Månadsarkiv: mars 2017

Annons

Maltesisk skola/kindergarten kräver mycket engagemang

29 mars 2017

Hemma från kindergarten

Både i dag och i fredags har lärarna haft något slags möte på eftermiddagen som gjort att barnen bara gått i förskolan till 11.45. Det här har hänt flera gånger under de fyra månader som vi haft barnen (först bara dottern, och sedan båda) på kindergarten här. På sistone har det varit extra mycket tidig hämtning och annat engagemang i och med exempelvis Fun Day och Parents Day. Att hämta tidigt går i och för sig ganska bra när man som jag inte behöver ta ledigt från något jobb, men helt ärligt är jag lite less på allt just nu.

Giltigt skäl krävs för frånvaro

Både i fredags och i dag har jag därför låtit barnen vara hemma från kindergarten. I sonens fall är det inga problem. Han är bara tre år och har ingen skolplikt än. Jag kan därför bestämma själv hur mycket han ska gå dit. Men i dotterns fall är det svårare. När man har fyllt fem år är man, som jag tidigare nämnt ”legal”, det vill säga skyldig att gå i skolan eller kindergarten. Det innebär att hon inte kan vara frånvarande utan giltigt skäl. I fredags drog jag till med en vit lögn och sade att dottern hostade. Det gjorde hon visserligen, men inte så mycket att det var ett skäl att vara hemma.

I morse var det min man som bad mig vara hemma med barnen eftersom han var dödstrött och inte kände sig upplagd för att åka med barnen till kindergarten innan jobbet. Vi kunde knappast dra till med samma lögn igen så min man ringde till skolan och sade att både han och jag är sjuka och det därför var nödvändigt att hålla barnen hemma. Han blev då ombedd att skriva ett brev som ska lämnas till skolchefen som förklaring. Förklaringen ska sedan godkännas av henne. Jag har nyss författat brevet som min man får skriva ut och lämna in. Vad som händer om den inte blir godkänd vet jag inte. Men hon kan knappast säga någon om det. Som utlänningar har vi ju ingen släkt som kan ställa upp och hjälpa till med hämtning och lämning.

Utflykter

I går var min dotter på utflykt till Gymstars. Egentligen var utflykten planerad till den 15 februari men blev sedan uppskjuten till 17 mars, och sedan ännu en gång, till i går. Faktum är att jag glömt bort det helt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att skolan skjutit upp det två gånger. Ingen påminnelse har vi fått heller. Det var alltså tur att de bara skulle ha vanliga kläder och vanlig lunchlåda med sig, för om det hade varit något speciellt hade jag ingen koll på det i och med att jag helt glömt bort det.

Redan den 11 april är det dags för nästa utflykt som ska gå till den lilla byn Manikata. Alla utflykter kostar naturligtvis pengar. Utflykten till Gymstars kostade 5,35 euro. Nästa utflykt till Manikata kostar 6 euro. Nästan all kommunikation från skolan sker via lappar som läggs ned i barnens plastfickor. Om det är mycket information med många detaljer får vi mejl. Det händer till och med att vi blir ombedda att skriva ut dokument, skriva under och ge till skolan. Har man, som vi, ingen skrivare är det lite bökigt. Min man brukar få skriva ut sådant på sitt jobb.

Den första informationen från skolan om utflykten till Gymstars.

IMG_20170329_181650_resized_20170329_061704089

Informationen om utflykten till Manikata.

Konsert

Förutom allt det här har barnen, både i kindergarten 1 och 2 varsin konsert den 5 april. Vi har fått biljetter till det så att vi båda kan gå och titta. För min man är det förstås omöjligt. Han jobbar som rekryterare och måste verkligen jobba så mycket som möjligt. Så det blir jag som får gå dit. Trevligt i och för sig, men det sätter verkligen press på föräldrarna att de har så mycket aktiviteter. Man vill ju inte göra sina barn besvikna genom att inte dyka upp.

Dessutom ska barnen ha speciellt kläder på sig på konserterna. Min dotter måste ha vita shorts, vit t-shirt och pann- eller handledsband. Och det måste vi köpa för att de ska ha det en enda gång på konserten som bara varar i kanske en halvtimme. Vita shorts och t-shirt kan man visserligen använda igen, även om jag aldrig skulle köpa det till min dotter. Vitt är inte en så praktisk färg när man har barn som klättrar och krälar om vartannat. Men pannband och handledsband? Varför?!

IMG_20170329_181942_resized_20170329_061956940

Biljetter och klädinstruktioner.

Sonen kommer dessbättre ha kläder som inte kräver specialinköp. Han ska ha blå jeans och ljusblå t-shirt. Det står inget om att tröjan inte får ha något mönster så han får ha sin pyjamaströja som en ljusblå med bilar på.

Ombokning av Parents Day

Eftersom just dotterns lärare hade fått förhinder under Parents Day för några veckor sedan har vi nu fått ett nytt datum som infaller i morgon. Precis som vanligt innebär det att hon inte kan gå i skolan alls eftersom läraren är upptagen med kvartsamtal hela dagen. Sonen kan gå som vanligt men det är väl knappast någon mening om hans syster ändå måste vara hemma. Han är ju för ung för att ha skolplikt, som tur är. Med andra ord innebär det att båda barnen är hemma i morgon också – och på fredag, för den delen. På fredag också? Japp, jag finns nyss veta av min man att det är en nationell helgdag – en av väldigt många på Malta – så då är vi hemma hela familjen.

IMG_20170329_182227_resized_20170329_062350744

Info om nya tiden för kvartsamtal.

Kvinnofälla

Med tanke på allt engagemang som krävs av en när man har har barn i kindergarten och skolan är det i princip omöjligt för en mamma att jobba heltid. I alla fall om det inte finns släkt och vänner som kan ställa upp. Grannen – som har barn i den dyra privatskolan St Michael – berättade att hon sparar ledighet för sådana dagar när hon måste hämta tidigt eller vara hemma för att skolorna är stängda. Hon var glad över att hon har en förstående chef som vet hur det är att ha barn.

Det här gör att de flesta arbetande mödrar faktiskt jobbar deltid för att klara av allt. Jag ser dock ofta far- och morföräldrar hämta och lämna barnen, vilket måste vara skönt om man nu skulle vilja satsa på sin karriär. För oss utlänningar är det dock lite mer problematiskt. De flesta av oss har ju ingen släkt här som kan ställa upp.

Hjälper varandra

Min ryska väninna som har en dotter och en son i samma klasser som mina barn har samma problem. Hon har dessutom en bebis och jobbar hemifrån. Hur hon klarar av allt övergår mitt förstånd. Vi har dock bra kontakt och hjälper varandra. Jag har hämtat hennes barn en gång och i fredags ringde hon för att be om hjälp igen. Hon befann sig långt från skolan på ett möte och kunde inte komma i från. Jag hade mejlat henne på morgonen om att jag skulle hålla barnen hemma, men det hade hon inte sett, vilket uppdagades först senare.

Missförstånd

För mig var det inga problem att hämta hennes barn så jag sade att jag gärna ville hjälpa till. När vi en stund senare var på väg till skolan ringde hennes väninna till mig och sade att min vän nyss insett att jag var hemma med barnen och att jag därför inte behövde hämta hennes barn. De satt båda i bilen och åkte i ilfart mot skolan för att hinna i tid. Jag sade att det inte var något problem för mig att hämta dem men de insisterade på att jag skulle låta bli.

Lite senare fick jag ett mejl från min väninna där hon bad om ursäkt för att hon inte insett att mina barn inte varit i skolan och att hon var jätteledsen för att hon förstört min dag – vilket hon inte alls hade. Faktum är att vi gick till Luxol där barnen lekte i flera timmar.

IMG_20170324_123129_resized_20170329_123442235   IMG_20170324_124305_resized_20170329_123411236IMG_20170324_125024_resized_20170329_123343109   IMG_20170324_131023_resized_20170329_123325635

Insamlingar vanligt

Förutom alla aktiviteter som kräver engagemang från föräldrarna är det också väldigt vanligt att man får hem lappar där man anmodas att skänka pengar till insamlingar- så kallad fundraising. I julas skulle vi skänka pengar till Malta Community Chest Fund för välgörande ändamål, vilket ju är jättebra. Vi skänkte också mat för samma syfte.

På sistone har det varit en del insamlingar där pengarna gick till skolan, till exempel på Fun Day då vi skulle sponsra våra barns Fun Run (som aldrig blev av). Härom dagen fick vi nedanstående lapp med rubriken My Healthy Eating Pledge, där syftet är att vi ska äta mindre söta produkter. Poängen är att vi ska skänka samma summa pengar som vi skulle ha lagt på sötsaker och läsk. Som vanligt ska vi kryssa för motsvarande antal cent – i det här fallet 25 cent – som summan vi valt att skänka. Som mest är det alltså 5 euro, vilket ju inte är några stora summor, men har man flera barn så kan det bli en del.

Pengarna lägger man sedan i ett kuvert med ens barns namn som man förseglar och lägger i plastflickan som följer med i skolväskan. För pengarna ska skolan köpa in ett par sparkcyklar, och det är ju faktiskt positivt. Det är första gången jag har varit med om att de insamlade pengarna ska gå till något väldigt konkret som direkt gynnar barnen.

IMG_20170329_182053_resized_20170329_062403031

Less på allt 

Helt ärligt är jag lite trött på allt sådant här. Vi har bara varit inne i det maltesiska skolsystemet sedan i november, men redan nu känner jag mig less. Det blir dyrt i längden, kräver engagemang som drar tid och energi och det är himla tröttsamt. Jodå, jag är helt för att man ska engagera sig, men när det går ut över ens fritid och hindrar en från att jobba, då är det för mycket!

Annons

Måste söka maltesiskt barnbidrag

28 mars 2017

Myndighetstjafs

En sak som kan vara bra att veta innan man flyttar utomlands är att man kan räkna med en massa tjafs med myndigheter, både hemma i Sverige och i det land man flyttar till. Eftersom vi ville göra allt korrekt fyllde vi i blanketter hos Fk och skatteverket för att tala om att vi tänkte bo utomlands i ett år. 

Blev av med barnbidraget

Redan i december förra året blev jag av med barnbidraget. Detta trots att jag fortfarande hade föräldrapenning för min son och därmed fortfarande var inne i det svenska skattesystemet. Jag har haft kontat med Fk många gånger i ärendet utan att bli klokare. Lite då och då har det kommit ett brev från dem som i princip har sagt att utredning pågår.

För några veckor sedan fick jag veta att Fk i Sverige skickat en förfrågan till motsvarande myndighet på Malta för att ta reda på om jag sökt barnbidrag här. Det har jag inte, men för ett par dagar sedan fick jag ett mejl från en man på Social Security Department angående att Fk haft kontakt med dem. Han ville att jag skulle söka maltesiskt barnbidrag, alltså Children’s allowance och bifogade en blankett. 

Eftersom blanketten inte var helt lätt att fylla i ringde jag honom nyss för att få instruktioner. jag och min man måste tala om vad vi haft för inkomst för två år sedan, alltså 2015, eftersom det är den inkomsten som beslutet grundas på. Maltesisk barnbidrag är nämligen inte något som alla får. Det beror på vad man har för gemensam inkomst.

Det konstiga är ju att de baserar beslutet på vad vi haft för inkomst i Sverige år 2015. Svenska löner är ju betydligt högre än maltesiska och därför blir det ju knappast rättvisande med tanke på att jag just ni inte har någon inkomst alls och min man har en maltesisk lön. Men okej, det är bara att göra som man blir tillsagd.

Får mellanskillnaden från Fk

Så vad händer sedan? Jo, beslut kommer att tas om huruvida vi har rätt till maltesiskt barnbidrag och i så fall hur mycket vi har rätt till. Om den summan är lägre än vad vi hade fått i Sverige – och det kommer den garanterat vara – så kommer Fk att lägga till resterande så att summan blir densamma som den skulle ha varit om vi bott kvar i Sverige. Komplicerat är bara förnamnet och jag är heligt less på sådant här myndighetstjafs.

Faktum är att de flesta svenskar som åker utomlands under en längre tid låter bli att tala om det för myndigheterna för att undvika sådant här. Jag känner till flera exempel där endast den som jobbar i utlandet – oftast mannen – skriver ut sig, medan kvinnan och barnen fortsätter att vara skrivna i Sverige. Ibland önskar jag att vi gjort på samma sätt, för det här tar så oerhört mycket energi.

Ett viktigt tips är att kolla upp NOGA med Skatteverket och Fk om vad som gäller så att ni inte får några dåliga överraskningar!

Annons

Kalas och sonens födelsedag!

22 mars 2017

Sonen fyller 3 år i dag!

Ja, i dag är det sannerligen en stor dag. Min minsting är nu en stor pojke som fyllde 3 år tidigt i morse. Hurra, hurra, hurra! Han har redan fått födelsedagskort och några böcker som mormor skickat, och jag har beställt muffins som han fick ta med sig till kindergarten i morse. Eftersom jag hade tänkt beställa muffins när dotter fyllde år, visste jag vilka regler skolan har när det gäller sådant. Instruktionerna var att man bara får ta med ”plain” sockerkaka, eller muffins, det vill säga enklast möjliga utan smaksättning. När jag beställde dem från bageriet i måndags sade expediten att de brukar sätta kristyr och en non-stop ovanpå när de gör muffins som ska tas med till skolan, men jag tackade nej till det eftersom jag inte ville riskera att skolan skulle säga nej. 

IMG_20170321_155836_resized_20170321_035854911

Enkla, odekorerade muffins – för säkerhets skull.

Förmodligen kommer vi låta lillebror öppna någon present redan i kväll, men vi kommer också att fira i helgen med våra vänner i Sliema.

Dotterns första kalasinbjudan

Förra veckan blev min dotter överlycklig när hon fick sin första kalasinbjudan av en klasskompis. Själva festen ägde rum i måndags kväll mellan 18.30 och 21.00. Jo, du läste rätt. Kvällen innan en vanlig förskoledag, alltså. Såg jag fram emot det? Inte så mycket. Var det kul då? Nix! Det vill säga, inte för mig, men dotter hade kul och det är ju det som är huvudsaken.

Så hur går ett maltesiskt barnkalas till? Faktum är att jag redan hade blivit varnad för att de är väldigt påkostade. Inte för att det är något problem med det, men det ökar pressen på en som förälder att göra likadant som ”alla andra”.

Kalaset var på leklandet Funland, som jag har berättat om förut. Det är för övrigt väldigt vanligt att man har barnkalas där, liksom i andra lokaler som passar för ändamålet. Att ha ett enkelt kalas hemma är tydligen inte så vanligt. I kalaspaketet ingår förstås både mat, tårta och godis, men också så kallade ”animators”, alltså lekledare som är utklädda i fina kostymer. Eftersom det var en flicka som fyllde år var det naturligtvis ett prinsesstema den här gången. Här kommer lite bilder från kalaset. Av respekt för barnen har jag bara med bilder som är suddiga eller på långt avstånd så att deras ansikten inte syns tydligt.

IMG_20170320_200802_resized_20170322_082142373   IMG_20170320_200819_resized_20170322_082159122IMG_20170320_201252_resized_20170322_082234071   IMG_20170320_201259_resized_20170322_082304182IMG_20170320_201736_resized_20170322_082342303   IMG_20170320_201858_resized_20170322_082408757

Ofrivillig köttätning

Jag befann mig i vuxenrummet när barnen fick sin mat. (Jag hade för del delen ingen aning om att mat skulle serveras så vi hade ätit innan vi kom.) så när de andra föräldrarna sade att barnen åt rusade jag dit för att titta. Av erfarenhet vet jag att malteser är väldigt oförstående när det gäller vegetarisk mat så jag undrade vad dottern åt. Jodå, mina farhågor besannades. Hon hade nämligen fått i sig några tuggor av en hamburgare! När jag informerade henne om att det var kött i hamburgaren såg hon förskräckt ut och ville inte ha mer. Hon är ju van vid quornburgare som smakar nästan likadant, så det var inte lätt för henne att veta.

Här sitter dottern med sin kompis lillebror som går i samma klass som min son och väntar på tårtan. Min egen son hade jag inte med på kalaset eftersom jag inte visste om syskon fick följa med, men med facit i hand hade han också kunnat vara där för det var ingen som räknade barnen.

IMG_20170320_202035_resized_20170322_082503623

Kommer inte tårtan någon gång?

Fast nästan inga av barnen gillade tårtan så efteråt låg det en massa oätna tårtbitar  kvar på papperstallrikarna. jag gillade den dock starkt, så jag offrade mig och åt upp dotterns. :)

Inte billigt

Av nyfikenhet kollade jag faktiskt upp vad det kostar att ha kalas på Funland. På helger kostar de 250 euro för 2,5 till 3 timmar för 16 barn, inklusive, mat, godis, tårta och animators. Vill man ha festen på en vardag är det lille billigare, 200 euro. Om man vill bjuda in fler än 16 barn kostar det 4,50 per extra barn, om jag inte förstod fel. Vegetariska alternativ finns dock inte, men man får gärna ta med sig eget om man vill.

Kalaskvällen följde ett visst schema. När tårtan var uppäten var det tänkt att alla barn skulle leka i labyrinten den sista halvtimmen. Men då bestämde jag att vi skulle gå hem, så dottern fick hämta sin presentpåse med godis och sin lilla bok (generöst!) innan vi tackade och gick hemåt med ballongblomman i högsta hugg. Lyckligtvis bor vi nära Funland, så det var ingen lång promenad.

IMG_20170320_200605_resized_20170322_112717244

Ballonger hör till på kalas!

Annons

Guidad båttur

21 mars 2017

Båtutflykt 

I helgen var det pannkaksfestival i en slags herrgård som heter Montekristo. Vi hade funderat på att åka dit men blev avskräckta när vi kollat upp att det låg ända borta vid flygplatsen. Istället valde vi att ta en guidad båttur. Sådana finns det många av här, så det finns något för alla. Turen vi valde hette The Best Traditional 2 Harbour Day Cruise och den utgick från The Strand i Sliema, alldeles intill shoppingstråken.

Vår båttur.

Vädret var vackert om än lite blåsigt, så vi packade ned tröjor och filt och begav oss till Sliema i god tid innan det var dags att åka. Precis vid kajen låg en väldigt välplacerad glasskiosk så barnen började naturligtvis tjata om glass direkt, och med en timmes väntan till avfärd var det bara att ge efter.

IMG_20170318_125401_resized_20170320_113217056   IMG_20170318_125413_resized_20170320_113232832

IMG_20170318_125536_resized_20170320_113304750   IMG_20170318_125743_resized_20170320_113249658

Jag förstod att vi snart skulle bli hungriga allihop. Vi hade visserligen ätit lunch men båten skulle inte gå förrän vid tvåtiden. Så medan de andra åt glass lommade jag i väg till Marks & Spencer för att köpa något ätbart. Jo, de har både kläder och snacks, faktiskt. Det blev fyra ostscones och en förpackning med ingefärskakor – det var det minst söta jag kunde hitta.

Denna soliga dag var perfekt att vara vid vattnet och beundra färgerna och båtarna som gled förbi.

IMG_20170318_124224_resized_20170320_113137705   IMG_20170318_124449_resized_20170320_113205713

IMG_20170318_132437_resized_20170320_113332818   IMG_20170318_132443_resized_20170320_113350740

Barnen jagade varandra vid hamnen och skrämde slag på oss flera gånger när de gick för nära kanten, så vi var lättade när båten kom.

IMG_20170318_134700_resized_20170320_113402329

Vår båt.

Barnen ville sitta ute för att kunna se bättre, men det var inte så skönt att sitta där uppe eftersom det blåste ordentligt när vi väl lämnade kajen. Barnen var inte speciellt intresserade av att titta på utsikten utan ville mest ha något att äta – precis som jag förutspått. Men dottern gillade inte kakorna alls och sonen gillade bara kakorna, så det blev inte riktigt som jag tänkt mig. 

IMG_20170318_141137_resized_20170320_113426340

Inspelad guidning

I högtalarna ljöd en inspelad guidning som nog var väldigt intressant men som vi inte riktigt kunde lyssna till på grund av att våra barn gjorde allt för att det inte skulle finnas några som helst möjligheter att slappna av. Sonen hade redan hunnit bli lite trött och gnällde konstant. Dottern kunde inte sitta stilla och kunde inte låta bli att retas och bråka med lillebror. Njutbart? Inte direkt. Filten kom väl till pass i blåsten och vi var glada över att vi inte hade tunna sommarkläder på oss.

IMG_20170318_144337_resized_20170320_114235504

Storasyster och lillebror under en filt – mysigt.

Medan båten sakta gled fram längs de många vikarna lyckades jag ändå ta en massa bilder på allt det vackra som vi passerade. Guidningen var riktigt intressant och berättade om de historiska händelser och byggnader som gör Malta så spännande och annorlunda. Här kommer en hel drös med bilder som jag tog. Dessvärre kommer jag inte ihåg så mycket om vad guiden berättade om varje byggnad, så ni får helt enkelt komma hit och prova själva.

IMG_20170318_141259_resized_20170320_113507816   IMG_20170318_141331_resized_20170320_113531576IMG_20170318_141440_resized_20170320_113604989   IMG_20170318_141634_resized_20170320_113632287IMG_20170318_141645_resized_20170320_113653230   IMG_20170318_141723_resized_20170320_113708321IMG_20170318_141742_resized_20170320_113724575   IMG_20170318_141749_resized_20170320_113736375IMG_20170318_141803_resized_20170320_113748599   IMG_20170318_141817_resized_20170320_113802967IMG_20170318_142215_resized_20170320_113846231   IMG_20170318_142322_resized_20170320_113910699IMG_20170318_142449_resized_20170320_113924620   IMG_20170318_143347_resized_20170320_114010081IMG_20170318_143436_1_resized_20170320_114026365   IMG_20170318_143619_resized_20170320_114039880IMG_20170318_143652_resized_20170320_114057942   IMG_20170318_143804_resized_20170320_114111009IMG_20170318_144111_resized_20170320_114125019   IMG_20170318_144125_resized_20170320_114150548IMG_20170318_144221_resized_20170320_114203343   IMG_20170318_144321_resized_20170320_114219090

Lillebror somnade så småningom av utmattning i sin vagn och storasyster lugnade ned sig lite.

IMG_20170318_152527_resized_20170320_114557348   IMG_20170318_141343_resized_20170320_113544491

Så småningom kom min man på den geniala idén att vi kunde gå in och sätta oss istället. Bra val, för där såg man i princip lika bra som ute, men man slapp frysa. Dessutom var det riktigt trevligt därnere.

IMG_20170318_145822_resized_20170320_114250846   IMG_20170318_150031_resized_20170320_114341292

Dottern upptäckte snart att det fanns en trappa som ledde ned till ett par toaletter och bestämde sig genast för att prova dem. Toaletterna var ganska trevliga de med. Det hade jag inte förväntat mig av en sådan här kryssningsbåt.

IMG_20170318_150102_resized_20170320_114356253   IMG_20170318_150130_resized_20170320_114411928

Ett fint litet ”hobbit”-fönster att kika ut genom.

IMG_20170318_150201_resized_20170320_114423544

Fin inramning.

Efter cirka en och en halv timme började vi närma oss Sliema igen.

IMG_20170318_145846_resized_20170320_114311390   IMG_20170318_145906_resized_20170320_114326724

Det var en ganska lagom båttur för oss. Att ha små barn med sig är förstås ofta en utmaning, men man får försöka göra det bästa av det. Jag kan hur som helst rekommendera turen för den var både vacker och informativ.

IMG_20170318_152458_resized_20170320_114509405

”I’m flying!” (Från filmen Titanic). Skämtar bara…

Annons

Fun Day på kindergarten

16 mars 2017

Rolig dag med aktiviteter

Ja, i går var det Fun Day på skolan. Redan för någon vecka sedan fick vi mejl om Fun Day som tydligen hålls för alla kindergartenklasser varje år. Exakt vad som skulle hända den dagen framgick inte av informationen. Däremot inbjöds föräldrarna att vara med sina barn under aktiviteterna. Som vanligt fanns det också saker som vi föräldrar ombads att göra. För att ”sponsra” vårt barns ”Fun Run” – som skulle vara en av aktiviteterna, ville de att vi skulle lägga pengar i ett kuvert och skicka med barnen. Vi skulle också köpa jordgubbar, apelsiner eller vatten och lämna in till skolan dagen innan. Detta skulle skolan sedan sälja i sin ”bar” som skulle hålla öppet under dagen. Intäkterna för detta och ”sponsringen” av barnen skulle naturligtvis gå direkt till skolan. Förvirrad? Jag med, men så här är det när man har barn i skola på Malta. Man förväntas delta i skolaktiviteter och bidra med pengar både till skolan och i vissa fall till välgörande ändamål.

IMG_20170316_190643_resized_20170316_070733464

Här ombeds vi köpa saker till ”baren”.

Förvirring och försening

Så hur var det då? Dagen började lite förvirrat för min del, vilket berodde på otydlig information. I informationen vi fått stod det nämligen att dagen skulle börja 9.30. Min ryska väninna påminde mig om det dagen innan, men i går morse hade jag ändå en känsla av att det var fel och skrev för säkerhets skull ett sms och bad henne att bekräfta det. Det gjorde hon. Min man slapp med andra ord lämna barnen klockan 8.30 på morgonen. Istället kunde vi ta det lugnt och jag tog med mig dem en timme senare. 

Min son var glad över att få gå istället för att sitta i vagnen som han brukar få göra för att min man ska hinna i tid innan han ska till jobbet. Storasyster höll honom dock i handen för säkerhets skull.

IMG_20170315_090843_resized_20170316_113002459   IMG_20170315_090859_resized_20170316_113014750

IMG_20170315_091015_1_resized_20170316_113038157   IMG_20170315_091312_resized_20170316_112921699 (1)

Fast vi kom i väg senare än planerat så vi fick ta bussen en del av vägen.

IMG_20170315_091659_resized_20170316_112901415

Vid busshållplatsen.

Redan när vi närmade oss skolan började ana att jag gjort ett misstag. När jag såg min ryska väninna på väg till skolan utan sina barn visste jag det säkert – vi borde ha lämnat barnen vanlig tid! Det var alltså bara tänkt att vi föräldrar skulle komma vid 9.30 då själva aktiviteterna skulle börja. Ve och fasa! Jag avskyr att vara sen och jag avskyr ännu mer att göra fel. Med andra ord kände jag mig totalt tillintetgjord av insikten, men det var inte mycket att göra åt saken.

Jag förklarade mitt misstag för skolchefen som stod på skolgården och hjälpte till att organisera det hela. Klasserna hade redan börjat ställa upp sig på idrottsplatsen vid de olika stationer som hade förberetts. Min ryska väninna var snäll och tog med min dotter till hennes klass (där även hennes dotter går) medan jag gick med min son till hans. Även för hans lärare fick jag förklara mitt misstag men vi hade inte tid att prata om det. Det verkade inte som att hon tyckte det var allvarligt i alla fall.

Aktivitetsstationer

Snart började aktiviteterna. Vid varje station hade gympaläraren förberett hinderbanor och uppgifter av olika slag. På någon station skulle barnen balansera en liten tygpåse fylld med sand på huvudet – på någon annan skulle de springa i sick-sack runt koner eller hoppa över små hinder. Min sons klass började på den station som var roligast. Där skulle barnen åka rutschkana, krypa igenom en tunnel och gå balansgång. Min son var först inte det minsta intresserad men rycktes snart med av musiken och stämningen. Jag kröp genom tunneln med honom – till hans och lärarnas förtjusning. Eftersom man inte får ta några bilder har jag heller inga att visa upp från själva aktiviteterna. Två fotografer var dock på plats så längre fram kommer vi att kunna köpa de bilder som vi vill ha.

IMG_20170316_140149_resized_20170316_070700038

Skolans idrottsplats när den är tom.

Kunde bara vara med lillebror

Min dotter var två stationer längre bort och eftersom jag inte kunde klona mig själv mellan barnen fick jag nöja mig med att gå och heja på henne med jämna mellanrum. Det hade varit roligt för henne om min man hade varit med också, men måste man jobba så måste man. Det är tillräckligt många lediga dagar – faktiskt flest i Europa – för att det ska vara svårt få ihop logistiken. Det är bara tur att jag inte jobbar, så att jag kan vara med barnen vid sådana här tillfällen.

När gympaläraren visslade i sin visselpipa var det dags att byta till nästa station. Mellan varven var det vattenpauser förstås. Både barn och föräldrar (i alla fall jag) tyckte att det var riktigt kul och uppskattade att få röra på oss. När alla klasser hade gjort alla aktiviteter var det dags för matpaus. För att inte kaos skulle uppstå blev vi guidade av skolchefen som i sin mikrofon ropade upp vilken klass som var näst på tur att tåga ut från stadion. Sedan satte sig alla klassvis och tog upp sina matlådor på lämpligt ställe precis utanför skolbyggnaden. Även nu fick jag inse att jag bara kunde vara på ett ställe samtidigt, så min dotter fick inte ha mig som sällskap under lunchen. Lillebror är mer beroende av mig och behöver dessutom mer hjälp.

IMG_20170316_140248_resized_20170316_070713244

Här åts matlådorna.

Fun Run blev inställt

När maten var uppäten var det tänkt att det så kallade Fun Run-loppet skulle äga rum. Om jag förstått saken rätt skulle barnen springa runt hela stadion, men jag vet inte om alla skulle göra det samtidigt eller klassvis. Hur som helst gick vi – återigen guidade av den välmenande och mycket organiserade skolchefen – tillbaka till stadion. Där väntade vi på instruktioner i några minuter. Skolchefen sade något på maltesiska och jag förväntade mig en översättning till engelska. Istället  fick vi veta av läraren att det inte skulle bli något lopp. Fun Run blev till ett antiklimax eftersom skolchefen bestämt att barnen var för trötta för det. Så istället för att springa runt stadion skulle vi få nöja oss med att springa ut därifrån – fem minuter efter att vi ställt oss där.

Kanske hade det faktiskt varit bättre om loppet hade körts direkt efter alla aktiviteter, när stämningen fortfarande var hög och tröttheten inte hade hunnit befästa sig i kroppen. När man väl har vilat och fått i sig lite mat är det svårare att motivera sig, enligt mig.

Mer förvirring

När själva Fun Day var över skulle vissa barn vara kvar på kindergarten, medan andra skulle följa med sina föräldrar. Hur man skulle göra hade vi fått fylla i på ett papper och lämna till skolan några dagar innan. Jag förväntade mig att vi föräldrar som redan var där och skulle ta hem våra barn – vilket var de flesta, skulle jag tro – bara skulle kunna säga tack och hej till respektive lärare och gå. Så blev det dock inte. Istället skulle de envisas med att ta in alla barnen till klassrummen, utan oss föräldrar. Vi fick vackert stanna kvar utanför och vänta tills dörrarna öppnades och vi fick gå och hämta våra barn.

Kanske var det här en kombination av att de ville behålla kontrollen i röran, med tanke på att det var väldigt mycket folk på plats, och att vissa barn behövde hämta sina saker i klassrummen.

Till Pembroke Gardens

När allt var klart och vi fick lämna skolan var klockan kvart i elva. Jag och en annan mamma bestämde att vi skulle mötas upp på lekplatsen i Pembroke Gardens. De tog bilen och vi hoppade på bussen. För även om det är en trevlig promenad dit går det klart snabbare med buss.

IMG_20170315_115123_resized_20170316_112814547   IMG_20170315_115120_resized_20170316_112829272

Flera av dotterns kompisar var också på lekplatsen och både hon och sonen hade det jättekul medan jag satt och pratade med två andra mammor. Barnen ville förstås aldrig gå därifrån men vid tvåtiden orkade jag inte mer för jag hade inte ätit någon lunch och behövde få i mig något. Jag släpade därför med dem till det väldigt trevliga kaféet vid Marina Hotel, ett stenkast därifrån.

IMG_20170315_141542_resized_20170316_112712531   IMG_20170315_141809_resized_20170316_112656741

Där blev det sachertårta och glass till barnen och en latte till mig (plus resterna av sonens tårta förstås, moahahaha). Efter toalettbesök och kattklappning hade vi fyllt på med tillräckligt med energi för att orka gå vidare hemåt.

IMG_20170315_140939_resized_20170316_112754687   IMG_20170315_140954_resized_20170316_112742511

Fast barnen envisades med att stanna till i leksaksaffären en stund, så jag passade på att köpa ett födelsedagskort med ”Blixten MacQueen” till min sons födelsedag (medan han inte såg, förstås).

IMG_20170315_150457_resized_20170316_112638293

Bäst att sondera lite innan lillebrors födelsedag.

Efter det fick jag äntligen gå hem. Om Fun Day var en rolig dag? Absolut! Fast lite jobbig också, men det kan det vara värt.