God morgon fina du!
Råttan och jag har just kommit in efter vår morgonpromenix med backträning och med tanke på hur bedrövligt allt kändes igår kväll så är jag förvånad över det goda humör som trots allt spirar idag!
Tvättmaskinen är i o f s fortfarande trasig MEN jag har faktiskt erbjudits hjälp från TVÅ oväntade håll om att lösa bärproblemet, så idag ser jag ett ljus i tunneln!
En toppendag önskar vi dig!
Kram Åza & Inez
Ikväll är jag så där ordentligt irriterad.
Det verkar liksom inte finnas några gränser för hur mycket som kan jävlas med mig och det som stör mig mest är att jag inte är människa att räcka till för att reda ut allt på egen hand.
Jag orkar inte ens berätta om allt som gått snett idag men droppen var när tvättmaskinen nyss började ryka och jag konstaterade att mina vita lakan av egyptisk bomull numera är sotigt randiga..
Det är i sådana lägen jag bara skulle vilja sätta mig ner på golvet och böla, låta någon annan ta över och säga att imorgon åker VI och tittar ut en ny tvättmaskin och bär upp för den branta trappan TILLSAMMANS. Men det är det såklart ingen som säger så och förmodligen kommer jag vara utan tvättmaskin i flera veckor för jag har verkligen ingen aning om när jag ska orka ta tag i det senaste av mina problem.
På tal om att jävlas.. fast på ett helt annat sätt, så hände en knasig grej på min senaste modefotografering.
Efter att ha fotat en massa outfits i studio kläckte någon av oss den lysande idén att knäppa några bilder utomhus också.
Eftersom jag hade gummistövlar på mig bad jag fotografen ta en bild när jag låtsades hoppa i vattenpussarna, vilket hon också gjorde…
Tyvärr blev inte bilden som jag tänkt mig och Fotograf-Linda påminner mig fortfarande om hur många som har kontor runt torget vi fotade på..
Det blir inte alltid (eller sällan) som man tänkt sig..
Fotograf: Linda Brolin, Vindro. Tunika: Lise Sandahl. Gummistövlar: Joules
Sitter på tåget hem från huvudstaden och skulle precis skriva om hur utomordentligt smidigt det gått att pendla över dagen.
Självklart borde jag aldrig ens tänkt den tanken för innan jag ens hann starta datorn ropade tågvärdinnan ut i att vi pga ett elfel måste ta en omväg.
Så nu är det bara att meddela hundvakten att jag blir försenad och hoppas att Råttan inte tjurar ihop över den sena middagen. Rackans skit!
I förmiddags hämtade My upp mig på Centralen och som den rutinerade storstadsbilförare hon har blivit lyckades hon med nöd och näppe leverera oss med livet i behåll till dagens mötesplats.
Nu är vi nära. Snart kan vi äntligen berätta vad det är som vi har jobbat med i flera månader. Snart kör vi och då blir det åka av kan vi lova!
Trevlig kväll fina du!
Kram Å
KommenteraGod morgon! Nu är det dags för mig att dra till huvudstaden igen men denna gången bara för några timmar så det blir många timmar på resande fot idag. För 10 veckor sedan började jag knapra kosttillskottet Bobbys Superhair för bättre hud, hår och naglar och nu kan jag äntligen berätta att det verkligen fungerar. […]
Read More