Livet efter en förlossning.
Jag har knappt stannat upp och tänkt efter. Livet bara flyter med med fyra barn. Jag har knappt gjort annat än varit i soffan och kikat på film och serier! Men det är såhär jag trivs!
En fredagskväll med en bebis i mitt liv just nu innebär massa gott (helst onyttigt) och bara slöa i soffan framför filmer! Invänta bebisens 3-4 timmars uppvak, mata han och natta om han och fortsätta där jag slutade.
Det är riktigt lugna och harmoniska (när de andra tre sover eller ej är i närheten haha) dagar vi har. Hade glömt bort hur det kändes att vara mammaledig!? Eller hade jag det ens såhär ? Tror inte det, eller så har jag förträngt det.
Jag tror jag skapat något konstigt omöjligt inre lugn som jag tvingar mig själv att ha som gör mina dagar så fridfulla och lugna, jag skjuter väl upp på allt annat antar jag 😉 eller så har jag väl insett att jag bör ta vara på (jag antar) min sista gång med en bebis!?! Är det såhär man känner när man är klar med bebisar ? Får alla panik att aldrig mer få uppleva det? För jag ska erkänna att lite panik känner jag att han faktist inte alltid kommer vara en Pytte bebis och att denna tid kommer flyga iväg tråkigt nog ? man är gravid i nästan ett helt år för att sedan uppleva bebisens korta bebistid typ direkt.
Men än luktar han bebis och jag kan inte få nog av att glo på han, han är så liten och fjunig. Ser ut som en kycklingunge. Och hans hår har blivit ljusare. Det lyser ljust flikigt om skallen. Han gapar och letar efter mat sådär med munnen hysteriskt som en fågelunge. Om jag fick önska mig så skulle jag vilja gå tillbaka en vecka stoppa tillbaka han och ta ut han på nytt imorgon igen ? så kan vi börja om som nyfödd och nykläckt hela tiden…. Stoppa tiden!!!!