Välkommen till nätets mysigaste blogg. Jag heter Anna och är mamma till tre, bor på Södermalm, är galet förälskad i min sambo och sporten Roller Derby. Grundare av sajten mammaformer.se. Läser till ämneslärare i svenska och religion vid Stockholms Universitet.
Har du någongång drabbats av den obehagliga känslan att du gått bakom ryggen eller har sårat någon? Det har jag.
Från början vara det ingen stor grej. Jag var i lära-känna-stadiet med en ny vän, tillsammans umgicks vi med en tredje och så rullade det på. Vi vara alla nyblivna småbarnsföräldrar och hade mycket gemensamt. Ibland sågs vi tillsammans, ibland var för sig. Det hände att vi diskuterade om den andra i dennes frånvaro, vilket föll sig naturligt i just den kontexten.
Jag minns att det spekulerades i varför någons man spenderande mer tid på sitt arbete än i sitt hem. Vad kunde det bero på? Tänk om han var otrogen? Det diskuterades barn och hur jobbiga/odrägliga barn kan vara osv. Diskussionerna ebbade ut i takt med att jag slutade umgås med min nya vän. Som jag skrev under inlägget hur man är en bra kompis valde jag efter en rad omständigheter att avsluta bekantskapen. Vänskapen med den tredje kvinnan bestod och idag är vi goda vänner.
För ett tag sedan berättade jag för henne om de diskussioner och spekulationer jag gjorde kring henne och hennes familjeliv innan jag lärde känna henne. Det kändes lite konstigt att prata om det eftersom det var något som hände för flera år sedan. Diskussionerna ägde rum innan jag ens kunde ana att hon skulle komma att bli en av mina närmsta. Mycket har hänt sedan dess, otroligt mycket. Vi har båda fött fler barn och utvecklats som människor. Hon har gjort karriär och jag har gnatat på med mina studier.
Det känns så skönt att ha berättat om mitt garderobslik. Nu är det liksom rensat och borta, ungefär som med feng shui. Jag tror det är viktigt att få ur sig sådant som gnager. Oavsett vad det är son gnager är livet för värdefullt för att bli gnagt på. Bort med skit och sådant som påverkar negativt, in med sådant som inspirerar och väcker livslust. Har du någon gång haft en bekännelse som du delgivit en människa du älskar?
Jag valde att berätta för en nära vän att jag varit utsatt för övergerpp som barn. Något jag inte berättar för någon oftast. Det var min hemlighet i tio år innan ens mamma och pappa fick veta det. Det var bland det jobbigaste jag gjort. Men så skönt. Helt plötsligt förstod hon all mitt djupa svarta och vår vänskap fördjupades. Det var fint och fick mig att våga lita lite mer på andra. Kanske vågar jag berätta det för fler någon dag.
Ja du. Det här är bland det viktigaste man (jag!) kan göra för att gå med lättare steg genom resten av livet. Jag tror på att ta tag i de här sakerna snarare än att låta dem sjunka undan, ner på djupet. För gör man de bubblar de upp tillsammans med andra gamla lik man har i sin garderob och gör de svagaste stunderna ännu jobbigare.
Jag tog nyligen upp en sån sak med min mamma. En situation jag haft dåligt samvete över sedan jag var 20. Är 35 nu. Gud. Så. Skönt. Sen hade jag sån tur att hon inte sett det på samma sätt som jag och inte alls tyckte jag hade något att ha dåligt samvete för, men det gnagde i mig, tog energi och lade ett litet litet moln över min tillvaro. Nu är molnet borta och jag går med lättare steg.
Vilken färgklick till blogg 🙂 Hur har du fixat med dina widgets? Instagram och facebook du har i menyn, jag har provat i flera dagar med olika koder men det gåååår bara inte :/
Kraam!
Vad fint skrivet! 🙂