VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Att förlora ett syskon!

Igår var det min lillebrors födelsedag. Den dagen vi firade i 24 år, med frasiga våfflor och massvis med kärlek. Det är ungefär vad den 28 mars har varit för mig, fram tills för 4 år sedan. Då livet tog en ny vändning och livet blev en aning blekare och fruktansvärt jobbig.

Jag vill verkligen tacka er för all omtanke jag fick igår! Ni är fantastiska och man blir varm i kroppen för all kärlek ni ger tillbaka för att jag öppnar mig.

Att förlora någon som man älskade/älskar mer än något annat, någon som man vaktat över i 24 år är svårt att förklara. Man kan aldrig jämföra sorg, men att ”bli lämnad” helt ensam utan sin högra hand som man gått genom allt med är fruktansvärt. När jag ser Henri och Wilhelm, ser jag en syskonkärlek som är magisk. Men jag ser också vad jag saknar. Känslan av gemenskap, känslan av syskonkärlek. Jag har människor runt omkring mig som ger mig delar av den gemenskapen. Men den går aldrig ersätta med den kärlek jag och Victor hade.

Det blir en tomhet i hjärtat och naiv som jag var trodde jag nog att saknaden skulle lätta, men tvärt om den blir värre för varje dag. Lite enklare att leva med, när man har en familj och vänner som finns där hela tiden. Men saknaden är den samma.

Tack för all er kärlek igår och andra dagar när man helt enkelt dippar, ibland tar tankarna och tårarna över, men jag är inte mer än människa❤


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna