bräde, med högsta vinsten i pris. Visst är man orolig hela tiden för att något skall hända men man måste försöka se positivt för att klara av att stötta sin partner på bästa sätt.

Tankar kring förlossningen,
Två gånger tidigare har jag fått vara med på en sådan här resa och kan bara skriva att det är fantastiskt.

Om man ser till första förlossningen som tog åtaskilliga timmar innan Henri äntligen tittade fram, kände jag nog att jag inte var förberedd på det som skulle komma därefter. Det visade sig att Hanna skulle åka iväg för att få hjälp med att få bort moderkakan som satt fast, det skulle ta max 15 min och där satt jag med min nyfödde son och var helt i trans, efter det gått typ 90 min blev jag alldeles kall och otroligt orolig för vad som kan ha hänt. Packade i Henri i bebiskärran och iväg ut i korridoren för att ta reda på vad min fru var.

Ingen visste någonting och jag blev ännu mer orolig och visste knappt vad jag skulle ta vägen. In på rummet igen för att vänta medan dem skulle ta reda på vad Hanna var någonstans. Efter ca ytterligare 15 min kommer överläkaren in och berättar att allt gått bra och att Hanna ligger på Uppvakning, detta hade jag ingen aning om att hon skulle sövas ner, den lilla detaljen missade de att informera om och kanske tyckte de att jag borde förstått detta men med en nyfödd i famnen och helt chockad över den lille så var jag inte helt fokuserad. Det enda jag hörde var 15 min. sen skulle Hanna vara tillbaka.

Men detta i bagaget så gick den andra förlossningen mycket bättre, kanske inte tidsmässigt för Hanna men min oro var inte på samma sätt då samma sak hände den gången så förstod jag att det skulle dra ut på tiden.

Så denna gång kommer jag vara ännu mer förberedd vid förlossningen av vår lilla snäcka, denna gång kommer jag utgå från att det blir samma sak och skulle det inte bli det så är det en bonus för min del för då kan jag vara tillsammans med Hanna och bebis direkt. Inte för att jag inte tycker det är mysigt att få sitta med bebis själv utan det skulle vara ett underbart ögonblick att få dela med Hanna. Sen är det ju självklart man är orolig många ggr för den man älskar att allt ska gå bra och att hon mår bra hela tiden. Vet att jag säkert kan göra mycket mer än vad jag gör, men jag försöker att hjälpa till med det mesta för att Hanna skall slippa göra det, tex sådant som är tungt för hennes rygg såsom tvätta, städa, diska, handla & laga mat.

Nu gäller det bara att förbereda allt tills dagen kommer då snäckan ska titta fram,
eller som pojkarna förklarat att dem ska öppna mammas mage och sedan ta ut bebis för att sedan sätta tillbaka magen 🙂
Detta kommer bli kanon

img_2714.jpg

 Johan

@inspopappan

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna