I helgen körde vi mot tiden och trodde aldrig vi skulle få chansen att se Huset som vi hade var sugna på, men vi hade tur och vi hann med nöd och näppe. Huset var så himla inbjudande och en smula magi kändes när man gick in i huset.
Precis ett sådant hus jag velat ha, med ett litet uterum och andra detaljer som jag älskade.
Jag kan verkligen se mig i huset och tror verkligen det är något för oss.
I alla fall för mig, Johan är alltid mer nogranm än vad jag är, jag får en känsla och känner att här kan bli bra. När vi var runt och titta kändes det som om det var ett hem i min smak. Men vi är ute efter ett hus som man slipper att renovera. Vi har gjort det tidigare och känner inte för att börja om.
När vi satte oss i bilen och räknade på vad som behövdes göras, badrum X2, litet takbyte, byta fönster i hela huset, var bara några saker som behövdes åtgärdas. Kändes det som om det fick bli ett nej. Budgivningen startade idag och det har redan gått om ”vår budget” om vi måste göra alla renoveringar. Så vi fick gott tacka nej! Ibland är jag för häftig i mina tankar och jag är så glad att vi fick tillfälle att titta på det. Så jag inte åker förbi huset och tänker.. varför köpte vi inte det. Så nu känns det ändå ok att det inte blir vårt. Vi kolla vidare och hoppas hitta något som passar oss.
Vi har inte bråttom!
Känns lite som donuten på bordet, se men inte röra… hej då huset❤ 
När ni hittar huset med stort H, som ni faller pladask för så kommer allt annat också falla på plats. Det kommer vara en känsla som att ni redan bott i huset. Så kul att följa er i detta! Resan mot sitt drömhus är så häftigt! Jag önskar att jag hade njutit mer under den resan, men just där och då i alla känslor så var det bara jobbigt. Stort lycka till! Snart hittar ni huset som båda faller för! Kram♡
JA men precis så känner jag nog med att det kommer bli. Vi har inte bråttom, så länge vi klarar att ha Is i magen så är jag glad. Hoppas resan gick bra hem och att vi ses snart <3