Att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Så beskrivs civilkurage på Wikipedia och det bör ju även omfatta att våga säga ifrån.
Jag vågar nog sticka ut hakan och påstå att jag är utrustad med en ganska stor portion civilkurage, på gott och ont. Det jag ofta slagits av är frågan om man föds med civilkurage eller om det är uppväxten/uppfostran som man präglas utav. Jag tror det sistnämnda, d v s att det sociala arvet är långt mer betydelsefullt än det genetiska. Därmed får jag väl tacka mamma och pappa för att jag har mod att stå för min mening och vågar säga ifrån.
Ett exempel på när jag gjorde just det var när jag satt på tåget och hörde några killar prata MYCKET nedsättande och sexistiskt om en tjej som skulle ”sugit av dem” i helgen. Det inlägget blev mitt mest lästa någonsin. Du hittar det HÄR.
I veckans podd ägnar vi större delen av programmet åt att prata om just civilkurage och på vilka sätt vi har ställt upp för andra samt hur andra har ställt upp på oss. Vi uppmanar lyssnarna att maila till oss på [email protected] och just när jag skulle sätta mig och skriva ikväll plingade det till i inkorgen med ett härligt exempel på civilkurage ifrån Tina. Detta gjorde mig så glad att jag bad att få publicera det, vilket var ok, så här kommer Tinas mail och ett stort TACK från oss för att du delar med dig.
”Hej tjejer.
Återigen har ni lyckats fånga mitt intresse för veckans podd…….civilkurage….
För några år sedan skulle jag och min syster tillbringa en vecka i Turkiet. Glada i hågen klev vi på planet, det lyfter och det mesta är än sån länge frid och fröjd.
Ett sällskap på stolarna bakom oss, börjar bli lite väl berusade. På samma stolsrad på andra sidan gången, sitter en mamma på yttersta stolen med ett barn som var väldigt flygrädd.
En av fyllona babblar o babblar med mamman, reser sig sedan upp och formligen greppar barnet, som inte säger ett pip, och sätter barnet i sitt knä och försöker på ett fyllos sätt vara pedagogisk om flygning och säkerhet.
Mamman blev så chockad att hon inte fann sig, men det gjorde däremot syster o jag. Syrran reste sig, vände sig om och lyfte upp det likbleka barnet (cirka ålder 6 år) och tittar på mamman och säger du kan vara lugn vi hjälper dig.
Jag formligen flyger över flygstolens ryggstöd och får tag på fyllot, säger några väl valda ord och får upp honom på fötter och knuffar o föser honom längst bak i planet, trycker ner honom i en tom stol och säger åt honom att ”du jävlar rör dig inte förräns planet landat”.
Och han satt still kan jag lova, jag sa några mer välformulerade meningar som jag inte tänker berätta, och han satt knäpptyst och stilla.
Tror ni någon annan ingrep……nix pix….
Kram tjejer och ha en skön vecka
Jag instämmer med Albert.. och vill du lyssna på veckans avsnitt av MultiMammorna hittar du det HÄR.
Trevlig kväll. Kram Å
Kommentera