Europa

Teneriffa 18-25 januari 2015

RESEFAKTA

Resmål: Playa de las Americas.

Med på resan: 2 vuxna+2 barn (3 år resp. 10 mån).

Syfte med resan: Solresa.

Typ av resa: Charter.

Resebolag: Fritidsresor.

Flygbolag: Tui Fly Nordic.

Hotell: Star Parque Cristobal (****).

Pris: 16 296 kr inkl. halvpension.

Resan till Teneriffa

Ja, jag förstår vad ni tänker. Vi var ju på Lanzarote för knappt två år sedan och så åker vi till grannön Teneriffa. Är inte det lite som att göra om nästan samma resa? Svaret är både ja och nej.

Den här gången var vi fyra stycken i familjen eftersom vår tio månader gamla son var med också. Efter en jobbig höst var vi desperata att få komma iväg någonstans där det fanns sol. Vi hade ingen lust att åka till Thailand eftersom flygresan dit är lite väl lång. Och eftersom det inte finns så många platser där det är någotsånär varmt och soligt valde vi det som var minst långt bort. Vi tog därför ett erbjudande via Coop som gav oss en liten rabatt på runt en tusenlapp (och en hel del Medmera-poäng eftersom vi betalade med vårt Coop Mastercard).

Det blev alltså ännu en charterresa, den här gången med Fritidsresor och halvpension, dvs. endast frukosten ingick. (När vi hade helpension på Lanzarote för två år sedan tyckte vi nämligen att det blev lite enformigt och lite för bekvämt att äta alla måltider på hotellet). Det fyrstjärniga hotellet hette Blue Star Parque Cristobal och låg i Playa de las Americas, vilket är ett typiskt turistområde ”mitt i smeten”, alltså alldeles i närheten av alla restauranger, barer, butiker, och så vidare.

Några veckor efter jul bar det alltså av och vi var aningen spända inför att för första gången resa med två barn, varav en bebis. Flyget gick tidigt så vi valde att ta taxi till Arlanda för enkelhetens skull. Flygresan gick bra och vår son somnade redan innan vi lyfte och verkade inte ha ont i öronen.

Vi hade denna gång valt att skippa flygplansmaten och istället äta medhavd matlåda. Det tycker vi är ett bättre alternativ än att betala för tveksam flygplansmat. Som vegetarianer har vi dålig erfarenhet av flygplansmat eftersom den mat vi fått har varit minst sagt andefattig. Vi vill vi vara säkra på att få i oss sånt som vi anser är bra och gott, och att ta med egen mat rekommenderas till alla oavsett kost!

Ankomsten till Teneriffa

Vi hade oroat oss för att det kanske inte skulle vara så varmt på Teneriffa i januari, men när vi kom ned var det dryga 20 grader och ganska soligt, vilket kändes som en oerhörd lyx. Vi fick hjälp att hitta rätt buss som sedan tog oss till vårt hotell på cirka 20 minuter. Det blev självklart lite kö vid incheckningen men vi behövde inte vänta i mer än en kvart på vår tur. Vi hade kunnat hyra en sulky av hotellet redan när vi bokade resan men glömde bort det, så vi gjorde det på plats istället. Det kostade runt 200 kronor för en vecka.

Jag hade längtat efter att bo i bungalow igen och var förväntansfull när vi fått nycklarna. Men i jämförelse med den bungalow vi haft på Lanzarote måste jag säga att den här var lite av en besvikelse. Husen låg väldigt tätt och uteplatserna erbjöd inte mycket privatliv. Vi hade otur och råkade få en bungalow med uteplats alldeles intill grannarnas, som för övrigt beboddes av ett gäng rökare. Inte kul! Men å andra sidan hade vi – i motsats till många andra av de boende där – inte tänkt att hänga på hotellområdet så mycket. För övrigt hade huset ungefär samma upplägg som det vi haft på Lanzarote, bortsett från det extra rummet.

Bungalowområdet.

Bungalowområdet.

Vår bungalow med de rökande grannarnas uteplats alldeles intill.

Vår bungalow med de rökande grannarnas uteplats alldeles intill.

Vår lilla balkong där vi mest hängde tvätt.

Vår lilla balkong där vi mest hängde tvätt.

Vardagsrummet som låg direkt innanför altandörrarna.

Vardagsrummet som låg direkt innanför altandörrarna.

Altandörrarna sedda inifrån.

Altandörrarna sedda inifrån.

Matplatsen och köket som låg direkt efter soffan.

Matplatsen och köket.

En stor byrå mittemot soffan. Ingången till sovrummet skymtar i bild.

Vårt ena sovrum där vi ställt in en säng från de andra sovrummet så att vi kunde sova tillsammans.

Vårt ena sovrum där vi ställt in en säng från de andra sovrummet så att vi kunde sova tillsammans.

Det andra sovrummet som vi inte använde.

Det andra sovrummet som vi inte använde.

Badrummet.

Badrummet.

Eftersom vårt hotell låg så centralt hade vi inget större behov av att göra några längre utflykter. Vi ville mest bara ta dagarna som de kom, njuta av solen och ta promenader dit benen förde oss. Det fanns verkligen massvis att göra i vårt närområde, i alla fall om man är intresserad av shopping, att äta ute eller att hålla till på stranden; allt fanns inom räckhåll! Även för barn fanns det mycket kul, som fina lekplatser här och där, en minigolfbana ett stenkast från hotellet. På stranden fanns en jättestor studsmatta som man kunde betala 2 euro för att hoppa på i tio minuter. Fördelarna med att bo centralt är många, och en av dem är att man kan göra många små utflykter om dagen och mellanlanda på hotellområdet. Ett par utflykter gjorde vi dock. Men innan jag berättar om dem kommer här lite bilder från Los Americanos och hotellområdet.

Den jättelika studsmattan vid strandpromenaden.

Den jättelika studsmattan vid strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Den roliga och populära lekplatsen utanför Pull & Bear, några minuter från hotellet.

Den roliga och populära lekplatsen utanför Pull & Bear, några minuter från hotellet.

Bara fem minuters promenadväg från vårt hotell låg detta område där det fanns affären, restauranger, karuseller och en väldigt fin minigolfbana.

Ett nöjesområde för både stora och små.

Ett nöjesområde för både stora och små.

Massvis med karuseller att välja på om man har många euromynt man vill bli av med.

Massvis med karuseller att välja på om man har många euromynt man vill bli av med.

Flera restauranger att välja på.

Flera restauranger att välja på.

En stor fin golfbana med trädgårdsplanteringar.

En stor fin golfbana med trädgårdsplanteringar.

Så här brukar inte minigolfbanorna se ut hemma.

Så här brukar inte minigolfbanorna se ut hemma.

Höga vågor vid stranden.

Höga vågor vid stranden.

En av många surfare som uppskattade vågorna.

En av många surfare som uppskattade vågorna.

Hotellområdets egna lekplats och lekrum som man här skymtar ingången till.

Hotellområdets egna lekplats och lekrum som man här skymtar ingången till.

Den lilla fotbollsplanen där det lektes och sjöngs på kvällarna.

Den lilla fotbollsplanen där det lektes och sjöngs på kvällarna.

Vuxenpoolen i det ena poolområdet, på natten.

Vuxenpoolen i det ena poolområdet, på natten.

Lilla barnpoolen som har varmare vatten.

Lilla barnpoolen som har varmare vatten.

Dag 2: Promenad till Los Cristianos

På tisdagen ville jag ha tag i ekologisk olja att ge till vår spinkiga lilla son, som tillskott. Det visade sig att det är i princip hopplöst att få tag i något som helst ekologiskt i vanliga mataffärer. På något ställe fanns det ett par barnmatsburkar från HIPP, men annars hittade vi inget ekologiskt alls! Vi frågade på ett apotek och fick veta att det bara är hälsokostbutiker som har lite ekologiskt. Vi blev rekommenderade att ta oss till området Los Cristianos där det skulle finnas en så kallad Herbolario.

Eftersom los Cristianos låg på promenadavstånd följde vi instruktionerna och promenerade dit. Det var en trevlig promenad och även om vi passerade typiska turistställen på vägen kände vi att ju mer vi närmade oss los Cristianos desto fler riktiga Teneriffa-spanjorer mötte vi. När vi kom fram var det tydligt att vi lämnat turiststråken bakom oss och kommit till en ort där lokalbefolkningen bodde och levde sina liv. Skönt, tyckte vi, för även om turistområdena har sin charm vill åtminstone vi uppleva den mer genuina atmosfären på varje plats vi besöker.

Promenaden tog ungefär en timme i maklig takt med barnvagn och kortare pauser för att titta på saker. Lite backigt var det ibland, men inte särskilt jobbigt att gå och inga besvärliga kullerstenar heller.

Så hur gick det med hälsokostaffären då? Jodå, vi hittade en, även om det förmodligen inte var just den som apotekaren hade tipsat oss om. Vi irrade runt ett tag utan att hitta något, men sedan stoppade vi en kvinna på gatan som såg ut att bo där. Hon råkade vara väldigt duktig på engelska och veta precis var det låg en hälsokost, så hon följde med min man dit medan jag letade efter mina solglasögon som jag hade tappat på en lekplats i närheten. När jag insett att de var borta gick jag också dit för att inventera beståndet av intressanta ekologiska produkter.

Jag blev inte besviken. Det fanns lite av varje, både ätbara saker och kosmetika. Dyrt var det också. Faktiskt inte alls billigare än i Sverige. Men är man desperat så är man. Vi köpte ekologisk linfröolja, ekologiska kex, en jättestor stenhård ekologisk avokado och en godisklubba gjord på naturliga ingredienser till dottern, som är besatt av klubbor.

Hälsokostbutiken i Los Cristianos.

Hälsokostbutiken i Los Cristianos.

Efter att ha gjort det i kommit dit för var vi hungriga. Vi hade fått syn på en intressant restaurang (eller matkafé kanske är en bättre beskrivning) som verkade som klippt och skuren för oss. Den hette SOPA och verkade vara inriktad på hälsosam mat. Det var underbart att komma in där. Det var mysigt, hemtrevligt och det fanns en massa gott för oss ”vegosar” att äta. Dessutom fanns det en liten lekhörna som var perfekt för vår treåring. Vi valde paj, sallad och goda bakverk efteråt. Mums!

Matkaféet SOPA där vi åt mumsig vegetarisk mat.

Matkaféet SOPA där vi åt mumsig vegetarisk mat.

Den fina lilla lekhörnan inne i SOPA.

Den fina lilla lekhörnan inne i SOPA.

God och fräsch mat!

God och fräsch mat!

God men lite för söt efterrätt.

God men lite för söt efterrätt.

Stärkta av den goda maten promenerade vi sedan tillbaka hemåt. Jag hittade ett par ganska fina solbrillor för runt en femtiolapp i en turistbutik på vägen, så jag var nöjd. Hade vi inte haft ett behov av att hitta en hälsokostaffär hade vi kanske inte kommit på tanken att gå till Los Cristianos, men med facit i hand är vi jätteglada att vi gjorde det. På det viset fick vi se ett annat Teneriffa där det fanns ”riktiga” människor som lever och arbetar där, inte bara solsvultna nordeuropéer och andra turister som mest är intresserade av att lata sig, som vi.

I Los Cristianos fanns det en mer genuin känsla.

I Los Cristianos fanns det en mer genuin känsla.

Dag 3: Utflykt till La Laguna

På morgonen var det Bamsefrukost, vilket vi blivit informerade om i förväg. Så när vi kom till hotellrestaurangen som vanligt kilade dottern iväg själv och satte sig vid det fint dukade barnbordet. Hon ville inte ha sällskap så vi fick vackert äta vår frukost utan henne en liten bit ifrån. De bjöd på fruktspett och klubbor, så hon var nöjd och glad även om hon inte fick så mycket näring i sig.

Bamsefrukosten var populär.

Bamsefrukosten var populär.

Jag var sugen på att göra en längre utflykt för att se lite mer av ön. Min man var inte så hågad men lät sig övertalas. Så efter frukost frågade vi personalen på hotellet om råd och blev rekommenderade att åka till det pittoreska La Laguna, på norra Teneriffa.

För att åka dit var vi först tvungna att ta oss till stationen. Den låg inte så centralt så vi fick oss en promenad på 20 minuter för att ta oss dit. Personalen i biljettluckan talade engelska så det var inga problem att köpa biljetter. Sedan fick vi vänta i en jättelång kö till bussen i 10-15 minuter innan vi fick kliva på. Men vi pratade med två jättetrevliga engelskor, så tiden gick lite fortare.

Kösystemet var kanske inte så som vi är vana vid i Sverige, och när dörrarna öppnades blev det lite panik när folk vällde in och försökte tränga sig före. Det gjorde oss ganska stressade eftersom vi hade två vagnar att fälla ihop och lägga i bagageutrymmet under bussen. Dessutom hade vi ju en sovande bebis och en sur treåring som jag med stor möda lyckades få på bussen. Vi var oroliga för att inte få sitta tillsammans eftersom bussen var helt fullbokad. Men jag och dottern lyckades hitta platser bredvid varandra medan min man skulle få sitta en liten bit bort.

Jag såg från fönstret att min man hade problem med fälla ihop sulkyn som vi hyrt på hotellet. Jag fick därför tillfälligt lämna ifrån mig sonen till ett svenskt par som satt i närheten så att jag kunde gå ut och hjälpa honom.  Halva bussen tittade på när vi kämpade med att få ihop den och vi kände stressen av att chauffören väntade på att få åka iväg. Det gick dock vägen och efter några minuter kunde vi installera oss på bussen. Sonen fick jag såklart hålla i famnen under hela resan och lyckligtvis somnade han snart när jag ammade honom. Men det var trångt och ganska obekvämt att sitta så hoppackade utan något utrymme för armarna.

Bussen gick inte enda fram till La Laguna, så vi visste att vi skulle vara tvungna att byta buss, vilket var lite stressande, men vi hoppades att utflykten skulle vara mödan värd. Jag lyckades njuta av utsikten under färden, trots kramp i armen och ryggvärk på grund av min oergonomiska sittställning men en sovande bebis i famnen. Den timslånga åkturen norrut gav oss möjlighet att se mer av öns vackra landskap och dess varierande bebyggelse. Här och där fanns märkliga turistbyar med bungalower och pooler uppsmällda någonstans i obygden, men även mindre orter där vanliga människor bodde.

Väl framme var det skönt att sträcka på alla lemmar. Vi hade då kommit till en liten station där vi sedan skulle ta en annan buss. Den var lätt att hitta och vi passade på att ta en kisspaus innan det var dags att åka igen. Den nya bussen var en vanlig lokalbuss med plats för barnvagn. den var halvtom och vi var de enda turisterna.

Vi kunde ana undrande blickar från de andra resenärerna men förstod inte deras innebörd förrän vi kom fram. När vi klev av fick vi nämligen en smärre chock. Det var nämligen kallt! Det hade vi inte räknat med och personalen på hotellet hade tydligen inte tänkt på det heller. Lyckligtvis hade vi tagit med extrakläder åtminstone till barnen. Värre var det med oss. Jag hade vita jeans och en kortärmad jacka på mig men hade som tur var en långärmad tröja att dra på mig. Brr!

För att ta sig till den pittoreska äldre delen av staden få man promenera i ca en kvart från stationen. Vi visste inte vart vi skulle gå så vi stoppade en tjej på gatan som vi frågade på engelska. Hon kunde inte prata engelska så jag fick pröva mina knappa kunskaper i spanska istället och det funkade bra.

Vi blev ganska uttittade av lokalbefolkningen där vi kom i sommarkläder trots kylan. Jag kan inte exakt säga vilken temperatur det var, men jag skulle gissa på högst 12 grader. Så de som bodde i La Laguna var iklädda vinterkläder och tyckte nog att vi var helknäppa.

På vägen mot ”gamla stan” hittade vi ett trevligt kafé som såg frestande ut. jag valde varm choklad utan att veta att det var deras specialitet. De hade en hel meny med bara varm choklad. Och det var ingen o’boy här inte! Nej, all deras varma choklad var gjord på riktig smält choklad, både vit, ljus och mörk med olika smaksättningar. Jag valde en enkel med mörk choklad och den var jättegod, om än lite tjock i konsistensen. Vi tog varsitt bakverk också, och de var goda de med!

Mumsig mörk varm choklad och lokala bakverk.

Mumsig mörk varm choklad och lokala bakverk.

Det fint inredda kaféet.

Det fint inredda kaféet.

När vi värmt upp oss och fått lite ny energi gick vi vidare till den gamla stadsdelen. Vid det här laget var det riktigt skruttigt väder med regn och rusk. Inget bra väder för att strosa runt i med andra ord. Men det var inte den enda besvikelsen. Allt i staden var i stort sett helt stängt! Sånär som på en souvenirbutik var i princip allt stängt. Så jag som varit inställd på att titta i små roliga affärer, titta på folk och kanske besöka något museum blev gruvligt besviken.

Varför det var stängt fick vi aldrig klart för oss heller. Kanske håller man stängt i den gamla delen av staden under lågsäsong, eller så råkade vi komma mitt under siestan. Hur som helst kände vi inte att det var läge att stanna kvar. Vi köpte ett par småsaker i den välsorterade och väldigt trevliga souvenirbutiken innan vi gick ett varv och tog foton. Vi var inte de enda bortkomna turisterna som hittat dit, märkte vi. Vi var i gott sällskap med några tyskar och holländare som nog var lika chockade som vi.

Pittoreskt hus i La Laguna.

Pittoreskt hus i La Laguna.

Ännu en fin byggnad i La Laguna.

Ännu en fin byggnad i La Laguna.

Fint gammalt torn i La Laguna.

Fint gammalt torn i La Laguna.

Det var med andra ord bara att inse att vi gjort en lång utflykt helt i onödan. Hade vi vetat hur vädret skulle vara och att allt skulle vara stängt hade vi naturligtvis aldrig åkt dit! Och det var synd, för det var verkligen väldigt fint där och hade säkerligen varit hur mysigt som helst under högsäsong. Så mitt tips är: åk gärna till La Laguna, men kolla upp väder och öppettider innan ni åker!

Med svansen mellan benen fick vi vända tillbaka till stationen för att återvända hela den långa vägen till Los Americanos. När vi kom tillbaka var vi lättade över att slippa frysa och ångrade att vi åkt. Det hade varit mycket trevligare att stanna kvar i den tjugogradiga värmen och bara tagit det lugnt.

Några fler utflykter gjorde vi inte under vår vistelse på Teneriffa. Frågar man hotellpersonalen finns det dock en uppsjö med aktiviteter man kan åka på. Hotellet anordnar exempelvis olika bussresor till exempel till naturreservatet vid vulkanen Teide. Man kan även åka till vattenparken Siam, gå på trekking eller dyka. Det finns även en världsberömd djurpark som heter Loro Parque som man kan besöka. På Fritidsresors hemsida kan ni som är nyfikna läsa om vilka utflykter som erbjuds.

Vår dotter var nöjd med att leka på någon lekplats eller bada i poolen. Vår son var lite för liten för att kunna göra så mycket men även han var nöjd med bad och lek. Vi vuxna tyckte det var skönt att kunna ta dagen som den kom och bara strosa runt och ha det bra. För att orka med resten av vintern hemma behövde vi bara sol och lugn och ro och det fick vi!

Sammanfattning av resan till Teneriffa

Fördelar:

  • Det var jätteskönt att hotellet låg mitt i stan så att vi lätt kunde hitta restauranger, butiker och annat.
  • Lekplatser finns på flera ställen i området Los Americanos.
  • Frukostbuffén var väldigt bra och anpassad till skandinaviska vanor. Det fanns garanterat något för alla.
  • Det centrala läget var perfekt också för att vi valt halvpension och därför så att säga var tvungna att hitta någonstans att äta varje dag.
  • Hotellet var barnvänligt med de två mindre barnpoolerna, lekplatsen och lekrummet. Det anordnades också lekar och andra roliga aktiviteter för barnen. Bamses besök var också populära.
  • Mat och shopping är klart billigare än hemma, vilket gör att man får ut mer av semestern.
  • Folket på ön är i allmänhet väldigt barnvänliga, vilket underlättar när man till exempel går på restaurang.

Nackdelar:

  • Restaurangpersonalen är så måna om att man ska vara nöjd att de kan bli väl påflugna. Det hände flera gånger att vi efter måltiden fick små presenter i form av exempelvis godis till barnen och en blomma. Lite jobbigt!
  • En varning måste utfärdas till de som inte vill att deras barn ska äta godis! Det hände ofta att restaurangpersonal delade ut klubbor till barnen efter maten. Det verkade vara helt normalt och inget man ifrågasatte. När vi ibland hann tacka nej innan dottern började äta på sin klubba tittade de bara på oss helt oförstående.
  • Den misslyckade utflykten till La Laguna var resans absoluta lågvattenmärke. Till viss del var det hotellpersonalens fel eftersom den information vi fick hos dem var bristfällig. Ska ni åka dit så se till att kolla upp vädret och huruvida det är rätt säsong att åka med tanke på öppettider för butiker och restauranger i gamla stan.

Yogaretreat i Oleiros, Portugal 19-25 maj 2013

RESEFAKTA

Resmål: Yogaretreat i Oleiros.

Med på resan: 2 vuxna+1 barn (1,5 år).

Syfte med resan: Att bli mer jordade och hälsosamma.

Totalpris för en veckas vistelse inkl. mat, husrum och en behandling: 8 500 kronor.

Läs mer om retreatet och om hur du bokar på valedemoses.com

För detaljer om flygbolag och pris för själva resan se Lissabon 17-19 maj 2013.

Resan

Vidunderligt vackra vidder. Doften av blommor i tusental. Fladdrande fjärilar i alla upptänkliga färger. Landskapet böljar fram i mjuka skogbevuxna berg så långt ögat kan nå. Nere från dalen hörs det ljuva ljudet från den ömsom forsande, ömsom porlande ån med det kristallklara vattnet.

Jag sitter ensam i yogashalan, det högt belägna rummet som sticker ut som en brygga från huvudbyggnaden, vars golv är täckt av mattor och som har en sagolik utsikt över dalen genom sina nästan heltäckande glasväggar. Solens strålar letar sig in och lägger sin varma hand på min panna där jag ligger utsträckt på golvet. Tystnad råder, men inte helt. Långt, långt borta hörs klämtade kyrkklockor som med sin runda, ödmjuka klang försiktigt låter sig bäras över berg och dal för att sprida sitt budskap. Utanför sitter någon och spelar en vemodig melodi på sin gitarr, och om jag lyssnar riktigt, riktig noga kan jag ana mänskliga röster någonstans i närheten.

Vi är på yogaretreat i Portugal och det är dag tre. Men jag ska berätta allt från början.

I den klara ån kan man bada.

I den klara ån kan man bada.

En liten fjäril av okänd sort.

En liten fjäril av okänd sort.

En skalbagge vilar på en gul blomma.

En skalbagge vilar på en gul blomma.

Dag 1. Ankomst

För att komma till yogaretreatet måste man ta en buss från busstationen i Lissabon till Oleiros. Vår buss gick vid sextiden på kvällen och färden tog cirka fyra och en halv timme. Resan var precis så långtråkig som man kan förvänta sig och de enda höjdpunkterna var den tidvis fina resvägen genom ett antal små städer, och den ostmacka min man sprang och köpte under kisspausen.

Väl framme i Oleiros blev vi hämtade i två bilar som kördes av Andrew och Olly som driver retreatet tillsammans med Andrews fru Vonetta. Det var kolmörkt och vi var utpumpade efter den långa resan, men Andrew hjälpte oss att sätta vår arton månader gamla dotter i barnstolen och körde vant och snabbt på de snirkliga skogsvägarna till vår slutdestination Moses.

Han var lika trevlig i verkligheten som han varit under vår mejlkommunikation. Han intygade att han kom ihåg alltför väl hur det var att ha småbarn och att han hade all förståelse för att vi måste anpassa oss efter vår dotter. Vi behövde absolut inte känna någon press på oss utan kunde göra precis som vi ville, inklusive att hämta något att äta i huvudbyggnaden om vi var hungriga innan frukosten. Vi var lättade.

När vi kom fram kändes det som vi hamnat mitt i ingenstans och det kompakta mörkret var något skrämmande eftersom vi visste att vi befann oss i bergen men utan att kunna se exakt hur högt uppe vi var. Vår stuga låg ett hundratal meter från huvudbyggnaden och för att komma dit fick man gå nedför en lång men inte så brant backe. De många lösa stenarna och vetskapen att det fanns ett stup på ena sidan gjorde att jag var minst sagt spänd hela vägen. Men snälla Ollie hade ficklampa och lyste upp vägen för oss och hjälpte oss dessutom med vår stora resväska.

Han visade oss vår säng och toaletten innan han gick och lämnade oss så att vi kunde göra oss i ordning och lägga oss. Vi sov dock inte mycket. Den råa kylan som impregnerade hela huset i kombination med en säng som var smalare än vi är vana vid gjorde det väldigt svårt att slappna av. Dottern sov naturligtvis som en sten mellan oss. Själva sov vi inte så bra och vaknade ofta på grund av kylan.

Dag 2. Upptäcktsfärd i Vale de Moses

Jag och min man var ordentligt trötta på morgonen efter en frusen natt utan speciellt mycket sömn. Därför låg vi kvar in i det sista tills det var dags att äta frukost i huvudbyggnaden klockan nio. Frukosten var precis vad vi behövde och bestod av varm långkokt risgrynsgröt med torkad frukt och honung som Andrew gjort. Helt makalöst gott!

Den gudomliga frukosten bestående av långkokt risgrynsgröt med torkad frukt och honung.

Den gudomliga frukosten bestående av långkokt risgrynsgröt med torkad frukt och honung.

Efter den närande frukosten blev vi visade runt i området av Olly. Först nu i dagsljus förstod vi exakt vilken underbar plats på jorden vi hamnat på. Naturen med bergen, skogen och ån var verkligen enastående vacker. Eftersom vi befann oss i bergen fanns det också en hel del farliga stup så jag lät lilltjejen gå med sin pappa, som är stadigare på foten och inte delar min höjdrädsla.

När vi var klara med rundvandringen samlades vi i vardagsrummet i huvudbyggnaden. Vi vara bara en liten grupp och förutom oss tre var det endast ett irländskt par som bokat retreat just under den här veckan. Men det gjorde verkligen inget för vår del. Tvärtom blev det trevligare och mer intimt på det sättet.

Efter en stund kom Vonetta in. Hon är yogalärare och Andrews fru. Hon satte sig bland oss och berättade om kinesisk hälsolära på ett sätt som gjorde det så självklart och lätt att förstå. Hennes lugna sätt och mjuka Barbadosbrytning som kom fram ibland när hon pratade  gjorde att jag gillade henne direkt.

Efter det skulle vi ha yoga. Jag hade bestämt mig för att vara med så min man fick ta hand om dottern. Men det gick inte så bra. Efter bara tio minuter fick jag avbryta för att pyret skrek efter mig precis utanför yogasalen. Så vi tog henne med oss och promenerade i omgivningarna runt vår stuga.

Vår fina stuga.

Vår fina stuga.

Köket sett från övervåningen.

Köket sett från övervåningen.

Ingången till toaletten sett utifrån.

Ingången till toaletten sett utifrån.

En skuggig sittplats vid sidan av vårt hus.

En skuggig sittplats vid sidan av vårt hus.

 Dottern var trött och somnade efter en stund så min man bar henne till huvudbyggnaden och lade henne i soffan så hon fick sova medan vi satt och pratade med de andra innan det var dags för lunch.

Huvudbyggnaden där även ägarna bor.

Huvudbyggnaden där även ägarna bor.

Den vackra byrackan Saphira tar det lugnt.

Den vackra byrackan Saphira tar det lugnt.

Innergården när den är tom och ödslig.

Innergården när den är tom och ödslig.

 

Dag 2. Behandling med massage och akupunktur

Jag hade sovit något bättre på natten men var ändå inte utvilad när klockan ringde vid 7.30 på morgonen. Varje morgon klockan 8.15 anordnades en promenad i tysthet med Olly som guide. Min man ville gärna vara med på den men jag låg mer än gärna kvar och drog mig.

När han kom tillbaka gick vi tillsammans till huvudbyggnaden. Han var med på yogan, så jag fick sysselsätta dottern. Vi gick runt lite och tittade på saker och hon satt en stund och ritade i vardagsrummet. Efter 40 minuter ville inte min man fortsätta med yogan mer och kom ut och satte sig med oss på ”loftgången” utanför yogashalan. vi satt och pratade en stund men blev tillsagda av Vonetta att vi störde, så vi tog en sväng tills det var dags för frukost.

Yogashalan utifrån.

Yogashalan utifrån.

Dottern somnade på sängen på innergården strax efteråt. Det var väldigt bra tajming eftersom jag hade bokat min behandling klockan 11.30. Det var jätteskönt att i lugn och ro kunna gå iväg och ble ompysslad. Det var Vonetta som utförde behandlingen. Hon bekräftade det jag redan visste, nämligen att min chi var extremt låg. Hon masserade mig sedan och satte nålar på ryggen. Verkligen välgörande!

Innergården med en praktisk säng i hörnet.

Innergården med en praktisk säng i hörnet.

Resten av dagen tog vi det bara lugnt och gjorde det vi hade lust till. När yogashalan var tom passade jag på att göra lite hathayoga på egen hand. Min man var med på Vonettas yogapass lite senare.

Yogashalan har en makalös utsikt över dalen.

Yogashalan har en makalös utsikt över dalen.

På kvällen gjorde min man eld i vedspisen eftersom det fortfarande var lite rått och kallt i vår stuga.

Dag 3. Vandring och ruiner

Trots att vi eldat i vedspisen på undervåningen under natten var det inte så varmt på övervåningen där vi sov. Vi frös inte men kände ändå att  det skulle vara skönt med ett varmt bad. Så vi tappade upp badkaret i vårt fina badrum och gjorde lite spa på morgonkvisten. Vilket underbart sätt att börja dagen på!

Dessvärre glömde vi att ta en bild på badkaret, men här ser man den jättefina toaletten intill.

Mulltoan i vårt badrum.

Mulltoan i vårt badrum.

Dagens aktivitet var en långpromenad i skogen med Olly klockan 15. Molnen såg lite oroväckande ut men det måste varit meningen att vi skulle promenera för sedan sprack det upp och blev riktigt fint.

Min man bar dottern i bärselen på ryggen en stund tills ho tröttnade. Då tog jag över och bar henne på höften ett tag. Det blev förstås jobbigt i längden, så Olly och irländarna turades om att bära henne. Vår dotter älskade det för är det något hon gillar så är det att stå i centrum – och att bli buren!

Hela gänget på promenad i skogen.

Hela gänget på promenad i skogen.

Han berättade bland annat den ganska sorgliga sanningen att många som bott i området varit tvungna att lämna sina hus för att flytta till större orter där de kan försörja sig. Istället för att sälja husen låter de sina gamla hem stå tomma och övergivna för att ibland åka dit  och titta till dem. En del hus har varit övergivna så länge att de blivit ruiner.

En av många undersköna vyer.

En av många undersköna vyer.

Han leder oss till ett av de övergivna husen där vi får gå in och titta. Huset är ganska stort med en innergård och en loftgång på övervåningen. Man kan se att det en gång varit en ståtlig byggnad och det är sorgligt att se dess förfall.

Ett av många övergivna hem.

Ett av många övergivna hem.

Vi går in i huset och blir förundrade av det vi ser. Det som en gång måste ha varit en matsal är i stort sett intakt och vi får nästan en känsla av att ha brutit oss in i någons hem, trots att dörren är helt öppen. Det är nästan kusligt men samtidigt en ynnest att få titta runt i det museiliknande huset som en gång för inte så länge sedan varit någons hem.

Rummet ser ut som om ägaren nyss gått.

Rummet ser ut som om ägaren nyss gått.

Det är lätt att få känslan att ägaren snart kommer tillbaka eftersom allt verkar vara lämnat utan vidare. Vi tar en titt i ett skåp och hittar torrvaror, prydnadsföremål och annat som bara lämnats kvar. Lite sorgligt är det faktiskt.

Väldigt gammalt socker.

Väldigt gammalt socker.

Dag 4. Skrattyoga

Jag sov sämre än vanligt på natten och var inte på humör för att göra någonting på morgonen. Min man klev dock upp som vanligt och gick på tyst morgonpromenad med de andra medan jag och dottern stannade i stugan och tog det lugnt. När min man kom tillbaka från promenaden satt vi och lekte med vår dotter en stund utanför stugan med en medhavd hink och spade. En stund senare gick vi upp till huvudbyggnaden och hängde där medan de andra gjorde yoga tills det var dags för den smaskiga frukosten.

Dagens aktivitet var skrattyoga och trots att jag hört mycket bra om det hade jag ingen lust att prova. Det jag mest av allt ville var att ha en stund helt för mig själv så min man tog med sig dottern till yogashalan och frågade om det gick bra att hon var med. Det gjorde det och efteråt fick jag höra att hennes närvaro verkligen hade hjälpt till att skapa en lekfull stämning. Inte undra på eftersom hon är lite av en teaterapa som älskar att stå i centrum och locka till skratt.

Vår dotter var med och livade upp skrattyogan.

Vår dotter var med och livade upp skrattyogan.

Jag smygfotade lite utanför shalan och kunde se att vår lilla tjej gillade den roliga skrattleken.

Dag 5. Lerbad och kidnappning

Vid det här laget var det ganska varmt och jag och min man var rätt slöa och omotiverade att göra något. På eftermiddagen var det planerat att vi skulle åka till en relativt närbelägen sjö och bada lerbad. Men det mulnade på och det såg misstänkt ut som att det tänkte regna. Tanken på lerbadet började därför te sig mindre och mindre attraktivt och vi bestämde oss för att hålla oss ”hemmavid” när de andra åkte. Vi såg till och med fram emot att få hela stället för oss själva.

Men så sprack det plötsligt upp och blev varmare och jag började ångra mig. Jag hade ju aldrig badat i lera förut och tänkte att det kunde vara kul.

När jag avslöjat hur jag kände inleddes operation ”övertyga-de-tråkiga-svenskarna-att-följa-med” av framför allt Andrew och en av volontärerna. Men jag såg på min man att han redan bestämt sig och gjort andra planer, och att han blev ganska besvärad av övertalningsförsöket. Så jag tog det ganska otippade beslutet att ta med mig dottern och följa med, vilket nog var lika chockartat för min man som det var triumfartat för de andra. När vi satt i bilen gratulerade de sig själva till den ”lyckade kidnappningen”.

Väl framme var det aningen mulet och inte så varmt igen, men jag gick tappert nedför den hala, leriga slänten med försiktiga steg och dottern på höften. Tilltaget uppskattades dock inte av lilla pyret och inte blev det bättre när jag smetade på lite lera på hennes ben efter att först ha kladdat på lite på mig själv. Hennes protester blev högljudda och jag klandrar henne inte. Leran var kall, och det var vattnet och luften också. Så det blev till att snabbt försöka få bort leran med det kyliga vattnet och sedan snabbt få på henne blöja och kläder.

En volontärtjej passade henne medan jag gick en vända på egen hand för att ta en liten simtur. Den blev rask men var ganska uppfriskande. Leran jag satt i ansiktet fick sitta kvar och verka i solen som nu kom fram och värmde oss.

Jag och dottern tyckte det var roligare att titta på de andra, klappa hundarna och njuta av den fina utsikten (och då syftar jag faktiskt inte på Ollys leriga kropp).

Lerbad vid sjön.

Lerbad vid sjön.

Olly med lera på...

Olly med lera på…

Pyret var mer road av att leka med Saphira.

Pyret var mer road av att leka med Saphira.

När vi badat klart åkte vi till en liten by och hälsade på en äldre dam i hennes minimala kafé. Andrew var så glad att vi hade min dotter med mig eftersom tanten väldigt sällan fick chans att träffa småbarn. Befolkningen i byn var gammal och det var decennier sedan det föddes något barn där.

Tanten var glad att se oss och bjöd på en synnerligen välsmakande hemgjord körsbärslikör. Hon visade också upp lite handarbeten som hon gjort och som inte kostade mycket, men jag hade dessvärre inga pengar med mig och kunde därför inte köpa något.

Dottern var lite blyg i början, som hon alltid är när hon träffar nya människor, men lät sig snart övertygas att leka lite med den gamla damen. Mitt lilla pyre knockade henne fullständigt med sig charm, sin vana trogen, och det märktes att damen uppskattade besöket.

Lilltjejen lekte med tanten på kaféet.

Lilltjejen lekte med tanten på kaféet.

Dag 6. Antiklimax och pizzakväll

Det är varmt och det är dagen innan vi ska åka hem. Energin är låg och avslagen och det är svårt att engagera sig. Nu vill vi bara komma hem – inte för att vi egentligen har tröttnat – men vetskapen att vi har en lång resa hem gör att vi bara vill spola fram tiden. Fast i ärlighetens namn längtar mannen efter chips och jag ser fram emot att ligga i soffan och glo på tv utan dåligt samvete.

Min man skippar morgonpromenaden och hela dagen går åt till att bara dröna runt som zombies och försöka insupa så mycket som möjligt av de vackra omgivningarna.

Vi gör ett halvhjärtat försök att göra partneryoga tillsammans medan dottern får leka bäst hon vill i yogasalen. Det går sådär, av flera skäl. Uppvärmningen går bra. Vi är inte de smidigaste och har problem när vi ska försöka bära varandra som ryggsäck rygg mot rygg t ex, och dessutom blev det till slut omöjligt att fullfölja det hela med vår ett-och-ett-halvt-åring som ömsom klängde på oss ömsom rev ned valda delar av inredningen. Så efter ett kvart eller så gav vi upp och satte oss på en lämplig plats i skuggan och stirrade i fjärran istället.

Ett mycket bra ställe att blicka ut över dalen.

Ett mycket bra ställe att blicka ut över dalen.

När det är varmt vill både folk och fä bara vila.

När det är varmt vill både folk och fä bara vila.

Dag 7. Hemfärd

Dagen börjar okristligt tidigt cirka klockan sex. Vi hinner bara göra oss i ordning och  – med stor möda – packa ned det sista. Min man får släpa upp den stora resväskan uppför backen upp till en av bilarna som ska ta oss till staden. Sedan hämtar han mig och dottern och vi skyndar oss för att hinna tills klockan 7, då det är tänkt att vi ska åka. Vi tar farväl av volontärerna och hundarna Moses och Saphira.

Att installera dottern i bilbarnstolen är alltid en utmaning, men kanske speciellt mycket så här tidigt. Vi får dock vänta i några minuter innan vi kan åka för en av irländarna hittar inte sitt pass och får i panik dra upp allt ur sin väska innan passet återfinns till stor lättnad för oss alla.

Nu bär det äntligen iväg till Oleiros stad. Det är med ett visst vemod vi för sista gången blickar ut över bergen och dalarna. Vi är framme efter några minuter och går in på ett kafé där Andrew har gjort upp med ägarna att vi ska få frukost. Vi bjuds på kaffe, te och några bakverk som vi skyndar oss att äta eftersom vi är lite sena.

Andrew och Olly äter frukost med oss på ett kafé i Oleiros.

Andrew och Olly äter frukost med oss på ett kafé i Oleiros.

Kanske är det bra att vi inte har tid att dra ut på tiden. Att ta farväl är alltid svårt, och även om vi bara varit på Moses yogaretreat i en vecka har vistelsen gjort intryck och avtryck i själen. Det blir ett par hastiga kramar och hejdå med Andrew och Olly, innan vi kliver på bussen och påbörjar den långa färden till Lissabon.

Bussresan är ännu längre den här gången än när vi var på väg hit, och det beror inte bara på att vi är på väg därifrån. Vi stannar i en halvtimme som verkar vara en evighet vid en station vars namn jag inte lagt på minnet innan vi fortsätter. Dottern sover dessbättre en del av resan men är desto mer livlig och ovillig att sitta stilla när hon är vaken.

Vi är ordentligt möra när vi fem timmar senare är framme vid stationen. Vi ska alla åt olika håll så vi tar farväl av den engelska tjejen och det irländska paret och hinner gå på toaletten och byta blöja på dottern innan vi tar flygbussen till flygplatsen.

Kön till incheckningen är oändlig och jag överlåter köandet till mannen medan jag sysselsätter dottern vid ett par åkattraktioner för barn som står vid ett kafé intill incheckningshallen. Väl incheckade hittar vi en synnerligen välplacerad lekplats där dottern kan leka av sig en stund innan vi äter varsin wrap.

Lekplatser är alltid trevliga. Speciellt på tråkiga flygplatser.

Lekplatser är alltid trevliga. Speciellt på tråkiga flygplatser.

 

Sammanfattning

Fördelar:

  • Miljön var helt fantastisk. Vackrare och mer jordande miljö får man leta efter.
  • Att få god vegetarisk mat som är lagad med kärlek serverad tre gånger om dagen är en otrolig lyx.
  • Vi hade en otrolig tur som gjorde att deltagarna var så få att vi kunde bo i en stuga helt för oss själva. Jätteskönt!
  • Andrew och Vonetta samt Olly och de andra volontärerna var alla fantastiskt trevliga och gästvänliga och dessutom kunniga inom sina specifika områden. En kock med kunskaper om Ayur Vedisk mat, en yogalärare med stenkoll på kinesiskt hälsotänk, och ett flertal underbara människor som är allmänt kloka och andligt bevandrade. Kan det bli bättre?
  • Upplägget med ett par gemensamma aktiviteter varje dag och resten av tiden fri, är optimal. Och vill man så kan man som vi bara vara med på gemensamma aktiviteter när man vill.
  • Alla är väldigt barnvänliga och barn är välkomna hit om det funkar för föräldrarna.

Nackdelar:

  • De enda nackdelarna gäller om man har barn, och då speciellt små barn, med sig. Stupen är många och det finns gott om ställen att ramla och lika många krypin att gömma sig i. Mitt råd är att INTE ta med småbarn hit, såvida man inte är minst en vuxen per barn och kan turas om att passa barnet.
  • Är man inte väldigt insatt i yoga eller åtminstone väldigt intresserad av att lära sig kan man lätt känna sig malplacerad här. Vi körde visserligen vårt eget race men trots allt är det ett yogaretreat först och främst.

Lanzarote 22-29 mars 2013

RESEFAKTA

Resmål: Lanzarote.

Syfte med resan: Solsemester.

Med på resan: 2 vuxna+1 barn (16 månader).

Typ av resa: Charter.

Reseanordnare: Solresor.

Flygbolag: Tui Fly Nordic.

Hotell: Rio (****).

Total kostnad för resan: 14 714 kr inklusive mat på planet, transfer till och från hotellet och en all inklusive-vistelse på fyrstjärnigt hotell i bungalow med ett sovrum.

Resan

Okej, jag medger att en charterresa till Kanarieöarna kanske inte är det äventyrligaste man kan göra. Men som småbarnsföräldrar med solbrist var vi desperata efter att komma bort, långt bort, i princip vart som helst där det var varmt.

I slutet av februari fick vi nog av allt och tog ett spontanbesök till Ticket. Vi bestämde oss snart för Lanzarote och Playa Blanca med Solresor och eftersom jag alltid velat bo i en bungalow fick det bli det. Min man var sugen på all inclusive och jag gick med på det eftersom det bara var ett par tusenlappar extra. Han är van vid charter från sin barndom, men för mig var det första gången. Jag är mer en flygstolstjej som inte planerar så värst mycket i förväg, men i det här fallet var en trygg charterresa exakt vad jag ville ha och jag är övertygad om att vårt plötsliga infall räddade oss från att tappa förståndet fullkomligt, för hur är det egentligen meningen att man ska stå ut med halvårslånga vintrar år ut och år in? Det kan inte vara sunt.

Att åka till soliga och alldeles lagom varma Lanzarote är däremot en riktig hälsokur och borde egentligen skrivas ut på recept för att motverka depressioner, kroniska sjukdomar och andra krämpor (hemska svärmödrar till exempel).

Men jag ska ta det från början…

Vi var lite nervösa inför att sitta på ett flygplan med vår 16 månader gamla dotter i sex timmar. Både jag och min man har hemska minnen av sprängande öronvärk under våra första flygningar som småbarn, och vi var rädda för att det kanske var ärftligt. Därför var jag tacksam över att jag fortfarande ammade eftersom det lär lindra om barnet har ont.

Ett annat orosmoment var hur det skulle gå att ha en sprattlig unge i knäet under hela resan. Vår värsta mardröm var att hon skulle skrika konstant och vägra sitta över huvud taget. Oron var inte helt obefogad, i alla fall inte på vissa punkter. Om öronvärk under flygresor går i arv måste den genen ha hoppat över vår dotter för hon var helt obesvärad, tack och lov.

Men sedan var det det där med att sitta stilla. Som tur var sov hon i början och slutet av flygningen, faktiskt sammanlagt nästan hälften av restiden. Men den resterande tiden var minst sagt ansträngande. Vi hade bara ett par leksaker med oss och det var nästan omöjligt att hålla henne nöjd. Självklart ormade hon sig ned på golvet mellan våra ben för jämnan och det blev en del gnäll och missnöje trots att jag mutade henne med mina två främsta tillgångar. Men något annat hade vi å andra sidan inte förväntat oss. Om vi tycker att det är pest och pina att sitta stilla i ett flygplanssäte i timtal kan man ju föreställa sig hur det är för ett 16 månader gammalt barn.

Och vi då? Träsmak är bara förnamnet och jag för min del kände det som att något skruvat ihop mig fel efter att ha suttit med dottern på armen i flera timmar i det trånga sätet (och dito flygplanet). Men det var det värt!

Maten på planet var riktigt god, men eftersom vi är vegetarianer som hade beställt specialmat blev vi lite konfunderade av vår efterrätt – pannacotta. Sådana brukar nämligen innehålla gelatin, så vi frågade en av flygvärdinnorna om det. Hon kollade hjälpsamt upp innehållsförteckningen och bekräftade att den innehöll gelatin. Hon antog dock att det var vegetabiliskt gelatin eftersom vi beställt vegetarisk mat. Men av erfarenhet vet vi att man inte kan lita på sådant och gav bort våra efterrätter.

Något annat som vi störde oss på var att det lilla matpaket som de små barnen fick. De innehåll en burk fruktpuré och en liten yoghurt. Så långt var allt bra. Det vi inte kunde begripa var varför vi också fick extra socker med i paketet. Vad hade flygbolaget tänkt att man skulle göra med det? Sockra på den redan söta barnmaten?

Hela familjen levde upp när vi landade och äntligen fick komma ut. Vår dotter blev genast på gott humör och sken i kapp med solen när vi gick från flygplatsen till bussen som ett lämmeltåg. Vi förstod hennes besvikelse och frustration när vi sedan satte oss på bussen, men som tur var löste hon problemet med att somna och nästan sova bort hela den timslånga färden till hotell Rio.

Så här såg det ut på hotellområdet. Inte illa. För en frusen nordbo tedde det sig som en hägring, vill jag lova. Palmer! Pooler! Blå himmel och skinande sol! Och så vår bungalow… Åh vad jag älskade den! Här kommer en massa bilder.

Gångvägen i bungalowområdet.

Gångvägen i bungalowområdet.

Själva boendeområdet såg ut som ett radhusområde fast med rader av identiska vita enplansbungalower med stenlagd altan, kantade av palmer och exotiska buskar.

Vår bungalow.

Vår bungalow.

Vår bungalow från sidan.

Vår bungalow från sidan.

SAM_1562

Huset hade precis allt vi behövde för att kunna leva bekvämt, t ex ett välutrustat kök med porslin, bestick, spisplattor, vattenkokare och kylskåp. Sängarna var bekväma och vår dotter hade en egen barnsäng som de ställt dit.

Vårt sovrum med barnsängen intill.

Vårt sovrum med barnsängen intill.

Vardagsrummet sett från altandörrarna.

Vardagsrummet sett från altandörrarna.

Köket.

Köket.

Matplatsen.

Matplatsen.

Badrummet.

Badrummet.

Hotellområdet har tre pooler i olika storlekar. Den minsta är för små barn med ett djup på cirka 35 cm och har varmare vatten. Det finns också en tennisbana som ibland tjänar som fotbollsplan eller allmän aktivitetsplan där det anordnas t ex bågskytte. I övrigt finns en fin lekplats, en scen, en bar och förstås restaurangen.

Poolområdet sett från ingången från gatan.

Poolområdet sett från ingången från gatan.

SAM_1241

Poolområdet på lite närmare håll.

Vuxenpoolen nattetid.

Vuxenpoolen nattetid.

Lekplatsen.

Lekplatsen.

Utomhusbaren.

Utomhusbaren.

Sportplanen där det här arrangerades bågskytte.

Sportplanen där det här arrangerades bågskytte.

Restaurangen.

Restaurangen.

På hotellområdet finns även en liten butik med lite av varje i, allt ifrån snacks, vykort och souvenirer till enklare matvaror och smycken. Priserna är naturligtvis höga så det är bättre att gå till någon av de många butikerna som faktiskt finns på promenadavstånd från hotellet.

Fint hotell i all ära, men finns det då något att göra för en småbarnsfamilj på Lanzarote? Jodå. Vår ribba låg väldigt lågt så vi var inte så värst ambitiösa med att leta aktiviteter precis. Att promenera längs strandpromenaden som ligger fem minuters promenad från hotellet var en alldeles lagom utflykt under kvällarna. Där fanns också en väldigt fin sandstrand för dem som inte ville bada i poolerna. Fast i slutet av mars är vattnet inte speciellt varmt – det är ju trots allt Atlanten vi talar om.

Strandpromenaden.

Strandpromenaden.

Mera strandpromenad.

Mera strandpromenad.

Strandpromenaden by night.

Strandpromenaden by night.

Den vilda Atlanten.

Den vilda Atlanten.

Det hindrade dock inte mig från att ta ett snabbdopp. Min man har däremot blivit en riktig badkruka på äldre dagar och stod säkert i en kvart med vattnet till knäna och kämpade innan han till slut gav upp och gick tillbaka till stranden med svansen mellan benen. (Nej, inte den svansen!)

SAM_1500

Atlanten.

Badkrukor.

Badkrukor.

Badpingla.

Badpingla.

Har man lite större barn kan man gå in på vattenlandet Playa Blanca Water Park som ligger precis på andra sidan gatan från hotell Rio. Vi var av uppenbara skäl aldrig där men vi förstod att många med större barn var där hela dagarna.

Utflykt till Texas Ranch Park

En av dagarna åkte vi till djurparken Texas Ranch Park som ligger ungefär en timmes bussfärd från hotellen. Biljetterna köpte vi på det närliggande hotellet Flamingo och bussturen utgick också därifrån.

Det var en varm dag så det blev till att smörja in all bar hud med hög solskyddsfaktor. Vår dotter hade somnat på bussen och sov när vi kom dit men blev genast glad när hon vaknade och såg alla djuren. Här finns allt från krokodiler och örnar till tvättbjörnar, åsnor och getter – allt i en vilda västern-inspirerad miljö som var väldigt välgjord. De mer tama djuren kunde man klappa, till exempel den lilla ponnyn.

Rådjur på Texas Ranch Park.

Rådjur på Texas Ranch Park.

Ponnyn ville gärna bli klappad.

Ponnyn ville gärna bli klappad.

Krokodilernas boning.

Krokodilernas boning.

En sådan här skylt borde man kanske sätta på uteplatsen?

En sådan här skylt borde man kanske sätta på uteplatsen?

Kaktusar fanns det gott om.

Kaktusar fanns det gott om.

Vi var på en papegojshow som ingick i entréavgiften. Fast så kul tyckte vi inte det var att kolla på de i och för sig väldigt fina fåglarna som gjorde trick. Vår dotter var för liten för att uppskatta det, men för större barn var det säkert kul.

Papegojshowen var inte så kul.

Papegojshowen var inte så kul.

Vi hade också tänkt gå på örnuppvisning men ändrade oss snart. Hettan var alldeles för påfrestande för att vi skulle orka sitta i direkt solsken på en amfiteater och titta. Vår dotter var dessutom helt ointresserad av att sitta stilla. Men vi blev också väldigt illa berörda över hur örnarna hade det. De satt fastkedjade på varsin metallbåge i gräset och väntade mellan uppvisningarna. Jag är visserligen ingen örnexpert, men jag anser inte det vara en särskilt trevlig tillvaro för vilda fåglar. Tummen ned!

Örnshowen hoppade vi över.

Örnshowen hoppade vi över.

Miljöerna på djurparken är väldigt fina.

Miljöerna på djurparken är väldigt fina.

Växterna känns rätt för vilda västern-temat.

Växterna känns rätt för vilda västern-temat.

Även i djurparken finns det en pool.

Även i djurparken finns det en pool.

SAM_1172

Vacker men förmodligen olycklig papegoja i bur.

Innan vi lämnade djurparken var vi på ytterligare en show med sjölejon. Innan showen började satt ett av sjölejonen på poolkanten så att man kunde låta sig fotograferas med det. Värsta turistklyschan? Japp! Dyrt? Jadå. Fem euro kostade det, men vi hoppade självklart över. Däremot gick jag fram med min dotter och klappade det lite. Det var däremot trevligt!

Sjölejonen verkade trivas.

Sjölejonen verkade trivas.

Utflykt till Arrecife

På tisdagen åkte vi till Lanzarotes huvudstad Arrecife. För att komma dit fick vi ta en buss till stationen och sedan byta till en annan buss. Totalt tog det cirka en och en halv timme att komma dit. Vi hade egentligen inga planer för dagen utan ville bara se hur det såg ut. Vi promenerade från stationen längs med stranden i riktning mot Gran Hotel för vi hade hört att utsikten därifrån var fantastisk. Men stranden var så väldigt inbjudande så vi gick omkring barfota i sanden en stund och vadade lite i vattnet. Vi önskade att vi hade tagit badkläderna med för det var en perfekt strand.

Attans att vi inte hade badkläderna med!

Attans att vi inte hade badkläderna med!

Sedan fortsatte vi till Gran Hotel och tog hissen upp till översta våningen (jag tror det var våning 17). Där fanns ett litet matställe med förväntat höga priser. Vi tog varsin fetaost- och tomatsallad för 8 euro som var fräsch men minimal. Vi var visserligen hungriga men beställde egentligen bara för att ha ett svepskäl att få sitta där en stund. Utsikten var vidunderlig, men för den höjdrädda (undertecknad inräknad) är det minst sagt läskigt att stå vid fönstren som går från golv till tak.

Stranden sedd från Gran Hotel.

Stranden sedd från Gran Hotel.

Serveringspersonalen i restaurangen var trevlig men chefen som plötsligt dök upp från ingenstans när jag kollade in deras glassbestånd var det inte. ”Yes? What do you want?” frågade han mig med arrogant ton och näsan i vädret när han fick syn på mig. Jag höll god min och sade att jag funderade på att köpa glass. Han avrådde mig dock från det eftersom de inte hade så mycket att välja på och pekade istället på en röd markis som hörde till ett kafé långt nedanför oss på gatan. Han tyckte vi skulle gå dit istället, vilket gjorde mig lite misstänksam. Kanske var det ren vänlighet från hans sida, men jag fick en känsla av att småbarnsfamiljer inte var välkomna där. Förmodligen hade han inte märkt att vi faktiskt redan hade ätit där.

Hur som helst lydde vi hans råd. Kvinnan som arbetade på det rekommenderade kaféet (vars röda markis syns på bilden ovan) var lika snorkig hon. (Kanske var de släkt?) Pinnglassen var inlåst i ett skåp med hänglås och det fanns inte mycket att välja på. Med facit i hand kunde jag köpt kulglass istället.

Värmen gjorde oss håglösa så vi promenerade omkring lite på stadens smågator, men tröttnade fort. Är man inte intresserad av att shoppa finns inte mycket att hämta. Parfym och elektronik lär vara billigt på Lanzarote, men vi har ingen egen erfarenhet att dela med oss av.

Att köra paraplyvagn där var inte heller speciellt smidigt eftersom trottoarerna var trånga och underlaget ofta ojämnt. Så vi fortsatte vår promenad längs den vackra marinan istället.

Strandpromenaden i Arrecife.

Strandpromenaden i Arrecife.

Hit ut kan man gå från marinan, men inte med barnvagn.

Hit ut kan man gå från marinan, men inte med barnvagn.

Vi var nog inte i Arrecife i mer än en och en halv timme, men det räckte för vår del. Stranden och utsikten var största behållningen, men gillar man att shoppa kan det nog finnas en hel del kul att fynda om man går runt i stadens många små butiker. Vi ville mest komma bort från de mest turistplastiga hotellområdena ett tag och se något nytt och det var absolut värt besväret. Bada kan man i och för sig göra i någon av hotellpoolerna eller på den lokala stranden, men stranden i Arrecife rekommenderas starkt!

Förutom våra lite längre utflykter till djurparken och Arrecife höll vi oss mest på hotellområdet eller i krokarna. Min man var ganska flitig med att gå på de schemalagda aktiviteter som anordnas varje dag, till exempel bågskytte, boule och dart, medan jag och dottern föredrog att bada i poolen och prata med någon av de många katter som höll till på hotellområdet. Ja, det bör kanske nämnas att om man inte gillar katter är kanske hotell Rio inte det bästa valet. Inte för att de var påträngande eller jobbiga på något vis. Tvärtom var de ganska skygga och bara ett par av dem lät sig klappas. För oss var det perfekt eftersom vi älskar katter.

En av katterna ställde alltid upp på att bli klappad...

En av katterna ställde alltid upp på att bli klappad…

...men de flesta höll sig för sig själva.

…men de flesta höll sig för sig själva.

Apropå de schemalagda aktiviteterna så fanns ett schema uppsatt för varje dag i veckan med allt som erbjöds. På morgnarna var det ofta stretching och varje dag fanns det någon sportgren med tävlingar. Vissa kvällar erbjöds någon slags show, till exempel dansshow eller papegojshow eller annan underhållning. Vi tyckte inte det var så kul och var därför inte så flitiga med att gå och titta. Vi föredrog att ta en promenad längs kusten eller spela kort i vår bungalow.

Av en slump märkte vi att de varje kväll hade minidisco för barnen på en liten scen i inomhusbaren. Minidiscot var dock inte någon fri dans till svängig musik utan ett helt program med låtar och rörelser som två energiska ledare visade och barnen härmade. Jag måste medge att det var ganska medryckade och ett uppskattat inslag av både barn och vuxna. Vår kavata och helt orädda lilla dotter blev väldigt exalterad och ville självklart vara med eftersom hon älskar dans och musik. Så vi lät henne kliva upp på scenen och vara med så gott hon kunde. Det såg onekligen rätt komiskt ut när hon vaggade i takt med musiken bland de andra mycket större barnen och hon fullkomligt charmknockade alla som satt och tittade på. Det var verkligen en rörande upplevelse för oss stolta föräldrar som givetvis filmade hela uppträdandet.

Vår dotter gör succé på minidiscot.

Vår dotter gör succé på minidiscot.

För oss var kanske vistelsen i Lanzarote inte den mest spännande vi varit med om, men det var heller inte vårt mål. Det vi behövde var att vila upp oss och fylla på med solenergi för att få nya krafter att orka igenom resten av den svenska vintern – och det var precis det vi fick!

För vår dotter däremot var resan förmodligen hennes livs äventyr och hon var helt nöjd med att få följa med oss, att bada i poolen och klappa katterna. Små barn behöver inte mycket för att vara nöjda med tillvaron och det är något jag tror att vi vuxna kan lära av.

Sammanfattning

Fördelar:

  • Praktiskt. Allt man behöver finns tillgängligt, i synnerhet om man har all inclusive. Jag blev helt förälskad i vår bungalow och skulle gärna unna mig lyxen att bo så igen.
  • Bekvämt. Att slippa städa upp efter oss och vår dotter var en semester i sig, men vi tyckte lite synd om restaurangpersonalen som fick städa bort dotterns spill på både bordet och golvet.
  • Tryggt. Det har sina fördelar att bo i vad som nästan kan liknas vid ett så kallat ”gated community”. Det finns alltid någon som kan hjälpa till och som pratar engelska. Å andra sidan är det vår erfarenhet att de som bor på ön är väldigt vänliga och hjälpsamma så att även de mest trygghetsberoende kan våga sig ut på utflykter.
  • Vackert. Vulkanön Lanzarote har en annorlunda och väldigt vacker natur som skapar en alldeles speciell atmosfär.
  • Bra klimat. Slutet av mars visade sig vara en perfekt tid att åka. Temperaturerna låg runt 25 grader. Men det är säkrast att ta med en tjockare tröja och en jacka. Det kan blåsa rätt friskt, framförallt vid kusterna.
  • Familjevänligt. Där vi bodde fanns inte någon club eller några festande ungdomar så långt ögat nådde, och vi älskade det!

Nackdelar:

  • Risk för tristess. Visst, man kan hänga på hotellområdet hela tiden, men det blir lätt enformigt och de flesta tröttnar nog ganska snart.
  • Dåligt med mat för vegetarianer. Vi åt nästan alla måltider på hotellrestaurangen, men trots att det fanns en stor salladsbuffé och olika soppor och varmrätter till lunch och middag var utbytet för ickedjurätare ganska begränsat, vilket vi påtalade för restaurangchefen och i utvärderingen innan vi åkte.
  • Plastigt. Turistområdena känns alltid som de konstruerade, syntetiska microcosmos de är och Lanzarote var inget undantag. Men jag måste säga att nivån av plastighet var lätt att stå ut med. Stämningen var ändå inte hetsig utan avslappnad och kravlös.
  • Dyrt. Där det finns turister finns också höga priser både på mat och prylar. Allt är dock relativt och vi upplevde att priserna i turistområdena var ungefär som i Sverige, så kassan blev inte speciellt ansträngd. Vill man ha ned priserna får man söka sig en bit ifrån de värsta turistområdena.
  • Fettbildande. När man är omgiven av så mycket gratis mat och dryck finns såklart en stor risk för viktökning. Själv är jag svag för efterrätter och ”kompenserade” för den i längden tråkiga maten genom att frossa i glass, bakverk och chokladmousse till varje lunch och middag. Jeansen satt helt klart lite tajtare efter en vecka!