29 december 2016
Låg kriminalitet men höga olyckstal
I förrgår satte vi oss på bussen för att åka till Sliema. Vi kom dock inte längre än till St Julians. En olycka längre fram hade skapat ett stopp i trafiken, vilket inte är ovanligt här på Malta. Vi fick med andra ord kliva av och promenera istället. Lika bra det – det är ju skönt att promenera i solen. Men faktum är att trafikolyckor är skrämmande vanliga här. Kriminaliteten är däremot låg, vilket känns betryggande, men det är ganska obehagligt att höra talas om nya dödliga trafikolyckor då och då.
”Ambulansen låter”
I skrivande stund hörs – som så ofta – ambulansens tjutande en bit härifrån. Min son, som är besatt av alla slags fordon säger förtjust ”dandidansen dåtej” – ambulansen låter, men jag får en klump magen. Visserligen vet jag inte om just den här utryckningen handlar om ännu en trafikolycka eller något annat, men ändå.
Dödlig olycka
Veckan innan jul skedde en olycka inte så långt härifrån, närmare bestämt intill busshållplatsen Swieqi 2, som vi passerar nästan varje dag. När jag skulle gå och hämta dottern från kindergarten möttes jag av den här synen – någon hade lagt ut blommor på trottoaren för att hedra den bortgångne.
Senare fick jag höra av min man att en ung holländsk kille hade avlidit i samband med att han skulle byta bil på natten. Han jobbade för samma företag som pappan i den svenska familj vi umgås med. Nu vet vi inte med säkerhet att det är just honom de här blommorna gäller, men sannolikheten är stor. Så fort det sker något allvarligt får vi höra det.
Man kan lätt tänka sig att det var på denna plats som killen mitt i natten – och kanske med en del alkohol i blodet – klev ur en bil för att kliva in i en annan, men inte uppmärksammandes av en passerande bilförare som körde rakt in i honom. Fruktansvärt tragiskt!
Vårdslös körning vanligt
Något man bör vara väl medveten om och uppmärksam på är att folk ofta kör fort och vårdslöst här. Till och med malteserna själva är medvetna om problemet och vår favorittaxichaufför beklagade sig om det en gång. Själv kör jag inte, men min man har körkort, så egentligen skulle vi kunna hyra bil – men vi vågar inte! Kanske är vi nervöst lagda men jag respekterar min mans beslut att aldrig ge sig på att köra bil på Malta. Bara det faktum att det är vänstertrafik här är ganska förvirrande, och att folk kör som dårar hjälper inte precis. I kontrast till det kan jag dock nämna att den finlandssvenska familj vi träffade i november hyrde bil och tyckte att det var jättebra.http://blogg.alltforforaldrar.se/barnresebloggen/barnens-dag-och-nya-vanner/
Gående måste vara uppmärksamma
För några veckor sedan hörde vi talas om en annan hemsk olycka. Det var en kvinna som skulle gå över gatan i Sliema. Hon hade grönt ljus och antog förmodligen att bilarna skulle stanna. Men en bil gjorde inte det utan körde på henne och hon dog!
I ljuset av detta och med min egen erfarenhet av trafiken på Malta vill jag därför utfärda en varning. Gå inte över gatan förrän ni försäkrat er om att bilarna faktiskt har stannat! Håll alltid era barn i handen när ni ska över gatan så att ni har kontroll om något oförutsett skulle ske.
Respekt för barn
Med detta sagt vill jag också nämna att malteser är extremt barnkära och har mycket stor respekt för barn och föräldrar med barn. Det händer ofta när vi ska gå över ett oövervakat övergångsställe att bilar stannar på respektfullt avstånd och blinkar med sina blinkers för att kommunicera att de tänker stå stilla tills vi gått över.
Det har också hänt att vi varit tvungna att gå över gatan på ett ställe utan övergångsställe. I väntan på att bilarna skulle stanna har det då dykt upp någon gubbe som helt sonika ha gått ut en halvmeter i gatan och spärrat ut armarna för att stoppa trafiken så att vi skulle kunna gå över.
Det verkar vara inbyggt i den maltesiska mentaliteten att hjälpa mödrar/föräldrar med barn. Det här är naturligtvis extremt tacksamt och något jag uppskattar oerhört. Men jag är ändå lika försiktig som jag alltid varit sedan vi kom hit. Fortfarande känns vänstertrafiken inte helt naturlig och jag kommer ofta på mig själv med att se mig för åt båda håller sex, sju gånger innan jag går över gatan. Ibland vänder jag mig om och kollar bakom mig också, för säkerhets skull.
Helvetestunneln
Det absolut värsta stället jag vet är tunneln som separerar det lugna Swieqi (där vi bor) från Paceville och St Julians som kryllar av folk, trafik, restauranger och butiker. Jag kallar den för helvetestunneln, eller The Tunnel of Hell, och ni kommer snart att förstå varför.
Ja, här är den, den så kallade ”Tunnel of Hell”. Varför kallar jag den så? Den ser väl inte så märkvärdig ut, eller? Mm, det kan man tro, men problemet med den här tunneln är att både bilar och gående måste använda den. Om ni tittar närmare på bilden nedan ser ni att endast ett vitt streck i marken markerar gränsen mellan biltrafik och gående.
Det här området är bara max sjuttio centimeter brett, vilket är väldigt problematiskt om man har barn med sig. Framför allt om man har småbarn.
Är man två vuxna kan man ju ta ett barn var. Jag har dock gått här själv ett antal gånger, med sonen i vagnen och dottern mellan mig och vagnen – att gå bredvid varandra är helt omöjligt. Kommer det bilar samtidigt som man befinner sig i tunneln blir det trångt. Livsfarligt!
Det här området ska enligt mina grannar göras om så att gångtrafiken och biltrafiken separeras, men det kommer ta några år innan det sker. Jag skulle önska att de kunde installera stoppljus och övergångsställe här under tiden så att man aldrig behövde dela det här trånga utrymmet med bilarna. Jag funderar faktiskt på att skriva ett brev till politikerna om det. I så fall uppdaterar jag er om det.
Nåja, det får väl räcka med varningar om den maltesiska trafiken nu. Var rädda om er därute! Snart är det ett nytt år med nya möjligheter. Kram på er!