Kalla nätter, tillbaka till kindergarten, och oväntat tårtkalas

9 januari 2017

Frös hela natten

I natt vaknade jag av att jag frös och kunde sedan inte somna om. Det är inte första gången jag frusit under natten för det är rejält kallt inomhus under den maltesiska vintern. Man får bunkra upp med filtar och sätta på elelementen. AC:n går även att ställa in på att värma upp lägenheten, men vi vill helst inte slösa på ström. Hur ologiskt det än känns måste man även vädra ut fukten då och då. Det leder naturligtvis till att det blir tillfälligt kallare inne, men faktum är att det aldrig blir en riktigt behaglig inomhustemperatur om man inte minskar fukten. En avfuktare finns därför också i de flesta maltesiska hem. Vi har förstås också en, även om vi försöker använda den sparsamt.

Tidigare har jag varit lite oförstående inför att Malteserna nu bär tjocka vinterjackor och mössor och tycker på allvar att det är vinter. Ibland vill jag bara säga: ”Ta en weekend till Stockholm så får ni se vad vinter är!” (eller varför inte Jukkasjärvi?). Men under de senaste dagarna har jag faktiskt frusit ordentligt. I lördags var jag och barnen hemma hela dagen på grund av kylan (och det faktum att vi inte har några vinterkläder). Det var bara 7 grader och blåste rejält – att jämföra med London som faktiskt var en grad varmare! 

Just blåsten och fukten gör att kylan tränger in i märg och ben, och det är faktiskt nästan lika illa som 5 minus i Stockholm. Man ska med andra ord inte stirra sig blind på statistik över medeltemperaturen för en viss månad. Det är den upplevda kylan som betyder något. Så kommer ni hit vid den här tiden på året behöver ni ha en vindjacka, en varm tröja och gärna en mössa!

I morse bad dottern – som annars är extremt varm i kroppen och nästan aldrig fryser – om vantar när hon skulle till kindergarten. Som tur är har jag faktiskt med mig vantar från Sverige – annars hade jag fått köpa här.

Lillebror blev för övrigt jättebesviken när hans syster skulle gå i morse. Han har varit så glad åt att kunna leka med henne hela dagarna under jullovet, och han var inte alls beredd på att hon skulle gå till kindergarten igen. han deppade ihop fullkomligt i soffan och ville inte ens säga hejdå. Som tur var gick det över så snart hon gått.

Dottern tillbaka på kindergarten

Ja, i dag tog som sagt jullovet slut och barnen fick börja en ny termin i skolan och kindergarten. Så efter tre veckors uppehåll är det bara att vänja sig vid skoluniform, matlåda och hämtning och lämning.

Jag och lillebror hade kurat hemma hela förmiddagen på grund av det mulna och kalla vädret. Men när vi gick ut efter lunch var det riktigt soligt, så vi passade på att ta en promenad till dotterns förskola. Redan innan jul hittade vi en trevlig liten park mellan den stora bilvägen och skolområdet i Pembroke, så hädanefter tar vi den vägen om vi promenerar till skolan. Det gjorde vi också den här dagen. För även om man kan gå igenom parken på tio minuter är det ändå trevligt med lite grönska som omväxling.

   

Vi var lite tidiga så lillebror ägnade sig åt en av sina stora passioner, nämligen stenar, medan vi väntade. Han har varit besatt av stenar sedan i somras. I början nöjde han sig med att plocka småsten, men efter det har han uppgraderat till större modeller. ”Dinna dena” (fina stenar) är något han säger ofta, även om det i min mening bara rör sig om vanliga gråstenar.

   

När jag hämtade henne sade hennes lärare att hon varit ”all smiles” hela dagen, så jag tror hon tyckte det var kul att vara tillbaka i förskolan.

Den första februari är det dags för sonen att börja ”dindi-daden” (kindergarten). Jag gick därför till receptionen och bad om en lista med saker han behöver inför starten, såsom skoluniform och ”stationary”, det vill säga skolmaterial som pennor och andra pysselsaker. (Jag antar att listan blir kortare än den var för dottern tidigare i höst.) De hade inga listor men sade att de kommer att mejla i slutet av veckan. Billigt är det inte att ha barn i skola eller förskola här, även om man väljer en statlig skola som är gratis. Skoluniformen och allt material de behöver kostar en del. Inte för att vi tycker att det är orimligt dyrt, men det är helt klart en kontrast mot Sverige.

Tårtfrosseri vid universitetet

Vid Middelsex University – som ligger i utkanten av skolområdet i Pembroke – finns ett jättetrevligt litet kafé med billiga priser och trevlig personal. Jag har inte fått klart för mig vad det heter, men det är välbesökt och populärt både band studenter och föräldrar till barn som går i de olika skolorna i Pembroke. Många föräldrar stannar till där för en fikapaus eller mellis med barnen innan de fortsätter hemåt. 

Precis det gjorde vi i dag – för vem har sagt att man inte kan äta tårta en helt vanlig måndag? Enda nackdelen med kaféet är att de inte tar kort, vilket alltså förutsätter att man har kontanter. Malteser har alltid kontanter på sig, men jag har det inte, så mina 4,50 euro räckte inte. (Två tårtbitar kostade 5 euro). Det löste sig dock ändå. En av killarna som driver stället sade att jag kan komma och betala i morgon! När hände det i Stockholm senast? Den här sortens tillit till att folk är ärliga är väldigt vanlig på Malta av min erfarenhet, och jag älskar det!

Med andra ord fick barnen varsin smaskig bit chokladtårta utan att jag betalat, och bara det var ju underbart. Vi satte oss först ute eftersom det var fullt inne, men flyttade så snart det blev ett bord ledigt eftersom det var alldeles för kallt för utefika.

När vi kom in var det några studenter som firade någons födelsedag. De hade köpt en hel tårta med godis på som mina barn kastade lystna blickar på. Då kom en av studenterna fram till oss och gav barnen varsitt fat med tårta!

  

Min son åt så mycket att jag trodde han skulle storkna, men varför inte, när man har chansen?