Jag vill börja med att tacka alla som visat sin omtanke på olika sätt gällande Inez hälsotillstånd. Även om jag inte har skrivit långa och uttömmande svar till er så har det känts väldigt bra att få ta del av era erfarenheter, uppmuntrande ord och goda råd. TACK för att ni bryr er och förlåt för att jag inte har skrivit om vårt besök på djursjukhuset tidigare men jag har faktiskt inte orkat.
Jag har försökt tänka att det bara är en hund men det funkar ju inte riktigt så. Råttan är en familjemedlem, en trygghet och (oftast) en glädjespridare som fyller sin plats oerhört väl i vår lilla familj. För Tim som är ensambarn är hon dessutom lite av en lillasyster, vilket han t o m själv säger. Någon han måste ge omvårdnad, kärlek, visa hänsyn och respekt vilket jag tror är oerhört värdefullt för alla men särskilt för ett ensambarn.
Det är lätt att säga att det inte spelar någon roll vad det kostar när ens fyrbenta vän behöver vård men när man börjar prata om operationskostnader på upp emot 50 000 kr plus mediciner och rehab så knyter det sig lite i magen på mig i alla fall. Sedan Inez var valp har hon varit försäkrad hos Agria på uppmaning av hennes uppfödare och just nu är jag väldigt glad att jag lyssnade på henne. Men allra gladast hade jag såklart varit om jag hade haft en frisk hund som inte hade ont och i dagsläget känner jag mig inte ett skit klokare och är minst lika orolig som jag var innan vårt senaste besök på djursjukhuset.
Så här är läget med vår håriga, haltande fismaskin just nu. Varning för otäcka bilder om du läser vidare.
För ganska exakt två veckor sedan hade Råttan remiss till en ortoped på djursjukhuset i Växjö. Den första veterinären som vi träffade några dagar tidigare misstänkte att anledningen till att hon undviker att stödja på höger bakben och har tappat i princip all muskulatur i lårmuskeln var något knas med knäleden. Därför behövde hon en grundlig undersökning av en expert och röntgen. Inlägget från första besöket hittar du HÄR.
Du som har djur kanske känner till att de inför röntgen måste få lugnande eftersom det krävs att de ligger helt stilla. Eftersom det är samma procedur som när djuret måste avlivas är den där sprutan med gift något jag tycker är väldigt obehaglig, vilket jag tror alla tycker som har varit med om att ta bort en älskad familjemedlem. Dessutom är det ju alltid förenat med en viss risk att ge dem lugnande så Tim var såklart också med som stöd för både Råtta och mamma..
Personalen var jättegullig och Inez fick en skön pläd att somna på men Gud ska veta att hon kämpade emot in i det sista. Att lägga sig och sova när det händer en massa spännande runtomkring och man får 100% uppmärksamhet är sannerligen inte hennes melodi.
En kvart senare var hon helt borta och det tillståndet tycker jag är så fruktansvärt otäckt att uppleva eftersom man inte vet hur mycket djuret förstår och att det blir som en levande död.
Jag fick följa med in på röntgen för att assistera. 
Tim fick vänta utanför eftersom man måste vara 18 år för att få vara med där inne. Råttan placerades i alla tänkbara positioner och många plåtar blev det innan man var nöjd med bilderna. 
När vi var klara fick Inez en ny spruta med motgift och sedan var det bara att vänta på vad ortopeden hade att säga efter att ha gått igenom bilderna och hoppas att hon vaknade till liv igen.
Röntgen visade att Inez har jättefina leder och bäcken så det är inte där problemet sitter. Prislappen för att få reda på det blev c:a 6 000 kr och även om det såklart kändes bra att få reda på att hon har ok leder vete katten om jag hade velat spendera så mycket pengar på det om jag kunnat välja. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok med facit i hand.
Dock tyckte sig ortopeden kunna ana något knas mellan 3:e och 4:e ryggkotan varför han ganska brutalt kände igenom ryggen på en måttligt road Råtta och konstaterade att det kan vara ett diskbråck som orsakar smärtorna, vilket såklart känns ännu värre och mer svårfixat än ett ledproblem.
Om två veckor ska jag höra av mig igen och jag förmodar att jag inte kommer ha något annat att berätta än att hon inte har blivit bättre. Därefter följer fortsatt utredning och veterinärkostnaderna lär inte stanna på 6 000… Så nu äter Inez ännu starkare mediciner som både ska lindra smärtan och vara inflammationsdämpande men än så länge har jag inte märkt den minsta lilla skillnad i hur hon beter sig. Hon stödjer fortfarande helst på bara tre ben och är skitsur för att hon inte får följa med mig och springa lös i skogen. //Å
I samarbete med Agria
Tjohooo och god morgon!
Innan jag slog igen mina blå inatt utsåg jag vinnaren av den rosa spetstunikan från Love Forever och jag hoppas att hon blir lika glad som mig när den kommer med posten…
Vinnaren skrev så här: ”Verkligen läcker tunika ! Gillar den du har på dig och även färgen turkos ! Man blir så pigg och upprymd bara av att titta på dig i din läckra , färggranna tunika ! Blir så lycklig om jag vinner denna !! Storlek L el. XL Hoppas – så att jag kan ha den på mig när maken fyller år ! Man vill ju vara fin en sådan dag och ”glänsa” lite!”
Självklart ska du få glänsa på din makes födelsedag Gunilla M. B! Maila ditt fullständiga namn, adress och mobilnummer till [email protected] (senast den 18 okt) så ordnar jag att din vinst från Love Forever skickas till dig inom kort. Stort GRATTIS!
Kram Å
KommenteraDet händer att jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt när jag ser hur människor beter sig mot varandra på nätet. Det verkar sannerligen inte vara en självklarhet att man månar om varandra och därför är jag oerhört glad och tacksam över att ni som följer mig här ytterst sällan skriver elakheter om mig eller mina vänner.
Istället upplever jag oftast bara vänlighet och omtanke om både mig, min familj och de som står mig nära, något jag är ytterst tacksam över men som samtidigt tycker borde vara en självklarhet. Hur jag än vänder och vrider på saker och ting kan jag nämligen aldrig få in i min skalle varför man vill och orkar jävlas med folk man inte gillar.
Alla har vi väl människor i vår närhet som man inte tycker om, människor man har blivit besviken på och som man inte vill ha något att göra med? Men är det då inte bättre att man högaktningsfullt skiter i den eller de personer man tycker är idioter istället för att bedriva häxjakt på dem? På något sätt tycker jag nog i så fall att ”häxan” har ”vunnit” som uppenbarligen är så betydelsefull att man låter hen uppta en massa negativ energi. Energi man kan lägga på så mycket annat som det istället kommer goda saker ut ur. Men det är såklart min personliga åsikt…
Bild från förra årets Halloweenfest med Petré event då jag gick all in som Häxan Cruella de Ville. 
På tal om goda saker fick jag tidigare idag ett uppskattat mail från en av er som följer mig här. En person som jag aldrig har träffat men som jag lärt känna till namnet via många trevliga och uppmuntrande kommentarer. Mailet innehöll goda råd om nätdejting och eftersom jag tycker de är så bra och tänkvärda frågade jag om jag fick dela dem vidare. Det fick jag, så håll tillgodo! Trevlig kväll alla härliga människor och särskilt tack till dig som delade med dig av dina erfarenheter från dejtingdjungeln. Kram Å
”Vissa saker tror jag inte jag behöver råda dig om, men jag skriver ”rätt o slätt”:
Var så vaksam du kan, nästan på gränsen till konstigt….. Föreslås träff snabbt, skippa den personen.
Ha en ”lång” konversation på nätet först, var detektiv, försök se igenom personen. Ringer dina inre varningsklockor, lyssna på dem. Oavsett om det ringer högt eller lågt.
Börjar sexsnacket omgående, avsluta dejten.
Jag träffade min man via nätet. Vi hade lång kontakta bara via den, från slutet av augusti och jag tror att det var först i början på november vi pratade i telefon första gången.
Vi skrattar gott åt våra första kontakter, då min man skrev som en kratta. Jag är absolut ingen professor på att skriva, men när en person skriver ”fattigt”, med taskig meningsuppbyggnad och tusen stavfel, då var jag inte intresserad…..skäms på mig…..
Resten i vårt förhållande är historia, men vi sågs den 16 nov 2002 och sen rullade det på. Ärlighet och allt sånt är viktigt, nått jäkla spel orkade jag inte med.
Kanske skrivit om det förut när du tagit upp nätdejting, om en nära vän till mig som råkade riktigt illa ut. Hennes förutsättningar från början skiljde sig dock från mig, hon var hemma och sjukskriven, skrek efter uppmärksamhet och var väl svältfödd på kärlek.
Hon träffade en man, med alla instruktioner från mig, men lyssnade inte på varningsklockorna…. Omgående blev hon förändrad som person. Nåväl, allt slutade med att hon är förstörd för livet, både psykiskt och fysiskt. Han fick 14 års fängelse, som han precis avtjänat och är ute igen.
Ha nu en rolig resa på nätet, men var rädd om dig.
Kram!”
Psst. Vid midnatt avslutas tävlingen som du hittar HÄR.
Kommentera (9)God morgon! Ny vecka, nya möjligheter säger man ju. Så om du inte har tagit chansen att vinna den fina tunikan från Love Forever till dig själv eller någon som betyder något för dig så har du fortfarande möjlighet att göra det eftersom du har fram till midnatt på dig att lämna ditt bidrag. Foto: Vindro […]
Read MoreUsch, detta blev inte alls en sådan där härlig, mysig söndag som jag hade räknat med och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjort att jag är på riktigt dåligt humör. Kanske är det att jag hade planerat att fixa och ordna med så mycket denna helgen, utan en massa planer […]
Read More