Det är inte är mycket som får tänderna att skallra och knäna att skaka på mig men det finns en grej som jag fruktar mer än något annat och det är höjder! Därför kan det kanske tyckas mer än tokigt att hyra ett hus i bergen. Ett hus vars enda sätt att nå är via en supersmal, slingrande väg som bitvis stupar flera hundra meter rakt ner på BÅDA sidor och som man ber till Gud om att INTE få ett möte på varje gång man lämnar huset. MEN tack och lov är det inte jag som behöver ratta bilen och än så länge har vi inte mött någon på den ödsliga vägen (möjligen av förklarliga skäl…).
På Tobias dag (vi har ju varsin dag här som vi väljer aktivitet) åkte vi till Gibraltar och med tanke på höjdrädslan borde jag kanske stannat hemma men med facit i hand är det ändå en upplevelse jag inte velat vara utan. Innan jag och barnen lät oss övertalas att ta linbanan upp till toppen av klippan krävdes det en rejäl styrketår så det blev till att ladda ordentligt med milkshakes och ice tea.
Jag må se hyfsat avspänd ut så länge du inte ser in den krampaktiga handfattningen om stången i kabinvagnen. Fi F-n säger jag bara och då var vi ändå bara halvvägs till toppen..
Överallt fanns det varningar gällande tjuvaktiga apor och ändå hann vi inte mer än av linbanan förrän en barnfamilj blev robbade på halva barnvagnen och fick sig en ordentlig utskällning av vakterna eftersom de inte gömt undan packningen bättre. Lått fånget, lätt förgånget med andra ord..
Snacka om SVINDEL!!!
Men ändå magiskt vackert så det förslår. Det var med någon form av skräckblandad förtjusning jag besökte klippan vid Gibraltar sund.
Det var fler som verkade fundersamma över vad vi egentligen gjorde där..
Jag får erkänna att det är något som fascinerar med de där knasiga aporna och de är ju inte helt olika oss trots allt.
Märkligt ställe det där Gibraltar som ligger i Spanien men ändå är i England. Nu tutar vår nya vän Jim på oss och en mysig middag i Casares by väntar. Trevlig kväll. Kram Å
Kommentera