Idag har jag betett mig som en idiot och även blivit fullständigt idiotförklarad. Med all rätt tyvärr. Men vi tar det från början..
Kanske kan jag/vi skylla på sömnbrist. Jag och Mia har nämligen haft en benägenhet att sitta uppe och prata till långt in på småtimmarna de dagar vi har varit i Gdansk. Jag borde kanske insett att det skulle kunna bli bekymmersamt idag när alarmet på mobilen obarmhärtigt upplyste mig om att jag skulle få sova 2 timmar och 54 minuter när jag ställde det på 06.30 i morse.
Efter att ha städat ur lägenheten och blivit skjutsade till flygplatsen befann vi oss i god tid vid gaten där vi i lugn och ro åt frukost när en trevlig kille kommer fram och frågar om någon av oss heter Karl William. Eftersom jag heter Åza Maria Elisabet känner jag mig inte träffad när killen viftar med ett upphittat pass och boardingkort. Det gör däremot Wille och snusförnuftigt förklarar jag och Mia hur viktigt det är att hålla ordning på sina saker och ha koll på läget. Men ingen ko på isen så långt..
Eftersom jag p g a min ringa längd avskyr att ha människor flåsande i nacken avvaktar vi med att ställa oss i kön till flygplanet. Jag har faktiskt aldrig förstått varför människor har så infernaliskt bråttom att komma på planet först när man ändå har sin plats. Nu förstår jag det möjligen lite bättre…
Väl framme hos biljettkontrollanten synas vi uppifrån och ner innan hon barskt ber oss kontrollera om våra väskor stämmer med maxmåtten för handbagage. Hon upplyser oss samtidigt om att ifall de inte gör det kommer det kosta många zloty eftersom vi i så fall bryter mot reglerna.
Trots att vi noga läst igenom bestämmelserna innan och trots att det inte var några problem när vi flög från Malmö visar det sig att vi alla, med mer eller mindre våld, lyckas knöka ner våra väskor MEN även att alla utom Tim har väskor som sticker några futtiga cm över kanten. Tim är således den enda utav oss som får passera den barska kontrollanten och ganska förvirrat stirra på resten av gänget genom glasrutan på andra sidan, där han för övrigt känner sig ganska ensam.
När kontrollanten dessutom tillägger att vi även måste knöka ner våra handväskor i de redan överfulla handbagagen håller vi på att gå upp i atomer men det är just i det ögonblicken någon där uppe rycker in. Från cockpit meddelar man nämligen att planet måste lyfta pronto SAMTIDIGT som den barska kontrollanten konstaterar att betalterminalen för större bagage strejkar. Kontrollanten lyfter ett ilsket finger, fnyser något om att vi har en jäkla tur och att vi måste följa reglerna i fortsättningen vilket vi såklart lovar dyrt och heligt när vi som sista passagerare rusar mot planet. Då händer nästa förödande grej..
Eftersom det inte finns någon kö att följa och vägvisarna på plattan hunnit plockats bort har vi INGEN ANING om vilket av alla rosa Wizz Air plan som går till Malmö men med uteslutningsmetoden kommer jag fram till vilket det BÖR vara så alla fyra rusar i full karriär mot det utvalda planet med två tonåringar i hasorna som unisont gapar mamma, mamma, mamma och pinsamt, pinsamt, pinsamt. Det ska gudarna veta att jag också tyckte att det var. Särskilt med tanke på alla näsor som trycktes mot flygplansfönstren när den barska kontrollanten och säkerhetspersonal hinner ifatt oss strax innan vi är på väg att boarda planet till RIGA! Snacka om att känna sig som en megaidiot!
Nå väl, under sträng övervakning lotsas vi till rätt flygplan och jag tyckte mig t o m skymta ett litet leende i den barska kontrollantens ansikte när vi mycket skamset mumlade sorry, sorry, sorry.
Efter att ha fått tusen onda ögon av såväl kabinpersonal (som t o m himlade med ögonen när jag frågade var vi skulle kunna få plats med våra väskor eftersom det var fullt på våra hyllor) och medresenärer slog vi oss slutligen ned på våra platser på rad 4. Med tanke på den utmärkta placeringen för oss med handbagage som vill av snabbt förstår du säkert också att ALLA från rad 5 hade full uppsikt över vad som hände på rad 4..
När vi väl fått våra väskor utplacerade på hyllorna från rad 7 till 23 kändes det i a f skönt att vi var på väg hem igen och om man bortser från en smärre incident då Mia hällde en kopp kaffe över sig och jag vaknade av mina egna snarkningar så gick allt riktigt bra tills vi landat. Då anklagade nämligen Mia en försynt herre för att lägga beslag på hennes taxfree påsar (vilka INTE var hennes eftersom hennes befann sig på en helt annan rad än vår) och jag lyckades klippa till samma herre rakt i nyllet med mitt förbenade handbagage eftersom jag tappade balansen och samtidigt satte kilklacken rakt på hans sandalklädda fötter när jag skulle lyfta ner mitt bagage från hyllan. Med facit i hand borde vi kanske gått och lagt oss tidigare igår. 😉
Vi kan nog konstatera att varken jag eller Mia kommer bli utsedda till Månades passagerare av Wizz Air men möjligen Månadens pinsammaste idioter eller Månadens matfriskaste svenskar. Servitören trodde nämligen vi skämtade när vi bad få in en omgång till av allt igår. Här kommer lite bilder från gårdagens matorgie på en supermysig tapasrestaurang i Gdansk med några av de bästa jag vet.
Trevlig kväll!
Haha vilken resa, tur ni hann med planet iaf 🙂
Ja det var verkligen tur i oturen Annika! Kram Å
??? men fy jag hade dött om jag var ni och jag hade förmodligen både suckat och himlat med ögonen om jag suttit på ert plan och väntat ??. Satsa på först i kön nästa gång ?
Förskräckligt och jag instämmer Evelina. Lovar bot och bättring. Kram Å