Wannabe brud, Våp, Dum blondin, Ytlig, Högfärdig, Ful, Patetisk, Slampa, ja listan kan göras lång över de vokabulär som jag titt som tätt får höra används om min person. Ytterst sällan får jag höra det från den som yttrat orden, nästan alltid via någon som hört det från tredje person.
Jag försöker inte bry mig och tänka att de som pratar smörja måste ha väldigt små liv själva eftersom de lägger kraft och energi på att prata illa om någon de inte känner. Men ändå gör det ont och jag blir framförallt ledsen över att jag inte har någon möjlighet att bevisa motsatsen eftersom personerna i fråga förmodligen aldrig kommer ha modet att konfrontera mig direkt med sina fördomar.
Det står såklart var och en fritt att tycka och tänka som den vill men själv lever jag efter devisen att inte ”döma hunden efter håren” och framförallt inte sprida åsikter om någon jag inte känner. Samtidigt inser jag att det kommer med paketet att man utsätter sig för elaka tungor i och med att man väljer att stundtals vistas i det offentliga ljuset. Men även om jag (och många fler med mig) självmant har valt det så kommer jag aldrig ha förståelse för att man kan ha så mycket åsikter om personer man inte känner. Det finns de i min närhet som blivit mycket mer förtalade och huggna i ryggen än vad jag har blivit, så med detta inlägg vill jag inte påstå att jag har det värre än någon annan.
Till er som tror att jag fötts med silversked i mun och glidit på en räkmacka genom livet vill jag berätta följande. Jag flyttade 25 mil hemifrån när jag var 18 år. Jag hade inga pengar, inget jobb men en pojkvän som älskade mig och som jag höll ihop med 8.5 år. Jag tog alla jobb jag kunde få men jobbade framförallt som sjukvårdsbiträde och lärarvikarie innan jag fick jobb som utredningsassistent på socialförvaltningen. Under min tid där hade jag och min sambo det så knapert bitvis (han blev arbetslös) att jag samlade tomflaskor för att panta i slutet av varje månad när jag visste att pengarna brukade vara slut på vårt konto. Jag räknade ut att vi var berättigade till socialbidrag men min stolthet förbjöd mig att ansöka om bidrag. Jag ville klara mig själv. Och det har jag gjort. Hela mitt liv och kommer så fortsätta med!
Jag får ofta höra att man undrar om jag verkligen hinner jobba något med tanke på alla roligheter jag får vara med på. Det enkla svaret på den frågan är att jag har friheten att jobba när jag vill, vilket innebär att jag kan jobba 24/7 ena veckan och mindre en annan vecka. MEN för mig går jobb och familj alltid framför allt och därför tackar jag nej till fler roligheter än jag är med på (men det är såklart ingen som vet eftersom jag inte skriver om vad jag skulle kunnat gå på när jag jobbar eller är hemma med Tim). Jag hade önskat att dygnet hade fler timmar för bitvis är jag väldigt trött p g a för lite sömn men det roliga jag får vara med om ger mig så mycket positiv energi så jag har lärt mig hur man klarar sig på få timmars sömn.
Inget av de företag jag driver var några blomstrande verksamheter när jag tog över ansvaret för dem. De har visat röda siffror (gått med minus) och ett utav dem ville ägarna t o m avveckla. Sedan ett par år tillbaka är just det företaget ett AAA företag (triple A), något ingen annan än jag själv kan dunka mig på bröstet över att ha åstadkommit.
Jag ber om ursäkt för att jag kanske inte låter särskilt ödmjuk när jag skriver ovanstående men jag är så urbota trött på att bli tagen för ett våp och en dum blondin som mest hänger på mingelfester och äter gratismat. Visst gör även jag dumma och inte alltid genomtänkta saker men det finns faktiskt en hel del som den här wannabe bruden har lyckats med också uteslutande p g a hårt arbete och en vilja att stå på egna ben.
Å
Tror att människor som pratar inte egentligen har någon kännedom om vederbörande de pratar illa om. Har själv varit med om det åtskilliga gånger. De har inte en susning om vem man är men tar sig ändå rätten att prata som om de gjorde. Nej ve o fy.
Ja somliga tar sig sannerligen rättigheter. Stor styrkekram till dig Sofia. //Å
Det kan väl vara på sin plats att påminna om hur indianerna uppfostrade sina barn:
Innan du dömer en människa måste du vandra tre månvarv i hans mockasiner.
Man kan inte döma en annan människa förrän man själv har upplevt samma vardag som hon. Det visste indianerna. Det visste våra förfäder också. Men den ”moderna” människan verkar ha glömt bort det. Bristande uppfostran, inget hut och hyfs, egoism, frånvaro av empatisk förmåga – det går att beskriva på många sätt.
Jag har för stora fötter för att kunna låna dina mockasiner men jag tror jag vet tillräckligt för att förstå vad du fått kämpa med. Du är värd all uppmuntran.
🙂 Gert
Finaste Gert! Tack för dina visdomsord. Jag tyvärr passar nog inte mina mockasiner men jag vet att du har koll på min vardag ändå. Bättre än de flesta andra. Stor kram Åza
Känner dig ju inte mer än det du lägger ut här, i mina ögon är du en enastående affärskvinna med driv i. Även en engagerad förälder, jag tänker ex. På klassresan du var med på. Kanske är du utsatt för den svenska avundsjukan. Trist men du vet ju bäst själv!
Tack Jessica. Jag gör mitt bästa. Det blir inte alltid hundra men uppsåtet är gott. Trevlig kväll! Kram Åza
Så bra skrivet lycka till med allt :))
Tack snälla Sanna. Kram Å
Hej!
Jag känner inte dig men tycker du verkar vara en ”hyvens” tjej som reder dig mycket bra själv 🙂
Att folk pratar illa om dig bevisar bara att du har lyckats i livet och att de är avundsjuka.
Du är en toppenmamma till din fina tonåring och jag har själv varit ensam med min son och vet vad det innebär.
Jag beundrar dig för det du har åstadkommit i ditt liv. Du är en bra tjej!
Stå på dig och ge dem vad de tål!
Kram
Vi älskar dig ÅSA för att du är du och att du är som du är.
Det är helt underbart att ha dig runt omkring en. Du ömsom risar, rosar, skrattar och gråter. Precis som livet. Lova att fortsätta vara och göra det du gör. Vi som känner dig vet hur stort hjärta du har och hur stor du är och ödmjuk du är inför livet.
Nu rinner glädjetårar Niklas! Stort tack för dina fantastiska ord. Jag är så lyckligt lottad över att få ha er som några av mina närmaste vänner. Älskar er massor tillbaka! KRAM <3
Instämmer med min rara mans ord:). Vi hejar på dig och vet hur varm, ärlig och omtänksam du är
Man blir som man umgås fina vännen. TACK för era stärkande ord. Ni är guld värda.<3