Jag vill börja med att tacka alla som visat sin omtanke på olika sätt gällande Inez hälsotillstånd. Även om jag inte har skrivit långa och uttömmande svar till er så har det känts väldigt bra att få ta del av era erfarenheter, uppmuntrande ord och goda råd. TACK för att ni bryr er och förlåt för att jag inte har skrivit om vårt besök på djursjukhuset tidigare men jag har faktiskt inte orkat.
Jag har försökt tänka att det bara är en hund men det funkar ju inte riktigt så. Råttan är en familjemedlem, en trygghet och (oftast) en glädjespridare som fyller sin plats oerhört väl i vår lilla familj. För Tim som är ensambarn är hon dessutom lite av en lillasyster, vilket han t o m själv säger. Någon han måste ge omvårdnad, kärlek, visa hänsyn och respekt vilket jag tror är oerhört värdefullt för alla men särskilt för ett ensambarn.
Det är lätt att säga att det inte spelar någon roll vad det kostar när ens fyrbenta vän behöver vård men när man börjar prata om operationskostnader på upp emot 50 000 kr plus mediciner och rehab så knyter det sig lite i magen på mig i alla fall. Sedan Inez var valp har hon varit försäkrad hos Agria på uppmaning av hennes uppfödare och just nu är jag väldigt glad att jag lyssnade på henne. Men allra gladast hade jag såklart varit om jag hade haft en frisk hund som inte hade ont och i dagsläget känner jag mig inte ett skit klokare och är minst lika orolig som jag var innan vårt senaste besök på djursjukhuset.
Så här är läget med vår håriga, haltande fismaskin just nu. Varning för otäcka bilder om du läser vidare.
För ganska exakt två veckor sedan hade Råttan remiss till en ortoped på djursjukhuset i Växjö. Den första veterinären som vi träffade några dagar tidigare misstänkte att anledningen till att hon undviker att stödja på höger bakben och har tappat i princip all muskulatur i lårmuskeln var något knas med knäleden. Därför behövde hon en grundlig undersökning av en expert och röntgen. Inlägget från första besöket hittar du HÄR.
Du som har djur kanske känner till att de inför röntgen måste få lugnande eftersom det krävs att de ligger helt stilla. Eftersom det är samma procedur som när djuret måste avlivas är den där sprutan med gift något jag tycker är väldigt obehaglig, vilket jag tror alla tycker som har varit med om att ta bort en älskad familjemedlem. Dessutom är det ju alltid förenat med en viss risk att ge dem lugnande så Tim var såklart också med som stöd för både Råtta och mamma..
Personalen var jättegullig och Inez fick en skön pläd att somna på men Gud ska veta att hon kämpade emot in i det sista. Att lägga sig och sova när det händer en massa spännande runtomkring och man får 100% uppmärksamhet är sannerligen inte hennes melodi.
En kvart senare var hon helt borta och det tillståndet tycker jag är så fruktansvärt otäckt att uppleva eftersom man inte vet hur mycket djuret förstår och att det blir som en levande död.
Jag fick följa med in på röntgen för att assistera. 
Tim fick vänta utanför eftersom man måste vara 18 år för att få vara med där inne. Råttan placerades i alla tänkbara positioner och många plåtar blev det innan man var nöjd med bilderna. 
När vi var klara fick Inez en ny spruta med motgift och sedan var det bara att vänta på vad ortopeden hade att säga efter att ha gått igenom bilderna och hoppas att hon vaknade till liv igen.
Röntgen visade att Inez har jättefina leder och bäcken så det är inte där problemet sitter. Prislappen för att få reda på det blev c:a 6 000 kr och även om det såklart kändes bra att få reda på att hon har ok leder vete katten om jag hade velat spendera så mycket pengar på det om jag kunnat välja. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok med facit i hand.
Dock tyckte sig ortopeden kunna ana något knas mellan 3:e och 4:e ryggkotan varför han ganska brutalt kände igenom ryggen på en måttligt road Råtta och konstaterade att det kan vara ett diskbråck som orsakar smärtorna, vilket såklart känns ännu värre och mer svårfixat än ett ledproblem.
Om två veckor ska jag höra av mig igen och jag förmodar att jag inte kommer ha något annat att berätta än att hon inte har blivit bättre. Därefter följer fortsatt utredning och veterinärkostnaderna lär inte stanna på 6 000… Så nu äter Inez ännu starkare mediciner som både ska lindra smärtan och vara inflammationsdämpande men än så länge har jag inte märkt den minsta lilla skillnad i hur hon beter sig. Hon stödjer fortfarande helst på bara tre ben och är skitsur för att hon inte får följa med mig och springa lös i skogen. //Å
I samarbete med Agria
Lilla Råttan, så tråkigt att höra att hon fortfarande inte är frisk. Men om du fortsätter att utreda så går det under samma självrisk om det inte går för lång tid emellan. Men procenten får du betala, tyvärr.
Tack för att du berättade, jag har undrat. Även om hon inte blir helt frisk så kan hon ju ha ett bra liv i alla fall. Du och din son är så lika och rara. Tur att Råttan kom till er.❤️
Ja det är en himla tur att det går under samma självrisk. Tack för omtanken GC! Kram
Å lillråttan, ♥ bra med lite uppdatering ♥ hoppas hon Kryar på sig/ Kram
Håller tummarna för det. Tack rara Monica. Kram