Jag frågade en vän när han senast var riktigt lycklig. Alltså så där lycklig och tacksam över något att det liksom pirrade i hela kroppen och bubblade i magen. Jag syftade inte på förälskelse utan på en situation, ett tillfälle då världen stannade upp runtomkring och inget annat existerade utom känslan av lycka och tacksamhet över livet. Ett tillstånd av harmoni. Det jag inte hade förutsett var att jag skulle få frågan tillbaka och de insikter mitt svar gav mig.
Det första jag kom att tänka på var nämligen när jag fick flyga helikopter. Där uppe i det blå med spakarna mellan benen kände jag mig alldeles fri, utan tankar på meningslösa saker som om jag gått upp i vikt, om utväxten behöver färgas eller fötterna fixas. Jag var lycklig och kände både pirr och bubbel i magen. MEN mitt svar fick mig också att känna rädsla. Rädsla över att tappa fotfästet, dyka för djupt, ta mig vatten över huvudet och kräva det extravaganta för att känna lycka.
Jag har förmånen att få vara med om så mycket roligt. Jag bjuds på partyn, premiärer och generositet i överflöd. Jag är självklart oändligt tacksam över det men samtidigt skrämmer det mig att det är sällan jag på senare år verkligen längtat efter något, så där som man gjorde när man var barn och hade önskat sig något jättemycket!
Jag är livrädd för att tappa fotfästet, glömma bort vad som verkligen betyder något och uppskatta det enkla i livet. Men är livet enkelt egentligen? Jag tror tyvärr inte det och som en spåtant en gång sa till mig när jag frågade henne om jag inte kunde få lite lugn och ro, känna harmoni och leva ett enkelt liv: ”Du är inte en person som skulle må bra av att leva ett enkelt liv, ditt liv kommer alltid vara en bergochdalbana, acceptera det så blir det lättare att leva”. Även det skrämmer mig men kanske har hon rätt. Det är nog kontrasterna, topparna och dalarna i mitt liv som gör att jag känner att jag lever.
Igår var jag lycklig och det jag är mest lycklig över är att bubblet i magen kom av något så enkelt och oglamouröst som bensin på händerna, en galen Råtta, ett djupdyk på ön Klacken och solen i nacken.
Lycka är en båtmotor som startar och att ha en egen Skeppsråtta som håller koll på läget!
Lycka är att bli ”uppsimmad” och utskälld för att man stannar för länge under vattnet och (enligt Råttan) befinner sig för långt ut.
Lycka är att somna på klipporna tillsammans. Observera att det inte är en utter eller en säl. Det är min franska bulldog Inez som av någon anledning tror att hon är en vattenhund. Men om det gör henne lycklig kommer jag fortsätta låta henne tro att hon är det…
Igår var jag lycklig. Än är jag förhoppningsvis inte förtappad men det skrämmer mig att jag flyttat mina referensramar och emellanåt glömmer bort att vara tacksam och lycklig i stunden.
Carpe Diem.Kram Å
Kommentera