Frågorna väller in (??), hur lyckas man ha sönder sängen. Jag lovar att några dödssynder var involverade i händelsen. Nu har ju vi redan barn och är ogifta (hmm…) så den dödssynden är avklarad. Nu var det girighet och avund som gjorde att sängen brakade ihop. Vaggan som Alvora sössat i har vi burit ut och in med spjälsängen. Detta gjorde att vi hade mer space på båda sidorna om sängen plötsligt. H hade dragit ut sängen så han hade massor av plats på sin sida. Orättvist tyckte jag, varför ska han få så mycket plats helt plötsligt. Så jag flyttade sängen lite. Mer plats på min sida, haha.

Kvällen kom och sängen brakade ihop. Vi fick oss ett gott skratt. Bobby blev livrädd och Alvora vaknade, såklart. H säger då ”måste vara benet i mitten på sängen som måste ha halkat ur sitt läge”. ”Jaha” , säger jag. Tanken går till girigheten och avund, som fick mig att flytta sängen. Idag frågar jag såklar ”Varför satt inte det där mittbenet på sängen fast? med lite skuldkänsla i rösten. ”Det gick sönder i flytten till huset”, förklarar H. Här gör jag mitt erkännande. Jag kryper till korset. Jag flyttade sängen 5 cm för jag var avundsjuk på all yta på hans sida.