VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vem?

När Sofie var både som starkas och som svagast så fanns hon där för mig, jag kunde alltid prata med henne.

När jag var ledsen eller glad, arg eller förkrossad, besviken eller lycklig.. oavsett så kunde jag prata med henne.

Antingen ringde vi varandra, skickade mess eller träffades..

Jag kunde gråta ut och verkligen ventilera alla mina känslor, hon vägrade låta mig hålla dem inne.

Men nu?! Jag vet inte vart jag ska vända mig, jag behöver gråta ut, behöver bli riktigt arg för förtvivlan av att du är borta krossar mig <3

Överallt hör jag; tänk på att hon inte har ont längre, hon finns där fast du inte ser henne, plåga inte dig själv, du har din familj att tänka på nu….

Jag vet att hon är borta, jag vet att hon inte ville se mig ledsen, jag vet att jag har en egen familj osv..

DET är inte problemet, problemet är att DU är borta!! Aldrig mer får jag se dig, höra din röst, krama om dig, besöka din lgh, gå på spicyhot och äta, ingen som går på bio med Casper, ingen Sofie som bjuder på fika titt som tätt och aldrig mer får jag gråta ut mot din trygga axel och din varma famn <3

DET är vad som gör ont, allt annat vet jag.. men vetskapen om att hon är borta gör ont!

Jag vet inte vem eller vart jag ska vända mig till med alla mina känslor längre… och det gnager nå fruktansvärt i mig :'(

Du är allt för ung för att lämna oss, du hade knappt påbörjat ditt liv..

Du ville hitta en kille som älskade dig för den du är, du ville gifta dig och i längden försöka skaffa barn <3

Du är ju inte färdig med livet!!

VEM ska nu finnas där för mig?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna