Alla inlägg av Angelica

Glöm inte

img_6067.jpg

Det så många, allt för många, tar för givet är en dröm för mig..

Vi får aldrig glömma de som lever med en kronisk sjukdom eller annan dödlig sjukdom att det ni tar för givet är något jag drömmer om på nätterna.

Jag som har Cystisk fibros får kämpa för att hålla mig frisk, får hoppas att jag vaknar upp i morgon och alla dagar framåt för att få se mina barn växa upp, bli självständiga, starka individer, se dem gifta sig och skaffa egna barn.

Jag drömmer om ett liv utanför denna sjukdom, ett liv där jag slipper att ständigt tänka på infektioner, ständigt få ta medicin, antibiotika, få slippa alla läkarbesök bara för att kolla så att sjukdomen inte blivit värre, jag får drömma om ett friskt liv.

Många förstör sina kroppar med fetma, alkohol, rökning, osunt liv osv, medans vi önskar oss nya, friska lungor, vi önskar att vi kunde besöka nattklubbar/pubar utan att oroa oss för att den som sitter bredvid kanske är förkyld och då vet jag att jag inom kort tar på mig smittan och ligger nedbäddad.

Våra förkylningar, halsfluss, lunginflammation osv är 50% (ibland mer) värre än er friska människor. När vi med cf (cystisk fibros) är sjuka krävs väldigt ofta stark antibiotika för att göra oss friska, medans ni friska människor klarar er på Alvedon och sängläge..

Tänk vad underbart och enkelt liv ni egentligen har, om ni bara tänker efter, var glad för det ”lilla” som existerar, var glad att ni slipper dras med slemmiga luftvägar, inhalation, antibiotika samt nedsatt immunförsvar.

Var glada att ni slipper förlora en nära anhörig i sjukdomar som ni inte ens kan föreställa er hur det känns att ha.

Tänk er för nästa gång ni klagar över något så enkelt som en förkylning, för ni vet att ni blir friska inom nån dag <3

 

1 år av saknad & sorg

Ett helt overkligt år av sorg har nu passerat..

Jag vet inte om jag hr bearbetat sanningen eller om jag stänger den ute, men vad jag vet är att det var väldigt länge sedan jag såg, hörde och träffade min syster Sofie.

Allt för många dagar har gått, många födelsedagar, födslar, högtider och roliga shoppingturer att förlorat sin charm, den systern jag en gång hade vid min sida är nu borta, tror jag.

Vi hade våra stunder av bråk, tjafs, ännu mer bråk och var ofta osams och tyckte väldigt olika, men vi delade också mycket, nämligen en sjukdom, en lungsjukdom vid namn Cystisk Fibros.

Jag kan nog ärligt säga att denna sjukdom medförde något positivt i allt det sorgliga vi under hela vårt liv gått igenom, detta förde mig och Sofie närmare varandra, vi var på årskontroll i Huddinge sjukhus samtidigt, vi hade antibiotika samtidigt, lika dana mediciner, vilket i sin tur ledde till att vi delade upplevelser, minnen, mediciner, årskontroller, utlandsvistelser och erfarenheter ihop.

Vi brukade ofta säga att sjukdomen är ett rent helvete, för allt vi vill är att få vara friska, precis som våra vänner, utan en massa hosta, mediciner, dåligt immunförsvar osv.

Vi ville bara vara som alla andra, men utan sjukdomen så skulle vi aldrig vara så bra mot varandra som vi oftast kunde vara, vi kunde dela så mycket med varandra som vi inte kunde med våra föräldrar och syskon för de har inte sjukdomen.

Efter att ha läst anteckningar som Sofie lämnat efter sig så har jag där kunnat läsa mycket, väldigt mycket om vad hon tyckte och kände för oss i familjen, många lögner hon dragit för mina föräldrar/syskon och hennes vänner, där hon själv rakt upp och ned, svart på vitt erkänner att hon ljugit för dem om det som sagts om mig.

Men vet ni vad, jag struntar totalt i det nu, något jag absolut inte gjorde förr, då ville jag få Sofie att erkänna alla hennes lögner om mig, men i dag bryr jag mig inte, inte ett dugg.

I dag är hon den systern som jag alltid haft fast utan allt negativt, hon är en glad, sprallig, kärleksfull och varm person, med hjärtat på rätt plats, men med lite fel vägval i livet.

Jag saknar henne, saknar att möta upp henne utanför Babyproffsen eller utanför hennes lgh så vi kunde shoppa, äta på spicy hot eller ta en tur till IKEA.

Casper sa idag att han inte vill åka till dig, för han kommer bara att gråta, så därför undviker han de. Jag är glad att han äntligen sa det jag befarade, men en vacker dag, så ska han komma och hälsa på dig <3

Moa-Li har inte förstått vad som hänt, hon förstår inte .. hon frågade om du skulle komma med bil, och vart du var, för du dök aldrig upp.

Sedan förklarade jag att du ligger så fint i en vit urna under jorden… då började hon gräva med fingret i gräset :'(

Jag saknar dig och hoppas att fler delar med sig av informationen kring cf, för den behöver uppmärksammas

ÄLSKAR DIG!

Vackraste


Jag har banne mig de vackraste människorna i mitt liv <3

Älskar er till min sista dag i livet och så länge jag minns er!

Aldrig någonsin ska någon få komma emellan oss igen !

Våra barn är fantastiskt vackra både på insidan och utsidan, min man är stark som orkar med oss samt allt runtomkring .

Aldrig ska jag sluta älska er <3

Ni vet den där känslan..


Man fixar hemmet, barnen samt ger alla en kram, en puss, säger att man älskar dem, tar med sig allt man ska ha.

Tar nycklarna för nu är man pepp för träning och gym, går ner till bilen och upptäcker ganska så snart att den inte startar?!?

Faaaaaaan!!

Får tag i far som troligtvis tror att batteriet är dött(!!)

Vilken tur att jag har både cykel och relativt nära till gymmet, så där befinner jag mig nu.

Pappa kommer över efter jobbet och ska kika närmare på bilen <3

Jaja, vad kan mer hända idag 😛