31 oktober 2016
I morse var så den stora dagen kommen. Dottern skuttade glatt upp ur sängen och verkade väldigt positiv. Min man åkte i förväg till skolan för att kunna möta henne där. En stund senare tog jag med mig barnen för att vänta på upphämtningsstället. Vi visste att vi var där i förväg enligt skolchefens instruktioner men visste inte exakt hur lång tid vi skulle få vänta.
Efter en stund såg jag en röd liten skolbuss plocka upp ett barn med samma skoluniformsfärger som vår dotter femtio meter längre fram på gatan. Jag blev lite bekymrad och skrev till min man om det. Han var då redan i skolan och frågade skolchefen om det jag observerat. Enligt henne var det förmodligen vår buss som av någon anledning hade stannat på en annan plats än den vi fått reda på. Hon föreslog att vår dotter därför skulle börja på fredag i stället. Skolorna är nämligen stängda de kommande tre dagarna.
Jag blev jättearg och provocerad av det hon sagt. Jag pratade både med min man och henne i telefon och sade att jag insisterade på att vår dotter skulle börja i dag. Något annat vore otänkbart. Vi bestämde därför att min man skulle komma och hämta vår dotter med taxi. Men just som vi skulle lägga på såg jag en annan liten uniformsklädd pojke med sin mamma som ställde sig i närheten. Det visade sig att den pojken också skulle med skolbussen, vilket fick mig att hoppas. Och sekunder efter kom mycket riktigt en skolbuss och plockade upp barnen.
Det gick smidigt och bra på alla vis. Min dotter hade väntat tålmodigt och klev lugnt på bussen utan tårar eller drama. Hade jag varit mindre stressad och uppretad hade det nog kommit en liten tår, men istället ville jag bara gå direkt hem och vila mina nerver.
Min son var mäkta avundsjuk på sin storasyster. Han ville ju också följa med till skolan och framför allt ville han vara med sin syster.
Fler överraskningar
När jag i väntan på skolbussen pratade med min man i telefon fick jag veta att skolchefen sagt att någon måste hämta vår dotter klockan tolv när hon slutade. Detta för att skolbussen inte hämtar förrän halv tre. Den informationen kom lite som en chock för det betydde att jag skulle bli tvungen att hämta henne.
Det gav mig lite av ett dilemma. Att promenera till skolan är för mig helt omöjligt, dels för att jag inte hittar och dels för att min fot gör för ont för längre promenader. Två alternativ återstod: att försöka åka kommunalt eller att åka taxi. Eftersom vi åkte till skolan kommunalt vid inskrivningen för någon vecka sedan vet jag vad det innebär. Att åka buss med barnvagn och dessutom behöva göra ett bussbyte, är inget kul på Malta. Bussarna har nämligen en benägenhet att stanna mer än en meter ifrån trottoaren. Det gör att det i princip är omöjligt att komma av bussen med vagnen utan hjälp. Visst, man kan alltid be någon, men det är ett stressmoment som jag denna morgon inte var det minsta upplagd för. Därför bestämde jag mig ganska snart för att åka taxi. Det är inte så dyrt på Malta och kändes som den smidigaste lösningen på ett engångsproblem.
Gick bra att komma till skolan
Min man ringde och rapporterade att det hade gått bra för vår dotter att komma av bussen och gå in till sitt klassrum i sällskap av sin pappa. Det gjorde mig lättad och hoppfull att resten av dagen skulle gå bra. Efter någon timme ringde jag till skolan för att ställa några frågor om fredagen och fick då veta att det dittills hade gått jättebra för min dotter.
En enda lång väntan på att hämta dottern
Jag och sonen tog det bara lugnt hemma i väntan på att snart åka och hämta storasyster. Jag hade en del ärenden att fixa. Bland annat var jag tvungen att ringa Försäkringskassan som sin vana trogen hade lyckats göra något fel med min föräldraledighetsansökan som jag var tvungen att reda ut. Är det inte lustigt att myndigheter alltid lyckas försvåra för en trots att man följt alla deras instruktioner? Man blir ju tokig! Och i mitt fall väldigt orolig, för sådan är jag. som tur är insåg de sitt misstag så förhoppningsvis ställer de inte till det mer nu.
Hämtade med taxi
Kvart i tolv kom taxin och hämtade oss. Faktiskt samma taxi och samma chaufför som skjutsade hit oss från hotellet för snart två veckor sedan. Det var perfekt att anlita honom igen eftersom jag vet att han har både bilbarnstol och bilkudde i sin bil.
Han väntade snällt medan jag och lillebror gick in till skolan och väntade på att storasyster skulle komma med sin lärare. Under tiden vi väntade beundrade min son de fina pokalerna.
Gråtande dotter
Efter några minuter kom läraren och skolchefen med min snyftande dotter. De berättade att det gått bra i två timmar men att det sedan blivit för mycket för henne och då hade hon börjat gråta. Läraren uttryckte sin förståelse för att det inte kan vara så lätt för en nästan femåring som inte är van att sitta stilla att behöva sitta i ett klassrum och försöka ta instruktioner på ett annat språk. Hon och skolchefen var överens om att Kindergarten 2, alltså förskola för femåringar vore perfekt för henne. De sade att hon skulle klara sig jättebra där eftersom hon är stadig på hand och kan skriva lite.
Inte mig emot. Enda problemet är att hon då inte har rätt till skolbuss, vilket innebär att vi måste åka kommunalt för att lämna och hämta. Det vill säga, min man får lämna på väg till jobbet och jag får hämta på eftermiddagen.
Det här var exakt vad jag befarat. Egentligen hade jag föredragit att hon fått gå med andra icke engelsktalande barn i den andra skolan. Men frågan är om det gjort någon skillnad egentligen. Hon är inte redo för skolan ännu, det är bara att acceptera. Det viktigaste för oss är att hon trivs, så vi gör det som krävs för att det ska bli bra.
Så det var bara att vända hem igen med vetskapen att den första skoldagen också var den sista. Men det gör inget. Nu har vi testat.
