Ok förbättringen var visst tillfällig. Återigen mår jag galet dåligt. Orkar inte stå. Jag får flimmer framför ögonen, hjärtklappning, blir kallsvettig och vill bara ligga ned i stort sätt hela tiden. Illamåendet har ökat vilket känns skumt. Kräks nu nästan varje dag trots Lergigan Comp och citroner. Har jättesvårt med maten. Kan bara äta ibland och då är det väldigt specifikt vad jag kan äta. Det är heller aldrig samma sak som jag blir sugen på. Alltid något nytt som jag kommer på. Fortsättningsvis smakar inte sött särskilt gott utan det är mer salt, surt och starkt som jag vill ha.

Trots kräkningar och att jag är ganska liten i maten är magen uppsvullen och stor som en boll. Det kan ju omöjligt vara livmodern som är så stor redan så antagligen är det gasigt och långsamt i matsmältningssystemet.

Jag blev sjukskriven en månad framåt nu. Läkaren sa att det borde ha hunnit vända innan tolvte veckan är fullbordad av graviditeteten. Jag hoppas verkligen det! Det är så frustrerande att inte orka leka med barnen, åka till jobbet, umgås med min man eller ta hand om vardagssysslorna i hemmet. Jag HATAR att ha det såhär! Jag har även fått jättedålig hy och tappar en massa hår. Det brukar ju vara tvärtom…eller??

Jag orkar inte ens skriva mer i bloggen nu för jag mår bara blääääk. Snart kommer min man hem med bröd och makrill i tomatsås som är det enda jag kan tänka mig att äta idag. Imorgon är det säkert något annat.

Denna graviditeteten är verkligen helt annorlunda mot de tidigare hittills. Säkert en pojke eller tvillingar!!

Jag mår fortfarande väldigt illa men yrseln som jag haft sedan ca två veckor har lagt sig lite. Yrseln var konstant dygnet runt utan stopp. Bara mer eller mindre illa. Känslan var ungefär som att befinna sig på en båt i stormigt väder. Det liksom gungade, vilket såklart inte förbättrade mitt illamående. Jag kunde i princip inte stå mer än några minuter och jag var extremt trött. Ville bara sova hela tiden, vilket är svårt att göra då jag har två småttingar och en man som jobbar. Jag fick till och med ringa och berätta för mitt jobb att jag inte klarade av att jobba. (Jobbar 25% fram till lillan börjar förskolan nu senare i augusti). Berättade som det var, att jag är gravid, då jag känner mig så ”dum” när jag sjukanmäler mig när jag jobbar så sällan. Hade helst velat vänta med att berätta tills vecka 12 då missfallsrisken minskar radikalt men det känns bättre att vara ärlig än att komma med svepskäl. I torsdags ringde dock min barnmorska på mödravården och meddelade att mitt järnvärde inte var så bra. Detta i kombination med mitt låga blodtryck kan ha varit orsaken till yrseln, för nu knappt en vecka senare med Niferex upplever jag en klar förbättring. Nu när yrseln lagt sig blir heller inte illamåendet lika illa. Nu är det mest kvällstid och när jag ska lägga mig. Kör vidare med citronerna som fungerar bäst. Även röd grapefrukt är bra, men citron funkar utan tvekan bäst när det värsta illamåendet slår till.

Blodtrycket är lågt, vilket är normalt för mig, men upplevs mer nu när jag är gravid. Hos barnmorskan för en vecka sedan mätte hon 105/65. Mäter hemma ibland för att ha lite koll och ibland dyker det övre trycket under 100 och det känns. Men jag verkar ju klara det bättre nu när järnvärdet har stabiliserat sig i alla fall.

Något som är skönt, än så länge, med denna graviditeten är att jag känner mer sug efter surt och salt än sött, som jag hade de tidigare två graviditeterna. Suget efter sött gjorde att jag landade på en viktökning på 30 kg första graviditeten och 22 kg andra graviditeten. Detta kommer jag berätta mer om vid ett annat tillfälle då vikten varit en otrolig kamp för mig både fysiskt och psykiskt. Denna gången vägde jag i alla fall in mig 5 kg lättare än innan förra graviditeten och det känns jätteskönt. Gick hos viktväktarna vilket fungerade väldigt bra för mig. Var bara 1,5 kg från målvikten då jag fick reda på att jag var gravid.

Idag var det dock bakslag då vi hade 1-årskalas för lilla Ella. Ja så stor har hon blivit!! 🙂 Bakade chokladbollar, kokostoppar och tårta. Jag åt inte så mycket under kalaset men sedan när jag städade efteråt slank det ned fyra chokladbollar. Det var ju egentligen inte ens gott men jag bara åt. Jag kommer skriva mer om detta också, då jag har ett sockerberoende och är extremt känslig för socker. Det jag ville komma till är att det inte alls kändes bra och det bara var så onödigt. Hade lika gärna kunnat äta en grapefrukt. Får påminna mig om det vid nästa frestelse….

Jag har även börjat känna att ”tyngdpunkten” eller ”center” har flyttat sig några centimeter nedåt i kroppen till strax ovanför blygdbenet. Hmmm detta blev lite flummigt men jag ska förklara. Jag har en stor del av mitt liv levt med dans, jobbat med dans och andats dans. Då pratar man mycket och kroppens center som är placerat ett par centimeter under naveln. Därifrån har man kontrollen över sin kropp och sin balans. Även om jag inte alls dansat på samma sätt sedan jag bestämde mig för att skola om mig till sjuksköterska för 5 år sedan sitter det ändå kvar. Från mitt center har jag min hållning även när jag inte dansar. Så, nu är känslan att center har flyttat sig nedåt där livmodern sitter. Exakt samma känsla har jag haft de två tidigare graviditeterna runt samma tid. Det är lite häftigt att känna att kroppen ”byter fokus”. Känslan försvinner dock senare i graviditeten och då har jag istället haft känslan att jag förlorar kontrollen på min kropp. Något jag inte tyckt om. Men om sanningen ska fram så har jag inte någon gång tyckt om att vara gravid. Jag hör inte till dem som strålar och mår fantastiskt när de är gravida. Jag har haft det väldigt jobbigt, dels med viktuppgång, men mest med foglossningar. Förra graviditeten slutade med rullstol och kryckor vid sträckor som inte översteg några meter. Det kommer jag också skriva mer om. Det finns så mycket jag kan dela med mig av men jag får försöka portionera ut det för jag skriver mest på kvällarna och detta sammanfaller med illamåendet så jag orkar helt enkelt inte skriva så mycket varje gång. Så nog för denna gång.

I sjunde veckan. Jag mår så illa och detta kvälls och nattetid, vilket medför att jag inte kan sova. Sitter uppe nu klockan halv två och suger på en skiva citron. Lergigan comp kan slänga sig i väggen. Ekologisk citron is da shit. Det funkar. Lukta och slurpa i sig… mycket bra. Önskar i dessa lägen att jag bara kunde få kräkas och må bättre men jag mår bara illa… det som är mindre roligt, förutom att det såklart inte är kul att må illa, är att jag ska upp klockan 6 som vanligt imorgon med lilla Ella. Detta ger ju en viss stress… men men ett problem i taget. Nu ska jag bara sitta här en stund och sniffa på citrus… så kan det va när man skapar människor…