En blogg om resor vi gjort med våra barn

Den maltesiska mentaliteten

19 juni 2017

Hur malteser är?

Nu har vi bott här i hela åtta månader – tiden flyger – och jag vågar säga att jag har ett litet hum om hur malteser är. Att påstå en sådan sak är dock lite djärvt eftersom malteser har det gemensamt med oss svenskar att de håller sig lite för sig själva, men jag ska ändå göra ett litet försök baserat på det jag upplevt själv och fått höra genom andra. Ni får dock ta det med en liten nypa salt.

De första två punkterna är ganska magstarka och jag vill därför utfärda en varning till känsliga personer och passa på att nämna att texten är tänkt som underhållning, inte som SANNINGEN. Jag har ju bara varit här sedan i oktober och kan knappast ge en rättvisande analys. Dessutom är människor individer, inte kategorier. Jag har dock flera vänner som bott här i mellan 8 och 16 år som bekräftar att polariteten mellan de malteser som anser sig vara finare och de som enligt dem är ”bonniga” faktiskt finns. Har jag förstått saken rätt så handlar det mycket om maltesernas fördomar mot varandra. Naturligtvis kan man inte kategorisera in alla malteser under de här grupperna, men tydligen finns de. Kanske går det att jämföra lite med Italien där det också finns en ganska stor skillnad och ett ofta påtagligt förakt mellan syd- och norditalienare.

  • Malteser är elitister: Här på Malta är det viktigt vem man är, hur mycket pengar man har, vad man gör, var barnen går i skola, vilken bil man kör – eller snarare vilka bilar, eftersom de flesta har två, vem man umgås med, vilka (märkes)kläder man bär, hur påkostade fester man har osv osv… Det innebär att om du inte är tillräckligt intressant för dem – dvs. om du inte är tillräckligt rik, har tillräckligt viktiga vänner eller är tillräckligt viktig, och därmed inte kan hjälpa herr/fru Maltes att bli ännu mer framstående än hen redan tror att hen är – så kommer vederbörande förmodligen att vara hjärtinnerligt ointresserad av dig. Men ta det inte personligt – det handlar enbart om yta.
Malta Villa

Fint ska det vara!

  • Malteser är ”bonniga”: De som inte hör till kategorin name-dropping, vane elitists (typ snobbiga, fåfänga elitister) – märk väl en kategori som jag själv hittat på – är istället ganska ohyfsade och obildade ”bönder” med gammaldags, förlegade värderingar som knappt kan prata engelska eftersom de anser att man bara behöver kunna maltesiska på Malta.
  • Malteser är lokalpatriotiska: Ja, tror det eller ej men på en ö som är mindre än en fjärdedel så stor som Öland finns det en tydligt uppdelning mellan nord och syd. Åtminstone är den tydlig för malteser – själv har jag ingen aning om var gränsen går. I stora drag kan man väl säga att bönderna bor på den södra sidan och elitisterna på den norra, och båda sidor hyser lika mycket förakt för den andra sidan. De ”fina” malteserna som ofta bor i Sliema och St Julians har ett behov av att visa att de är just av den finare sorten genom att bära dyra kläder och sätta näsan i vädret. Vill ni läsa mer om detta kan ni göra det här.
  • Malteser håller på formaliteter: I likhet med andra sydeuropeiska folk är malteser väldigt noga med artigheter. Man tilltalar inte med ett enkelt ”Hello” – i alla fall inte om man vill hålla sig väl med de ”finare” malteserna. Istället säger man ”Good morning” innan klockan tolv på dagen, ”Good afternoon” efter klockan tolv och ”Good evening” på kvällen. (Exakt tidpunkt för när kvällen infaller har jag inte lyckats luska ut än). Detsamma gäller för övrigt när man mejlar, så gör inte misstaget att börja ditt mejl med ”Hi!” eller ”Hello!”, för det gör inget gott intryck. Tilltala alltid auktoritetspersoner med Mr/Mrs/Ms och efternamn. Det här är väl egentligen ganska självklara saker om man har lite koll på kontinentala manér, men som svensk är det lätt att glömma bort sig och vara informell med alla. 
  • Malteser är vänliga och hjälpsamma: Behöver man hjälp med något, vare sig det gäller att hitta vägen eller lyfta barnvagnen, så dyker det alltid upp någon som hjälper till.
  • Malteser är stolta och lovar mer än de kan hålla: Det här har jag själv ingen erfarenhet av men jag har hört av flera att malteser ofta ger skenet av att vara mer hjälpsamma än de är, vilket ju är lite motsägelsefullt med tanke på den tidigare punkten. Men i det här fallet handlar det om större och mer prestigefulla saker som att hjälpa till med jobbkontakter eller få in foten någonstans där det är svårt att göra det. De ”finare” malteserna vill gärna framstå som att de känner ”rätt” personer och kan säga saker som ”nämn mitt namn för den och den så får du hjälp”, även om det kanske i verkligheten inte riktigt är sant. Naiva svenskar bör vara medvetna om att om det låter för bra för att vara sant så är det nog det.
  • Malteser är barnkära: Som jag har berättat förut är Malta ett bra ställe att bo på när man har barn. Folk är i allmänhet mycket barnkära och förstående och hjälpsamma gentemot barn och barnfamiljer. Går man på restaurang tar personalen fram kritor och papper till barnen att rita med. Lekplatser – med gratis WiFi dessutom – finns överallt.
  • Malteser är skeptiska till utbölingar: Även om malteser är vänliga och hjälpsamma är de inte så aktivt nyfikna på utlänningar – lite som vi svenskar med andra ord. Det märks tydligt när man går till t ex mataffären Corner Store, där hela personalstyrkan borde gå en charmkurs och en till kurs i hur man ger service. Det är framför allt vi utlänningar som drabbas av deras suckar och ovilja att vara behjälpliga. De är helt enkelt så less på alla icke-malteser som mer eller mindre invaderat ön sedan strax efter millennieskiftet. Jag upplever själv att maltesiska föräldrar till barnens kindergartenvänner bara är trevliga och pratsamma i sammanhang där de inte kan undgå oss utlänningar, t ex när det är barnkalas och föräldrarna sitter vid sidan om och pratar. De hälsar och kan småprata lite i samband med hämtning och lämning men dessemellan är de inte så kontaktsökande eller intresserade. De vänner jag snabbt skaffat sedan vi kom hit i oktober är alla utlänningar som jag själv. Kanske man man lära sig något här, om man vänder på steken. Vi svenskar är ju i allmänhet inte speciellt intresserade av att lära känna invandrare utan håller oss oftast för oss själva, bland andra svenskar. Det främjar ju inte integrationen direkt!
  • Malteserna har kvar en känsla för heder och medmänsklighet: Jag har nämnt förut att brottsligheten är låg på Malta. Jo, det händer otäcka saker här med som våldtäkter och mord, men fortfarande (peppar peppar) finns det kvar en väldigt sund och självklar känsla för vad som är rätt och fel. En bulgarisk kille jag pratade med var förbluffad över att han kunde lämna sin vespa med nycklarna i låset och vara säker på att hitta den där han lämnat den när han kom tillbaka. ”Det händer bara på Malta”, sade han. Två gånger har jag glömt kvar min mobil på en lekplats (virrpanna, jag vet!) och blivit jättenervös över att den kanske var förlorad för alltid. Men den fanns kvar båda gångerna. En gång glömde jag en kudde som vi brukar ha i vagnen på en lekplats. Den betyder mycket för mig eftersom jag själv haft den som liten och därför var jag så ledsen när jag upptäckte att den var borta. Även den låg kvar. Nej, den kanske inte var så stöldbegärlig, men ändå. Har man inte pengar att betala fikat med (för att man inte har för vana att ha kontanter på sig) får man höra att det inte gör något och att man kan betala en annan gång. Det finns en tillit och en förståelse här som är väldigt speciell. Kanske försvinner det här draget i takt med att befolkningen växer och bebyggelsen förtätas, men än så länge finns det kvar och det tycker jag är fantastiskt!

Ja, malteser är ett motsägelsefullt folk på många sätt, men alla folk har ju sina underligheter. Det är bara att lära sig och anpassa sig helt enkelt… ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *