Jag visste att min syster var sjuk, att vår sjukdom drabbade henne värst.
Hos mig sitter problemet mest i magen och hos Sofie i lungorna.
Jag visste att vi skulle få kämpa mer än friska barn, att både sjukhusbesök och medicin skulle bli vår vardag.
Jag visste att en dag skulle vi äta mat i skolan tillsammans med de andra barnen och att dem skulle båda kolla konstigt på oss och fråga varför vi får annan mat än dem.
Jag visste att vi skulle gå bort tidigare än friska människor.
Jag visste att från den dagen sjukdomen blev ett faktum att jag aldrig skulle kolla snett eller döma personer med funktionshinder.
Jag visste att min syster skulle gå bort före mig.
Jag vet att jag har samma jävliga sjukdom som hon.
MEN…
Vad jag inte visste förens idag var
Hur sjuk min syster verkligen var.
Att hon som 26 åring var tvungen att använda rollator för att ens orka ta sig fram.
Att hon hade en duschstol.
Att hon dygnet runt tvingades ha syrgas för att ens orka upp ur sängen.
Allt detta för att hon var envis och vägrade låta oss tycka synd om henne, hon ansåg att hon kunde göra allt själv -även in i det sista <3
Så med detta vill jag ha sagt att alla behöver hjälp då å då, vi måste prata med varandra, för annars står vi här med en massa frågor och inga svar..
KommenteraTror inte du förstår hur saknad du är <3
Men du ska veta en sak..
JAG HATAR DIG..
Hatar dig för att du lämnat mig!
Men älskar dig trots allt.
Kommentera