Solresor

Annons

Lissabon och Algarvekusten 3-7 oktober 2013

RESEFAKTA

Resmål: Lissabon och Algarvekusten.

Syfte med resan: Att utforska Algarvekusten.

Med på resan: 2 vuxna+1 barn (1,5 år gammalt).

Typ av resa: Flygstol+hyrbil.

Flygbolag: Tap Portugal.

Biluthyrare: ALAMO EMEA.

Typ av bil: Fiat Punto.

Totalpris för flygresa tur och retur+hyrbil för fem dagar: 77 euro.

Hotell i Lissabon: Miraparque hotel.

Totalpris för två nätter inkl. frukostbuffé: 1 092 kr.

Hotell på Algarvekusten: Pinhal Sol Hotel.

Totalpris för två nätter: 38,72 EUR

Resan

Eftersom vi blivit förtjusta i Portugal under vår förra resa och börjat fantiserat om att i framtiden skaffa en extra bostad där, ville vi utforska Algarvekusten med bil. Vi bokade resan tidigt under sommaren och visste inte då att jag skulle bli gravid strax efter. Så när det äntligen bar iväg till Portugal för andra gången på några månader, var jag gravid i femte månaden och var inte alls pigg på att resa. Men resan var ju bokad och betald så det vara bara att åka ändå.

Flygresan gick bra och dottern var lugnare den här gången. Maten var som väntat ingen höjdare och vi bestämde oss för att hoppa över flygplansmaten nästa gång vi reste.

När vi kommit av och hämtat vårt bagage letade vi upp biluthyrningsstället som låg i ena änden av flygplatsen. Det var lite kö dit och vi väntade uppemot en halvtimme för att komma i tur.

Vår hyrbil.

Vår hyrbil.

När vi så äntligen hade satt oss i bilen och kunde åka iväg kom nästa problem, nämligen GPS:en. Det tog oss en stund att förstå hur den fungerade och vi hann bli ganska frustrerade innan vi fått den att förstå vart vi skulle så att vi kunde åka iväg. Nu har vi visserligen ingen egen bil hemma och är inte vana vid GPS:er, men vågar ändå påstå att den GPS vi fick med bilen var av en väldigt enkel och inte så intelligent sort.

Jag har inget körkort så min man skulle sköta bilkörningen helt själv under vår resa, vilket han tyckte var roligt. Nöjet dämpades dock snabbt av problemen vi hade med att förstå GPS:ens instruktioner. Den färd till hotellet som skulle ha tagit oss högst en kvart, tog istället 45 minuter på grund av att vi kom vilse och först hamnade vid ett annat hotell. Morr!

Dag 1: Lissabon

Frukostbuffén var inte vad jag skulle kalla någon bra hotellfrukost med skandinaviska mått. Som man kanske kunde förväntat var den ganska tråkig och enformig med te, kaffe, rostat bröd och yoghurt, marmelad, skinka och ost. Men visst, vi blev mätta i alla fall.

Vi har en bekant som bor i Portugal, närmare bestämt på Silverkusten, och hon hade lovat att komma till hotellet på förmiddagen så att vi kunde ses. Det gjorde hon också, men besöket blev mycket längre än planerat. Vi satt och pratade i hotellobbyn i ett par timmar och blev till slut så hungriga att vi fick leta upp en restaurang i närheten. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och packade in våra saker i bilen för att åka, men vår vän dröjde sig kvar och ville prata mer, vilket drog ut på tiden.  Så det dröjde ända till tretiden innan vi kom iväg, till mitt stora förtret.

När vi väl tagit oss ur den stora rondellen i stan för att köra ut ur Lissabon trodde vi att allt skulle flyta på bra. Motorvägen var väldigt modern och lättkörd och vi var lättade över att äntligen vara på väg mot Algarvekusten.

Vi hade räknat ut att det borde ta oss cirka två timmar att komma till hotellet och vi längtade efter att komma fram till vårt hotell. Det var en varm dag och det var ordentligt varmt i bilen. AC:n rådde bot på det men det hade varit bra med något solskydd att täcka fönstren med. Jag satt och sjöng med dottern i baksätet och än så länge kändes allt bra. Efter en stund stannade vi vid en bensinmack där vi köpte glass och något att dricka så att vi kunde svalka av oss och sträcka på benen en stund. Efter vår halvtimmespaus fortsatte vi och tänkte att det nu inte borde vara långt kvar. Men så blev det inte…

Problemet med GPS:en fortsatte. Det gick nämligen inte att lägga in hotellets namn i den. Vi var tvungna att ha den exakta adressen, men hur vi än letade i våra papper kunde vi inte hitta någon adress. Så vi fick helt enkelt ringa till hotellet och fråga.

Den vi pratade med var dålig på engelska men jag lyckades förstå att vårt hotell faktiskt inte hade någon gatuadress (!!!) Vi fick därför en kryptisk beskrivning av hur vi skulle hitta dit som vi knappt begrep något av. Den bristande informationen gjorde oss ännu mer frustrerade och uppretade eftersom den inte hjälpte oss det minsta.

Vi försökte på egen hand så gott vi kunde, men blev bara ännu mer vilse. Så småningom klev vi av vid ännu en bensinstation för att be om hjälp. Där fanns det ett konstigt och synnerligen ofräscht matställe där det satt ett gäng obskyra typer med dålig hygien och noll folkvett som glodde misstänksamt på oss när vi kom. Obehagligt! Och jag behöver väl knappast nämna att vi inte fick någon hjälp där?

Det var bara att sätta sig i bilen igen. Nu var det sent på kvällen och kolmörkt ute. Vi befann oss såvitt vi visste mitt ute i ingenstans, och vi hade absolut ingen aning om hur vi skulle hitta till hotellet. Vid det här laget var jag både arg och ledsen och hade mest lust att slå någon. Kanske var det delvis graviditetshormonerna som spökade lite också, men jag tror vem som helst hade känt sig ordentligt missmodig i samma situation.

Men eftersom vi knappast hade något val var det bara att fortsätta. Vi åkte i den riktning som verkade mest logisk och ringde sedan till hotellet igen. Den här gången fick vi några riktmärken att gå efter, bland annat ett sorts vattenpark som låg i närheten. Vi fick syn på ett par som gick längs vägen så vi vevade ned rutan och frågade dem. Det visade sig att de var norrmän som hade bott där ett tag. De gav oss en vägbeskrivning som vi följde, och när vi sedan hittade skylten till vattenparken förstod vi att vi var nära så efter det dröjde det inte länge förrän vi var framme.

Pinhal do Sol Hotel i dagsljus.

Pinhal do Sol Hotel i dagsljus.

Vi var nu ganska hungriga så vi betalade för att äta middag på hotellet. Vi förstod att de inte var vana vid vegetarianer så vi frågade dem om de kunde göra pasta med svamp. Det vi fick var spaghetti med stekta burkchampinjoner som absolut inte var värt pengarna. Men är man hungrig så får man vara tacksam för allt, och vi var mest av allt glada över att dagen äntligen kommit till sin ända.

Dag 2: Utflykt till Albufeira

Frukosten serverades i matsalen som låg i byggnaden bredvid själva hotellet. Den korta sträckan var absolut inget problem men däremot tyckte vi att det var en klar nackdel att vi var tvungna att vara uppmärksamma när vi gick dit eftersom det gick en bilväg mellan de två byggnaderna. Det var visserligen ingen högtrafikerad väg men det kom bilar då och då, vilket gjorde att vi måste hindra vår ett-och-ett-halvt-åring från att springa iväg på egen hand.

Det var en vacker dag, och efter en medioker frukost på hotellet bad vi personalen rekommendera en bra strand som vi kunde åka till som låg relativt nära. En stund senare satt vi i bilen och var helt inställda på att det skulle bli en bra dag.

MEN, problemen med GPS:en fortsatte tyvärr… För att göra en lång och inte så rolig historia lite kortare, kan jag nämna att vi lyckades hamna på motorvägen halvvägs till Lissabon innan vi märkte att något var fel och fick vända. Det kostade oss mer än en timme helt i onödan och gjorde mig på ruskigt dåligt humör. Dottern klagade förvånansvärt lite, och kanske var det värmen som gjorde henne slö och sömnig så att hon kunde sova bort en del av tiden.

Så småningom hittade vi till en annan ort som egentligen inte var det ställe vi planerat att åka till. Vi valde att stanna där eftersom det såg ganska trevligt ut. Det visade sig vara den ganska kända staden Albufeira.

Här valde vi att stanna och kliva av.

Här valde vi att stanna och kliva av.

Vi var nu lite hungriga och letade snabbt upp en trevlig restaurang där vi kunde sitta utomhus med utsikt över stranden.

En trevlig restaurang.

En trevlig restaurang.

Efter maten tog vi en promenad i området. Det var runt 30 grader varmt, vilket är tre, fyra grader varmare än vad vi anser att det behöver vara. Vi tyckte med andra ord att det var nästan outhärdligt hett och det faktum att jag var i femte månaden underlättade inte.

Den lilla orten var ganska trevlig med en huvudgata där det fanns en uppsjö av restauranger, pubar, kaféer och butiker. Men vi kände direkt att vi inte trivdes där. Det var som att komma till en brittisk enklav vid stranden för det kryllade verkligen av engelska turister. Det var förresten ingen brist på turister från andra länder heller och det var knappt man hörde ett enda ord portugisiska där.

Huvudgatan.

Huvudgatan.

Slutet av huvudgatan.

Slutet av huvudgatan.

En trevlig utsiktsplats vid slutet av huvudgatan.

En trevlig utsiktsplats vid slutet av huvudgatan.

Fin utsikt över vattnet.

Fin utsikt över vattnet.

Från utsiktsplatsen kunde man se hela stranden. Och visst kunde vi se varför den kunde te sig lockande för andra, men för oss var den inte så intressant eftersom vi inte är några strandmänniskor och absolut inte gillar att ligga och pressa i solen.

Den oändliga stranden.

Den oändliga stranden.

Det blev ett ganska kort besök på ett par timmar innan vi körde tillbaka till hotellet igen. Vi föredrar pooler framför att bada i havet, helt klart.

Dag 3. Kort utflykt till Praia de Quarteira

På morgonen bestämde vi oss för att ta en liten utflykt med bilen igen. Vi frågade i receptionen efter närmaste strand och blev rekommenderade att åka till Praia de Quarteira.

Den här stranden var fin och låg nära affärsgatan. När vi kom hit var det så tidigt att den fortfarande låg ganska tom och öde, vilket var rätt mysigt.

Ännu en oändlig strand.

Ännu en oändlig strand.

Vi bytte om till badkläder mest för sakens skull, men ingen av oss hade lust att bada mer än tårna. Vår dotter blev rädd för vågorna och vågade sig knappt i närheten av stranden och föredrog att sitta på torra land med fötterna i den mjuka sanden.

Pyret gillar läget.

Pyret gillar läget.

Förutom vi var det mest fåglar och en spinkig katt som höll till på stranden. vår dotter ville springa efter och klappa men jag hejdade henne när jag såg att den satte sig för att uträtta sina behov i den jättelika sandlådan, det vill säga stranden. Stygg kisse!

En stygg kisse som bajsade på stranden.

En stygg kisse som bajsade på stranden.

Affärerna ligger alldeles intill stranden.

Affärerna ligger alldeles intill stranden.

Resten av dagen stannade vi vid hotellets pooler för nu var vi heligt trötta på att flänga runt. Semester ska ju trots allt innebära någon slags avkoppling och njutning.

Vår lilla tjej älskade att bada i barnpoolen och det märktes att hon njöt av solen och vattnet.

Dottern tar en liten sväng i poolområdet.

Dottern tar en liten sväng i poolområdet.

Jag passade också på att ta lite bilder på hotellområdet för att dokumentera hur det såg ut.

Poolområdet var fint.

Poolområdet var fint.

Inte så långt från poolerna fanns en liten lekplats. Men eftersom det var så varmt och solen låg och gassade var det inte så kul att vara där. Ett litet tak ovanför hade varit bra under heta sommardagar, och för den delen när det regnar – om det nu gör det här.

En trevlig liten lekplats på hotellet.

En trevlig liten lekplats på hotellet.

Hotellrestaurangen.

Hotellrestaurangen.

Inte så fin utsikt på baksidan av hotellet.

Inte så fin utsikt på baksidan av hotellet.

Dag 4. Tillbaka till Lissabon

Helt ärligt finns det inte så mycket att berätta om den här dagen. Vi packade våra saker, tog det lugnt vid poolerna på hotellet, åt lunch, checkade ut och åkte iväg mot Lissabon.

Att komma till Lissabon med bilen var inga problem. När vi väl kommit till motorvägen var det i princip raka vägen och gick rätt fort. Värre var det att hitta tillbaka till samma hotell där vi varit innan, Miraparque, men det gick bra det med eftersom min man förlitade sig på sitt lokalsinne istället för den totalt värdelösa GPS:en.

Vi var framme under sen eftermiddag så dagen var inte slut än. Efter incheckningen tog  vi en liten promenad i närområdet och åt en lätt middag på ett matställe. Vi såg fram emot att snart få åka hem och kände att vi fått nog av att resa på ett tag.

Dag 5. Vilse på väg till flygplatsen

Jaha, redan dags att åka hem. I ärlighetens namn tyckte vi att det skulle bli ganska skönt för resan hade känts mest ansträngande. Vårt flyg gick på morgonen så vi klev upp redan klockan 5.20 för att hinna. Ve och fasa! Pyret fick ligga kvar och sova tills vi gjort oss i ordning.

Eftersom vi inte hann äta någon frukost på hotellet hade vi förbeställt en frukostpåse som vi hämtade i receptionen innan vi åkte. Den var inte så mycket att hurra för och innehöll bara varsin fralla med ost, men det var i alla fall bättre än ingenting.

Kanske var vi naiva men nu trodde vi att det skulle gå smidigt och fort att komma till flygplatsen. Men icke! Man kan ju tycka att GPS:en borde veta den snabbaste vägen från centrala Lissabon till flygplatsen, men tydligen var även den uppgiften för svår. Vi åkte nämligen vilse flera gånger, fattade inte var vi hamnat, fick vända om, missade avfarter och så vidare. Det här gjorde oss båda extremt stressade eftersom vi måste hinna lämna tillbaka hyrbilen innan vi skulle med vårt flyg. Själv mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag kände hur pulsen gick upp och stresshormonerna gick i taket och var uppriktigt orolig för att bebisen i magen skulle ta skada, vilket stressade mig ännu mer.

Tillslut stannade vi på min begäran bilen och frågade en kvinna som såg ut att känna till området. Det visade sig att vi vid det laget befann oss väldigt nära flygplatsen men att vi på något sätt hamnat på baksidan. Hon kunde ingen engelska men pekade och visade hur vi skulle åka och nu gick det mycket bättre.

Väl framme var vi inte de enda som måste lämna tillbaka nycklarna och betala för sin hyrbil så vi fick vänta i en kvart på vår tur. När vi kom fram berättade vi om den usla GPS:en och hur den hade ställt till det för oss. Men mannen bakom disken rörde inte en min och verkade inte bry sig det minsta om det vi sade för han svarade inte ens utan satt bara kvar helt apatiskt och tog emot betalningen. Sämsta servicen jag varit med om!

När det äntligen var dags att ställa oss i incheckningskön var den naturligtvis redan oändligt lång . Lyckligtvis hamnade vi i en prioriterad kö tack vare att vi hade barn med oss, så det kunde varit värre. Aldrig har jag väl varit så lättad över att sätta mig på en flygplan förr och det kändes underbart att vara på väg hem.

Sammanfattning

Fördelar:

  • Att ha en bil till sitt förfogande är väldigt praktiskt när man vill utforska ett större område.
  • Att åka på bilsemester på Algarvekusten är ett smart drag så länge man har en GPS som funkar. Vägarna är väldigt fina och lättkörda.
  • Hotellet på Algarvekusten hade både barn- och vuxenpool och en trevlig lekplats. Lekplatsen borde dock ha legat under tak eftersom hettan gjorde det omöjligt att vistas där.

Nackdelar:

  • Den här resan var nog den mest misslyckade jag någonsin gjort och det hade med facit i hand varit bättre att stanna hemma.
  • GPS:en på hyrbilen var helt värdelös och ställde till det fullkomligt för oss vid flera tillfällen så att vi förlorade värdefull tid.
  • Personalen på biluthyrningsföretaget verkade totalt likgiltiga och tog inte ens någon notis om våra klagomål när vi lämnade tillbaka bilen.
  • Hotellet på Algarvekusten hade usel mat och låg så till att bilar ofta passerade på vägen mellan de två byggnaderna. Inte bra när man har små barn!
Annons

Teneriffa 18-25 januari 2015

RESEFAKTA

Resmål: Playa de las Americas.

Med på resan: 2 vuxna+2 barn (3 år resp. 10 mån).

Syfte med resan: Solresa.

Typ av resa: Charter.

Resebolag: Fritidsresor.

Flygbolag: Tui Fly Nordic.

Hotell: Star Parque Cristobal (****).

Pris: 16 296 kr inkl. halvpension.

Resan till Teneriffa

Ja, jag förstår vad ni tänker. Vi var ju på Lanzarote för knappt två år sedan och så åker vi till grannön Teneriffa. Är inte det lite som att göra om nästan samma resa? Svaret är både ja och nej.

Den här gången var vi fyra stycken i familjen eftersom vår tio månader gamla son var med också. Efter en jobbig höst var vi desperata att få komma iväg någonstans där det fanns sol. Vi hade ingen lust att åka till Thailand eftersom flygresan dit är lite väl lång. Och eftersom det inte finns så många platser där det är någotsånär varmt och soligt valde vi det som var minst långt bort. Vi tog därför ett erbjudande via Coop som gav oss en liten rabatt på runt en tusenlapp (och en hel del Medmera-poäng eftersom vi betalade med vårt Coop Mastercard).

Det blev alltså ännu en charterresa, den här gången med Fritidsresor och halvpension, dvs. endast frukosten ingick. (När vi hade helpension på Lanzarote för två år sedan tyckte vi nämligen att det blev lite enformigt och lite för bekvämt att äta alla måltider på hotellet). Det fyrstjärniga hotellet hette Blue Star Parque Cristobal och låg i Playa de las Americas, vilket är ett typiskt turistområde ”mitt i smeten”, alltså alldeles i närheten av alla restauranger, barer, butiker, och så vidare.

Några veckor efter jul bar det alltså av och vi var aningen spända inför att för första gången resa med två barn, varav en bebis. Flyget gick tidigt så vi valde att ta taxi till Arlanda för enkelhetens skull. Flygresan gick bra och vår son somnade redan innan vi lyfte och verkade inte ha ont i öronen.

Vi hade denna gång valt att skippa flygplansmaten och istället äta medhavd matlåda. Det tycker vi är ett bättre alternativ än att betala för tveksam flygplansmat. Som vegetarianer har vi dålig erfarenhet av flygplansmat eftersom den mat vi fått har varit minst sagt andefattig. Vi vill vi vara säkra på att få i oss sånt som vi anser är bra och gott, och att ta med egen mat rekommenderas till alla oavsett kost!

Ankomsten till Teneriffa

Vi hade oroat oss för att det kanske inte skulle vara så varmt på Teneriffa i januari, men när vi kom ned var det dryga 20 grader och ganska soligt, vilket kändes som en oerhörd lyx. Vi fick hjälp att hitta rätt buss som sedan tog oss till vårt hotell på cirka 20 minuter. Det blev självklart lite kö vid incheckningen men vi behövde inte vänta i mer än en kvart på vår tur. Vi hade kunnat hyra en sulky av hotellet redan när vi bokade resan men glömde bort det, så vi gjorde det på plats istället. Det kostade runt 200 kronor för en vecka.

Jag hade längtat efter att bo i bungalow igen och var förväntansfull när vi fått nycklarna. Men i jämförelse med den bungalow vi haft på Lanzarote måste jag säga att den här var lite av en besvikelse. Husen låg väldigt tätt och uteplatserna erbjöd inte mycket privatliv. Vi hade otur och råkade få en bungalow med uteplats alldeles intill grannarnas, som för övrigt beboddes av ett gäng rökare. Inte kul! Men å andra sidan hade vi – i motsats till många andra av de boende där – inte tänkt att hänga på hotellområdet så mycket. För övrigt hade huset ungefär samma upplägg som det vi haft på Lanzarote, bortsett från det extra rummet.

Bungalowområdet.

Bungalowområdet.

Vår bungalow med de rökande grannarnas uteplats alldeles intill.

Vår bungalow med de rökande grannarnas uteplats alldeles intill.

Vår lilla balkong där vi mest hängde tvätt.

Vår lilla balkong där vi mest hängde tvätt.

Vardagsrummet som låg direkt innanför altandörrarna.

Vardagsrummet som låg direkt innanför altandörrarna.

Altandörrarna sedda inifrån.

Altandörrarna sedda inifrån.

Matplatsen och köket som låg direkt efter soffan.

Matplatsen och köket.

En stor byrå mittemot soffan. Ingången till sovrummet skymtar i bild.

Vårt ena sovrum där vi ställt in en säng från de andra sovrummet så att vi kunde sova tillsammans.

Vårt ena sovrum där vi ställt in en säng från de andra sovrummet så att vi kunde sova tillsammans.

Det andra sovrummet som vi inte använde.

Det andra sovrummet som vi inte använde.

Badrummet.

Badrummet.

Eftersom vårt hotell låg så centralt hade vi inget större behov av att göra några längre utflykter. Vi ville mest bara ta dagarna som de kom, njuta av solen och ta promenader dit benen förde oss. Det fanns verkligen massvis att göra i vårt närområde, i alla fall om man är intresserad av shopping, att äta ute eller att hålla till på stranden; allt fanns inom räckhåll! Även för barn fanns det mycket kul, som fina lekplatser här och där, en minigolfbana ett stenkast från hotellet. På stranden fanns en jättestor studsmatta som man kunde betala 2 euro för att hoppa på i tio minuter. Fördelarna med att bo centralt är många, och en av dem är att man kan göra många små utflykter om dagen och mellanlanda på hotellområdet. Ett par utflykter gjorde vi dock. Men innan jag berättar om dem kommer här lite bilder från Los Americanos och hotellområdet.

Den jättelika studsmattan vid strandpromenaden.

Den jättelika studsmattan vid strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Den roliga och populära lekplatsen utanför Pull & Bear, några minuter från hotellet.

Den roliga och populära lekplatsen utanför Pull & Bear, några minuter från hotellet.

Bara fem minuters promenadväg från vårt hotell låg detta område där det fanns affären, restauranger, karuseller och en väldigt fin minigolfbana.

Ett nöjesområde för både stora och små.

Ett nöjesområde för både stora och små.

Massvis med karuseller att välja på om man har många euromynt man vill bli av med.

Massvis med karuseller att välja på om man har många euromynt man vill bli av med.

Flera restauranger att välja på.

Flera restauranger att välja på.

En stor fin golfbana med trädgårdsplanteringar.

En stor fin golfbana med trädgårdsplanteringar.

Så här brukar inte minigolfbanorna se ut hemma.

Så här brukar inte minigolfbanorna se ut hemma.

Höga vågor vid stranden.

Höga vågor vid stranden.

En av många surfare som uppskattade vågorna.

En av många surfare som uppskattade vågorna.

Hotellområdets egna lekplats och lekrum som man här skymtar ingången till.

Hotellområdets egna lekplats och lekrum som man här skymtar ingången till.

Den lilla fotbollsplanen där det lektes och sjöngs på kvällarna.

Den lilla fotbollsplanen där det lektes och sjöngs på kvällarna.

Vuxenpoolen i det ena poolområdet, på natten.

Vuxenpoolen i det ena poolområdet, på natten.

Lilla barnpoolen som har varmare vatten.

Lilla barnpoolen som har varmare vatten.

Dag 2: Promenad till Los Cristianos

På tisdagen ville jag ha tag i ekologisk olja att ge till vår spinkiga lilla son, som tillskott. Det visade sig att det är i princip hopplöst att få tag i något som helst ekologiskt i vanliga mataffärer. På något ställe fanns det ett par barnmatsburkar från HIPP, men annars hittade vi inget ekologiskt alls! Vi frågade på ett apotek och fick veta att det bara är hälsokostbutiker som har lite ekologiskt. Vi blev rekommenderade att ta oss till området Los Cristianos där det skulle finnas en så kallad Herbolario.

Eftersom los Cristianos låg på promenadavstånd följde vi instruktionerna och promenerade dit. Det var en trevlig promenad och även om vi passerade typiska turistställen på vägen kände vi att ju mer vi närmade oss los Cristianos desto fler riktiga Teneriffa-spanjorer mötte vi. När vi kom fram var det tydligt att vi lämnat turiststråken bakom oss och kommit till en ort där lokalbefolkningen bodde och levde sina liv. Skönt, tyckte vi, för även om turistområdena har sin charm vill åtminstone vi uppleva den mer genuina atmosfären på varje plats vi besöker.

Promenaden tog ungefär en timme i maklig takt med barnvagn och kortare pauser för att titta på saker. Lite backigt var det ibland, men inte särskilt jobbigt att gå och inga besvärliga kullerstenar heller.

Så hur gick det med hälsokostaffären då? Jodå, vi hittade en, även om det förmodligen inte var just den som apotekaren hade tipsat oss om. Vi irrade runt ett tag utan att hitta något, men sedan stoppade vi en kvinna på gatan som såg ut att bo där. Hon råkade vara väldigt duktig på engelska och veta precis var det låg en hälsokost, så hon följde med min man dit medan jag letade efter mina solglasögon som jag hade tappat på en lekplats i närheten. När jag insett att de var borta gick jag också dit för att inventera beståndet av intressanta ekologiska produkter.

Jag blev inte besviken. Det fanns lite av varje, både ätbara saker och kosmetika. Dyrt var det också. Faktiskt inte alls billigare än i Sverige. Men är man desperat så är man. Vi köpte ekologisk linfröolja, ekologiska kex, en jättestor stenhård ekologisk avokado och en godisklubba gjord på naturliga ingredienser till dottern, som är besatt av klubbor.

Hälsokostbutiken i Los Cristianos.

Hälsokostbutiken i Los Cristianos.

Efter att ha gjort det i kommit dit för var vi hungriga. Vi hade fått syn på en intressant restaurang (eller matkafé kanske är en bättre beskrivning) som verkade som klippt och skuren för oss. Den hette SOPA och verkade vara inriktad på hälsosam mat. Det var underbart att komma in där. Det var mysigt, hemtrevligt och det fanns en massa gott för oss ”vegosar” att äta. Dessutom fanns det en liten lekhörna som var perfekt för vår treåring. Vi valde paj, sallad och goda bakverk efteråt. Mums!

Matkaféet SOPA där vi åt mumsig vegetarisk mat.

Matkaféet SOPA där vi åt mumsig vegetarisk mat.

Den fina lilla lekhörnan inne i SOPA.

Den fina lilla lekhörnan inne i SOPA.

God och fräsch mat!

God och fräsch mat!

God men lite för söt efterrätt.

God men lite för söt efterrätt.

Stärkta av den goda maten promenerade vi sedan tillbaka hemåt. Jag hittade ett par ganska fina solbrillor för runt en femtiolapp i en turistbutik på vägen, så jag var nöjd. Hade vi inte haft ett behov av att hitta en hälsokostaffär hade vi kanske inte kommit på tanken att gå till Los Cristianos, men med facit i hand är vi jätteglada att vi gjorde det. På det viset fick vi se ett annat Teneriffa där det fanns ”riktiga” människor som lever och arbetar där, inte bara solsvultna nordeuropéer och andra turister som mest är intresserade av att lata sig, som vi.

I Los Cristianos fanns det en mer genuin känsla.

I Los Cristianos fanns det en mer genuin känsla.

Dag 3: Utflykt till La Laguna

På morgonen var det Bamsefrukost, vilket vi blivit informerade om i förväg. Så när vi kom till hotellrestaurangen som vanligt kilade dottern iväg själv och satte sig vid det fint dukade barnbordet. Hon ville inte ha sällskap så vi fick vackert äta vår frukost utan henne en liten bit ifrån. De bjöd på fruktspett och klubbor, så hon var nöjd och glad även om hon inte fick så mycket näring i sig.

Bamsefrukosten var populär.

Bamsefrukosten var populär.

Jag var sugen på att göra en längre utflykt för att se lite mer av ön. Min man var inte så hågad men lät sig övertalas. Så efter frukost frågade vi personalen på hotellet om råd och blev rekommenderade att åka till det pittoreska La Laguna, på norra Teneriffa.

För att åka dit var vi först tvungna att ta oss till stationen. Den låg inte så centralt så vi fick oss en promenad på 20 minuter för att ta oss dit. Personalen i biljettluckan talade engelska så det var inga problem att köpa biljetter. Sedan fick vi vänta i en jättelång kö till bussen i 10-15 minuter innan vi fick kliva på. Men vi pratade med två jättetrevliga engelskor, så tiden gick lite fortare.

Kösystemet var kanske inte så som vi är vana vid i Sverige, och när dörrarna öppnades blev det lite panik när folk vällde in och försökte tränga sig före. Det gjorde oss ganska stressade eftersom vi hade två vagnar att fälla ihop och lägga i bagageutrymmet under bussen. Dessutom hade vi ju en sovande bebis och en sur treåring som jag med stor möda lyckades få på bussen. Vi var oroliga för att inte få sitta tillsammans eftersom bussen var helt fullbokad. Men jag och dottern lyckades hitta platser bredvid varandra medan min man skulle få sitta en liten bit bort.

Jag såg från fönstret att min man hade problem med fälla ihop sulkyn som vi hyrt på hotellet. Jag fick därför tillfälligt lämna ifrån mig sonen till ett svenskt par som satt i närheten så att jag kunde gå ut och hjälpa honom.  Halva bussen tittade på när vi kämpade med att få ihop den och vi kände stressen av att chauffören väntade på att få åka iväg. Det gick dock vägen och efter några minuter kunde vi installera oss på bussen. Sonen fick jag såklart hålla i famnen under hela resan och lyckligtvis somnade han snart när jag ammade honom. Men det var trångt och ganska obekvämt att sitta så hoppackade utan något utrymme för armarna.

Bussen gick inte enda fram till La Laguna, så vi visste att vi skulle vara tvungna att byta buss, vilket var lite stressande, men vi hoppades att utflykten skulle vara mödan värd. Jag lyckades njuta av utsikten under färden, trots kramp i armen och ryggvärk på grund av min oergonomiska sittställning men en sovande bebis i famnen. Den timslånga åkturen norrut gav oss möjlighet att se mer av öns vackra landskap och dess varierande bebyggelse. Här och där fanns märkliga turistbyar med bungalower och pooler uppsmällda någonstans i obygden, men även mindre orter där vanliga människor bodde.

Väl framme var det skönt att sträcka på alla lemmar. Vi hade då kommit till en liten station där vi sedan skulle ta en annan buss. Den var lätt att hitta och vi passade på att ta en kisspaus innan det var dags att åka igen. Den nya bussen var en vanlig lokalbuss med plats för barnvagn. den var halvtom och vi var de enda turisterna.

Vi kunde ana undrande blickar från de andra resenärerna men förstod inte deras innebörd förrän vi kom fram. När vi klev av fick vi nämligen en smärre chock. Det var nämligen kallt! Det hade vi inte räknat med och personalen på hotellet hade tydligen inte tänkt på det heller. Lyckligtvis hade vi tagit med extrakläder åtminstone till barnen. Värre var det med oss. Jag hade vita jeans och en kortärmad jacka på mig men hade som tur var en långärmad tröja att dra på mig. Brr!

För att ta sig till den pittoreska äldre delen av staden få man promenera i ca en kvart från stationen. Vi visste inte vart vi skulle gå så vi stoppade en tjej på gatan som vi frågade på engelska. Hon kunde inte prata engelska så jag fick pröva mina knappa kunskaper i spanska istället och det funkade bra.

Vi blev ganska uttittade av lokalbefolkningen där vi kom i sommarkläder trots kylan. Jag kan inte exakt säga vilken temperatur det var, men jag skulle gissa på högst 12 grader. Så de som bodde i La Laguna var iklädda vinterkläder och tyckte nog att vi var helknäppa.

På vägen mot ”gamla stan” hittade vi ett trevligt kafé som såg frestande ut. jag valde varm choklad utan att veta att det var deras specialitet. De hade en hel meny med bara varm choklad. Och det var ingen o’boy här inte! Nej, all deras varma choklad var gjord på riktig smält choklad, både vit, ljus och mörk med olika smaksättningar. Jag valde en enkel med mörk choklad och den var jättegod, om än lite tjock i konsistensen. Vi tog varsitt bakverk också, och de var goda de med!

Mumsig mörk varm choklad och lokala bakverk.

Mumsig mörk varm choklad och lokala bakverk.

Det fint inredda kaféet.

Det fint inredda kaféet.

När vi värmt upp oss och fått lite ny energi gick vi vidare till den gamla stadsdelen. Vid det här laget var det riktigt skruttigt väder med regn och rusk. Inget bra väder för att strosa runt i med andra ord. Men det var inte den enda besvikelsen. Allt i staden var i stort sett helt stängt! Sånär som på en souvenirbutik var i princip allt stängt. Så jag som varit inställd på att titta i små roliga affärer, titta på folk och kanske besöka något museum blev gruvligt besviken.

Varför det var stängt fick vi aldrig klart för oss heller. Kanske håller man stängt i den gamla delen av staden under lågsäsong, eller så råkade vi komma mitt under siestan. Hur som helst kände vi inte att det var läge att stanna kvar. Vi köpte ett par småsaker i den välsorterade och väldigt trevliga souvenirbutiken innan vi gick ett varv och tog foton. Vi var inte de enda bortkomna turisterna som hittat dit, märkte vi. Vi var i gott sällskap med några tyskar och holländare som nog var lika chockade som vi.

Pittoreskt hus i La Laguna.

Pittoreskt hus i La Laguna.

Ännu en fin byggnad i La Laguna.

Ännu en fin byggnad i La Laguna.

Fint gammalt torn i La Laguna.

Fint gammalt torn i La Laguna.

Det var med andra ord bara att inse att vi gjort en lång utflykt helt i onödan. Hade vi vetat hur vädret skulle vara och att allt skulle vara stängt hade vi naturligtvis aldrig åkt dit! Och det var synd, för det var verkligen väldigt fint där och hade säkerligen varit hur mysigt som helst under högsäsong. Så mitt tips är: åk gärna till La Laguna, men kolla upp väder och öppettider innan ni åker!

Med svansen mellan benen fick vi vända tillbaka till stationen för att återvända hela den långa vägen till Los Americanos. När vi kom tillbaka var vi lättade över att slippa frysa och ångrade att vi åkt. Det hade varit mycket trevligare att stanna kvar i den tjugogradiga värmen och bara tagit det lugnt.

Några fler utflykter gjorde vi inte under vår vistelse på Teneriffa. Frågar man hotellpersonalen finns det dock en uppsjö med aktiviteter man kan åka på. Hotellet anordnar exempelvis olika bussresor till exempel till naturreservatet vid vulkanen Teide. Man kan även åka till vattenparken Siam, gå på trekking eller dyka. Det finns även en världsberömd djurpark som heter Loro Parque som man kan besöka. På Fritidsresors hemsida kan ni som är nyfikna läsa om vilka utflykter som erbjuds.

Vår dotter var nöjd med att leka på någon lekplats eller bada i poolen. Vår son var lite för liten för att kunna göra så mycket men även han var nöjd med bad och lek. Vi vuxna tyckte det var skönt att kunna ta dagen som den kom och bara strosa runt och ha det bra. För att orka med resten av vintern hemma behövde vi bara sol och lugn och ro och det fick vi!

Sammanfattning av resan till Teneriffa

Fördelar:

  • Det var jätteskönt att hotellet låg mitt i stan så att vi lätt kunde hitta restauranger, butiker och annat.
  • Lekplatser finns på flera ställen i området Los Americanos.
  • Frukostbuffén var väldigt bra och anpassad till skandinaviska vanor. Det fanns garanterat något för alla.
  • Det centrala läget var perfekt också för att vi valt halvpension och därför så att säga var tvungna att hitta någonstans att äta varje dag.
  • Hotellet var barnvänligt med de två mindre barnpoolerna, lekplatsen och lekrummet. Det anordnades också lekar och andra roliga aktiviteter för barnen. Bamses besök var också populära.
  • Mat och shopping är klart billigare än hemma, vilket gör att man får ut mer av semestern.
  • Folket på ön är i allmänhet väldigt barnvänliga, vilket underlättar när man till exempel går på restaurang.

Nackdelar:

  • Restaurangpersonalen är så måna om att man ska vara nöjd att de kan bli väl påflugna. Det hände flera gånger att vi efter måltiden fick små presenter i form av exempelvis godis till barnen och en blomma. Lite jobbigt!
  • En varning måste utfärdas till de som inte vill att deras barn ska äta godis! Det hände ofta att restaurangpersonal delade ut klubbor till barnen efter maten. Det verkade vara helt normalt och inget man ifrågasatte. När vi ibland hann tacka nej innan dottern började äta på sin klubba tittade de bara på oss helt oförstående.
  • Den misslyckade utflykten till La Laguna var resans absoluta lågvattenmärke. Till viss del var det hotellpersonalens fel eftersom den information vi fick hos dem var bristfällig. Ska ni åka dit så se till att kolla upp vädret och huruvida det är rätt säsong att åka med tanke på öppettider för butiker och restauranger i gamla stan.
Annons

Lanzarote 22-29 mars 2013

RESEFAKTA

Resmål: Lanzarote.

Syfte med resan: Solsemester.

Med på resan: 2 vuxna+1 barn (16 månader).

Typ av resa: Charter.

Reseanordnare: Solresor.

Flygbolag: Tui Fly Nordic.

Hotell: Rio (****).

Total kostnad för resan: 14 714 kr inklusive mat på planet, transfer till och från hotellet och en all inklusive-vistelse på fyrstjärnigt hotell i bungalow med ett sovrum.

Resan

Okej, jag medger att en charterresa till Kanarieöarna kanske inte är det äventyrligaste man kan göra. Men som småbarnsföräldrar med solbrist var vi desperata efter att komma bort, långt bort, i princip vart som helst där det var varmt.

I slutet av februari fick vi nog av allt och tog ett spontanbesök till Ticket. Vi bestämde oss snart för Lanzarote och Playa Blanca med Solresor och eftersom jag alltid velat bo i en bungalow fick det bli det. Min man var sugen på all inclusive och jag gick med på det eftersom det bara var ett par tusenlappar extra. Han är van vid charter från sin barndom, men för mig var det första gången. Jag är mer en flygstolstjej som inte planerar så värst mycket i förväg, men i det här fallet var en trygg charterresa exakt vad jag ville ha och jag är övertygad om att vårt plötsliga infall räddade oss från att tappa förståndet fullkomligt, för hur är det egentligen meningen att man ska stå ut med halvårslånga vintrar år ut och år in? Det kan inte vara sunt.

Att åka till soliga och alldeles lagom varma Lanzarote är däremot en riktig hälsokur och borde egentligen skrivas ut på recept för att motverka depressioner, kroniska sjukdomar och andra krämpor (hemska svärmödrar till exempel).

Men jag ska ta det från början…

Vi var lite nervösa inför att sitta på ett flygplan med vår 16 månader gamla dotter i sex timmar. Både jag och min man har hemska minnen av sprängande öronvärk under våra första flygningar som småbarn, och vi var rädda för att det kanske var ärftligt. Därför var jag tacksam över att jag fortfarande ammade eftersom det lär lindra om barnet har ont.

Ett annat orosmoment var hur det skulle gå att ha en sprattlig unge i knäet under hela resan. Vår värsta mardröm var att hon skulle skrika konstant och vägra sitta över huvud taget. Oron var inte helt obefogad, i alla fall inte på vissa punkter. Om öronvärk under flygresor går i arv måste den genen ha hoppat över vår dotter för hon var helt obesvärad, tack och lov.

Men sedan var det det där med att sitta stilla. Som tur var sov hon i början och slutet av flygningen, faktiskt sammanlagt nästan hälften av restiden. Men den resterande tiden var minst sagt ansträngande. Vi hade bara ett par leksaker med oss och det var nästan omöjligt att hålla henne nöjd. Självklart ormade hon sig ned på golvet mellan våra ben för jämnan och det blev en del gnäll och missnöje trots att jag mutade henne med mina två främsta tillgångar. Men något annat hade vi å andra sidan inte förväntat oss. Om vi tycker att det är pest och pina att sitta stilla i ett flygplanssäte i timtal kan man ju föreställa sig hur det är för ett 16 månader gammalt barn.

Och vi då? Träsmak är bara förnamnet och jag för min del kände det som att något skruvat ihop mig fel efter att ha suttit med dottern på armen i flera timmar i det trånga sätet (och dito flygplanet). Men det var det värt!

Maten på planet var riktigt god, men eftersom vi är vegetarianer som hade beställt specialmat blev vi lite konfunderade av vår efterrätt – pannacotta. Sådana brukar nämligen innehålla gelatin, så vi frågade en av flygvärdinnorna om det. Hon kollade hjälpsamt upp innehållsförteckningen och bekräftade att den innehöll gelatin. Hon antog dock att det var vegetabiliskt gelatin eftersom vi beställt vegetarisk mat. Men av erfarenhet vet vi att man inte kan lita på sådant och gav bort våra efterrätter.

Något annat som vi störde oss på var att det lilla matpaket som de små barnen fick. De innehåll en burk fruktpuré och en liten yoghurt. Så långt var allt bra. Det vi inte kunde begripa var varför vi också fick extra socker med i paketet. Vad hade flygbolaget tänkt att man skulle göra med det? Sockra på den redan söta barnmaten?

Hela familjen levde upp när vi landade och äntligen fick komma ut. Vår dotter blev genast på gott humör och sken i kapp med solen när vi gick från flygplatsen till bussen som ett lämmeltåg. Vi förstod hennes besvikelse och frustration när vi sedan satte oss på bussen, men som tur var löste hon problemet med att somna och nästan sova bort hela den timslånga färden till hotell Rio.

Så här såg det ut på hotellområdet. Inte illa. För en frusen nordbo tedde det sig som en hägring, vill jag lova. Palmer! Pooler! Blå himmel och skinande sol! Och så vår bungalow… Åh vad jag älskade den! Här kommer en massa bilder.

Gångvägen i bungalowområdet.

Gångvägen i bungalowområdet.

Själva boendeområdet såg ut som ett radhusområde fast med rader av identiska vita enplansbungalower med stenlagd altan, kantade av palmer och exotiska buskar.

Vår bungalow.

Vår bungalow.

Vår bungalow från sidan.

Vår bungalow från sidan.

SAM_1562

Huset hade precis allt vi behövde för att kunna leva bekvämt, t ex ett välutrustat kök med porslin, bestick, spisplattor, vattenkokare och kylskåp. Sängarna var bekväma och vår dotter hade en egen barnsäng som de ställt dit.

Vårt sovrum med barnsängen intill.

Vårt sovrum med barnsängen intill.

Vardagsrummet sett från altandörrarna.

Vardagsrummet sett från altandörrarna.

Köket.

Köket.

Matplatsen.

Matplatsen.

Badrummet.

Badrummet.

Hotellområdet har tre pooler i olika storlekar. Den minsta är för små barn med ett djup på cirka 35 cm och har varmare vatten. Det finns också en tennisbana som ibland tjänar som fotbollsplan eller allmän aktivitetsplan där det anordnas t ex bågskytte. I övrigt finns en fin lekplats, en scen, en bar och förstås restaurangen.

Poolområdet sett från ingången från gatan.

Poolområdet sett från ingången från gatan.

SAM_1241

Poolområdet på lite närmare håll.

Vuxenpoolen nattetid.

Vuxenpoolen nattetid.

Lekplatsen.

Lekplatsen.

Utomhusbaren.

Utomhusbaren.

Sportplanen där det här arrangerades bågskytte.

Sportplanen där det här arrangerades bågskytte.

Restaurangen.

Restaurangen.

På hotellområdet finns även en liten butik med lite av varje i, allt ifrån snacks, vykort och souvenirer till enklare matvaror och smycken. Priserna är naturligtvis höga så det är bättre att gå till någon av de många butikerna som faktiskt finns på promenadavstånd från hotellet.

Fint hotell i all ära, men finns det då något att göra för en småbarnsfamilj på Lanzarote? Jodå. Vår ribba låg väldigt lågt så vi var inte så värst ambitiösa med att leta aktiviteter precis. Att promenera längs strandpromenaden som ligger fem minuters promenad från hotellet var en alldeles lagom utflykt under kvällarna. Där fanns också en väldigt fin sandstrand för dem som inte ville bada i poolerna. Fast i slutet av mars är vattnet inte speciellt varmt – det är ju trots allt Atlanten vi talar om.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Mera strandpromenad.

Mera strandpromenad.

Strandpromenaden by night.

Strandpromenaden by night.

Den vilda Atlanten.

Den vilda Atlanten.

Det hindrade dock inte mig från att ta ett snabbdopp. Min man har däremot blivit en riktig badkruka på äldre dagar och stod säkert i en kvart med vattnet till knäna och kämpade innan han till slut gav upp och gick tillbaka till stranden med svansen mellan benen. (Nej, inte den svansen!)

SAM_1500

Atlanten.

Badkrukor.

Badkrukor.

Badpingla.

Badpingla.

Har man lite större barn kan man gå in på vattenlandet Playa Blanca Water Park som ligger precis på andra sidan gatan från hotell Rio. Vi var av uppenbara skäl aldrig där men vi förstod att många med större barn var där hela dagarna.

Utflykt till Texas Ranch Park

En av dagarna åkte vi till djurparken Texas Ranch Park som ligger ungefär en timmes bussfärd från hotellen. Biljetterna köpte vi på det närliggande hotellet Flamingo och bussturen utgick också därifrån.

Det var en varm dag så det blev till att smörja in all bar hud med hög solskyddsfaktor. Vår dotter hade somnat på bussen och sov när vi kom dit men blev genast glad när hon vaknade och såg alla djuren. Här finns allt från krokodiler och örnar till tvättbjörnar, åsnor och getter – allt i en vilda västern-inspirerad miljö som var väldigt välgjord. De mer tama djuren kunde man klappa, till exempel den lilla ponnyn.

Rådjur på Texas Ranch Park.

Rådjur på Texas Ranch Park.

Ponnyn ville gärna bli klappad.

Ponnyn ville gärna bli klappad.

Krokodilernas boning.

Krokodilernas boning.

En sådan här skylt borde man kanske sätta på uteplatsen?

En sådan här skylt borde man kanske sätta på uteplatsen?

Kaktusar fanns det gott om.

Kaktusar fanns det gott om.

Vi var på en papegojshow som ingick i entréavgiften. Fast så kul tyckte vi inte det var att kolla på de i och för sig väldigt fina fåglarna som gjorde trick. Vår dotter var för liten för att uppskatta det, men för större barn var det säkert kul.

Papegojshowen var inte så kul.

Papegojshowen var inte så kul.

Vi hade också tänkt gå på örnuppvisning men ändrade oss snart. Hettan var alldeles för påfrestande för att vi skulle orka sitta i direkt solsken på en amfiteater och titta. Vår dotter var dessutom helt ointresserad av att sitta stilla. Men vi blev också väldigt illa berörda över hur örnarna hade det. De satt fastkedjade på varsin metallbåge i gräset och väntade mellan uppvisningarna. Jag är visserligen ingen örnexpert, men jag anser inte det vara en särskilt trevlig tillvaro för vilda fåglar. Tummen ned!

Örnshowen hoppade vi över.

Örnshowen hoppade vi över.

Miljöerna på djurparken är väldigt fina.

Miljöerna på djurparken är väldigt fina.

Växterna känns rätt för vilda västern-temat.

Växterna känns rätt för vilda västern-temat.

Även i djurparken finns det en pool.

Även i djurparken finns det en pool.

SAM_1172

Vacker men förmodligen olycklig papegoja i bur.

Innan vi lämnade djurparken var vi på ytterligare en show med sjölejon. Innan showen började satt ett av sjölejonen på poolkanten så att man kunde låta sig fotograferas med det. Värsta turistklyschan? Japp! Dyrt? Jadå. Fem euro kostade det, men vi hoppade självklart över. Däremot gick jag fram med min dotter och klappade det lite. Det var däremot trevligt!

Sjölejonen verkade trivas.

Sjölejonen verkade trivas.

Utflykt till Arrecife

På tisdagen åkte vi till Lanzarotes huvudstad Arrecife. För att komma dit fick vi ta en buss till stationen och sedan byta till en annan buss. Totalt tog det cirka en och en halv timme att komma dit. Vi hade egentligen inga planer för dagen utan ville bara se hur det såg ut. Vi promenerade från stationen längs med stranden i riktning mot Gran Hotel för vi hade hört att utsikten därifrån var fantastisk. Men stranden var så väldigt inbjudande så vi gick omkring barfota i sanden en stund och vadade lite i vattnet. Vi önskade att vi hade tagit badkläderna med för det var en perfekt strand.

Attans att vi inte hade badkläderna med!

Attans att vi inte hade badkläderna med!

Sedan fortsatte vi till Gran Hotel och tog hissen upp till översta våningen (jag tror det var våning 17). Där fanns ett litet matställe med förväntat höga priser. Vi tog varsin fetaost- och tomatsallad för 8 euro som var fräsch men minimal. Vi var visserligen hungriga men beställde egentligen bara för att ha ett svepskäl att få sitta där en stund. Utsikten var vidunderlig, men för den höjdrädda (undertecknad inräknad) är det minst sagt läskigt att stå vid fönstren som går från golv till tak.

Stranden sedd från Gran Hotel.

Stranden sedd från Gran Hotel.

Serveringspersonalen i restaurangen var trevlig men chefen som plötsligt dök upp från ingenstans när jag kollade in deras glassbestånd var det inte. ”Yes? What do you want?” frågade han mig med arrogant ton och näsan i vädret när han fick syn på mig. Jag höll god min och sade att jag funderade på att köpa glass. Han avrådde mig dock från det eftersom de inte hade så mycket att välja på och pekade istället på en röd markis som hörde till ett kafé långt nedanför oss på gatan. Han tyckte vi skulle gå dit istället, vilket gjorde mig lite misstänksam. Kanske var det ren vänlighet från hans sida, men jag fick en känsla av att småbarnsfamiljer inte var välkomna där. Förmodligen hade han inte märkt att vi faktiskt redan hade ätit där.

Hur som helst lydde vi hans råd. Kvinnan som arbetade på det rekommenderade kaféet (vars röda markis syns på bilden ovan) var lika snorkig hon. (Kanske var de släkt?) Pinnglassen var inlåst i ett skåp med hänglås och det fanns inte mycket att välja på. Med facit i hand kunde jag köpt kulglass istället.

Värmen gjorde oss håglösa så vi promenerade omkring lite på stadens smågator, men tröttnade fort. Är man inte intresserad av att shoppa finns inte mycket att hämta. Parfym och elektronik lär vara billigt på Lanzarote, men vi har ingen egen erfarenhet att dela med oss av.

Att köra paraplyvagn där var inte heller speciellt smidigt eftersom trottoarerna var trånga och underlaget ofta ojämnt. Så vi fortsatte vår promenad längs den vackra marinan istället.

Strandpromenaden i Arrecife.

Strandpromenaden i Arrecife.

Hit ut kan man gå från marinan, men inte med barnvagn.

Hit ut kan man gå från marinan, men inte med barnvagn.

Vi var nog inte i Arrecife i mer än en och en halv timme, men det räckte för vår del. Stranden och utsikten var största behållningen, men gillar man att shoppa kan det nog finnas en hel del kul att fynda om man går runt i stadens många små butiker. Vi ville mest komma bort från de mest turistplastiga hotellområdena ett tag och se något nytt och det var absolut värt besväret. Bada kan man i och för sig göra i någon av hotellpoolerna eller på den lokala stranden, men stranden i Arrecife rekommenderas starkt!

Förutom våra lite längre utflykter till djurparken och Arrecife höll vi oss mest på hotellområdet eller i krokarna. Min man var ganska flitig med att gå på de schemalagda aktiviteter som anordnas varje dag, till exempel bågskytte, boule och dart, medan jag och dottern föredrog att bada i poolen och prata med någon av de många katter som höll till på hotellområdet. Ja, det bör kanske nämnas att om man inte gillar katter är kanske hotell Rio inte det bästa valet. Inte för att de var påträngande eller jobbiga på något vis. Tvärtom var de ganska skygga och bara ett par av dem lät sig klappas. För oss var det perfekt eftersom vi älskar katter.

En av katterna ställde alltid upp på att bli klappad...

En av katterna ställde alltid upp på att bli klappad…

...men de flesta höll sig för sig själva.

…men de flesta höll sig för sig själva.

Apropå de schemalagda aktiviteterna så fanns ett schema uppsatt för varje dag i veckan med allt som erbjöds. På morgnarna var det ofta stretching och varje dag fanns det någon sportgren med tävlingar. Vissa kvällar erbjöds någon slags show, till exempel dansshow eller papegojshow eller annan underhållning. Vi tyckte inte det var så kul och var därför inte så flitiga med att gå och titta. Vi föredrog att ta en promenad längs kusten eller spela kort i vår bungalow.

Av en slump märkte vi att de varje kväll hade minidisco för barnen på en liten scen i inomhusbaren. Minidiscot var dock inte någon fri dans till svängig musik utan ett helt program med låtar och rörelser som två energiska ledare visade och barnen härmade. Jag måste medge att det var ganska medryckade och ett uppskattat inslag av både barn och vuxna. Vår kavata och helt orädda lilla dotter blev väldigt exalterad och ville självklart vara med eftersom hon älskar dans och musik. Så vi lät henne kliva upp på scenen och vara med så gott hon kunde. Det såg onekligen rätt komiskt ut när hon vaggade i takt med musiken bland de andra mycket större barnen och hon fullkomligt charmknockade alla som satt och tittade på. Det var verkligen en rörande upplevelse för oss stolta föräldrar som givetvis filmade hela uppträdandet.

Vår dotter gör succé på minidiscot.

Vår dotter gör succé på minidiscot.

För oss var kanske vistelsen i Lanzarote inte den mest spännande vi varit med om, men det var heller inte vårt mål. Det vi behövde var att vila upp oss och fylla på med solenergi för att få nya krafter att orka igenom resten av den svenska vintern – och det var precis det vi fick!

För vår dotter däremot var resan förmodligen hennes livs äventyr och hon var helt nöjd med att få följa med oss, att bada i poolen och klappa katterna. Små barn behöver inte mycket för att vara nöjda med tillvaron och det är något jag tror att vi vuxna kan lära av.

Sammanfattning

Fördelar:

  • Praktiskt. Allt man behöver finns tillgängligt, i synnerhet om man har all inclusive. Jag blev helt förälskad i vår bungalow och skulle gärna unna mig lyxen att bo så igen.
  • Bekvämt. Att slippa städa upp efter oss och vår dotter var en semester i sig, men vi tyckte lite synd om restaurangpersonalen som fick städa bort dotterns spill på både bordet och golvet.
  • Tryggt. Det har sina fördelar att bo i vad som nästan kan liknas vid ett så kallat ”gated community”. Det finns alltid någon som kan hjälpa till och som pratar engelska. Å andra sidan är det vår erfarenhet att de som bor på ön är väldigt vänliga och hjälpsamma så att även de mest trygghetsberoende kan våga sig ut på utflykter.
  • Vackert. Vulkanön Lanzarote har en annorlunda och väldigt vacker natur som skapar en alldeles speciell atmosfär.
  • Bra klimat. Slutet av mars visade sig vara en perfekt tid att åka. Temperaturerna låg runt 25 grader. Men det är säkrast att ta med en tjockare tröja och en jacka. Det kan blåsa rätt friskt, framförallt vid kusterna.
  • Familjevänligt. Där vi bodde fanns inte någon club eller några festande ungdomar så långt ögat nådde, och vi älskade det!

Nackdelar:

  • Risk för tristess. Visst, man kan hänga på hotellområdet hela tiden, men det blir lätt enformigt och de flesta tröttnar nog ganska snart.
  • Dåligt med mat för vegetarianer. Vi åt nästan alla måltider på hotellrestaurangen, men trots att det fanns en stor salladsbuffé och olika soppor och varmrätter till lunch och middag var utbytet för ickedjurätare ganska begränsat, vilket vi påtalade för restaurangchefen och i utvärderingen innan vi åkte.
  • Plastigt. Turistområdena känns alltid som de konstruerade, syntetiska microcosmos de är och Lanzarote var inget undantag. Men jag måste säga att nivån av plastighet var lätt att stå ut med. Stämningen var ändå inte hetsig utan avslappnad och kravlös.
  • Dyrt. Där det finns turister finns också höga priser både på mat och prylar. Allt är dock relativt och vi upplevde att priserna i turistområdena var ungefär som i Sverige, så kassan blev inte speciellt ansträngd. Vill man ha ned priserna får man söka sig en bit ifrån de värsta turistområdena.
  • Fettbildande. När man är omgiven av så mycket gratis mat och dryck finns såklart en stor risk för viktökning. Själv är jag svag för efterrätter och ”kompenserade” för den i längden tråkiga maten genom att frossa i glass, bakverk och chokladmousse till varje lunch och middag. Jeansen satt helt klart lite tajtare efter en vecka!