Just nu är känslor/krafter och trygghet helt upp och nervänt. Allt känns som att man står utanför och tittar på en film om sig själv. Man är liksom inte med i sitt liv, utan står som åskådare utanför.
Tryggheten man ger sina barn när man är i närheten, den är svår att visa för dem just nu. Jag tar djupa andetag för att verkligen inte bara bryta ihop medan man ser killarna leka. Stubinen hon oss just nu är väldigt låg och jag märker att jag blir irriterad över det mesta.
Johan och jag är hemma tillsammmans, igår valde vi att lämna pojkarna för att de skulle få lite andrum i från två zoombies som går här hemma. Det är just så vi känner oss, inget hjälper, vi sover, prata med poliser, vakter och sjukhus… sen sover vi lite till. Jag vet inte varför jag är så trött, om det är chocken eller om det är för att känslan av trygghet bara försvunnit genom fönstret och man känner sig så maktlös. ‘
Händelsen är ju ett faktum och det har hänt, trots mina tårar eller tankar kan jag inte göra något åt det. Men ändå försöker man att resonera med sig själv, att vi ska vara glada att de inte hann skada oss eller att pojkarna var hemma och kom i mellan. Den känslan kommer säkert ta över om ett tag, men i nuläget är man mest tom och ledsen över allt som hänt.
Just nu är Johan och lämna killarna, jag känner att jag inte vill visa mig ute… vilken hemsk tanke… att man själv mår så dåligt att man skäms på något vis, rädslan över att någon ska fråga hur jag mår , så faller jag i tårar.
Jag älskar att träffa människor och jag blir egentligen ledsen över att någon annan har lite kontroll över mitt liv just nu. Att jag själv inte kan styra hur jag känner.
Inatt och i förgår natt har självklart en del mardrömmar kommit, igår var jag så ledsen när jag vaknade..
inspringandes kom en liten kille (Henri) och frågade.
-Mamma, vill du att jag ska krama dig så du inte är rädd längre…
Vi har inte sagt något till killarna, men Henri vet att något inte står rätt till i huset just nu.
Allt är upp och ner vänd…
Det är min uppgift som mamma att kunna ge han och Wilhelm trygghet dag som natt….
och nu är de han och Wilhelm som ger oss styrka och mod…
Känns helt sjukt.
För två år sedan kom jag och familjen hem till huset, redan innan vi steg in i dörren, kände man hur kyligt det var inne i huset. Jag vet inte om det var för att ena fönstret stod öppet, eller om det var för att stiga in i sitt hus och veta att någon/ några varit i mitt hem oinbjudna. De hade vändt upp och ner på hela huset och verkligen tagit allt av värde. Då hade de brutit sig in via en dörr. Det var en vecka efter vi flyttat in i vårt hus, precis vid jul. Den kyliga känslan var obeskrivbar och i flera veckor hade jag svårt att sätta in nyckeln i dörren för att gå in i mitt hem. Jag brukade ropa innan jag gick in (trots att vi satte in larm) för att skrämma av dem.
Tiden läker en del sår…
Och detta är någon jaghar fått kämpa med att glömma, men efter några år har tryggheten för huset växt och vi började precis bli ”ett med hemmet igen”.
I helgen var det cykelfest i vårt område, 70 olika par som cyklar runt och är glada och lyckliga i hågen. Vi har verkligen sett fram emot denna helg så mycket. Man ska vara på tre ställen vid tre olika tillfällen och vi fick efterrätt, vi gjorde en god champagnesorbé som blev otroligt uppskattad.
Under tiden vi var hemma, vädrade vi hela huset för det var så himla varmt. Vi vet inte om ett fönster var öppet eller hur det gått till.
När vi kommer hem, går Johan in i sovrummet, jag gör en macka innan jag hoppar in i sovrummet. Innan vi somnar sätter vi på skalskyddet. Mer kommer jag eller Johan inte ihåg……
När jag vaknar klockan ca 09.. ser jag att båda våra köksfönster är helt öppna. Det är de enda fönstren som INTE är skalskyddade. Varför?
När vårt larmbolag var här och installerade larmet, sa det att det INTE behövdes, för att kameran i köket skulle ta signalerna om det kommer in någon den vägen. De hade endast kunnat gå tre meter in i huset innan larmet gått. Igår höll larmtekniken med oss om att detta inte är fallet och att han inte riktigt förstår hur man kan säga det som säljare, i en småbarnsfamilj borde man ju ha skalskydd på allt (öppningsbart), då våra killar är så stora så de kan öppna fönstren inifrån och går vi då och lägger oss med öppna fönster, reggar inte skalskyddet på det och vi kan somna omedvetet om att vi har två fönster som är öppna.
Jag fortsatte ner i tvättstugan för att hämta något att ha på mig. Då ser jag att dörren (som vi aldrig öppnar) står på vid gavel och inser då att någon har varit inne i vårt hem..
När denna dörren öppnas går skalskyddet och de springer iväg härifrån…Jag såg även att de hade lagt handdukar på alla kameror vi har (i larmet) och då började jag se allt som var borta…
I ungefär 1 timma har de kunnat gå runt här utan att vi vaknat, vi har inte vaknat till sirenen på larmet, vilket är otroligt och extremt omöjligt att inte vakna till säger både polisen och larmteknikerna. Spelar ingen roll att man är onykter du vaknar! Både jag och Johan har bara satt oss på sängen sen abra ”svimmat” för vi sover med kläderna på oss, hel fullmundering…. Jag som sover med bettskena har inte ens plockat in den… Jag har olika rutiner jag gör innan jag somnar och visst har jag glömt smink av ibland osv men jag vaknar ALLTID kring 05.30 för att jag måste gå på toa….
Jag sover inte bra och har inte gjort på länge, att vakna av att grabbarna tappar nappen eller att de ropa mamma. Det vaknar jag av direkt… men tydligen inte 105 decibel…
Det finns en teori, en teori som gör att jag gråter medan jag skriver….
Att de som varit här har släppt in någon form av sömngas och sedan gått in när vi somnat in.
Där av alla fönster och liknande öppna för att vädra så ingen ska känna det när de vaknar.
Det enda som får mig att känna lite känslor just nu är att veta att barnen inte var hemma. De hade vi lämnat i stugan hos mormor och morfar.
Det är många frågor som finns i huvudet nu, varför just vi?
Hur kom de in?
Kommer de tillbaka?
Och varför agerar Securitas som de gjort?
Jag ska berätta mer sen, larmbolagets anställda har agerat fruktansvärt och de personerna som man litar på mest har bara åkt här ifrån när de såg två personer inne i sängen. De har alltså gått kommit när larmet gått, går runt huset (de får inte gå in tyvärr) ser två personer påklädda i sängen, de knackar på rutan flertal gånger utan svar.
De går runt huset igen och ser två fönster som är öppna, inga tecken på inbrott på fönstrerna, väljer att lämna fönsterna kl 03.59 helt öppna med två människor i huset som inte är kontaktaktbara av larmet eller knackningar. Och sätter sig i sin bil och åker…..
Ingen av oss har stängt av larmet, ingen av oss är i medvetande… och ändå väljer han att åka med två fönster, kl 03,59 helt öppna för vem som helst att traska in. Hur i helvete tänkte han/dem/det.
I fem timmar står våra två fönster öppna för folk som bara kan traska in.
Att notera har det varit fruktansvärt mycket inbrott de senaste veckorna, just med fönster öppna osv..
Så frågan är hur han då kunde lämna de HELT öppna när han gick, när han vet att det finns två ovanligt ”hårt sovande” människor i huset.
Tjuvarna har fått med sig det mesta som vi har …. IGEN…. men det tråkigaste av allt är nog mina kameror, inte för at de är dyra och värdefulla, utan minneskorten. Allt jag har fotat sedan jag började använda systemkamera finns där. En del har jag hunnit spara ner och är så glad att jag bloggar om barnen så bilder från några år finns i arkiv. Men allt från formex, mässor senaste veckorna, bilderna från lekstugan men framförallt från hela denna underbara sommaren. Är helt borta!
Jag har verkligen ingenting att visa.
Nu sitter jag här inne, hoppar till vid vare ljud jag hör och känslan av att känna sig trygg i sitt hem…. den finns inte mer….Att veta att någon varit inne i sitt hem var en sak… den var tung, jobbig och otäck.
Denna gången är man helt tom, det känns som övergrepp på oss, att de söver ner oss så vi inte vaknar och att de går runt omkring oss när vi bara ligger där…
Jag är glad att de nu gjorde det så man inte vaknade, då vet man aldrig vad man sett eller hur man reagerat. I veckan ska vi försöka komma in i vardagen igen… men efter detta så vet man knappt var man ska börja.
Hej fina ni, så många fina kommentarer och motiveringar vi fått i samarbete med tävlingen om en Valfri Ipad air 2. Jag vill tacka för ert tålamod med vinnaren, i helgen kom det lite i mellan och nu är först som vi i barnrumsinspo har suttit ner och kunnat läsa ALLA motiveringar.
Här kommer vinstmotiveringen:
Jag skulle ge den till min stora stöttepelare & kärlek i livet ❤️ Våra två små virvelvindar har, med kladdiga fingrar, lagt beslag på deras pappas ipad. Vinner jag ska den iPaden inte behöva spela en enda ”babblarna-sång” och den ska aldrig doppas i toaletter, tappas i stengolv eller dränkas i olika saftsorter. Den ska bara vara hans. För att han alltid sätter mig & barnen framför sig själv.
Idag har jag två erbjudanden som fungerar under helgen!
Ett där du har 20% på ett helt köp Gäller ej (odd molly, odd molly home).
Gäller kavat, Adidas, Gant mfl
För att använda det erbjudandet klicka
……HÄR ……
och
skriv in koden: 345416
……………………………………………………………………………
Sen har ni minst 20% på en beställning.
För varje 400kr får du 100.- rabatt. Detta erbjudande gäller på odd molly.
Gäller alla* varor i hela butiken!
Nu är jag och Henri påväg till Göteborg för ambassadörsträff hos fina Axkid. Vi ska ha seminarie och utbildning i barns säkerhet i bilen. Nu gäller detta Axkid, men säkerheten gäller ju alla barn oavsett stol. Så är det något ni undrar över våga fråga här eller på instagram under dagen. Så hoppas jag att ni ska få svar under dagen. Ska bli så otroligt intressant och lärorikt. ❤️