VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Älskade syster..

IMG_3771

Jag har så oerhört svårt att ta emot sanningen, den sanningen som jag absolut inte vill höra. För mig är du fortfarande livs levande, bara att vi inte ses och hörs längre..

Att släppa in sanningen kommer jag nog aldrig att göra, aldrig acceptera att du slets bort allt för tidigt, att den här jävla sjukdomen vi båda bär på fick bestämma ditt öde och den dag din kropp inte skulle orka mer -JAG HATAR DET!!!

Jag har inte gjort annat än gråtit de senaste dagarna, så fort en bild på dig dyker upp eller vi börjar tala om dig gör det ont i mig och jag gråter.. men varför?!

Du finns ju, inom mig kommer du alltid att vara livs levande.. har så svårt och förstå att vi aldrig mer kommer ses eller talas vid.

Har så svårt att ta in att du aldrig mer kommer ha Casper hos dig, eller myskvällar är pasè, jag kan inte fatta det.

Ni var ju på bio i våras, vi planerade en massa ihop… vad fan!!! Kom tillbaka!! Jag orkar inte må så här Sofie!!!

Jag drömmer om dig varje natt, hoppas hela tiden att du ska höra av dig ..

Det gör så jävla ont i mig.. Sofie..min ängel, kom tillbaka!! Snälla jag ber dig.

Om du inte kan komma tillbaka så ber jag dig -Kom och hämta mig!! Jag vill vara hos dig, ingen annanstans <3

Jag vet att du absolut inte ville lämna oss, du var inte alls beredd att dö, du ville så gärna kämpa vidare, men den här jävla äckliga och vidriga sjukdomen hade andra planer för dig!!!

Kunde den inte ha tagit mig istället och låtit dig stanna kvar?!

Nu sitter jag ensam kvar med en massa frågor som jag aldrig kommer få svar på, jag önskar bara att du var här, med mig, med oss..

Känns som om jag har tagit så jävla mycket stryk av din bortgång att jag inte själv orkar längre…

 

Kommentera (1)

    För att få de senaste uppdateringarna