18 november 2016

Jämförelse mellan Malta och Sverige

I dag har vi bott i vår lägenhet i Swieqi på Malta i exakt en månad. Vi börjar känna oss hemma och har fått koll på hur saker fungerar (och inte fungerar). Därför känner jag mig redo att sammanställa en liten jämförande lista med för- och nackdelar med att bo på Malta – både små och stora saker.

Fördelar med att bo på Malta

• Malta är så litet att det är nära till nästan allt
• Det är varmt (med svenska mått mätt) större delen av året
• Nära till havet nästan var man än bor
• För svensk- och engelsktalande är det lätt att få jobb
• Det är lätt att hitta hyresrätter
• Låg skatt som stiger med högre inkomst
• Så gott som alla pratar engelska (endast på landsbygden envisas folk med att bara tala maltesiska)
• Malteser är väldigt vänliga och hjälpsamma
• Malteser är barnvänliga och förstående gentemot barnfamiljer
• På de större orterna är folk vana vid utlänningar 
• Alla slags tjänster är billigare – allt ifrån att äta ute och åka taxi till att klippa håret
• Allt man behöver finns lättillgängligt (undantaget bäddmadrasser och osthyvlar)
• Även utanför de mest tätbebyggda områdena är det levande med många små butiker
• Gratis wifi på alla lekplatser
• Gratis toaletter på de flesta lekplatser
• Det finns många gamla historiska byggnader, framför allt i Valletta
• Det finns många svenskar på Malta, speciellt i Sliema, så det är lätt att hitta svensktalande kompisar till sina barn eller egna vänner att utbyta tankar med och få hjälp av

Nackdelar med att bo på Malta

• Vägarna är extremt trafikerade, vilket ger avgaser och buller
• Folk kör som dårar, så man måste vara mycket uppmärksam när man ska över gatan
• Dåliga trottoarkanter som ofta är smala, trasiga eller sneda, vilket är extra jobbigt om man har svårt att röra sig eller har barn/barnvagn
• Soppåsarna ställs ut på trottoarerna,, vilket begränsar framkomligheten ytterligare
• Bussarna är ofta försenade, överfulla, eller kommer inte alls, speciellt under rusningstrafik
• Väldigt lite naturlig grönska
• Mycket myggor under en stor del av året
• Mycket flugor som kommer in i i bostaden 
• En del malteser är lite less på utbölingar, vilket gör att de inte alltid är lika trevliga mot en i t.ex. matbutiker. Problemet verkar dock störst utanför de mest utlänningstäta områdena.
• Dyrt med mobilabonnemang
• Krångligt att skaffa bankkonto och id-kort
• Leksaker är svindyrt!
• Det tar mer än en vecka att skicka post mellan Sverige och Malta, i båda riktningarna
• Digitaliseringen har inte kommit så långt, vilket gör att hemsidor ofta är dåligt uppdaterade. För att få rätt information bör man ringa.
• Svårt att få tag i ekologiska produkter
• Mycket tillsatser i matvaror

Det var allt jag kunde komma på just nu. Kanske uppdaterar jag listan framöver.

Hemmastadda

Så hur trivs vi här då? Bra! Faktiskt jättebra! Trots att vi har upplevt anpassningen som stundtals förvirrande och besvärlig tycker vi att det är väldigt lätt att känna sig hemma här. Det går inte att komma ifrån att det är mycket som är annorlunda här. Att det tar energi att ta reda på hur saker fungerar och anpassa sig till ett liv i ett nytt land är egentligen inga konstigheter. 

Vi känner att livet flyter på rätt bra nu. Speciellt tacksamma är vi för att vår dotter ser fram emot att gå till kindergarten varje dag och för att vi har en sådan fin och modern lägenhet. Om bara lillkillen kunde få barnomsorg snart så att jag kan börja jobba vore det ännu bättre.

Inte första gången vi bor utomlands

Både jag och min man har bott utomlands förut. För min del är Malta det fjärde landet jag bott i i mer än en månad.

2001 var jag guldsmedslärling i Sverige och fick stipendium som gjorde att jag kunde åka till Florens i en månad och gå en kurs smyckesdesign. Kursen visade sig vara ganska värdelös för mig eftersom jag inte kunde någon italienska då, och endast en av lärarna kunde engelska. Detta trots att det stod i informationen om kursen av den gavs på båda språken. Jag gav därför upp efter halva tiden och betalade bara halva kursavgiften. Men jag fick vara i Florens en hel månad!

2004 var jag fortfarande guldsmedslärling och fick ett EU-stipendium för att vara lärling i ett annat EU-land. Min mäster i Sverige kände en guldsmed i Turin i norra Italien så jag var guldsmedslärling där i tre månader. Jag vantrivdes på verkstaden för att min mäster inte var så snäll mot mig, men jag älskade att vara i Italien och jag fick chansen (läs: var tvungen) att lära mig italienska.

2010 följde jag efter min pojkvän (nuvarande man) till södra Kina där han jobbade som engelsklärare via det som nu heter Goxplore. Han var där i nästan sex månader och jag var där i fyra månader. Där kan man snacka om kulturkrock och jobbigt att anpassa sig! Men det gick bra det också och jag är oerhört tacksam över att ha fått chansen att bo där under en längre tid. Det är en chans som inte dyker upp så ofta.

2010 bodde vi även i Luxemburg. Bara någon månad efter att ha kommit hem från Kina fick jag nämligen veta att jag blivit vald att få göra betald översättningspraktik på den svenska översättningsenheten på EU-parlamentet i Luxemburg. Jag hade sökt ett helt år tidigare och hade helt glömt bort det så det kom verkligen som en glad överraskning. Vi var där i tre månader. Jag blev – som de flesta blir – erbjuden förlängning i tre månader till, men blev tvungen att tacka nej av personliga skäl. Men jag älskade varje sekund av att bo i Luxemburg, mer för själva platsens skull än för chansen att översätta för EU-parlamentet, faktiskt.

Med andra ord har jag stor erfarenhet av att bo utomlands, men det är ändå alltid lite jobbigt med allt nytt. För mig är det dock en av livets kryddor. Att det är jobbigt innebär ju att man utvecklas och växer, och det är underbart!

Ett råd jag vill ge alla unga som vill resa och se världen: sök stipendier! Det gjorde jag och det har gett mig fantastiska möjligheter!

15 november 2016

Klockan 03.49 för fem år sedan föddes min dotter, min förstfödda på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Det är självklart ett av de största ögonblicken i mitt liv. Redan då var min lilla tjej en sällsynt närvarande och intensiv person som såg mig stint i ögonen med vidöppen blick redan när läkaren skulle lägga henne på min mage. Jag glömmer aldrig den blicken. Det var som om hon ville säga ”Här är jag, mamma! Kul att se dig från utsidan. Nu börjar äventyret!”

Tiden flyger, som vi alla vet, och vi småbarnsföräldrar känner det nog tydligast av alla. Nyss var hon ett litet ynkligt knyte i min famn – nu är hon en (stundtals) mycket förståndig liten tjej som filosoferar om liv och död och vad träd är gjorda av.

Inga muffins

Jag hade tänkt beställa 17 muffins från confectionary-butiken igår för att bjuda klasskamraterna på kindergarten. Dessvärre kom jag på det försent och hann inte göra göra beställningen i tid. Dumt! Hur som helst gjorde det inte så mycket eftersom dottern hade bestämt sig för att inte ha med sig något att bjuda på. Tur för mig!

Istället hade hon bestämt att vi skulle beställa något bara till oss och grannpojken Jack. Så efter kindergarten gick vi och kikade på utbudet. Vi hade aldrig varit där förut trots att vi gått förbi många gånger. Men det lär bli fler gånger framöver för det fanns en massa goda saker. Tårtor och kakor förstås, men också andra sötsaker och lite oväntade saker som fryst bjudmat och storpack med tortellini – allt tillverkat för butiken.

Frysdisken var full av olika sorters tårtor. Vår dotter hittade snart en vaniljtårta som hon ville ha.

Bjöd in grannen

I går på eftermiddagen var vi på besök hos grannen där barnen lekte och vi vuxna drack te. Supertrevligt! De är bjudna till oss ikväll på tårta och glass. Det ser vi fram emot.

I går kom det ett fint födelsedagskort från mormor som mottogs med stor glädje.

”Är det från Svärjet?” frågade hon exalterat. Hon har full koll på att vi befinner oss i ett annat land och säger ofta ”hemma på Svärjet”. I kväll kommer hon få ett fint kort av oss också. Japp, det är rosa med fjärilar och blommor på! Det ryktas att grannpojken Jack har gjort ett fint kort till henne också. Det blir spännande att se.

Trots att vi inte bjöd klassen på muffins blev dottern ändå firad med sång, en fin krona och en ballong. Hon verkade rätt nöjd med det och ännu bättre blir det om någon timme när det blir tårtkalas här hemma.

Första läxan

Redan i går fick vi en förklaring till varför vi var tvungna att köpa en plastmapp med lock att ha med till förskolan. I ryggsäcken låg nämligen mappen med en lapp i från läraren med instruktioner om att vi skulle ta med en tom smörförpackning att pyssla med.

I dag fick vi även en förklaring till den större mappen. Dottern har nämligen fått sin första läxa på självaste femårsdagen! I mappen läggs en bok och en boklista där läraren bokar av de avklarade läxorna.

Första läxan består av en bok om alfabetet som jag antar att vi nu måste traggla. Jodå, vi har försökt förut men vi har ett envetet barn som lär sig på egna villkor.

Det kom lite som en överraskning att det är läxor även på kindergarten här på Malta. Men vi tar såklart seden dit vi kommer. Bäst vi kan i alla fall.

14 november 2016

Firade med vännerna

I morgon fyller min dotter fem år och blir ett ”storbarn” som hon själv uttrycker det. egentligen ville hon ha ett kalas med pirattema och en massa skoj med kompisar. Men eftersom vi inte känner så många här kände vi att det var enklast att träffa våra svenska vänner på en lekplats i Sliema och sedan äta tårta på kafé. Vi bokade därför in en träff med dem i lördags eftersom hennes födelsedag infaller på en tisdag.

Som ni vet som följer bloggen så köpte jag ett par presenter i torsdags, nämligen en mörkblå klänning med glitter och röda hjärtformade öronmuffar. Hon fick dem på lördag morgon och blev hjärtinnerligt nöjd med dem. Både klänningen och öronmuffarna åka på direkt och hon bar dem sedan större delen av dagen.

Hängig

Vi skulle inte träffa våra vänner förrän på eftermiddagen så det blev en lång väntan tills det var dags att åka. Vi märkte att vår dotter var ovanligt lugn och tyst och mest låg i soffan så vi förstod att hon inte var helt pigg. Men eftersom hon inte hade några andra symtom bestämde vi oss för att åka som planerat. Bussen var självfallet försenad men det var helt okej att vänta när vädret var så vackert.

Fler presenter

Väl framme, något försenade blev det fler presenter – en snygg röd börd med vita prickar och ett vackert glittrande armband. Gåvorna togs emot med glädje om än en viss dämpad sådan. Inte likt vår dotter alls som alltid brukar vara översvallande och sprudlande.

      

Fika på Mint

Eftersom min dotter inte hade sin vanlig energi och därför inte orkade leka så mycket, styrde vi snart stegen mot det väldigt trevliga kaféet Mint som ligger mitt i Sliema. Där finns det leksaker att låna och olika kakor att välja bland. Jag och dottern valde dessvärre ett snedköp, nämligen glutenfri chokladmoussetårta med blåbär. Den smakade absolut ingenting. Blä! Men alla de andra kakorna var smaskiga.

 

Lillebror valde nog den bästa kakan av alla. Mmm, choklad…

Uträttade ärenden

Efter vår väldigt trevliga fikastund blev vi guidade av vår vän som hittar överallt i Sliema. vi behövde nämligen köpa en massa saker som dottern behöver i kindergarten. Japp, vi blev lite förvånade förra vecka när vi fick en lista på i vissa fall ganska otippade saker som hon måste ha med sig. Här kan ni se listan och förundras. Som vanligt går det at klicka på bilden för att förstora den.

Att hon behöver ha med sig ritblock, färgat papper och lim till när de ska pyssla kanske inte är så svårt att förstå – fastän lite ovant för oss svenskar. Men handtvål och papperstallrikar? Och ballonger? Men det var bara att försöka hitta allt. Min man hade hittat en del av sakerna i en stationary-butik i närheten av där vi bor, men resten hittade vi i den välsorterade affären Tower, där det finns både mat, köksutrustning, pysselsaker och mycket annat. Vi lyckades faktiskt hitta allt!

 

I morse kom jag på att jag glömt slå in ritblocket i omslagspapper för att hålla bättre, så jag fick skynda mig att fixa det. 

Uppdrag slutfört. Hoppas nu att dottern har allt hon behöver för att klara kindergartens alla prövningar. Nu måste jag skynda mig till närmaste confectionary-affär och beställa 17 enkla muffins utan smaksättning som dottern får ha med sig till kindergarten och bjuda klasskompisarna på. Jo, vi har fått instruktioner om det också. Endast sockerkaka eller muffins utan smaksättning får man bjuda på när man fyller år. Och vi lyder såklart!

11 november 2016

Hämtning på kindergarten

I går gick jag tidigare till förskolan för att hinna lämna in registreringsblanketten för att min sin ska kunna börja på kindergarten 1 i februari. Själv hade han som vanligt somnat i vagnen och missade hämtningen av sin syster. det var första gången jag hämtade henne vid kindergartens egen huvudingång.

Det var förstås en massa föräldrar som samlades för att hämta sina barn, men vi fick alla vänta tills någon öppnade den stora grinden. När det väl skedde fullkomligt vällde alla föräldrar in i byggnaden för att hämta sina barn vid respektive klassrum.

Jag tog sedan dit jag kom och gjorde likadant. Problemet var bara att jag inte hade någon aning om vilket klassrum jag skulle gå till. Lyckligtvis stötte jag på skolchefen i korridoren. Vi småpratade lite och hon visade mig var klassrummet låg.

Min dotter väntade där ensam med sin lärare eftersom alla andra barn redan hade hunnit bli hämtade. Dagen hade gått bra och hennes lärare berättade att min dotter är väldigt uppmärksam och lyssnar noga även när läraren pratar maltesiska. Hon sade också att hon skaffat kompisar men att hon inte förstår vad som sägs än.

De är väldigt restriktiva med fotografering och filmning men jag fick lov att ta en bild på klassrummet. 

Stora skillnader mellan Malta och Sverige

Jag blev ganska förvånad över hur det såg ut. Det är ju bara ett enda rum och det har ingen större mysfaktor, även om det är fint och välordnat. Men så skiljer sig också kindergarten på Malta väldigt mycket från förskolan i Sverige. Hela dagen består av ordnade aktiviteter som är förutbestämda av läraren så det finns inget utrymme för spontanitet. Den enda gången de kan leka fritt är när de har rast.

Trots att det här är ovant för min dotter trivs hon ändå. Om hon bara kunde kommunicera skulle det vara ändå bättre. Fördelen med den här sortens förskola är att de har stort fokus på att lära sig. I Sverige lär sig barnen också om bokstäver, siffror osv, men på ett lite mer lättsamt sätt – på gott och ont. Här på Malta är kindergarten en del av skolsystemet och är obligatoriskt.  Kindergarten 1 är för de mindre barnen som är 3-4 år, medan kindergarten 2 är för de som är 4-5 år. Den senare är ungefär som förskoleklass i den bemärkelsen att barnen förbereds för att börja i den ”riktiga” skolan. Därför måste barnen kunna en del innan de börjar i primary school.

Det var av just den anledningen som det inte funkade för vår dotter att gå i primary school. Hon hade inte tillräckligt med förkunskaper. Språkförbistringen gjorde knappast saken bättre. jag är jätteglad att det blev kindergarten 2 för hennes del. Även om hon fortfarande inte kan göra sig förstådd är i alla fall nivån på undervisningen mer i linje med hennes kunskaper.

På besök hos grannarna

När vi kom hem på eftermiddagen var det rätt så kyligt ute. Det var ingen idé att vara ute och leka, men jag ville inte heller att de skulle fastna vid teven. Därför kom jag på den genialiska idén att knacka på hos grannen. Vi träffade dem en gång som hastigast när vi flyttade hit men har inte umgåtts med dem. De har en son som är sju år som gärna vill leka så i går tyckte jag det var dags att göra ett försök.

Både han och hans mamma blev jätteglada för att vi knackade på. Pojken tog med sig ett par spel och leksaker och sedan satt vi i vårt lekrum en stund och spelade spel. Barnen tröttnade fort på att spela så efter ett tag lekte mina barn för sig själva medan han och jag satt och pratade. Han var en riktig pratkvarn och vi hade ett riktigt givande samtal. Jag lärde mig jättemycket!

Mitt i samtalet tyckte han dock att vi skulle gå hem till honom istället och gick och frågade sin mamma om det gick bra. Det gjorde det, så vi gick dit, och det är jag väldigt glad för. Jag blev bjuden på te och satt och pratade länge och väl med grannpojkens föräldrar medan barnen lekte för fullt. Vi hade det otroligt trevligt och jag lyckades inte slita mig därifrån förrän strax innan min man kom hem. Det känns jättekul att ha fått så bra kontakt med grannarna. Hoppas vi ser mycket mer av dem under det här året.

Presentinköp och snabbvisit i Valletta

Min dotter fyller fem år på tisdag så i dag träffade jag vår nyfunna svenska vän i Sliema för en guidad shoppingtur med henne. Hon har ju bott där sedan i augusti och vet allt som man behöver veta. Jag hittade ganska snart ett par saker som jag trodde att min dotter skulle uppskatta så efter det tog vi färjan till Valletta. Min  son tyckte förstås att det var kul att åka båt, men ville inte sitta ute utan nöjde sig med fönsterplats.

 

Väl framme tipsade min vän om att betala 1 euro för att åka van upp till stan för att slippa kämpa sig upp för de branta backarna. Ypperlig idé!

Det blev en kort promenad längs huvudgatan som lyckligtvis var en gågata så att min son slapp sitta i vagnen.

  

Han var redan rätt trött och hungrig och insisterade på att vi skulle äta nästan direkt. En orange katt visade vägen till en lämplig restaurang där den verkade komma och gå lite som den ville.

Men innan maten kom hann han bli så övermäktigt trött att han inte visste var han skulle göra av sig själv. Så det blev inte så mycket mat i magen men desto mer gnäll och gråt innan han äntligen somnade. Strax efter det åkte vi tillbaka till Sliema för att jag skulle hinna hämta min dotter.

Förvirrad vid hämtningen

När jag skulle hämta dottern förväntade jag mig att det skulle ske på samma sätt som i går, dvs. att alla föräldrar skulle springa in i förskolans lokaler för att hämta sina barn. Men som med det mesta på Malta så blev det helt oväntat. 

I dag fick vi inte gå in och hämta våra barn när grinden öppnades. Istället ställde varje lärare upp ”sina” barn på led. Alla klasser var inte ute på samma gång och till en början såg jag inte min dotter. Men så kom hon springande från ingenstans. Jag blev lite förvånad över att hon kom ensam och förstod ingenting. 

Min son var kissnödig så vi gick in och letade upp toaletterna. Där fanns konstigt nog varken toapapper eller tvål, så jag antog och hoppades att det tagit slut under dagen. När vi stod där dök dotterns lärare upp. Jag frågade om dagen gått bra och det sade hon att den hade. Sedan sade hon att min dotter i fortsättningen inte får springa till mig utan att ha fått klartecken. Jag förstod naturligtvis det eftersom läraren behöver ha koll på vilka barn som hämtats. Men jag sade till henne att jag inte fattat hur det fungerar eftersom det inte gått till på samma sätt igår. Då svarade hon ”Ja, men i går hämtade du ju henne vid klassrummet”.

Jag blev lite fundersam över det hon sagt. Jag hade förvisso hämtat henne vid klassrummet men det hade ju alla andra också! Jag följde ju bara strömmen. Hur är det meningen att man ska begripa hur man ska göra när man inte har fått några instruktioner?

Jag säger som Pippi Långstrump: ”Det är ingen ordning på allting”.

8 november 2016

I dag var jag tvungen att sitta i telefonkö på Skype och ordna ärenden med Försäkringskassan och Skatteverket. Postgången är inte att lita på, känns det som. Åtminstone går den lååååångsamt. Och det är ju ganska jobbigt när det är viktiga dokument det handlar om. Så jag fick tillstånd att fota och mejla in vissa dokument för att de säkert ska få dem. Eftersom jag var så upptagen fick min son sitta och glo på barnprogram på Youtube hela morgonen.

Redan igår när hann storasyster skulle till kindergarten men inte han blev han lite ledsen och ville följa med. Han kramade henne jättelänge och ville inte släppa taget. I dag sade han att han saknade henne och då blev jag lite ledsen för hans skull. Han ska ju inte börja i kindergarten förrän 1 februari och då hamnar han i en grupp med mindre barn. Barnen har blivit tajtare sedan vi kom hit så det är tråkigt när den ena blir ensam. Förhoppningsvis får vi plats till honom på ett daycare centre snart.

Beundrade växtligheten

Om det är något jag speciellt saknar med Sverige så är det skogen och grönskan. Här på Malta finns knappt något gräs och väldigt få träd. Det mesta är planterat men det känns lite som att sätta en blomkruka på en fotbollsplan. Helhetsintrycket är sandfärgat och ganska kargt. Med det sagt finns det ändå växter som är värda att uppskattas för sin skönhet. Här kommer några exempel som jag fotade på vägen till skolområdet i dag.

Dessvärre vet jag  inte vad något av de här träden heter, men det kanske någon av er gör? För den som skulle vilja titta närmare på den växtlighet som finns på Malta rekommenderar jag Edvard Andersons växthus i Stockholm. Där har jag själv jobbat för länge sedan, men inte med växterna.

Lekplatsbesök

Eftersom vi var väldigt tidiga lekte vi på lekplatsen intill skolområdet ett bra tag innan det var dags att hämta storasyster. där fick min son äntligen utlopp för lite energi efter att ha ugglat hemma med mig hela förmiddagen.

Pratade med Malteser

Vi var ganska ensamma på lekplatsen bortsett från en hund som verkade ha rymt från sin husse. Men efter en stund kom en mormor med sitt barnbarn och vi började småprata. Det gladde mig oerhört för hittills har jag fått intrycket att malteser inte är så intresserade av att prata med utbölingar.

Ingen genusmedvetenhet på Malta

Damen frågade om min son var en pojke och då log jag lite för mig själv. Jag har tidigare märkt att folk blir lite konfunderade när de ser honom. Han har nästan alltid väldigt färgglada kläder på sig och med sitt vansinnigt söta ansikte och ljusa lockar tror nog folk ibland att han är en flicka.

Här på Malta är distinktionen mellan könen tydlig hos barnen. Riktigt små flickor har i allmänhet klänning och uppsatt hår medan pojkarna har skjortor och långshorts eller byxor. Tendensen fortsätter högre upp i åldrarna även om det inte ser exakt likadant ut. Leggings är vanligare bland äldre flickor och träningsoveraller bland äldre pojkar. Men det finns alltid tydliga markörer i form av t. ex. färgval och jag har sällan sett en pojke i några andra färger än blått, grått och dämpat grönt. Något genustänk finns förmodligen inte här, men det stör inte mig. Personligen anser jag att alla kan ha alla färger, och jag tycker att barn med fördel kan ha färgglada kläder,  i alla fall om de själva trivs med det. Men jag lägger inga värderingar i hur andra väljer att göra.

Andra dagen på kindergarten

Min son lyckades ännu än gång somna precis när vi skulle hämta storasyster. Han som hade längtat hela dagen. Hennes lärare berättade att dagen gått bra även om det hade varit lite gråt när min man skulle lämna henne på morgonen. Men det hade snabbt gått över så fort han gått. Skönt!

Jag frågade min dotter vad hon tyckte om förskolan och fick svaret att det var lite roligt. Fortfarande är det förstås rätt jobbigt att inte kunna kommunicera, men jag hoppas att hon snart lär sig lite engelska så att det går lättare. Efter samtalet med den maltesiska mormodern på lekplatsen är jag extra glad över att hon går i förskolan och inte i skolan. Hon berättade nämligen att de tidigt får mycket läxor och hemuppgifter som kan vara stressande och krävande för både barnen och föräldrarna. Tur att vi slipper det! :)