Tillbaka från kvällsprommisen med Råttan och lade just på luren med min ömma moder som bokstavligt talat fick mig att trilla i diket när hon berättade att hon och min fantastiska far varit på GUDSTJÄNST idag!!!
Tusen ilskna tankar hann fara genom huvudet, eftersom päronen lovat både dyrt och heligt att vara i karantän ett bra tag framöver, innan jag stammande fick fram – vad sa du att du sa sa du?
Mamma kvittrade vidare om hur fantastiskt trevlig gudstjänsten i Moheda varit, att kantorn hade spelat dragspel och att de hälsat på flera vänner och bekanta.
Vid det läget var jag halvvägs ner i diket och kippande efter andan flämtade jag fram att jag hoppades att hon skojade med mig varpå hon svarade – nej faktiskt inte, men vi satt kvar i bilen hela gudstjänsten!
Jag antar att du likt mig har lite svårt att förstå hur det hela gick till men tydligen hölls gudstjänsten utomhus ”vid den lilla fontänen på torget utanför biblioteket och Pappis” i Moheda. Bra där Prästen tänkte jag på väg upp från diket.
Eftersom det är söndag och många människor uppenbarligen vill besöka sina församlingar roade jag mig med lite googlande tidigare idag för att se hur framförallt kyrkor och moskéer agerat efter förbudet om sammankomster med fler än 50 personer.
Efter en ganska kort stund konstaterade jag att alla moskéer jag ”besökte” stängt helt sedan den 19 mars. Däremot håller flera kyrkor fortfarande öppet med parollen ”vi ställer inte in – vi ställer om” vilket även Ärkebiskop Antje Jackelén framförde i dagens Nyhetsmorgon på Tv 4.
Något av det mest anmärkningsvärda jag ganska snabbt hittade var från ett stift där man via sin hemsida meddelade att det inte var aktuellt att ställa in söndagens gudstjänst men att man uppmanade gudstjänstbesökarna att komma i tid och beklagade att inte alla skulle få plats som en konsekvens av regeringens beslut om max 50 personer.
Dock skulle vissa försiktighetsåtgärder vidtas, som att inte dela ut psalmböcker, inte ha någon kör och endast använda starkvin i nattvarden…
Tidigare i veckan gick också Donald Trump ut med att han såg fram emot att amerikanerna skulle kunna mötas i kyrkorna under den stundande påskhögtiden.
Om jag är rätt informerad har dödssiffran i USA fördubblats bara de senaste två dagarna och att påsken infaller om 2,5 vecka även i Amerikas förenade stater…
Om du fortfarande tvivlar på hur effektivt vi kan minska smittspridningen med hjälp av social distansering hoppas jag att du vill klicka in på denna simulering som svt lagt ut om hur social distansering fungerar. Den är nämligen RIKTIGT BRA.
Trevlig kväll! //Å
Med godkännande av textförfattaren Anne Rosendahl, som arbetar natt på intensivvårdsavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala, vill jag uppmana ALLA att läsa texten hon lade ut på sin Facebooksida för några timmar sedan. Mer än så behöver inte sägas. LÄS! //Å
”Natt på intensiven. Klockan är 21 och vi samlas för genomgång. Vi är med om en situation som saknar motstycke.
De senaste dagarna har varit omvälvande, nu har patienterna med Covid19 verkligen börjat att strömma in till oss och de är sjuka, väldigt svårt sjuka. Varje gång vi kommer till jobbet får vi nya riktlinjer att förhålla oss till, nya beslut är tagna.
Det är fantastiskt att se hur man mobiliserar, omprioriterar o skapar nya vårdplatser. Lokaler töms, respiratorer skakas fram och personal ställer upp från alla håll. Våra kollegor som gått i pension, bytt arbetsplats de senaste åren de kommer in. Personal från andra kliniker kommer till oss.
Denna natt har jag en kollega från anestesin med mig, hon är narkossköterska och ska nu hjälpa till att vårda intensivvårdspatienter. Vi har trevligt, hon frågar om respiratorinställningar, om sederingsdjup, hygienrutiner. Vi går igenom våra rutiner, vårt läkemedelsrum o det som känns viktigt, hon är medveten om att det snart kan vara hon som är ansvarig för en Covid19patient.
När vi vårdar dessa patienter har vi bla ett speciellt munskydd och glasögon för att skydda oss från att själva bli smittade. Efter 10 h är man minst sagt öm över näsa o kinder, några av mina kollegor har fått trycksår vid öron o näsa.
Riktlinjerna säger att vi kan stå oskyddade 2 meter ifrån en patient, men om patienten hostar eller om vi suger slem – hur länge och hur långt flyger dessa små viruspartiklar då? Vi diskuterar med varandra. Någon är rädd för att bli smittad, andra inte. Det vi alla har respekt för är dock det faktum att det inte bara är äldre o multisjuka som blir svårt sjuka. Av de vi vårdar just nu är hälften yngre än 50 år. Och alla har heller inte underliggande sjukdomar.
Natten går och stämningen är god. Innan vi gick på vårt pass hade tyvärr ett par patienter avlidit men det gör att vi har lediga platser. Under natten kom en ny patient som kunde få den vård den behövde. Men vi är oroliga, vi vet att det när som helst kan slå till och komma fler, vi ser hur de har det i Stockholm och Italien.
Helt plötsligt har hela svenska folket blivit medvetet om intensivvård och dess betydelse (hur många gånger har jag fått förklara vad jag gör ”nej jag jobbar inte på akuten, utan på intensiven med de som behöver livsuppehållande vård för att överleva”), nu hyllas vi och kallas för hjältar. Restauranger kommer med mat till oss, igår blev mina kollegor bjudna på thai, idag på pizza.
Och många frågar – vad kan vi göra för att hjälpa er?? Vad behöver ni?? Mitt svar är: det allra bästa du kan göra är att verkligen följa och respektera de riktlinjer som finns för att förhindra smittspridning.
Det beslut du tar idag (gå till gymmet, handla fast du känner dig förkyld, låta mormor passa ditt barn, åka på den för resan du tänkt osv) – det kommer påverka hur det ser ut på mitt jobb om två veckor. Det kommer påverka om vi på intensiven har fullt eller om vi faktiskt kan ta hand om de svårt sjuka som kommer. Det kan vara ditt barn, din partner, din mormor, din pappa, din granne eller bästa vän som då är i behov av intensivvård.
Det handlar också om oss vårdpersonal, vi som redan jobbar extra, ställer in semestrar o föräldraledigheter för att vi så desperat behövs på jobbet nu. Vi måste orka, vi måste hålla oss friska under lång tid nu – vi förstår att det handlar om månader innan denna storm är över.
Nu sitter jag hemma, trött efter nattjobb o fortfarande öm i ansiktet. Imorgon ska jag jobba igen. Jag avslutar detta inlägg som så många andra gjort: jag går till jobbet för din skull, stanna hemma för min skull.”
Text: Anne Rosendahl, anställd på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
God morgon vänner! Idag var jag förbluffad över hur tidigt jag vaknade, tills jag insåg att jag missat ställa fram klockan till sommartid…
Det är alltid lika retligt att bli av med den där timman tycker jag men samtidigt är det såklart jättehärligt med längre dagar.
Det jag däremot inte missade var Earth Hour. Det är ett fint och viktigt initiativ men samtidigt lite läbbigt, om man som jag är mörkrädd. Men jag hade tänt massor av ljus och tvingat ner Råttan i soffan bredvid mig så det gick trots allt ganska bra och det enda spöket i rummet var nog jag.
Nu är det dags att göra om uterummet från yogasal till frukostrum. En skön söndag önskar jag dig. //Å
Tidigare i veckan skrev jag om att hitta de små glädjeämnena i livet och hur viktigt det känns för mig personligen att åtminstone känna mig lite fin när Jorden gungar. Därför tog jag nyss en promenad med knallrött läppstift och inledde kvällen med en lång, härlig dusch, ett glas vin och lyxiga produkter. Med nytvättat hår känns […]
Read MoreDet har väl knappast undgått någon att Stefan Löfven med stöd av Folkhälsomyndigheten (eller kanske tvärtom) igår meddelade att offentliga sammankomster för fler än 50 personer förbjuds? HEJA Lövet! ÄNTLIGEN ett förbud och inte bara en lam rekommendation till medborgarna i Landet Lagom, eller?Medborgarna som just nu är i full färd med att planera för påsken i […]
Read More