I fredags var det 10 månader sedan jag fick höra din röst, krama om dig, säga att jag älskar dig men framför allt att se dig <3
Känns som igår för tiden står lixom still sedan du lämnat oss…
E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.
För att få de senaste uppdateringarna
Följ mig
Kommentera