30 april 2017

Utflykt till leksaksaffär i Naxxar

Förra helgen ville vi hitta på något. Vi hade råkat se information om en leksaksaffär i Naxxar med en avdelning för Harry Potter-saker. Eftersom både vi och barnen gillar Harry Potter (fast de har förstås bara fått se de två första i sällskap av oss) kollade vi upp hur man tog sig dit med buss och drog i väg.

Leksaksaffären heter RC World och en utflykt dit är väl värt besväret. Den är jättestor och har verkligen allt!

”Wow!” sade barnen när vi kom dit och började genast gå runt och titta. Det fanns verkligen mycket att se. Jag var själv imponerad, för de hade allt.

         

Själv var jag mest intresserad av Harry Potter-avdelningen och styrde stegen ditåt nästan direkt. Entrén till Harry Potter-avdelningen var väldigt inbjudande och snyggt gjord.

   

Den här detaljen var väldigt kul. Min man kunde inte låta bli att prova.

Harry Potter-avdelningen var mycket mindre än jag trodde – faktiskt bara ett litet rum- men det fanns mycket roligt och dyrt att köpa, som jättefina trollstavar, kvastar, böcker, spel, prydnadssaker och godis.

         

Allt var självklart svindyrt. En trollstav kostade runt 40 euro. Godiset kostade mellan 8 och 15 euro. Vi köpte därför ingenting, men det var ändå kul att se.

Däremot passade vi på att utnyttja deras erbjudande om att ta två och betala för en. Våra barn fick varsin leksak och så köpte vi två presenter som de ska ha med sig på sina respektive klasskompisars födelsedagskalas.

Naxxar fin stad

Efteråt var vi hungriga och tog små piroger och en pizzabit som vi åt på ett litet torg där det fanns en lämplig bänk. Naxxar verkade ganska trevligt, om än stendött så här på en söndag.

      

Trevlig lekplats

Efteråt var tanken att åka direkt hem, men då hittade vi en lekplats och barnen ville naturligtvis leka en stund. Det var tur att vi gick dit för där upptäckte vi inga mindre än barnens bästisar, min ryska väninnas barn i samma ålder. Min väninna var inte där men hennes man och barnen var där. Kunde inte bli mer perfekt!

      

Det blev med andra ord en massa lek och bus och spring och stoj. Jättekul för barnen! Min dotter ville så klart visa upp sina nya sjöjungfrudockor. Tur att det fanns två så de kunde dela.

Det här blev en väldigt lyckad dag och vi kan varm rekommendera både RC World och lekplatsen.

 

24 april 2017

Barnen går först på Malta

En sak som jag verkligen uppskattar här på Malta och som jag till viss del saknar i Sverige – i alla fall i Stockholm – är att barnen alltid kommer i första rummet i samhället. Det visar sig på många olika sätt, som att att det kryllar av lekplatser och att det är lätt att hitta aktiviteter och platser som passar barn, att barnfamiljer blir bemötta med respekt och hänsyn och att barn alltid verkar välkomna i alla sammanhang.

Extra snälla mot barn

Vid skolan (där kindergarten är inrymt) brukar både bakelsebilen, frukt- och grönsaksbilen och glassbilen parkera för att sälja sina saker. För ett par veckor sedan ville barnen ha varsin munk så vi gick fram till killen som äger bakelsebilen. Varje bakelse kostar 1 euro, men efter att ha grävt i min väska insåg jag att jag bara hade 1, 85 euro. Det skulle alltså inte räcka till en munk var åt barnen. Dessutom var dotterns väninna med och ville ha något, vilket stressade mig oerhört. Men killen som ägde bilen lät mig betala med det jag hade och gav mig inte bara två, utan tre munkar! Helt otroligt! 

Att man får betala med det man har är inte ovanligt här på Malta. Små näringsidkare än mer måna om sina kunder än att få in exakt rätt summa pengar, och de är alltid extra snälla när man har barn. Samma sak hände när jag skulle köpa potatis av frukt- och grönsaksbilen för några månader sedan. Det här är något jag verkligen tycker är helt underbart. Det maltesiska folket har verkligen lyckats bevara gamla sunda värderingar där människan går före materiella ting och det älskar jag.

Första egna glassköpet

Förra veckan parkerade glassbilen vid lekplatsen intill skolan. Min dotter och hennes bästis rusade genast dit, dottern med ett 10 centsmynt i högsta hugg och hennes kompis med en 50-centare. De höll just på att leka med sina mynt och såg chansen att använda dem när glassbilen kom. Jag visste att glassen kostade 1 euro och antog att de skulle komma tillbaka tomhänta, men tji fick jag! Två minuter senare kom de farandes med varsin liten mjukglass var. 

Min son blev genast exalterad och ville köpa glass han också. Han hittade ett 10-centsmynt i min väska och ilade iväg som en liten vessla. På avstånd tog jag en bildserie för att dokumentera hans första egna glassinköp någonsin.

               

Även han fick alltså köpa en – i och för sig liten – glass för endast 1 krona! Han var stolt som en tupp över att ha klarat av att köpa den själv, och jag var inte desto mindre stolt. :)

20 april 2017

Tillbaka till kindergarten

Ja, i går var den sista dagen på barnens påsklov. Vi anade att det skulle bli en jobbig morgon eftersom en veckas ledighet gjort dem vana vid att kunna ta det lugnt och se på tv på morgonen. Så blev det också. Mest motstånd gjorde min son som redan i går gjorde klart att han inte hade den minsta  lust att gå till kindergarten igen. Det hjälptes dock inte. För även om han till skillnad från sin storasyster är för liten för att ha skolplikt är ju rutiner viktiga.

Även för mig var det lite jobbigt att ha en tid att passa på morgonen. Numera lämnar jag barnen på kindergarten två dagar i veckan för att hjälpa min man som måste stressa till jobbet efteråt. I dag var det min dag att lämna, så det blev till att bita ihop och kavla upp ärmarna i morse för att få i barnen och mig själv frukost, göra oss i ordning och komma i väg.

Strumpkrångel

I vår familj är det strumpor som skapar absolut mest stress på morgnarna. Ja, du läste rätt. Båda barnen har någon slags inbyggd aversion mot dessa fotbeklädnader. Hur man än gör sitter de snett eller gör ont, och hur länge man än sitter och drar i sömmar och pillar med detaljer så sitter de aldrig bra. ALDRIG!

Lillebror, som är av den mer anpassningsbara och beskedliga sorten, brukar ge med sig efter en stund, men storasyster är envisare och mer motsträvig än en åsna med morotsabstinens. Man skulle kunna sitta i en timme och fixa och dona med hennes strumpor utan att hon blev nöjd. Lätt! Men eftersom tider måste passas och skolan förmodligen inte accepterar strumpkrångel som ett giltigt skäl till sen ankomst, måste vi varje morgon tillslut ge upp och försöka övertyga henne att det är bra som det är.

Det är lättare sagt än gjort med ett intelligent och egensinnigt barn som vårt, som inte på något vis kan överlistas, lirkas med eller mutas – ett dominant drag som ärvs på mödernet. Hon håller fast vid sin ståndpunkt oavsett vad man påstår och sneda strumpor är det värsta hon vet. Faktum är att strumpor som koncept inte är något hon gillar eller förstår sig på överhuvudtaget, och om hon fick skulle hon gå strumplös året runt.

Det här är något som naturligtvis skapar både stress och en hel del bråk (läs: det driver oss fullständigt till vansinne). Det här är ju förstås inte är ett optimalt sätt att börja dagen på, men på något sätt kommer barnen ändå iväg till kindergarten varje morgon med strumpor på båda fötterna, och bara det är ju ett mirakel. Fast helt ärligt längtar jag lite till när strumpproblemen (förhoppningsvis någon gång i en inte alltför avlägsen framtid) blivit ett minne blott, som vi kan skratta åt i efterhand. Fram tills dess är det min stora förhoppning att någon uppfinner strumpor som man kan spreja på foten för perfekt passform. 

SNÄLLA, KAN NÅGON UPPFINNA SPREJSTRUMPOR?!

17 april 2017

Inte så billigt med mat på Malta

Man kan lätt få för sig att det är så mycket billigare att leva på Malta, men det är inte riktigt sant, som jag varit inne på tidigare. Mat är inte nödvändigtvis billigare, men det beror på vad man äter och var man handlar. För några månader sedan blev vi överlyckliga när vi hittade det nyöppnade Greens i Swieqi. Där är det stort, rent och fräscht med mycket att välja på. De har till och med en del ekologiskt, vilket inte är så vanligt här. Enda problemet med Greens är att det är dyrt.

Äntligen hittat en prisvärd mataffär

Vi hörde talas om Lidl direkt när vi kom hit och alla sade att det var så billigt där. Min man gjorde då ett försök att ta sig till Lidl i San Gwann, som ligger närmast oss, men var inte säker på var han skulle hoppa av och hamnade ända borta i Mosta och kunde knappt ta sig hem därifrån. Efter det kom vi liksom av oss lite med att försöka ta oss till Lidl. Men för ett par veckor sedan frågade jag en väninna exakt hur man tar sig dit härifrån. Så en söndag gjorde vi äntligen slag i saken och åkte dit. Dessvärre hade vi inte kollat öppettiderna och blev ganska snopna när vi kom dit och upptäckte att det var stängt på söndagar! 

San Gwann ganska trevligt

I närheten av Lidl, alldeles intill busshållplatsen Balal finns dock en väldigt trevlig liten lekplats där barnen kunde leka och få ut något av bussresan. 

    

Vi tyckte förresten att området var ganska trevligt. San Gwann är absolut mer genuint maltesiskt än de områden vi brukar röra oss i, men det är också lite fattigare. Vi fick båda lite ghettokänsla där, men absolut inte på ett negativt sätt. Det var lugnt och trivsamt, bara att man kunde se och känna av att folk där inte hade det så väldigt gott ställt. Här kan man hitta ett bra boende för några hundra euro i månaden. Nackdelen är dock att det inte går så många bussar här.

    

Bra priser och utbud

Några dagar senare gjorde vi dock om resan och kunde äntligen utforska butiken. Det var tur att vi gjorde det, för även om butiken i likhet med de Lidl-butiker vi varit inne i förut inte är så trevlig att gå runt i, är priserna och utbudet värt det. Några vegetariska quorn- eller sojaprodukter kunde vi inte hitta, men däremot en hel del ekologiskt, som pasta, ris, yoghurt, torkad frukt, konserver och kex. Här kan man dessutom hitta billiga ekologiska ägg! En annan sak som vi uppskattar mycket är att de har en liter grekisk/turkisk yoghurt för bara 2,5 euro. Alla andra affärer vi letat i har sålt en halv liter för det dubbla! Däremot hade de inget ekologiskt frukt och grönt, men de har de (i begränsat utbud) på Greens.

Efter upptäckten av Lidl har vi faktiskt mer eller mindre slutat att handla på Greens. Eftersom priserna är 20 till 50 procent lägre på Lidl finns ingen anledning att handla på Greens även om det är närmare. Min man storhandlar numera själv på Lidl en gång i veckan. Behöver vi göra mindre inköp under veckan gör vi det på Corner Store som ligger nära oss i Swieqi. Deras priser är också billigare än Greens och vi kan köpa (svindyra) quornprodukter som vi behöver. Vi har redan sparat en massa pengar på att byta mataffär och mer lär det bli. Hurra!

 

15 april 2017

Ändrade planer

När man har ledigt och det är fint väder vill man naturligtvis passa på att göra något kul. I går föreslog jag att vi skulle åka till Mellieha där det ska vara väldigt fint med trevliga stränder. Vi kollade därför upp när bussen skulle gå och gick till busshållplatsen och väntade…, och väntade…, och väntade… Tillslut kom den, 25 minuter försenad, men var då så full att den åkte förbi. Vi var med andra ord inte de enda som kommit på tanken att åka dit. Eftersom bussarna dit bara gick en gång i halvtimmen hade vi ingen lust att chansa utan ändrade våra planer. Vi bestämde oss för att åka till Bugibba istället.

Hittade ett bra matställe

I Bugibba finns inte så mycket stränder men är väl värt ett besök. När vi kom dit trivdes vi genast. Bugibba har en helt annan atmosfär än Sliema. Mer genuint och maltesiskt på något sätt. Det var lugnt men ändå liv och rörelse. Vi tänkte båda två att det nog är ett bra ställe att bo på. Redan när vi närmade oss staden på vägen dit med bussen var vi imponerade över att landskapet var så grönt. Det har vi aldrig upplevt på Malta förut.

Vi var redan hungriga när vi kom dit. På andra sidan gatan från busshållplatsen låg den trevliga restaurangen PASH med mycket att välja på för oss vegetarianer. Även veganer kan hitta en hel del här. Mysigt, trevlig personal och fräsch, hälsosam mat!

   

Promenerade längs strandpromenaden

När vi blivit mätta och belåtna promenerade vi längs vattnet bort mot Bugibba Square där det är liv och rörelse och alla turister samlas. Det var en riktigt trevlig promenad med utsikt över det klarblåa vattnet och palmer längs vägen.

                  

Ju närmare vi kom Bugibba Square, desto mer folk fanns det i rörelse. Här fanns det väldigt mycket turister som samlats på uteserveringar och pubar vid torget för att njuta och umgås i solen.

      

Vi hade egentligen inga större planer utan ville bara se något nytt. Men sonen behövde nya solglasögon eftersom de gamla gått sönder. Han ville ha gröna, sade han, men det var lättare sagt än gjort att hitta några alls. Det fanns flera småbutiker som sålde solglasögon och andra typiska turistsaker, men nästan ingen hade solglasögon för barn.

När jag nästan gett upp och vi var på väg tillbaka gjorde jag ett sista försök i en butik längs vägen. Bingo! Gröna, coola solglasögon funna! Min son hade då redan bäddat ned sig i vagnen för en middagslur men blev jätteglad för dem och satte på sig dem innan han somnade. Vill ni veta mer om vad man kan göra i Bugibba kan ni göra det till exempel här.