VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Svår seperation!

Varför är det så svårt att vara ifrån sina barn?
Jag vet att jag har blivit bättre, men varje gång jag sitter i väntan på planet, tåget bussen eller taxin. Så faller tårarna kring kinden ( nästa som att jag aldrig mer skulle få se dem). Jag kan gå och reta mig gallfeber på dem många gånger och tänker att tänk om man fick vara ensam på toan när man vill. Eller tänk om jag bara fick sova i en säng helt själv en natt.

När jag låg på hotellet igår fick jag gå på toa och sova en hel natt. Men det verkar ju inte hjälpa, jag är ändå inte nöjd, för då önskar jag att de var med mig här. Jag har varit mamma i snart 4 år och 2016 var det fokus på mig, kommer ni ihåg mitt nyårslöfte?
Jag är fortfarande mamma, men jag vågar tacka ja till saker!
Gjorde jag förr med… men jag drog mig för att åka utan familjen.
Kunde till med ha lite dåligt samvete över att jag åkte ner på stan en onsdag med vänner, bara för att jag kände att just då var jag inte redo för att vara något annat en mamma.
Johan, praktisk taget slängde iväg mig för att han ville att jag skulle komma iväg och få lite vuxentid utan barnen. Men var sällan att han lyckades.

Så att åka iväg helt ensam hela detta året, är ett stort steg för mig, men då förstår jag också att separationen blir svår.

Fler som känner igen sig efter ma blev mamma?


Kommentarer


  1. Tvillingmamman 24 augusti, 2016 on 10:14

    Åh vännen ❤️ Varför är vi såhär kritiska mot oss själva? För det är fler än du som är det kan jag lova!! Vi offrar all tid och kraft vi har för att kunna vara mamma samtidigt som vi får dåligt samvete då vi gör det som får oss att överleva. Vi är bara människor och våra barn skulle inte må bra av att vara med oss hela tiden 24 timmar om dygnet. Så försök släppa det dåliga samvetet och njut av en 8 timmars natt!

  2. Linda 24 augusti, 2016 on 21:22

    Jag känner igen mig gill 100 %!!
    Jag jobbar tre skift idag men vill ha och BEHÖVER en dagtjänst (har jobbat skift hela mitt liv) men det dåliga samvetet får mig att släcka i ansökningar pga att TL få var på dagis så ofta/länge!
    Maken slänger ut mig för arr jag ska träna – vilket han vet att jag älskar/behöver/mår bra av och jag har dåligt samvete att jag messa minst 1 gång och frågar hur dom ha det!
    Så jag håller med: Varför gör vi så här mot oss själva????
    Vi ÄR inte dåliga mammor bara för att vi jobbar eller träna eller ens tar egentid – TVÄRTOM: Det gör oss bättre mammor! För vi måste först var oss själva och efter det så är vi mammor! Om vi bara är mammor så har vi ingen egen id och hur ska vi då kunna lära våra små att bli självständiga, härliga individer??
    Så försök (jag veta att du inre kommer Kinna ännu) men försök njuta & ta hand om dig!!
    Kram

  3. Linda 24 augusti, 2016 on 21:24

    Förlåt alla stavfel – autokorrekt i mobilen !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna