RESEFAKTA

Resmål: Lissabon och Algarvekusten.

Syfte med resan: Att utforska Algarvekusten.

Med på resan: 2 vuxna+1 barn (1,5 år gammalt).

Typ av resa: Flygstol+hyrbil.

Flygbolag: Tap Portugal.

Biluthyrare: ALAMO EMEA.

Typ av bil: Fiat Punto.

Totalpris för flygresa tur och retur+hyrbil för fem dagar: 77 euro.

Hotell i Lissabon: Miraparque hotel.

Totalpris för två nätter inkl. frukostbuffé: 1 092 kr.

Hotell på Algarvekusten: Pinhal Sol Hotel.

Totalpris för två nätter: 38,72 EUR

Resan

Eftersom vi blivit förtjusta i Portugal under vår förra resa och börjat fantiserat om att i framtiden skaffa en extra bostad där, ville vi utforska Algarvekusten med bil. Vi bokade resan tidigt under sommaren och visste inte då att jag skulle bli gravid strax efter. Så när det äntligen bar iväg till Portugal för andra gången på några månader, var jag gravid i femte månaden och var inte alls pigg på att resa. Men resan var ju bokad och betald så det vara bara att åka ändå.

Flygresan gick bra och dottern var lugnare den här gången. Maten var som väntat ingen höjdare och vi bestämde oss för att hoppa över flygplansmaten nästa gång vi reste.

När vi kommit av och hämtat vårt bagage letade vi upp biluthyrningsstället som låg i ena änden av flygplatsen. Det var lite kö dit och vi väntade uppemot en halvtimme för att komma i tur.

När vi så äntligen hade satt oss i bilen och kunde åka iväg kom nästa problem, nämligen GPS:en. Det tog oss en stund att förstå hur den fungerade och vi hann bli ganska frustrerade innan vi fått den att förstå vart vi skulle så att vi kunde åka iväg. Nu har vi visserligen ingen egen bil hemma och är inte vana vid GPS:er, men vågar ändå påstå att den GPS vi fick med bilen var av en väldigt enkel och inte så intelligent sort.

Jag har inget körkort så min man skulle sköta bilkörningen helt själv under vår resa, vilket han tyckte var roligt. Nöjet dämpades dock snabbt av problemen vi hade med att förstå GPS:ens instruktioner. Den färd till hotellet som skulle ha tagit oss högst en kvart, tog istället 45 minuter på grund av att vi kom vilse och först hamnade vid ett annat hotell. Morr!

Dag 1: Lissabon

Frukostbuffén var inte vad jag skulle kalla någon bra hotellfrukost med skandinaviska mått. Som man kanske kunde förväntat var den ganska tråkig och enformig med te, kaffe, rostat bröd och yoghurt, marmelad, skinka och ost. Men visst, vi blev mätta i alla fall.

Vi har en bekant som bor i Portugal, närmare bestämt på Silverkusten, och hon hade lovat att komma till hotellet på förmiddagen så att vi kunde ses. Det gjorde hon också, men besöket blev mycket längre än planerat. Vi satt och pratade i hotellobbyn i ett par timmar och blev till slut så hungriga att vi fick leta upp en restaurang i närheten. Efter det gick vi tillbaka till hotellet och packade in våra saker i bilen för att åka, men vår vän dröjde sig kvar och ville prata mer, vilket drog ut på tiden.  Så det dröjde ända till tretiden innan vi kom iväg, till mitt stora förtret.

När vi väl tagit oss ur den stora rondellen i stan för att köra ut ur Lissabon trodde vi att allt skulle flyta på bra. Motorvägen var väldigt modern och lättkörd och vi var lättade över att äntligen vara på väg mot Algarvekusten.

Vi hade räknat ut att det borde ta oss cirka två timmar att komma till hotellet och vi längtade efter att komma fram till vårt hotell. Det var en varm dag och det var ordentligt varmt i bilen. AC:n rådde bot på det men det hade varit bra med något solskydd att täcka fönstren med. Jag satt och sjöng med dottern i baksätet och än så länge kändes allt bra. Efter en stund stannade vi vid en bensinmack där vi köpte glass och något att dricka så att vi kunde svalka av oss och sträcka på benen en stund. Efter vår halvtimmespaus fortsatte vi och tänkte att det nu inte borde vara långt kvar. Men så blev det inte…

Problemet med GPS:en fortsatte. Det gick nämligen inte att lägga in hotellets namn i den. Vi var tvungna att ha den exakta adressen, men hur vi än letade i våra papper kunde vi inte hitta någon adress. Så vi fick helt enkelt ringa till hotellet och fråga.

Den vi pratade med var dålig på engelska men jag lyckades förstå att vårt hotell faktiskt inte hade någon gatuadress (!!!) Vi fick därför en kryptisk beskrivning av hur vi skulle hitta dit som vi knappt begrep något av. Den bristande informationen gjorde oss ännu mer frustrerade och uppretade eftersom den inte hjälpte oss det minsta.

Vi försökte på egen hand så gott vi kunde, men blev bara ännu mer vilse. Så småningom klev vi av vid ännu en bensinstation för att be om hjälp. Där fanns det ett konstigt och synnerligen ofräscht matställe där det satt ett gäng obskyra typer med dålig hygien och noll folkvett som glodde misstänksamt på oss när vi kom. Obehagligt! Och jag behöver väl knappast nämna att vi inte fick någon hjälp där?

Det var bara att sätta sig i bilen igen. Nu var det sent på kvällen och kolmörkt ute. Vi befann oss såvitt vi visste mitt ute i ingenstans, och vi hade absolut ingen aning om hur vi skulle hitta till hotellet. Vid det här laget var jag både arg och ledsen och hade mest lust att slå någon. Kanske var det delvis graviditetshormonerna som spökade lite också, men jag tror vem som helst hade känt sig ordentligt missmodig i samma situation.

Men eftersom vi knappast hade något val var det bara att fortsätta. Vi åkte i den riktning som verkade mest logisk och ringde sedan till hotellet igen. Den här gången fick vi några riktmärken att gå efter, bland annat ett sorts vattenpark som låg i närheten. Vi fick syn på ett par som gick längs vägen så vi vevade ned rutan och frågade dem. Det visade sig att de var norrmän som hade bott där ett tag. De gav oss en vägbeskrivning som vi följde, och när vi sedan hittade skylten till vattenparken förstod vi att vi var nära så efter det dröjde det inte länge förrän vi var framme.

Vi var nu ganska hungriga så vi betalade för att äta middag på hotellet. Vi förstod att de inte var vana vid vegetarianer så vi frågade dem om de kunde göra pasta med svamp. Det vi fick var spaghetti med stekta burkchampinjoner som absolut inte var värt pengarna. Men är man hungrig så får man vara tacksam för allt, och vi var mest av allt glada över att dagen äntligen kommit till sin ända.

Dag 2: Utflykt till Albufeira

Frukosten serverades i matsalen som låg i byggnaden bredvid själva hotellet. Den korta sträckan var absolut inget problem men däremot tyckte vi att det var en klar nackdel att vi var tvungna att vara uppmärksamma när vi gick dit eftersom det gick en bilväg mellan de två byggnaderna. Det var visserligen ingen högtrafikerad väg men det kom bilar då och då, vilket gjorde att vi måste hindra vår ett-och-ett-halvt-åring från att springa iväg på egen hand.

Det var en vacker dag, och efter en medioker frukost på hotellet bad vi personalen rekommendera en bra strand som vi kunde åka till som låg relativt nära. En stund senare satt vi i bilen och var helt inställda på att det skulle bli en bra dag.

MEN, problemen med GPS:en fortsatte tyvärr… För att göra en lång och inte så rolig historia lite kortare, kan jag nämna att vi lyckades hamna på motorvägen halvvägs till Lissabon innan vi märkte att något var fel och fick vända. Det kostade oss mer än en timme helt i onödan och gjorde mig på ruskigt dåligt humör. Dottern klagade förvånansvärt lite, och kanske var det värmen som gjorde henne slö och sömnig så att hon kunde sova bort en del av tiden.

Så småningom hittade vi till en annan ort som egentligen inte var det ställe vi planerat att åka till. Vi valde att stanna där eftersom det såg ganska trevligt ut. Det visade sig vara den ganska kända staden Albufeira.

Vi var nu lite hungriga och letade snabbt upp en trevlig restaurang där vi kunde sitta utomhus med utsikt över stranden.

Efter maten tog vi en promenad i området. Det var runt 30 grader varmt, vilket är tre, fyra grader varmare än vad vi anser att det behöver vara. Vi tyckte med andra ord att det var nästan outhärdligt hett och det faktum att jag var i femte månaden underlättade inte.

Den lilla orten var ganska trevlig med en huvudgata där det fanns en uppsjö av restauranger, pubar, kaféer och butiker. Men vi kände direkt att vi inte trivdes där. Det var som att komma till en brittisk enklav vid stranden för det kryllade verkligen av engelska turister. Det var förresten ingen brist på turister från andra länder heller och det var knappt man hörde ett enda ord portugisiska där.

Från utsiktsplatsen kunde man se hela stranden. Och visst kunde vi se varför den kunde te sig lockande för andra, men för oss var den inte så intressant eftersom vi inte är några strandmänniskor och absolut inte gillar att ligga och pressa i solen.

Det blev ett ganska kort besök på ett par timmar innan vi körde tillbaka till hotellet igen. Vi föredrar pooler framför att bada i havet, helt klart.

Dag 3. Kort utflykt till Praia de Quarteira

På morgonen bestämde vi oss för att ta en liten utflykt med bilen igen. Vi frågade i receptionen efter närmaste strand och blev rekommenderade att åka till Praia de Quarteira.

Den här stranden var fin och låg nära affärsgatan. När vi kom hit var det så tidigt att den fortfarande låg ganska tom och öde, vilket var rätt mysigt.

Vi bytte om till badkläder mest för sakens skull, men ingen av oss hade lust att bada mer än tårna. Vår dotter blev rädd för vågorna och vågade sig knappt i närheten av stranden och föredrog att sitta på torra land med fötterna i den mjuka sanden.

Förutom vi var det mest fåglar och en spinkig katt som höll till på stranden. vår dotter ville springa efter och klappa men jag hejdade henne när jag såg att den satte sig för att uträtta sina behov i den jättelika sandlådan, det vill säga stranden. Stygg kisse!

Resten av dagen stannade vi vid hotellets pooler för nu var vi heligt trötta på att flänga runt. Semester ska ju trots allt innebära någon slags avkoppling och njutning.

Vår lilla tjej älskade att bada i barnpoolen och det märktes att hon njöt av solen och vattnet.

Jag passade också på att ta lite bilder på hotellområdet för att dokumentera hur det såg ut.

Inte så långt från poolerna fanns en liten lekplats. Men eftersom det var så varmt och solen låg och gassade var det inte så kul att vara där. Ett litet tak ovanför hade varit bra under heta sommardagar, och för den delen när det regnar – om det nu gör det här.

Dag 4. Tillbaka till Lissabon

Helt ärligt finns det inte så mycket att berätta om den här dagen. Vi packade våra saker, tog det lugnt vid poolerna på hotellet, åt lunch, checkade ut och åkte iväg mot Lissabon.

Att komma till Lissabon med bilen var inga problem. När vi väl kommit till motorvägen var det i princip raka vägen och gick rätt fort. Värre var det att hitta tillbaka till samma hotell där vi varit innan, Miraparque, men det gick bra det med eftersom min man förlitade sig på sitt lokalsinne istället för den totalt värdelösa GPS:en.

Vi var framme under sen eftermiddag så dagen var inte slut än. Efter incheckningen tog  vi en liten promenad i närområdet och åt en lätt middag på ett matställe. Vi såg fram emot att snart få åka hem och kände att vi fått nog av att resa på ett tag.

Dag 5. Vilse på väg till flygplatsen

Jaha, redan dags att åka hem. I ärlighetens namn tyckte vi att det skulle bli ganska skönt för resan hade känts mest ansträngande. Vårt flyg gick på morgonen så vi klev upp redan klockan 5.20 för att hinna. Ve och fasa! Pyret fick ligga kvar och sova tills vi gjort oss i ordning.

Eftersom vi inte hann äta någon frukost på hotellet hade vi förbeställt en frukostpåse som vi hämtade i receptionen innan vi åkte. Den var inte så mycket att hurra för och innehöll bara varsin fralla med ost, men det var i alla fall bättre än ingenting.

Kanske var vi naiva men nu trodde vi att det skulle gå smidigt och fort att komma till flygplatsen. Men icke! Man kan ju tycka att GPS:en borde veta den snabbaste vägen från centrala Lissabon till flygplatsen, men tydligen var även den uppgiften för svår. Vi åkte nämligen vilse flera gånger, fattade inte var vi hamnat, fick vända om, missade avfarter och så vidare. Det här gjorde oss båda extremt stressade eftersom vi måste hinna lämna tillbaka hyrbilen innan vi skulle med vårt flyg. Själv mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag kände hur pulsen gick upp och stresshormonerna gick i taket och var uppriktigt orolig för att bebisen i magen skulle ta skada, vilket stressade mig ännu mer.

Tillslut stannade vi på min begäran bilen och frågade en kvinna som såg ut att känna till området. Det visade sig att vi vid det laget befann oss väldigt nära flygplatsen men att vi på något sätt hamnat på baksidan. Hon kunde ingen engelska men pekade och visade hur vi skulle åka och nu gick det mycket bättre.

Väl framme var vi inte de enda som måste lämna tillbaka nycklarna och betala för sin hyrbil så vi fick vänta i en kvart på vår tur. När vi kom fram berättade vi om den usla GPS:en och hur den hade ställt till det för oss. Men mannen bakom disken rörde inte en min och verkade inte bry sig det minsta om det vi sade för han svarade inte ens utan satt bara kvar helt apatiskt och tog emot betalningen. Sämsta servicen jag varit med om!

När det äntligen var dags att ställa oss i incheckningskön var den naturligtvis redan oändligt lång . Lyckligtvis hamnade vi i en prioriterad kö tack vare att vi hade barn med oss, så det kunde varit värre. Aldrig har jag väl varit så lättad över att sätta mig på en flygplan förr och det kändes underbart att vara på väg hem.

Sammanfattning

Fördelar:

• Att ha en bil till sitt förfogande är väldigt praktiskt när man vill utforska ett större område.
• Att åka på bilsemester på Algarvekusten är ett smart drag så länge man har en GPS som funkar. Vägarna är väldigt fina och lättkörda.
• Hotellet på Algarvekusten hade både barn- och vuxenpool och en trevlig lekplats. Lekplatsen borde dock ha legat under tak eftersom hettan gjorde det omöjligt att vistas där.

Nackdelar:

• Den här resan var nog den mest misslyckade jag någonsin gjort och det hade med facit i hand varit bättre att stanna hemma.
• GPS:en på hyrbilen var helt värdelös och ställde till det fullkomligt för oss vid flera tillfällen så att vi förlorade värdefull tid.
• Personalen på biluthyrningsföretaget verkade totalt likgiltiga och tog inte ens någon notis om våra klagomål när vi lämnade tillbaka bilen.
• Hotellet på Algarvekusten hade usel mat och låg så till att bilar ofta passerade på vägen mellan de två byggnaderna. Inte bra när man har små barn!