Hela Henris första år spenderades mycket hemma. Då han ofta blev väldigt lätt sjuk och under längre perioder. Redan när han var ett halvår påpekade jag hos BVC och hos läkare att han lät konstigt i bröstet när han andades. Det var höga, brummande och skorrande andetag som togs. Och att se hur hur kämpigt han hade när han andades fick våra hjärtan att brista.
När jag känner något på mig, ger jag mig inte. Vi sprang hos läkare varannan dag, var säkert skit jobbig men jag kände på mig att detta stämde inte.
Och min fråga var: Varför lyssna ingen på mig och för hela friden ta ingen mig på allvar!
Sen hände det, vi var på väg med en otroligt förkyld liten prins som skulle få åka till sin mormor och morfar i Småland. När vi sätter oss i bilen somnar han direkt. Johan packar in medan jag och prinsen vänta. VI börjar köra och kommer tre minuter mot Småland när jag bara ser hur blå Henri blir. Skrikandes och försökte plocka ur han ur bilstolen medan Johan försökte stanna bilen. Insåg vi att Henri får ingen luft! JAg håller upp armarna för tanken slog mig att han svalt slem. Men inget hände, Johan vänder och eftersom vi knappt kommut ut ur stan och är i ”sjukhusbacken” som vi säger. Är akuten bara en minut där ifrån. Springandes in med Henri. Får vi fantastisk hjälp, av läkare och sjuksköterskor. Henri får hjälp att andas och vi blir inskrivna på barnmottagningen hela familjen. Inte så vanligt men jag var höggravid med minsta prinsen. Så jag ville inte vara själv!
En massa prover och inhaleringar senare kom Läkarna fram till att han har en kraftig form av förkylningsastma. Vilket innebar i Henris form att han har sämre immunförsvar än andra och när han blir sjuk, är det under en längre period än andra. Han får då tufft att andas men med hjälp av medicin ska det underlätta och så kan detta förhoppningsvis växa bort när han blir äldre.
Vi inser idag att det var kritiskt när vi kom in med Henri.
Och att vi har den mest fantastiska skyddsängeln som gjorde att vi var så nära sjukhuset som vi var.
Så det som jag sprang med hos läkaren under ett halvår var resultatet av detta!
Men, jag klandrar inte någon för kan inte vara lätt att ha oroliga föräldrar hos sig varje dag! Framför allt första gången man är förälder, då är man extra orolig tror jag.
När Lille Wilhelm föddes tog det två veckor. Sedan kom hans första förkylning. Vi åkte till samma läkare som vi hade med Henri, och han tyckte W hade exakt samma symtomer som Henri. Han skrev ut en mask och medicin så vi skulle slippa all drama denna gången. Efter många kontroller senare har det upptäckts att Wilhelm också har samma problem. Men förhoppningarna är ju att de blir av med det när de blir äldre.
I Måndags var vi på kontroll för Henri och en ny medicin är utskriven. ”Masken” som vi kallar inhalatorn. Är inte poppis men de hjälper med att hejja på. Igår när den nya medicinen skrevs ut, visade det sig att tuben var LILA! Vilket är fantastiskt då Henri favorit färg just nu är lila. Vilket underlättar otroligt!
Jag fick höra att det är väldigt vanligt med förkylningastma, nu för tiden. Och frågan är varför?
Tåls att tänkta på!
Må så gott ta hand om varandra!
Lilla skruttarna ❤️ Heja mamma o pappa som orkar kriga!